Idag ska jag storstäda hela lägenheten. Jag ska få med allt och jag tänker inte göra någonting annat förrän jag är färdig. Allt som finns i min lägenhet ska nu bli rent och fritt från damm, smuts och annat skit som går att bara städa bort.  

 

 

 

 

 

 

 

 

I går gick jag runt i en bubbla, men denna gången var det inte någon brud som jag inte kunde sluta tänka på. Nej, denna gången kunde jag inte sluta tänka på filmen "Kung Fury"

 

Man har ju länge nu hört så mycket snack om själva filmen och hur själva processen gick till för att skapa denna filmen. I går skulle jag äntligen få se den och jag hade otroligt höga förväntningar. Jag brukar annars "tagga" ner och inte vara så full av förväntan. Man blir så lätt besviken efteråt när man innan har gått runt länge och hoppas mycket på något.

 

En sak som oroade mig lite efter att jag fick veta att svt skulle visa den 30 min långa filmen var att jag visste att jag jobbade, och slutar typ precis när filmen skulle visas. Samtidigt som jag gick runt i min bubbla så tänkte jag också hur jag skulle göra för att inte missa filmen. Jag ville inte kolla i efterhand när typ "alla" andra redan har sett den. Dessutom ville jag ju se filmen på min 58-tums tv, hemma i  massagestolen. 

 

Det gick bra i går på jobbet. Jag slappa övertid och onödigt krångel. Därför hade jag ca 10 minuter på mig att ta mig hem. Det hinner jag, om jag springer. Jag sprang som fan genom stan. Fan va tungt det kändes. När man har suttit 8 timmar still bakom en bussratt och sen direkt ska springa fort som fan hem i "pw-skor". Då känns det snabbt väldigt oskönt i kroppen. Jag sprang i alla fall på typ 70 % av max och jag hinner hem slår med några minuters marginal. 

 

På med tv:n och sätta sig till rätta. Jag hade som sagt höga förväntningar, men jag blev nöjd. Jag fick den coola filmupplevelse som jag verkligen ville ha. Jag tror att när man känner till historien bakom skapande av filmen också så blir det väl lite extra coolt. 30 minuter cool film går väldigt snabbt, men det var värt att ha varit i "bubblan" i flera dagar  samtidigt som jag inte ångrar en sekund att jag sprang fort som fan genom stan med andan i bröstet för att inte missa något av filmen. 

 

 

Hade det kommit en elbuss här istället så hade denna denna filmen fått ett lyckligare slut.

 

 

 

Full fart i hallen. Ut med den gamla dörren som tar 10 sekunder för nästan vem som helst att bryta upp. Nu får jag en säkerhetsdörr istället. Äntligen en dörr som faktiskt fyller någon annan funktion än att bara dölja insyn för någon som står utanför och tittar. 

 

 

Mer gubbar är på gång för mer grejande i min lägenhet. Det är ingen ide att jag städar för i morgon kommer det  grejas här igen. Det är helt tomt i hallen nu för det måste det vara där. Hantverkarna behöver ju plats och dessutom kommer det att damma och ryka en del så det är ju bra om man intehar finkläder hängande där. Det ryker väl som vanligt in överallt i hela lägenheten här hemma så efter morgondagen så har jag storstädning att ta tag i. Man vet vad man har att göra liksom. 

 

I dag har jag suttit och gjort en sk månadsbudget igen. Jag vill som jag tidigare har sagt inte slarva. Det viktigaste är att jag har något som i alla fall liknar ett sparande. Det är inga problem. Det går bra nu, bättre än någonsin. Jag blev faktikt lite smått överraskad när jag såg hur mycket cash som jag faktiskt drar in den här månaden. I går fick jag inte en ganska stor hög med extra cash som jag absolut inte hade väntat mig. I morgon kommer lönen för att jag kör buss och den är på några tusenlappar mer än vad den brukar vara på. Bättre även där alltså. 

 

Tanken med min månadsbudget nu är att jag ska pressa ner mitt matkonto ganska mycket. Det är inte för att jag vill eller behöver spara just  dessa pengar också. Det är mer av hälsomässiga skäl. Jag känner att jag köper hem för mycket mat. Mycket skit är det också som jag egentligen inte ska äta. Grejen är att har man den maten hemma så äter man den. Det spelar nästan ingen roll vad det är. Man äter det man har hemma liksom. Sen när man har gjort detta så mår man kanske skit, och då väljer jag i alla fall att slänga, om det finns något kvar av skitmaten. Men det är ju meningslöst att köpa hem mat som jag sen får slänga, och om jag gör det pga att jag inte mår bra av den då är det ju verkligen  bortkastade pengar och slarv och meningslöst att tänka på att försöka äta bättre.

 

Tanken är nu att jag ska pressa ner kostnaderna så mycket på mat så jag inte har råd att köpa hem hur mycket som helst. Jag kommer då att äta betydligt mindre och dessutom må bättre. Varje dag äter jag frukt och grönt. Det blir även en hel del fisk under veckorna. Och det är jättebra för mig. Men problemet är att jag blandar detta med så mycket skitmat också. Bakfyllekäk och glass till efterrätt. Ibland blir det också den där äckliga kvällsmackan som man typ mår illa av även dagen efter.  Som jag känner så måste skiten bort helt  och jag ska se om jag kan äta bättre genom att pressa ner matutgifterna mer. Om jag inte tar bort skitmaten mer så blir ju dom gångerna jag äter bättre inte värda någonting för min hälsa eftersom man kan ju liksom inte äta nyttigt och onyttigt, plus må bra och dåligt samtidigt. Du kan inte både äta kakan och ha den kvar. 

Risken är ju nu bara att när jag pressar ner utgifterna på mat så kanske jag går ut och festar mer och blir bakis och mår sämre av det. Fast ibland är det ju faktiskt värt det. Men det är inte värt att må dåligt och kanske också bli sjuk av att man äter helt åt helvete fel. Du har jag mycket hellre roligt för pengarna istället.

 

 Snart är det dags att fixa lite mat. Fan, nu känner jag efter att jag har skrivit detta att jag måste fixa mig en sallad eller nåt. Ingen skit nu liksom. Då blir ju detta inlägget lite motsägelsefullt.

 

 Under förmiddagen har jag fått flytta lite på möbler. Det blev lite svettigt för det är inte så enkelt att bara börja flytta på bokhyllor, en 58-tums tv och massagestol. Röjandet var i alla fall nädvändigt för senare idag kommer det lite folk som ska installera bredband i min lägenhet. Föreningen här där jag bor har sagt upp det vi nu har och förhoppningsvis så är det nya minst lika bra , plus att jag tjänar några hundralappar per månad på detta bytet. 

 

 

 

Jag undrar vilken dag jag ska ta mig ut på första löprundan. Kan jag komma förbi den där spärren och faktiskt bara ge mig ut och springa. Jag kör pw och promenader, typ varenda dag nu. Men det där som kommer att gå dubbelt så fort och ger så mycket mer träning, det klarar jag inte riktigt att sätta igång med. 

 

Jag ligger på gränsen mellan möjligt och omöjligt liksom. Att det är möjligt vet jag för så många andra gör det ju. Att är omöjligt för mig att dra igång vet jag också. Första löprundan tror jag nämligen inte kommer att kännas bra. Det kommer att kännas hemskt att bara ta sig fram. Jag vill våga möta den första rundan, men samtidigt inte. Om jag tar mig ut och springer  så kommer kroppen att väga bly och jag får säkert håll också. Hjärna fylls med massor av negativa tankar och kanske känns det inte bra efteråt heller, fast jag vet att det brukar göra det. 

 

Jag vet fan inte hur jag ska komma över den där spärren som jag känner kring löpning. Känslan efter ett löppass känns ofta sjukt jävla bra. Kan jag bara tänka på det så blir det en enkel match att komma igång. Men mitt problem är ju att jag tänker på hur tungt det kommer att kännas, hur ont jag kommer att få och att jag alltid börjar väldigt mycket tuffare än vad jag i längden pallar med. Det lär nog ta sn tid innan alla spärrar släpper. Under tiden får jag väl fortsätta med pw.