Jag har varit ute på en "POWERWALK" nu under förmiddagen. Riktigt bra kändes detta!! Det gick fort och för en sekund så tänkte jag att jag kanske kan slå mitt personliga rekord, men det insåg jag ganska snabbt att jag inte kommer att klara av den tiden just idag. Men en bra PW kände jag ändå att det var. Jag kände mig ganska pigg och det var bara roligt att vara ute nu under förmiddagen.

 

 

Nu ska jag gå och klippa mig och sen har jag arbete igen.

 

 Hej!

 

Jag är efter dagens arbetspass ganska trött, men jag är ändå säker på att kvällsjobb passar mig bra. Under kvällen har jag funderat på om det finns något negativt med att jag snart ska börja på ett schema där jag bara ska jobba eftermiddagar och kvällar. Jag har suttit på jobbet ikväll och känt efter mer än vanligt, om man säger så.  Egentligen kan jag inte komma på någonting dåligt med det schemat som jag snart kommer att få. De lilla som jag skulle kunna säga som inte är bra är ändå inte något att gnälla över.

 

Idag har jag tagit tag i min träning. Jag har under en tid nu kanske varit lite för nöjd med allt. Jag har ju förbättrat mina värden så mycket och när jag vet detta så glömmer man lätt vad det är som faktiskt har gjort för att få bättre värden. Jag får ju inte sluta att träna nu bara för att mycket som har med min hälsa att göra har blivit till det bättre. Jag har  sedan träffen med Mouna bara gått promenader och kört ett pingispass. Jag måste ju göra mycket mer för att nå mina nya mål som jag har med träning. Idag körde jag igång med gymmet igen. 

 

 

 

 

 Där ser man hur det kan vara. När väl en sak faller på plats så är det mycket annat som ordnar sig också. När jag fick ekonomin som jag ville ha den, då kan jag fixa köket också. När jag får en arbetssitutaion som jag vill ha den, då får jag tillräckligt med sömn, samtidigt som jag orkar träna så mycket som jag behöver göra. Mycket känns bra redan nu och det beror på att jag känner att det som kändes så omöjligt att fixa för bara ett år sedan nu kommer att lösa sig. Det kommer nog att bli en del firande med skumpa framöver, men i måttliga mängder då förstås. 

 

 

 

 

Aruna Quadri från Nigeria har jag aldrig sett spela och aldrig hört talas om.  Nu är han gått till kvartsfinal i pingisens World Cup och där möter han Zhang Jike från Kina som är en av väldens bästa spelare. 

 

Aruna Quadri överraskade positivt på mig. Det måste jag säga!  Riktigt rolig lirare att kolla på. Han sätter ju dessutom lite press på Zhang Jike i denna matchen. Och det är fan inte dålig, utan riktigt bra gjort.

 

 

 Då var denna dagen också slut. I morgon är det den årliga marknaden här i stan. Förra året var jag ledig och då blev det lite shopping, men i morgon  ska jag jobba. Herregud vad marknadsfolk jag kommer att köra runt på i morgon. 

 

 

Jag fortsätter med att försöka vara i nuet. Vissa tankar som jag ofta får vill jag inte möta längre. Jag blir ju batratrött och tom av att tänka för mycket.  Idag var jag tex ute på en promenad. Jag tror att  jag började tänka en tanke om att jag har så jäkla mycket att göra idag, i helgen och hela nästa vecka. Men så fort jag fick den tanken så gick jag tillbaka till nuet. Jag behöver ju inte fastna i dessa grubblerier om att jag har mycket att göra efter att jag har varit ute på min promenad. Jag kommer att ha lika mycket att göra efter alla dessa grubblerier ändå. Bättre då att inte möta dessa tankar. När jag är ute på promenad så är det ju bättre att jag funderar kring den just då när jag vandrar. Det är ju det jag gör just nu som är viktigt.  Man kan tänka att nu känns det bra att vara ute och man kan fundera kring det program på radion som man kanske lyssnar på när man går där på sin runda. Jag måste vara närvarande i nuet. Det som ligger långt fram i tiden det har jag ju förmodligen redan planerat färdigt från min sida. Jag har förmodligen en plan och då är det ju bättre att bara släppa alla tankar som man kanske har om nästa vecka och gå tillbaka till nuet.

 

Ett annat exempel kan jag ta från idag var när jag jobbade. Jag satt i bussen  och körde från Näl till Vänersborg  och jag var helt ensam i bussen. Då var det nära att jag fastnade i vissa grubblerier om saker e sedan och som jag ångrar. Det gäller även här att slå botrt dessa tankar om vad man ångrar och gå tillbaka till nuet igen. Att ångra saker är ju helt meningslöst. Gjort är gjort! Om jag ofta tänker på något som jag ångrar så blir ju dessa grubblerier till tankar som är helt omöjliga att vinna över. Jag kommer bara att komma fram till att jag ångrar mig och bättre blir inte det. Jag kommer bara att fortsätta vara för trött och känna mig tom eftersom jag slösar så mycket onödig energi på grubblerier om allt som jag ångrar. Dessutom är det ju så att sånt som känns fel att göra nu kändes kanske mer rätt förr , och då blev det att man gjorde så. Och även om jag hade gjort så som jag idag tänker att jag hade velat göra så hade man ändå säkert kunnat hitta något annat som man väljer att ångra. Nu är en annan tid mot vad det var förr. Nu har jag andra erfarenheter mot vad jag hade förr och dessutom är det alltid lätt att vara efterklok. Alltså är det bättre att inte möta dessa tankar där man ångrar saker. Jag kan ändå aldrig vinna över dom. När jag tex sitter där i bussen så är det bättre att tänka på var jag befinner mig och kör. Är det bra eller dålig sikt? Känns det bra att köra nu osv... 

 

 Jag känner att jag är på väg att komma ur min trötthet och tomhet som jag har känt ett bra tag nu. En förutsättningen för att jag ska komma tillbaka på "banan" igen är att jag inte fastnar i tankar om vad som hände förr eller vad jag har att göra i framtiden. Kommer tankarna så kommer jag att vara väldigt noga med att jag ska gå tillbaka till nuet. Jag vet ju att det alltid funkar att leva i nuet.

I mitten på December i år så kommer jag att börja arbeta på ett nytt schema. På jobbet har vi för ett tag sedan haft sk sökningar där man får titta på ett visst antal olika scheman och sen då önska vilket av alla scheman man skulle vilja  ha. Det är inte säkert man får det man vill ha. Men man får i alla fall alltid önska och sen beror det på vad ens kollegor har valt när det då avgörs vad man själv får. Man kan säga att ju mer år man har varit anställd i företaget, ju mer säker kan man vara på att man får det schemat som man har önskat sig. Jag ligger ganska långt ner på den listan över år i företaget så jag kan egentligen aldrig vara säker på vad jag ska få för schema. Under detta årets sökning trodde jag aldrig att jag skulle få det jag faktiskt sökte, men det fick jag. I mitten på December i år ska jag bara jobba eftermiddag och kväll. Jag är hur nöjd som helst eftersom jag har sökt detta schema i flera år, men aldrig fått det. Nu har jag fått det jag verkligen alltid har velat ha. 

 

Jag ser bara fördelar med det schemat som ag kommer att få. Jag kommer nu att få mer regelbudna tider. Det kommer att bli lättare för mig att sköta träningen och vara noga med maten. Jag kommer inte att ha perioder av sjukt långa arbtesdagar. Jag får alltid sova ut. Jag behöver aldrig gå och lägga mig tidigt på kvällen. Jag kommer att bli mycket piggare än vad jag är idag. Jag slipper jobba oregelbundet med helt olika tider från en vecka till en annan. Nu kommer jag att få mer regelbudna arbetstider och det har jag inte haft sen jag började köra buss. Fatta att detta ska bli skönt!

 

Att jag nu får jobba mer regelbundet innebär ju att jag slipper skifta tid och vända på dygnet från en vecka till en annan. Det jobbigaste som finns är nog när man har jobbat natten och sen blir man ledig typ en dag och sen så ska man helt plötsligt stiga upp på den tiden som man 2 dagar tidigare slutat sitt arbetspass på. Det är riktigt tufft för kroppen när det blir så sjukt oregelbundet. Nu slipper jag detta från och med mitten på December och minst ett år framåt. 

 

Jag kämpar ju mycket med min träning och jag vill ju också vara mer noggrann med maten. Det kommer att bli lättare nu sköta detta bättre. Jag kan träna varje dag utan att vara för trött. Som det nu är så orkar man ju inte vissa dagar bara för att man går upp sjukt tidigt och sen kanske man inte kommer hem förrän sent på kvällen. Det är fan tufft att orka med att röra på sig efter att man kanske har suttit 10-11 timmar på en stol. Med mitt nya schema så slipper jag detta. Nu kommer jag att kunna träna och sköta kosten, samtidigt som jag alltid kan sova ut ordentligt. Jag blir då piggare och orkar på så sätt ännu mer. Allt detta gör att jag får bättre värden ochblir helt enkelt en friskare människa. Det gäller ju att hitta en bra balans mellan träning, kost och vila. Nu kan jag lätt hitta en perfekt balans och det känns ju såklart riktigt bra. Tänk va Mouna ska bli glad när hon får se mina värden nästa gång jag sitter på ett möte med henne!! Tänk va bra jag kommer att må när jag har en perfekt balans i kroppen av allt!!

 

Jag har faktiskt inte hittat någonting som är dåligt med mitt nya schema som jag om några månader ska börja köra på. När jag sen börjar köra så kanske man kommer att komma på något som inte är bra, men nu ser jag bara fördelar. Inte ens pingis kommer jag att behöva träna mindre. Jag kommer att kunna spela ganska mycket för jag är ledig mitt i veckorna ibland. Jag kan då under dagen vila och försöka förberada mig på rätt sätt inför de kvällar som jag har pingisträning. Som det är nu så har jag ju ofta pingisträning efter att jag har jobbat en lång dag. Dessutom har man varit uppe tidigt på morgonen samma dag. Det är inte optimalt att vräka sig upp 03:30 på morgonen, jobba mellan 05:00 och kanske 16:00 för att sen kanske 2 timmar senare försöka spela bra pingis. Det finns bättre sätt att förbereda sig på inför ett pingispass än att jobba arslet av sig med busskörning. Nu är jag alltid ledig på de dagar som jag har möjlighet att spela pingis på. Var tredje vecka kan jag inte spela alls pga jobbet, men alla andra veckor funkar. Och den där tredje veckan då det kanske inte funkar skulle man ju kunna få att funka ändå. Man kan ju alltid söka ledigt någon dag då jag egentligen inte har möjlighet att lira pingis. 

 

Som sagt: Jag ser bara fördelar med detta. Under alla dessa år som jag har kört buss så har jag aldrig fått det schemat som jag helst av allt har velat ha. Nu fick jag det och jag är bara så glad för detta. Nu kommer jag att trivas ännu bättre med mitt arbete. Dessutom kommer jag att jobba mer normalt långa arbetsdagar. Jag sloipper alla dessa 13 timmars häng somman nu kan ha på jobbet. Detta blir hur "nice" som helst!!!

 

Jag har fått mycket gjort även om jag glömde av en del saker också som jag hade tänkt att jag skulle få gjort idag. Det var inga större och viktigare grejer så. Jag glömde bara att boka en tid hos frissan och sen skulle jag också behöva förnya mitt pass, men i morgon kan jag ju boka tid hos frissan. Resa någonstans ska jag ändå inte göra i år så fixa nytt pass kan jag bara göra en annan dag, men det hade passat bra nu när jag ändå var i Trollhättan. Det är nämligen till polisen i Trollhättan som jag får ta mig när jag ska fixa pass. Vad jag vet så går det inte att göra det här hos polisen i Vänersborg. Därför hade det passat bra nu när jag ändå att så många andra ärenden i Trollhättan idag, men skitsamma. Jag får fixa det en annan dag bara.

 

Jag känner mig redan nu ganska mycket bättre. Jag börjar liksom komma ur den där känslan av tomhet och ständig trötthet. Känslan av att jag har för mycket att göra börjar också att försvinna. Jag gissar att förklaringen är att jag redan nu har börjat att säga nej till väldigt mycket, och jag  känner mig trygg i att jag faktiskt kan säga ifrån att jag inte vill göra vissa saker. Jag har min fulla rätt och säga nej och det är vad jag vill som gäller när det kommer till vad jag själv vill. Börjar jag göra saker mot min egen vilja då kommer jag tillslut att må riktigt dåligt. Det viktigaste är ju att jag mår bra. Jag kommer aldrig att komma ur känslan av tomhet och trötthet om jag glömmer att ta hand om mig själv. Att ställa upp för mycket och vilja vara många till lags är inte bra för min hälsa, och min hälsa är viktigaste för mig. Det är jag också papper på, det kan man ju lugnt säga efter jag har genomgått en djupgående hälsoundersökning där man har tagit ett helhetsgrepp på min hälsa.

 

Jag säger ofta nej till saker idag också, men jag har kommit på att jag måste dra ner på de jag redan har att göra nu. Jag vill kanske mer än vad kroppen tål och när jag nu känner så då måste jag ju även börja säga upp saker som jag kanske har sysslat med under lång tid. I vissa fall kan jag nästan ångra att jag en gång sa ja till att göra vissa saker, men egentligen är det ju helt meningslöst att ångra saker. När jag sa ja för att göra något för kanske flera år sedan, då kändes det ju förmodligen rätt. Det var då liksom. Nu är nu och man tänker utifrån andra erfarenheter och förutsättningar. Det känns helt rätt att jag nu har börjat säga upp grejer. Det är vad jag vill just nu som är det som gäller. Ingen är ju viktigare i mitt liv än mig själv och vad jag själv vill.  

 

Leva i nuet funkar alltid. Är det något som alltid verkar funka i vad jag än gör så är det när jag bara försöker vara i nuet. Jag har känt det tex på jobbet. Just nu sitter jag bara och funderar när jag börjar jobba i morgon. Allt annat kring jobbet bryr jag mig inte om, men jag måste ju veta innan jag går och lägger mig när jag ska börja jobba. Men allt annat skiter jag i just nu. Vad har jag för pass? Hur långt är det? När har jag rast? Allt sånt kan jag kolla i morgon när jag är på jobbet. Jag har ingen glädje av att veta det nu för risken är att man bara blir besviken om det nu skulle vara så att jag har ett jävla skitpass med jobbig körning i morgon. Bättre att inte veta det nu liksom.

 

När det gäller den grejen med min hälsa och hur jag mår och vad jag ska göra för att må bättre så känner jag också att leva i nuet är rätt strategi. Jag kan inte sitta här och planera en hel veckas träning eller vad jag ska äta eftersom jag inte vet exakt hur mina dagar kommer att se ut i detalj under en vecka. Börjar jag då planera detaljer då känner jag att jag bara gör för mycket, kanske helt i onödan. Mouna har sagt till mig att jag ska köra på som jag har gjort under det senaste året, men att jag ska försöka träna varje dag om det går. Promenad på minst 30 minuter räknas också som träning och det är riktigt bra. Om jag inte fixar varje dag så ska jag i alla fall köra 5 dagar i veckan, men helst alltså 7. När det gäller maten så vill Mouna att jag inte bara i perioder är noga med  maten utan att jag varje vecka är ganska noga med vad jag stoppar i mig, men hon sa också att jag ibland måste släppa på det och äta något "gott" för annars kommer det inte att funka att vara noga större delen av veckorna under ett års tid.  

 

Mouna kommer att kolla hur mina värden utvecklas under de närmsta 12 månaderna och regelbundet kommer jag att få mail om vad jag behöver ändra på eller bara fortsätta att köra på med. Detta är väldigt mycket. Träning 5 dagar per vecka och mer nogrann med maten. Leva i nuet och en dag i taget måste jag ju göra när det gäller detta också. När jag känner för att tex ta en promenad, då gör jag det. Känner jag inte för det då vill jag förmodligen hellre köra gym och då kommer jag att göra det. Jag tänker inte planera i detalj utan mitt övergripande mål är att jag under ett år från och med nu  ska försöka träna minst 5 dagar i veckan och vara mer nogrann med maten. Alla 52 veckorna som ett år innehåller kommer jag nog inte att klara av att vara hur noga som helst med maten eller träna 5 dagar på en och samma vecka, men motivationen, min strävan och drivet för mig är att när jag sitter på ett möte med Mouna uppe i Stockholm igen om ca 1 år från nu så ska mina värden ha blivit ännu bättre. Det är mitt stora mål, men för att klara det så måste vara grymt fokusread på nuet. Leva i nuet funkar alltid.  

 

 

 

 

 

 

 

 

 Jag har varit och lirat lite pingis. Nu känns det ganska tufft. Jag blev ordentligt överkörd ikväll. Dom jag möter är bara så jävla mycket bättre än mig. Ärligt talat vet jag inte vad jag ska göra för att jag ska ens vara i näreheten av att vinna en match. Jag får bara acceptera att jag inte är bättre. Man spelar ju heller inte bättre än vad motståndet tillåter. 

 

Jag kan ändå säga att jag tycker det är kul. Jag har genom åren lärt mig att älska pingis oavsett resultaten. 

Det är mer känslan av att hålla i racket, spela med bolllen och känna att jag får ut något av träning varje gång som jag gillar. Det är roligare tycker jag än att bara fixera på resultat.

 

Jag känner mig fortfrande väldigt trött och tom. Jag vet inte riktigt hur jag ska komma ur detta, men jag försöker bara göra det jag känner för. Jag ställer inga krav på mig själv direkt. Jag känner bara efter i nuet liksom. Typ: Är du trött får du sova, är du hungrig får du äta och vill du röra på dig så gör det då.

Jag har haft en bra arbtetsdag i alla fall. Jag gillar när jag har en dag då jag slutar tidigt. Idag slutade jag klockan 14:00. När jag börjar som idag kl 04:51 då vill man ju sluta i hyfsad tid. Några timmar innan dom flesta andra slutar sina jobb liksom. Börjar man tidigt så ska man sluta tidigt, då tycker jag att man har ett bra arbetspass, även om det såklart är tufft att behöva gå upp nästan mitt i natten.

 

 

 

Jag tänker mycket på mötet jag hade i Stockholm. Jag vet inte alls hur jag ska gå vidare nu när det gäller min träning och mina matvanor. Jag vet inte riktigt heller vad som väntar när det gäller undersökningar, men det kommer jag få ett "schema" på inom några dagar. Jag måste nog låta tiden gå så att jag hinner tänka igenom all den info jag fick under mötet i fredags. När det har gått ett tag så kommer jag säkert att komma ihåg mer och mer och då kommer jag säkert fram till hur jag ska fortsätta med att framförallt träningen och kosten. Det jag nu har minne av att Mona har sagt är att jag ska fortsätta som jag gör, men pressa lite till. Helst någon form av rörelse varje dag. Dessutom vill hon se ännu mindre av kolhydrater på tallriken, men jag får ändå inte utesluta det helt och hållet. Jag ska göra som jag har gjort, men var ännu mer noggrann med vissa detaljer.

 

Det  jag gör just nu är att jag tar blodtrycket på mig själv och sen mailar jag bara resultaten till Mouna. Mäta blodtrycket ska jag göra morgon och kväll i 3 dagar på raken. Vad jag vet så har jag inte för högt blodtryck och ingen har heller påstått något annat. Att jag ska mäta det är väl bara för att Mouna verkligen ska vara säker på att allt är som det ska. När det gäller den hälsogrejen som jag är inne i så kollar man verkligen allt, oavsett om det är bra eller inte. Man tar ett heletsgrepp på hälsan liksom. Det kan ju finnas andra orsaker också, men det är i så fall inget som jag behöver bry mig om. Mitt fokus ligger på att sköta träningen och maten, samt vara på plats för att gå igenom de undersökningar som Mouna planerar in åt mig.