Hade det kommit en elbuss här istället så hade denna denna filmen fått ett lyckligare slut.

 

 

 

Full fart i hallen. Ut med den gamla dörren som tar 10 sekunder för nästan vem som helst att bryta upp. Nu får jag en säkerhetsdörr istället. Äntligen en dörr som faktiskt fyller någon annan funktion än att bara dölja insyn för någon som står utanför och tittar. 

 

 

Mer gubbar är på gång för mer grejande i min lägenhet. Det är ingen ide att jag städar för i morgon kommer det  grejas här igen. Det är helt tomt i hallen nu för det måste det vara där. Hantverkarna behöver ju plats och dessutom kommer det att damma och ryka en del så det är ju bra om man intehar finkläder hängande där. Det ryker väl som vanligt in överallt i hela lägenheten här hemma så efter morgondagen så har jag storstädning att ta tag i. Man vet vad man har att göra liksom. 

 

I dag har jag suttit och gjort en sk månadsbudget igen. Jag vill som jag tidigare har sagt inte slarva. Det viktigaste är att jag har något som i alla fall liknar ett sparande. Det är inga problem. Det går bra nu, bättre än någonsin. Jag blev faktikt lite smått överraskad när jag såg hur mycket cash som jag faktiskt drar in den här månaden. I går fick jag inte en ganska stor hög med extra cash som jag absolut inte hade väntat mig. I morgon kommer lönen för att jag kör buss och den är på några tusenlappar mer än vad den brukar vara på. Bättre även där alltså. 

 

Tanken med min månadsbudget nu är att jag ska pressa ner mitt matkonto ganska mycket. Det är inte för att jag vill eller behöver spara just  dessa pengar också. Det är mer av hälsomässiga skäl. Jag känner att jag köper hem för mycket mat. Mycket skit är det också som jag egentligen inte ska äta. Grejen är att har man den maten hemma så äter man den. Det spelar nästan ingen roll vad det är. Man äter det man har hemma liksom. Sen när man har gjort detta så mår man kanske skit, och då väljer jag i alla fall att slänga, om det finns något kvar av skitmaten. Men det är ju meningslöst att köpa hem mat som jag sen får slänga, och om jag gör det pga att jag inte mår bra av den då är det ju verkligen  bortkastade pengar och slarv och meningslöst att tänka på att försöka äta bättre.

 

Tanken är nu att jag ska pressa ner kostnaderna så mycket på mat så jag inte har råd att köpa hem hur mycket som helst. Jag kommer då att äta betydligt mindre och dessutom må bättre. Varje dag äter jag frukt och grönt. Det blir även en hel del fisk under veckorna. Och det är jättebra för mig. Men problemet är att jag blandar detta med så mycket skitmat också. Bakfyllekäk och glass till efterrätt. Ibland blir det också den där äckliga kvällsmackan som man typ mår illa av även dagen efter.  Som jag känner så måste skiten bort helt  och jag ska se om jag kan äta bättre genom att pressa ner matutgifterna mer. Om jag inte tar bort skitmaten mer så blir ju dom gångerna jag äter bättre inte värda någonting för min hälsa eftersom man kan ju liksom inte äta nyttigt och onyttigt, plus må bra och dåligt samtidigt. Du kan inte både äta kakan och ha den kvar. 

Risken är ju nu bara att när jag pressar ner utgifterna på mat så kanske jag går ut och festar mer och blir bakis och mår sämre av det. Fast ibland är det ju faktiskt värt det. Men det är inte värt att må dåligt och kanske också bli sjuk av att man äter helt åt helvete fel. Du har jag mycket hellre roligt för pengarna istället.

 

 Snart är det dags att fixa lite mat. Fan, nu känner jag efter att jag har skrivit detta att jag måste fixa mig en sallad eller nåt. Ingen skit nu liksom. Då blir ju detta inlägget lite motsägelsefullt.

 

 Under förmiddagen har jag fått flytta lite på möbler. Det blev lite svettigt för det är inte så enkelt att bara börja flytta på bokhyllor, en 58-tums tv och massagestol. Röjandet var i alla fall nädvändigt för senare idag kommer det lite folk som ska installera bredband i min lägenhet. Föreningen här där jag bor har sagt upp det vi nu har och förhoppningsvis så är det nya minst lika bra , plus att jag tjänar några hundralappar per månad på detta bytet. 

 

 

 

Jag undrar vilken dag jag ska ta mig ut på första löprundan. Kan jag komma förbi den där spärren och faktiskt bara ge mig ut och springa. Jag kör pw och promenader, typ varenda dag nu. Men det där som kommer att gå dubbelt så fort och ger så mycket mer träning, det klarar jag inte riktigt att sätta igång med. 

 

Jag ligger på gränsen mellan möjligt och omöjligt liksom. Att det är möjligt vet jag för så många andra gör det ju. Att är omöjligt för mig att dra igång vet jag också. Första löprundan tror jag nämligen inte kommer att kännas bra. Det kommer att kännas hemskt att bara ta sig fram. Jag vill våga möta den första rundan, men samtidigt inte. Om jag tar mig ut och springer  så kommer kroppen att väga bly och jag får säkert håll också. Hjärna fylls med massor av negativa tankar och kanske känns det inte bra efteråt heller, fast jag vet att det brukar göra det. 

 

Jag vet fan inte hur jag ska komma över den där spärren som jag känner kring löpning. Känslan efter ett löppass känns ofta sjukt jävla bra. Kan jag bara tänka på det så blir det en enkel match att komma igång. Men mitt problem är ju att jag tänker på hur tungt det kommer att kännas, hur ont jag kommer att få och att jag alltid börjar väldigt mycket tuffare än vad jag i längden pallar med. Det lär nog ta sn tid innan alla spärrar släpper. Under tiden får jag väl fortsätta med pw.

 

 

 

 

Zemlan (Måns Petter Albert Sahlén Zelmerlöw) vann hela skiten! Coolt.

 

 

Jag har tagit det ganska lugnt. Jag sov ut ordentligt idag.  Sen startade jag denna lördag med ett glas bubbel. Ville ha något som liksom sparka igång systemet. 

 

 

 

 

 

Ibland vet man inte vad som är rätt och fel. Ibland är det som är väldigt fel bara så rätt och tvärtom.

 

 

 

Det blev en lång dag. Jag var uppe ganska tidigt. Jag ville hinna med att komma ut och röra på mig innan jag skulle dra igång denna dagen med alla grejer som jag ville få gjort, innan jag skulle köra den där bussen som jag typ har som arbete. 

 

Jag började denna dag, Tosdagen den 21 maj med att ta mig ut på en pw. Det kändes ganska bra. Jag borde snart kunna slå rekordet på en av alla mina rundor som jag knallar runt på. Det var roligt att köra pw idag.  Skönt att vara ute i solen är det ju också. 

 

Sen när jag kom hem så blev det lite planering inför framtida projekt. Nästa vecka blir det mer renovering här hemma hos mig. Jag trodde det skulle komma hantverkare och "bröta" runt i min lägenhet redan denna veckan, men nu har jag fått både en och två lappar att dom "taggar" igång nästa vecka istället. På lapparna står det typ: VI KOMMER NÄSTA VECKA, lÅS INTE DÖRREN MED EVENTUELLA EXTRALÅS, PLOCKA UNDAN SÅ VI KOMMER FRAM. MVH HÄLS: FACKLIGT FOLK I BYGGSVÄNGEN, eller nåt.

 

Att ångra saker man har gjort tror jag är helt meningslöst. Gjort är gjort liksom. Kan det vara så att de man ångrar mest är sånt man aldrig gjorde och inte de man gör? Fast tänker jag efter så ångrar jag ibland saker som jag har gjort, fast jag tycker att det är helt meningslöst. När man har tänkt färdigt på det man ångrar att man gjorde då står man ju kvar på samma ställe som man gjorde innan tankarna på det man ångrar dök upp. Därför är det ju då helt meningslöst. Eller finns det något som är bra med att ångra något där man känner att man gjorde fel och borde gjort annorlunda? Det enda jag kan komma på just nu är väl att man kanske lättare lär sig av sitt misstag och inte gör om det. Om jag en gång har tänkt tanken över något jag ångrar då kanske man inte gör om samma misstag när man är i en liknade situation i framtiden. 

 

Ibland funderar jag på om man verkligen ska vara så hård mot sig själv så att man borde ångra sig. Det är väl ändå så att man har gjort det man har gjort för att det kändes rätt just då i den situationen man befann sig i. Det senaste tiden har jag funderat mycket på det. Det man gjorde "igår", som man kanske idag ångar, var det inte så att det var helt naturligt för  i den situationen just då jag gjorde det jag nu kan ångra att jag gjorde? När jag kommer fram till att svaret är att det var helt naturligt att jag gjorde som jag gjorde, fast jag idag kan ångra det, då känns det inte längre som att jag behöver ångra mig. Och återigen, det är ju helt meningslöst att ångra saker. Man kommer ändå hela tiden tillbaka till ruta ett eftersom gjort är gjort.

 

När jag börjar tänka på saker jag  ångrar  så är det ju bättre att istället ställa sig frågan om det inte var så att det kändes rätt och var helt naturligt, just då  i den situationen som jag befann mig i när jag gjorde det jag gjorde. Är svaret att det kändes rätt, då behöver jag ju inte lägga ner någon tid på något så meningslöst som att ångra saker. Jag kommer ju ändå aldrig att vinna över dessa tankar om vad jag ångrar. Och vad man än gör så kan man ju alltid om man vill hitta saker som man ångrar, även om man hade gjort det man tycker idag att man borde ha gjort. Ångra saker tror jag är helt meningslöst, och nu är jag tillbaka på den meningen som jag började detta blogginlägget med. Tillbaka där jag börja, fast jag ångrar inte att jag just har skrivit detta blogginlägg.

 

 

 Har en ganska skön känsla i kroppen idag. Dagen efter ett pingispass känns ofta bra.  Jag kan tänka mig att det är ungefär samma känsla som en motionslöpare har dagen efter ett bra väl genomfört löppass. 

 

Det som känns tråkigt är att jag inte kan följa upp detta. Jag vill så gärna ta mig bort till pingishallen igen, redan idag. Köra ett pass och behålla känslan liksom. Den går ju ur om några dagar. Lösningen kan ju vara att börja springa. Bli en löpare och ge sig ut att springa några gånger i veckan. Det kanske är det jag måste göra för att jag inte ska känna mig så trött och sunkig som jag ibland gör. Pingisen kommer jag aldrig att kunna hålla igång på samma sätt som förr, det har jag liksom fattat. Men jag tar ju mina promenader ofta. Kanske ska man ta några löprundor istället? Ge det en chans liksom..

 

Det som har hänt förut när jag har testat att ge mig ut och springa det är att jag kör för hårt i början och jag tror också att jag lätt klarar av att springa långt på direkten. Man ska ju börja lugnt och sen stega upp det, men jag har liskom inget tålamod. Jag tränar för hårt den dagen jag betsämmer mig för att börja och sen när man har kört sig helt slut som kommer alla negativa tankar som handlar om att detta med att springa var nog inte min grej. Sen lägger man av för att känslan man fick efter första passet inte var positivt. 

 

Kan jag bara komma igång och få någon bra känsla av löpning direkt så kanske jag skulle kunna orka några pass i veckan. Det börjar ju bli sommar och sol nu så jag kan ju inte köra den dåliga bortförklaringen att vädret är för dåligt.