Jag har fått mycket gjort även om jag glömde av en del saker också som jag hade tänkt att jag skulle få gjort idag. Det var inga större och viktigare grejer så. Jag glömde bara att boka en tid hos frissan och sen skulle jag också behöva förnya mitt pass, men i morgon kan jag ju boka tid hos frissan. Resa någonstans ska jag ändå inte göra i år så fixa nytt pass kan jag bara göra en annan dag, men det hade passat bra nu när jag ändå var i Trollhättan. Det är nämligen till polisen i Trollhättan som jag får ta mig när jag ska fixa pass. Vad jag vet så går det inte att göra det här hos polisen i Vänersborg. Därför hade det passat bra nu när jag ändå att så många andra ärenden i Trollhättan idag, men skitsamma. Jag får fixa det en annan dag bara.

 

Jag känner mig redan nu ganska mycket bättre. Jag börjar liksom komma ur den där känslan av tomhet och ständig trötthet. Känslan av att jag har för mycket att göra börjar också att försvinna. Jag gissar att förklaringen är att jag redan nu har börjat att säga nej till väldigt mycket, och jag  känner mig trygg i att jag faktiskt kan säga ifrån att jag inte vill göra vissa saker. Jag har min fulla rätt och säga nej och det är vad jag vill som gäller när det kommer till vad jag själv vill. Börjar jag göra saker mot min egen vilja då kommer jag tillslut att må riktigt dåligt. Det viktigaste är ju att jag mår bra. Jag kommer aldrig att komma ur känslan av tomhet och trötthet om jag glömmer att ta hand om mig själv. Att ställa upp för mycket och vilja vara många till lags är inte bra för min hälsa, och min hälsa är viktigaste för mig. Det är jag också papper på, det kan man ju lugnt säga efter jag har genomgått en djupgående hälsoundersökning där man har tagit ett helhetsgrepp på min hälsa.

 

Jag säger ofta nej till saker idag också, men jag har kommit på att jag måste dra ner på de jag redan har att göra nu. Jag vill kanske mer än vad kroppen tål och när jag nu känner så då måste jag ju även börja säga upp saker som jag kanske har sysslat med under lång tid. I vissa fall kan jag nästan ångra att jag en gång sa ja till att göra vissa saker, men egentligen är det ju helt meningslöst att ångra saker. När jag sa ja för att göra något för kanske flera år sedan, då kändes det ju förmodligen rätt. Det var då liksom. Nu är nu och man tänker utifrån andra erfarenheter och förutsättningar. Det känns helt rätt att jag nu har börjat säga upp grejer. Det är vad jag vill just nu som är det som gäller. Ingen är ju viktigare i mitt liv än mig själv och vad jag själv vill.  

 

Leva i nuet funkar alltid. Är det något som alltid verkar funka i vad jag än gör så är det när jag bara försöker vara i nuet. Jag har känt det tex på jobbet. Just nu sitter jag bara och funderar när jag börjar jobba i morgon. Allt annat kring jobbet bryr jag mig inte om, men jag måste ju veta innan jag går och lägger mig när jag ska börja jobba. Men allt annat skiter jag i just nu. Vad har jag för pass? Hur långt är det? När har jag rast? Allt sånt kan jag kolla i morgon när jag är på jobbet. Jag har ingen glädje av att veta det nu för risken är att man bara blir besviken om det nu skulle vara så att jag har ett jävla skitpass med jobbig körning i morgon. Bättre att inte veta det nu liksom.

 

När det gäller den grejen med min hälsa och hur jag mår och vad jag ska göra för att må bättre så känner jag också att leva i nuet är rätt strategi. Jag kan inte sitta här och planera en hel veckas träning eller vad jag ska äta eftersom jag inte vet exakt hur mina dagar kommer att se ut i detalj under en vecka. Börjar jag då planera detaljer då känner jag att jag bara gör för mycket, kanske helt i onödan. Mouna har sagt till mig att jag ska köra på som jag har gjort under det senaste året, men att jag ska försöka träna varje dag om det går. Promenad på minst 30 minuter räknas också som träning och det är riktigt bra. Om jag inte fixar varje dag så ska jag i alla fall köra 5 dagar i veckan, men helst alltså 7. När det gäller maten så vill Mouna att jag inte bara i perioder är noga med  maten utan att jag varje vecka är ganska noga med vad jag stoppar i mig, men hon sa också att jag ibland måste släppa på det och äta något "gott" för annars kommer det inte att funka att vara noga större delen av veckorna under ett års tid.  

 

Mouna kommer att kolla hur mina värden utvecklas under de närmsta 12 månaderna och regelbundet kommer jag att få mail om vad jag behöver ändra på eller bara fortsätta att köra på med. Detta är väldigt mycket. Träning 5 dagar per vecka och mer nogrann med maten. Leva i nuet och en dag i taget måste jag ju göra när det gäller detta också. När jag känner för att tex ta en promenad, då gör jag det. Känner jag inte för det då vill jag förmodligen hellre köra gym och då kommer jag att göra det. Jag tänker inte planera i detalj utan mitt övergripande mål är att jag under ett år från och med nu  ska försöka träna minst 5 dagar i veckan och vara mer nogrann med maten. Alla 52 veckorna som ett år innehåller kommer jag nog inte att klara av att vara hur noga som helst med maten eller träna 5 dagar på en och samma vecka, men motivationen, min strävan och drivet för mig är att när jag sitter på ett möte med Mouna uppe i Stockholm igen om ca 1 år från nu så ska mina värden ha blivit ännu bättre. Det är mitt stora mål, men för att klara det så måste vara grymt fokusread på nuet. Leva i nuet funkar alltid.  

 

 

 

 

 

 

 

 

 Jag har varit och lirat lite pingis. Nu känns det ganska tufft. Jag blev ordentligt överkörd ikväll. Dom jag möter är bara så jävla mycket bättre än mig. Ärligt talat vet jag inte vad jag ska göra för att jag ska ens vara i näreheten av att vinna en match. Jag får bara acceptera att jag inte är bättre. Man spelar ju heller inte bättre än vad motståndet tillåter. 

 

Jag kan ändå säga att jag tycker det är kul. Jag har genom åren lärt mig att älska pingis oavsett resultaten. 

Det är mer känslan av att hålla i racket, spela med bolllen och känna att jag får ut något av träning varje gång som jag gillar. Det är roligare tycker jag än att bara fixera på resultat.

 

Jag känner mig fortfrande väldigt trött och tom. Jag vet inte riktigt hur jag ska komma ur detta, men jag försöker bara göra det jag känner för. Jag ställer inga krav på mig själv direkt. Jag känner bara efter i nuet liksom. Typ: Är du trött får du sova, är du hungrig får du äta och vill du röra på dig så gör det då.

Jag har haft en bra arbtetsdag i alla fall. Jag gillar när jag har en dag då jag slutar tidigt. Idag slutade jag klockan 14:00. När jag börjar som idag kl 04:51 då vill man ju sluta i hyfsad tid. Några timmar innan dom flesta andra slutar sina jobb liksom. Börjar man tidigt så ska man sluta tidigt, då tycker jag att man har ett bra arbetspass, även om det såklart är tufft att behöva gå upp nästan mitt i natten.

 

 

 

Jag tänker mycket på mötet jag hade i Stockholm. Jag vet inte alls hur jag ska gå vidare nu när det gäller min träning och mina matvanor. Jag vet inte riktigt heller vad som väntar när det gäller undersökningar, men det kommer jag få ett "schema" på inom några dagar. Jag måste nog låta tiden gå så att jag hinner tänka igenom all den info jag fick under mötet i fredags. När det har gått ett tag så kommer jag säkert att komma ihåg mer och mer och då kommer jag säkert fram till hur jag ska fortsätta med att framförallt träningen och kosten. Det jag nu har minne av att Mona har sagt är att jag ska fortsätta som jag gör, men pressa lite till. Helst någon form av rörelse varje dag. Dessutom vill hon se ännu mindre av kolhydrater på tallriken, men jag får ändå inte utesluta det helt och hållet. Jag ska göra som jag har gjort, men var ännu mer noggrann med vissa detaljer.

 

Det  jag gör just nu är att jag tar blodtrycket på mig själv och sen mailar jag bara resultaten till Mouna. Mäta blodtrycket ska jag göra morgon och kväll i 3 dagar på raken. Vad jag vet så har jag inte för högt blodtryck och ingen har heller påstått något annat. Att jag ska mäta det är väl bara för att Mouna verkligen ska vara säker på att allt är som det ska. När det gäller den hälsogrejen som jag är inne i så kollar man verkligen allt, oavsett om det är bra eller inte. Man tar ett heletsgrepp på hälsan liksom. Det kan ju finnas andra orsaker också, men det är i så fall inget som jag behöver bry mig om. Mitt fokus ligger på att sköta träningen och maten, samt vara på plats för att gå igenom de undersökningar som Mouna planerar in åt mig. 

 

 

 

 

 

 Denna veckan har ju som sgat varit så grym på något sätt. Nu orkar jag inte mer liksom. Jag vill bara slappa och ladda mina "batterier" för nästa vecka. Idag har jag mest sovit och slappat i massgestolen, men i morse blev det ändå en promenad på ca 40 minuter runt Vänerparken. 

 

 

 

 

Skönt att det är helg nu och att jag verkligen är helt ledig. Jag ska inte göra något alls. Denna veckan har varit helt galen. Hur långa arbetsdagar som helst och igår var jag ledig, men då gjorde jag ju ett besök i Stockholm. Hela gårdagen kändes precis som en sjukt lång arbetsdag, fast jag inte jobba.  Jag gick ju hemmifrån klockan 08:30 och jag var inte hemma förrän 21:15. Samma dag var det ju, men jäklar vad lång gårdagen blev.

 

På vägen upp till Stockholm så försöker man ju mest underhålla sig med att ta lite selfies och jag lyssnade även en hel del på olika dokumentärer i poddradioversion. 

 

 

Efter att ha gått runt lite i Stockholm och inte vågat säga hej till Elsa så skulle jag ju träffa Mouna på Scilife clinic. Scilife clinic har ett riktigt "nice" kontor på Kungsgatan. Nu skulle jag få svar på hur mycket som helst om mitt hälsotillstånd. Det är ju jämförelser från den första undersökningen som jag gjorde i augusti förra året  och den undersökningen som jag genomgick i september i år. Jag skulle också få svar på vad som konkret har blivit bättre rent hälsomässig för min del. Jag har ju gjort ganska många förändringar när det gäller träning och kost den senste tiden. Man hoppas ju nu efter allt slit att många av mina värden som kanske inte var så bra för lite drygt ett år sedan nu har blivit bättre. Helst ska det ju vara klockrent. Man har ju tittat på hundratals olika saker på mig  som sen massor av olika experter inom olika områden har tittat på. Sen går då Mouna igenom resultatet med mig. Generellt sett så kan man säga att om ett värde ligger på grönt då är det klockrent. Ligger värdet på rött då måste man försöka göra något åt det ganska omgående. Ligger på  gult då kan man med ganska små förändringar få upp det till grönt. Målet är att bli helt grön med hälsan. Man går på djupet och man opptimerar hälsan liksom.

 

Exempel:

 

 När jag kom in på Scilife clinic's kontor så hälsade Mouna mig naturligtvis välkommen och direkt så uppmärksammade hon också att jag hade gått ner rätt ordentligt i vikt. Sen frågade hon mig lite vad jag har gjort eftersom jag har lyckats att rasa i vikt så mycket. Jag berättade att jag hade tex börjat lira pingis igen. Hon visde mig hur resultatet av vissa värden hade förändrats bara pga av att jag tränar bättre, äter bättre och har gått ner i vikt. Det som Mouna tyckte var riktigt bra var att vissa värden har ändrats sig från att vara riktigt dåliga till helt perfekta. Viktnedgången fick jag mycket beröm för att jag har lyckats med, men samtidigt sa hon också att hon vill se att jag gå ner i vikt ännu mer. Vissa "gula" värden kommer då nämligen(enligt Mouna) gå upp till "grönt" och då bli helt perfekta. 

 

I de stora hela så var det mesta positivt. Man vill göra vissa undersökningar i fortsättningen också på mig. Vissa värden är ju fortfrande inte bra ("röda"), men det går heller inte att få upp allt på "grönt" på bara ett år. De som känns väldigt bra för mig är att mycket har blivit bättre. Det fiinns värden som fortfrande inte är bra, men ingenting har blivit sämre sen den första undersökningen. Allt har bara blivit bättre eller så är det helt oförändrat. Det som var bra är fortfarande bra och många värden som var dåliga har jag fått ordning på. Sen finns det fortfrande saker som inte är bra och som man ska jobba vidare med, men det känns ju skönt att ingenting har blivit sämre sen sist. Bara bättre eller oförändrat.

 

Jag känner mig också nöjd eftersom jag har lyckats med att visa Mouna hur duktig jag har varit. Motivationen för mig under ca ett års tid har ju varit att kunna visa Mouna just igår att jag har lyssnat och tagit till mig av vad hon har sagt. Igår kände jag verkligen att jag hade lyckats. Det var en underbar känsla att få det bekräftat att allt mitt slit med att opptimera min hälsa har gått så bra. 

 

Efter alla dessa glädjande nyheter vad det dags att lämna Stockholm genom at ta tåget hem igen.

 

 

 

 

Jag satte mig på ett snabbtåg som skulle ta mig direkt til Vänersborg. Inga byten eller nått liksom. Bara raka spåret. När tåget hade kommit någonstans som jag inte minns var det var så var det något som strula. Fråga mig inte vad det exkat var för jag vet inte, men jag blev inte förvånad om man säger så. Vi fick stå stilla ganska länge och när tåget sen väl började rulla så åkte vi bara i 40 km/h. Inget snabbtåg längre liksom... Efter kanske 10 minuter då gick hastigheten upp igen. Tåget kom fram till Vänersborg nästan en timme försent. Det gör ju ingenting så för jag hade ju inget nytt tåg eller något byte med buss som jag skulle passa. Jag skulle ju bara gå raka vägen hem och sova liksom. Det gjorde jag också efter mitt besök i Stockholm igår. Jävlar vad trött jag var och då var jag helt säker på att nu får det bli lugnt resten av helgen.  

 

 

Jag orkade bara inte blogga igår. Jag har haft en jävligt tuff arbetsvecka. Igår spelade jag pingis på kvällen också. Det blev bara för mycket att sätta mig här och blogga också. Jag kanskriva några rader nu istället.

 

Jag är nöjd med  pingispasset igår. Mitt självfötroende var mycket bättre. Jag gjorde några riktigt bra bollar och sånt stärker ju självförtroendet. Med ett bättre självförtroende i spelet så vågar man ju testa lite svåra slag. Sen känner man att man vinner på att man vågar spela ut och man stärker självförtroendet ännu mer. Jag kämpar och gör alltid mitt bästa på träningen. Dessutom ser jag till att inte bli för bekväm. När jag ska ta mig till träningen så promenerar jag alltid dit. Det tar ungefär 20 minuter att ta sig till pingishallen. Under den tiden hinner jag fundera mycket på vad jag ska göra under kvällens träning. Efter träning tar jag också en promenad hem. Under den tiden som det tar att gå hem (20 minuter) så hinner jag fundera på vad som var bra och vad var mindre bra med dagens träning. Vad behöver jag förbättra till nästa gång och massor av andra tankar far igenom huvudet där, men de är bara bra.

 

Idag ska jag upp till Stockholm. Jag orkar egentligen inte, men detta har ju varit planerat sen länge och jag kan liksom inte bara strunta i det. Jag har många timmar på tåget framför mig. Jag borde kanske har bokat flyg istället. Jag ska ju bara upp till Stockholm och sen efter att jag har spenderat några timmar i den stan så ska jag hem igen. Jag har några möten. Jag ska bla passa på att träffa Mouna.  Vi ska gå igenom min senaste läkarundersökning som jag genomgick för ungefär en månad sedan. 

 

När jag sen har kommit hem ifrån Stockholm då har jag lovat mig själv att jag inte ska göra ett skit mer under denna veckan. Som mest så kanske jag kan "tagga" ut på en promenad. Röra på mig vill jag göra för jag har suttit så mycket stilla denna veckan så blodcirkulationen i mina ben upphör nog snart att fungera om jag inte kör någon pw i helgen. 

 

 

 

Lång dag har jag haft. Jag var uppe tidigt och större delen av dagen har jag ägnat åt att köra buss. Sen när jag äntligen kommer hem har jag tvättstugan. Jag måste ju tvätta någon gång i veckan. Dessutom har jag börjat skriva på ett mail som jag vill få klart innan jag "taggar" till Stockholm. Det är jävligt mycket jag har att skriva så jag får dela upp detta på några kvällar. Till Stockholm ska jag åka på fredag. Innan jag drar dit så ska jag i alla fall hinna jobba mer. Jag vill spela pingis en gång denna veckan och jag känner att jag måste  skriva klart mitt långa mail som kan vara viktigt, men det vet jag inte än. Risken är att detta blir ett helt meningslöst arbete, men jag chansar på att det blir som jag vill.

 

 Jag ska ju jobba i 2 dagar till denna veckan. Dagarna är långa om jag minns mitt schema rätt.  Så, jag orkar liksom inte göra så mycket annat egentligen, men lite annat än busskörnig får man gjort i alla fall.

 

Nu ska jag bli klar i tvättstugan och sen ska jag sova sängen.

 

 

Idag skulle jag köpa en ny "liten" lampa. 

 

 

 Tänker gör jag mycket. Exakt vad jag tänker på ikväll ska jag försöka skriva om nu. Jag vet egentligen inte innan vad jag kommer att skriva. Jag tänker ju samtidigt som jag sitter här och skriver. Jag bloggar om dagen så jag skriver logiskt sett då om mina tankar som jag har ikväll om denna dagen. Som vanligt snurrar det runt ganska mycket i mitt huvud. Jag är  trött och jag mår nog inte speciellt bra. Jag har grejat för mycket den senaste tiden med framförallt min ekonomidröm och det får jag lida för nu. Jag är glad över vad jag har lyckats med när det gäller den grejen, men det kommer ju en tid efter att allt är klart också. Där är jag nu.

 

Jag känner  att jag inte riktigt har tänkt på hur tiden efter kommer att vara och kännas. Dessutom vet jag att jag har mycket att göra framöver också. Utan att jag tittar framåt så vet jag det ändå. Tittar jag framåt känns det ännu värre. Jag går nästan sönder innombords när råkar titta för lång framåt. Allt är inte bara bra även om man har förverkligat en dröm. Jobbet som krävdes för att jag skulle fixa detta, plus mycket annat som jag har haft att greja med gör att det känns tufft just nu. Dessutom har det hänt lite saker som jag liksom har försökt bearbeta under denna veckan, men det har inte gått så bra. Ärligt talat vet jag inte vad jag ska göra framöver för att jag ska må bätte och orka med att fortsätta greja med allt jag har att göra. Det bästa är ju att inte tänka för mycket framåt över huvud taget. Då tror jag ändå att det kommer att funka ganska bra, men jag är fan inte säker på det.

 

Renoveringen av kökert är nästa stora grej för mig. Just nu känner jag nästan att jag ångrar mig lite att jag har beställt ett nytt kök. Det känns bara jobbigt att ha en stor grej att tag tag i om några månader igen. Varför känner jag så? Jag har tänkt på detta med renovering så länge. Jag har i flera år velat hitta en lösning på hur jag ska kunna få mitt hem som jag vill ha det. Nu händer det något snart som tar mig några steg närmar min sista stora dröm som jag har i livet. Ett nytt kök kommer jag att få om mindre än ett halvår och nu ångrar jag mig. Allt beror väl på att jag känner mig så sliten och tom just nu? Jag vill bara ligga i soffan, slappa och ligga och sova i min säng. 

 

Samtidigt kan det väl ändå inte vara så att jag innerst inne inte vill fixa mitt kök i januari nästa år? Det kommer ju att bli snygg och väldigt bra. Mitt nuvarande kök har jag många problem med och jag måste ju fixa det någon gång om jag nu har tänkt att bo kvar här. Problemen kommer bara att öka om jag inte gör en totalrenovering av köket ganska snart. Det borde inte vara så att jag får känslan nu av att jag ångrar mig och jag tror inte att jag innerst inne gör det heller. Jag har också svårt att tro att jag kommer att ångra mig när väl köket faktiskt är klart. Att jag får känslan av att jag ångrar mig handlar nog om att jag helt enkelt inte mår så bra rent psykist. Jag tänker för mycket negativa tankar och jag vill liksom inget göra.  Det känns som jag har gått lite i en fälla. Jag kan ju välja att bara strunta i allt jag inte vill göra, men gör jag det så har jag känslan av att det på sikt bara kommer att bli värre. Jag vet att man ibland bara måste jobba och jobba och kämpa. Tillslut får man lön för mödan. Men jag har ju gjort de. Jag har grejat, jobbat och kämpat med allt möjligt under hela detta året. Jag har också fått ordentligt med lön för mödan, men nu måste jag göra mer för att inte mycket inte ska bli ännu mer och på sikt och kännas ännu värre, mest rent psykiskt, men också ekonomiskt. Jag har liksom hamnat i en ond cirkel.. Jag måste göra saker för att det inte ska kännas värre, fast det känns inte bra att göra nånting över huvud taget. 

Det blev en morgonpromenad även idag. 5 rundor på en och samma vecka var målet, och 5 rundor är nu avklarde denna veckan.

 

Dagens runda kändes klart sämst av de jag har gått denna veckan. Det var inte roligt och det kändes bara segt. Jag var inte tillräckligt motiverad och inställningen som jag hade före jag skulle ge mig ut på dagens runda var inte heller bra Allt kändes barfa tråkigt liksom Hade jag inte haft en målsättning med mina promenader då tror jag inte att varken dagens runda, eller gårdagens runda hade blivit av. Att jag har en målsättning var alltså avgörande för att jag denna veckan skulle gå mina 5 promenader där varje promenad blev minst 40 minuter lång.