När jag var liten var jag extremt kräsen. Jag åt verkligen inte vad som helst (och det gör jag inte nu heller), men jag har blivit bättre att äta av allt även om det finns väldigt mycket mat nu också som aldrig ens kommer att smaka på för detta ligger högt upp på min "äckellista". 

 

När jag var liten gillade jag tex inte ost. Jag tror det berodde på att mormor hade ofta prästost hemma. Jag var mycket hos mormor när jag var liten och jag smakade väl på den där skarpa prästosten och jag tyckte väl att den smakde blää... Därför blev det så att jag vägrade äta ost eftersom jag trodde att alla sorters ost smakde precis som den där vidriga prästosten gjorde. 

 

När jag som vuxen hade flyttat hemifrån så började jag smaka på ost igen. Jag lärde mig att hushållsost aldrig är skarp i smaken. Det smakar ju faktiskt ingenting. Ända fram till typ denna veckan så har jag antingen vägrat äta ost eller så har jag bara ätit hushåll. Men denna veckan har jag gjort en upptäckt som för mig var helt ny. Jag provade Herrgård. Det låter ju lite finare än hushåll. Herrgård smakade faktiskt också bättre. Inte för skarp, men ändå lite mer smak på den än på hushåll. Gott liksom...

 

 Det känns som att jag är den enda som inte har känt till att de finns ostar som inte är för skarpa i smaken trots att dom inte heter hushåll. Jag har missat något här, men jag tror att det beror på att jag har haft så vidriga smakupplevelser av ost när jag var liten och då har jag trott att nästan vilken ost man än köper så smakar det som skit liksom. Jag är nu glad att jag har upptäckt Herrgård. Bättre sent än aldrig.