Denna veckan har ju som sgat varit så grym på något sätt. Nu orkar jag inte mer liksom. Jag vill bara slappa och ladda mina "batterier" för nästa vecka. Idag har jag mest sovit och slappat i massgestolen, men i morse blev det ändå en promenad på ca 40 minuter runt Vänerparken. 

 

 

 

 

Skönt att det är helg nu och att jag verkligen är helt ledig. Jag ska inte göra något alls. Denna veckan har varit helt galen. Hur långa arbetsdagar som helst och igår var jag ledig, men då gjorde jag ju ett besök i Stockholm. Hela gårdagen kändes precis som en sjukt lång arbetsdag, fast jag inte jobba.  Jag gick ju hemmifrån klockan 08:30 och jag var inte hemma förrän 21:15. Samma dag var det ju, men jäklar vad lång gårdagen blev.

 

På vägen upp till Stockholm så försöker man ju mest underhålla sig med att ta lite selfies och jag lyssnade även en hel del på olika dokumentärer i poddradioversion. 

 

 

Efter att ha gått runt lite i Stockholm och inte vågat säga hej till Elsa så skulle jag ju träffa Mouna på Scilife clinic. Scilife clinic har ett riktigt "nice" kontor på Kungsgatan. Nu skulle jag få svar på hur mycket som helst om mitt hälsotillstånd. Det är ju jämförelser från den första undersökningen som jag gjorde i augusti förra året  och den undersökningen som jag genomgick i september i år. Jag skulle också få svar på vad som konkret har blivit bättre rent hälsomässig för min del. Jag har ju gjort ganska många förändringar när det gäller träning och kost den senste tiden. Man hoppas ju nu efter allt slit att många av mina värden som kanske inte var så bra för lite drygt ett år sedan nu har blivit bättre. Helst ska det ju vara klockrent. Man har ju tittat på hundratals olika saker på mig  som sen massor av olika experter inom olika områden har tittat på. Sen går då Mouna igenom resultatet med mig. Generellt sett så kan man säga att om ett värde ligger på grönt då är det klockrent. Ligger värdet på rött då måste man försöka göra något åt det ganska omgående. Ligger på  gult då kan man med ganska små förändringar få upp det till grönt. Målet är att bli helt grön med hälsan. Man går på djupet och man opptimerar hälsan liksom.

 

Exempel:

 

 När jag kom in på Scilife clinic's kontor så hälsade Mouna mig naturligtvis välkommen och direkt så uppmärksammade hon också att jag hade gått ner rätt ordentligt i vikt. Sen frågade hon mig lite vad jag har gjort eftersom jag har lyckats att rasa i vikt så mycket. Jag berättade att jag hade tex börjat lira pingis igen. Hon visde mig hur resultatet av vissa värden hade förändrats bara pga av att jag tränar bättre, äter bättre och har gått ner i vikt. Det som Mouna tyckte var riktigt bra var att vissa värden har ändrats sig från att vara riktigt dåliga till helt perfekta. Viktnedgången fick jag mycket beröm för att jag har lyckats med, men samtidigt sa hon också att hon vill se att jag gå ner i vikt ännu mer. Vissa "gula" värden kommer då nämligen(enligt Mouna) gå upp till "grönt" och då bli helt perfekta. 

 

I de stora hela så var det mesta positivt. Man vill göra vissa undersökningar i fortsättningen också på mig. Vissa värden är ju fortfrande inte bra ("röda"), men det går heller inte att få upp allt på "grönt" på bara ett år. De som känns väldigt bra för mig är att mycket har blivit bättre. Det fiinns värden som fortfrande inte är bra, men ingenting har blivit sämre sen den första undersökningen. Allt har bara blivit bättre eller så är det helt oförändrat. Det som var bra är fortfarande bra och många värden som var dåliga har jag fått ordning på. Sen finns det fortfrande saker som inte är bra och som man ska jobba vidare med, men det känns ju skönt att ingenting har blivit sämre sen sist. Bara bättre eller oförändrat.

 

Jag känner mig också nöjd eftersom jag har lyckats med att visa Mouna hur duktig jag har varit. Motivationen för mig under ca ett års tid har ju varit att kunna visa Mouna just igår att jag har lyssnat och tagit till mig av vad hon har sagt. Igår kände jag verkligen att jag hade lyckats. Det var en underbar känsla att få det bekräftat att allt mitt slit med att opptimera min hälsa har gått så bra. 

 

Efter alla dessa glädjande nyheter vad det dags att lämna Stockholm genom at ta tåget hem igen.

 

 

 

 

Jag satte mig på ett snabbtåg som skulle ta mig direkt til Vänersborg. Inga byten eller nått liksom. Bara raka spåret. När tåget hade kommit någonstans som jag inte minns var det var så var det något som strula. Fråga mig inte vad det exkat var för jag vet inte, men jag blev inte förvånad om man säger så. Vi fick stå stilla ganska länge och när tåget sen väl började rulla så åkte vi bara i 40 km/h. Inget snabbtåg längre liksom... Efter kanske 10 minuter då gick hastigheten upp igen. Tåget kom fram till Vänersborg nästan en timme försent. Det gör ju ingenting så för jag hade ju inget nytt tåg eller något byte med buss som jag skulle passa. Jag skulle ju bara gå raka vägen hem och sova liksom. Det gjorde jag också efter mitt besök i Stockholm igår. Jävlar vad trött jag var och då var jag helt säker på att nu får det bli lugnt resten av helgen.  

 

 

Jag orkade bara inte blogga igår. Jag har haft en jävligt tuff arbetsvecka. Igår spelade jag pingis på kvällen också. Det blev bara för mycket att sätta mig här och blogga också. Jag kanskriva några rader nu istället.

 

Jag är nöjd med  pingispasset igår. Mitt självfötroende var mycket bättre. Jag gjorde några riktigt bra bollar och sånt stärker ju självförtroendet. Med ett bättre självförtroende i spelet så vågar man ju testa lite svåra slag. Sen känner man att man vinner på att man vågar spela ut och man stärker självförtroendet ännu mer. Jag kämpar och gör alltid mitt bästa på träningen. Dessutom ser jag till att inte bli för bekväm. När jag ska ta mig till träningen så promenerar jag alltid dit. Det tar ungefär 20 minuter att ta sig till pingishallen. Under den tiden hinner jag fundera mycket på vad jag ska göra under kvällens träning. Efter träning tar jag också en promenad hem. Under den tiden som det tar att gå hem (20 minuter) så hinner jag fundera på vad som var bra och vad var mindre bra med dagens träning. Vad behöver jag förbättra till nästa gång och massor av andra tankar far igenom huvudet där, men de är bara bra.

 

Idag ska jag upp till Stockholm. Jag orkar egentligen inte, men detta har ju varit planerat sen länge och jag kan liksom inte bara strunta i det. Jag har många timmar på tåget framför mig. Jag borde kanske har bokat flyg istället. Jag ska ju bara upp till Stockholm och sen efter att jag har spenderat några timmar i den stan så ska jag hem igen. Jag har några möten. Jag ska bla passa på att träffa Mouna.  Vi ska gå igenom min senaste läkarundersökning som jag genomgick för ungefär en månad sedan. 

 

När jag sen har kommit hem ifrån Stockholm då har jag lovat mig själv att jag inte ska göra ett skit mer under denna veckan. Som mest så kanske jag kan "tagga" ut på en promenad. Röra på mig vill jag göra för jag har suttit så mycket stilla denna veckan så blodcirkulationen i mina ben upphör nog snart att fungera om jag inte kör någon pw i helgen. 

 

 

 

Lång dag har jag haft. Jag var uppe tidigt och större delen av dagen har jag ägnat åt att köra buss. Sen när jag äntligen kommer hem har jag tvättstugan. Jag måste ju tvätta någon gång i veckan. Dessutom har jag börjat skriva på ett mail som jag vill få klart innan jag "taggar" till Stockholm. Det är jävligt mycket jag har att skriva så jag får dela upp detta på några kvällar. Till Stockholm ska jag åka på fredag. Innan jag drar dit så ska jag i alla fall hinna jobba mer. Jag vill spela pingis en gång denna veckan och jag känner att jag måste  skriva klart mitt långa mail som kan vara viktigt, men det vet jag inte än. Risken är att detta blir ett helt meningslöst arbete, men jag chansar på att det blir som jag vill.

 

 Jag ska ju jobba i 2 dagar till denna veckan. Dagarna är långa om jag minns mitt schema rätt.  Så, jag orkar liksom inte göra så mycket annat egentligen, men lite annat än busskörnig får man gjort i alla fall.

 

Nu ska jag bli klar i tvättstugan och sen ska jag sova sängen.

 

 

Idag skulle jag köpa en ny "liten" lampa. 

 

 

 Tänker gör jag mycket. Exakt vad jag tänker på ikväll ska jag försöka skriva om nu. Jag vet egentligen inte innan vad jag kommer att skriva. Jag tänker ju samtidigt som jag sitter här och skriver. Jag bloggar om dagen så jag skriver logiskt sett då om mina tankar som jag har ikväll om denna dagen. Som vanligt snurrar det runt ganska mycket i mitt huvud. Jag är  trött och jag mår nog inte speciellt bra. Jag har grejat för mycket den senaste tiden med framförallt min ekonomidröm och det får jag lida för nu. Jag är glad över vad jag har lyckats med när det gäller den grejen, men det kommer ju en tid efter att allt är klart också. Där är jag nu.

 

Jag känner  att jag inte riktigt har tänkt på hur tiden efter kommer att vara och kännas. Dessutom vet jag att jag har mycket att göra framöver också. Utan att jag tittar framåt så vet jag det ändå. Tittar jag framåt känns det ännu värre. Jag går nästan sönder innombords när råkar titta för lång framåt. Allt är inte bara bra även om man har förverkligat en dröm. Jobbet som krävdes för att jag skulle fixa detta, plus mycket annat som jag har haft att greja med gör att det känns tufft just nu. Dessutom har det hänt lite saker som jag liksom har försökt bearbeta under denna veckan, men det har inte gått så bra. Ärligt talat vet jag inte vad jag ska göra framöver för att jag ska må bätte och orka med att fortsätta greja med allt jag har att göra. Det bästa är ju att inte tänka för mycket framåt över huvud taget. Då tror jag ändå att det kommer att funka ganska bra, men jag är fan inte säker på det.

 

Renoveringen av kökert är nästa stora grej för mig. Just nu känner jag nästan att jag ångrar mig lite att jag har beställt ett nytt kök. Det känns bara jobbigt att ha en stor grej att tag tag i om några månader igen. Varför känner jag så? Jag har tänkt på detta med renovering så länge. Jag har i flera år velat hitta en lösning på hur jag ska kunna få mitt hem som jag vill ha det. Nu händer det något snart som tar mig några steg närmar min sista stora dröm som jag har i livet. Ett nytt kök kommer jag att få om mindre än ett halvår och nu ångrar jag mig. Allt beror väl på att jag känner mig så sliten och tom just nu? Jag vill bara ligga i soffan, slappa och ligga och sova i min säng. 

 

Samtidigt kan det väl ändå inte vara så att jag innerst inne inte vill fixa mitt kök i januari nästa år? Det kommer ju att bli snygg och väldigt bra. Mitt nuvarande kök har jag många problem med och jag måste ju fixa det någon gång om jag nu har tänkt att bo kvar här. Problemen kommer bara att öka om jag inte gör en totalrenovering av köket ganska snart. Det borde inte vara så att jag får känslan nu av att jag ångrar mig och jag tror inte att jag innerst inne gör det heller. Jag har också svårt att tro att jag kommer att ångra mig när väl köket faktiskt är klart. Att jag får känslan av att jag ångrar mig handlar nog om att jag helt enkelt inte mår så bra rent psykist. Jag tänker för mycket negativa tankar och jag vill liksom inget göra.  Det känns som jag har gått lite i en fälla. Jag kan ju välja att bara strunta i allt jag inte vill göra, men gör jag det så har jag känslan av att det på sikt bara kommer att bli värre. Jag vet att man ibland bara måste jobba och jobba och kämpa. Tillslut får man lön för mödan. Men jag har ju gjort de. Jag har grejat, jobbat och kämpat med allt möjligt under hela detta året. Jag har också fått ordentligt med lön för mödan, men nu måste jag göra mer för att inte mycket inte ska bli ännu mer och på sikt och kännas ännu värre, mest rent psykiskt, men också ekonomiskt. Jag har liksom hamnat i en ond cirkel.. Jag måste göra saker för att det inte ska kännas värre, fast det känns inte bra att göra nånting över huvud taget. 

Det blev en morgonpromenad även idag. 5 rundor på en och samma vecka var målet, och 5 rundor är nu avklarde denna veckan.

 

Dagens runda kändes klart sämst av de jag har gått denna veckan. Det var inte roligt och det kändes bara segt. Jag var inte tillräckligt motiverad och inställningen som jag hade före jag skulle ge mig ut på dagens runda var inte heller bra Allt kändes barfa tråkigt liksom Hade jag inte haft en målsättning med mina promenader då tror jag inte att varken dagens runda, eller gårdagens runda hade blivit av. Att jag har en målsättning var alltså avgörande för att jag denna veckan skulle gå mina 5 promenader där varje promenad blev minst 40 minuter lång.

 

 

 

 

Idag har jag mest sovit känns det som. Jag sov ganska länge under förmiddagen. Jag kände när jag gick upp att jag egentligen inte ville gå ur sängen. Men så tänker jag på att jag vill få gjort mina 5 morgonpromenader som är målet för  denna veckan. Därför tar jag mig upp ur sängen även om det tar emot. Att jag har målsättningen gör att jag får det jag ska göra gjort.  Det blev en promenad på en timme. Nu har jag bara en gång kvar och jag har 2 dagar på mig. Det borde man ju fixa.

 

Det blåste en hel del när jag var ute under förmiddagen. Nästan storm på vissa ställen. Det sjuka var att när jag gick min runda så lyssnade jag på ett dokumentärprogram som handlade om en annan storm. Stormen Gudrun. Det bara blev så att jag råkade välja det programmet när jag kollade på en lång lista som säkert innehöll 50 dokumentärprogram. Min tanke från början var inte att jag skulle lyssna på ett program som handlade om en storm bara för att det blåste storm ute idag. Det råkade bli så bara. Jag visste inte ens när jag började lyssna på programmet om stormen Gudrun att det blåste ute idag. Konstigt att det kan bli så.  Slumpen liksom. Jag är i alla fall glad över att det inte blåste så mycket idag som det gjorde en dag i Januari 2005 när stormen Gudrun drog över stora delar av Sverige. Då hade man fan inte vågat sig ut. 

 

 

Innan jag  gick hem efter att ha tagit min runda så tog jag vägen förbi Koppargrillen och köpte med mig en fisk. Efter jag hade ätit dagens lunch och fått insikten om hur mycket jag har att göra idag så orkade jag bara inte bry mig. Jag kröp bara ner i sängen igen. Jag sov nog bort nästan hela eftermiddagen.

 

Jag har så mycket som snurrar i huvudet hela dagarna nu. Mycket är ganska jobbigt och jag känner mig lite tom. Jag orkar helt enkelt inte att ta tag i hur mycket som helst om och om igen. När man känner så då är det nog bra att bara ta ett "break" från allt och inte bry sig. Kanske måste jag bli ännu bättre på att säga nej till saker. Jag har de senaste åren blivit bättre på att just säga nej när folk frågar om alla möjliga olika saker. Men det finns mycket som jag vill göra och problemet med mig är ju ofta att jag vill göra mer än vad kroppen knappt tål. Nu ligger jag på gränsen igen och då orkar jag inte för att jag känner att det blir för mycket, fast det blev i alla fall en promenad idag.

 

 

Jag har varit och tränat pingis ikväll igen. Det gick bra ibland. I små korta perioder är jag uppe på maxnivå i mitt spel. Perfekt träff, bra fotarbete och jag läser både spelet och skruven bra. Jag var uppe på mitt bästa spel och nosa idag, men problemet är att när jag inte spelar 95-100% av mitt kunnande då spelar jag istället skitdåligt.

 

Helt plötsligt stämmer ingenting från en minut till en annan så är allt som var så bra med mitt spel bara som bortblåst .Jag vet inte vad det beror på. Jag har spelat pingis i typ "104 år" Men jag har aldrig förtsått varför ens pingisspelande går så mycket upp och ner i spelnivå under en träning eller tävling. En förklaring kan vara att när det går bra så glömmer man att tänka pingis. Man bara blåser på och glömmer kanske den taktiken som man ska spela efter. 

 

Jag ska ta mig bort till pingishallen igen. Jag hopaps det går bra. Går det bättre än förra gången då går det riktigt bra. Så  det hoppas jag på. NU KÖR VI!!

 

 I morse var jag ute på en morgonpromenad igen. Rätt skönt att bara promenera runt och tänka lite fritt på allt möjligt. Jag fick en tanke på mer renovering. Man kanske ändå ska dra igång något ganska snart. Fixa något rum i alla fall. Gör jag rätt från början bara så borde jag bli klar innan jag ska dra igång med köket. Jag funderade ganska länge på den grejen, men när jag kom hem från min promenad så kände jag ändå att det nog är bättre att vänta till mitt kök är på plats.  Men det skulle nog kunna gå, men jag har som vanligt svårt att bsetämma mig hur jag ska göra. 

 

 

 

Jag sitter här och funderar lite kring mina pengar igen. Jag befinner mig just nu där jag alltid har velat vara ekonomiskt. Jag är där nu som jag i så många år bara har drömt om. Just nu är jag där. Jag funderar på hur det känns. Vad känner jag exakt egentligen nu när min dröm är förverkligad?

 

Jag kan lätt säga att: Jag känner inte att jag mår bättre  bara för att jag nu har mer pengar på banken än tidigare. Jag har aldrig haft mer pengar än vad jag har just nu, men just nu känns det bara som siffror på ett kontoutdrag. Jag ser inte dessa siffror som pengar. Jag har egentligen inte tagit in än jag sitter på några x antal hundratusen kronor. Jag vet inte om jag kommer att fatta vad jag har gjort någon gång. Jag var väldigt koncentrerad under hela den tiden som jag verkligen jobbade med min "ekonomidröm". Därför har jag svårt att minnas mycket av detaljer i denna grejen. jag kommer ihåg 5-6 detaljer, resten är liksom svart för mig.  Det känns som jag har ungefär lika mycket nu som jag alltid har haft, fast jag har mer nu.  

 

Jag tror inte jag kommer att leva så annorlunda mot vad jag har gjort innan jag hade dessa pengar. Jag ska använda en del mina pengar  till renovering. Sen handlar det mest om att jag kommer att tjäna lite mer i månaden pga detta som jag har byggt upp med min ekonomi under året. Jag kommer att ha ett stabilt ekonomisk läge under väldigt lång tid framöver. Kanske livet ut. 

 

 

Jag tror däremot inte att jag kommer att börja leva så mycket annorlunda mot vad jag innan har gjort. Jag gör det jag gör och det känns som allt jag gör idag har jag nästan alltid gjort. Att göra så mycket mer finns det liksom inte tid för och jag funderar inte på att sluta med något av de jag gör idag och göra något annat. Jag vill blogga, vara med kompisar, träna på gymmet, gå promenader, träffa min familj, spela pingis och ha kanske någon större grej att se framemot. Ta någon resa ibland och köpa lite inredningsprylar, kanske renovera och bjussa lite extra på en utekväll ibland, absolut. Det kan gärna få gå mycket pengar där, men jag vill ändå ha en plan hela tiden så jag inte sen står där efteråt och ångrar mig.

 

 Jag kommer att fortsätta att spara lite pengar varje månad på min bussförarlön. Det känns mer rätt än att slösa och inte vara nogrann med pengar. Min erfarenhet är att man så lätt ångrar sig om man bränner för mycket pengar bara för att man har råd. Man köper lätt väldigt mycket skit och dessutom tror jag att det kan vara farligt på sikt om man gillar att spendera mycket pengar hela tiden. Då kanske jag sabbar denna grej som jag nu har byggt upp. För mig skulle det kännas så hemskt! Jag skulle aldrig förlåta muig själv om jag bara sabbade allt. Visst ska man unna sig och inte vara snål, men jag tänker sätta gränser och så även nu när jag har fått min privateknomi jävligt stabil. Fötterna på jorden vill jag ha. Det känns väldigt viktigt, rätt och sunt.

 

 

Jag har genom åren följt massor av bloggar, men jag har börjat följa färre och färre. Det beror inte på mig. Det beror på att många av dom jag har följt i flera år bara slutar och lägger ner sin blogg. Ett kort period var det hur många som helst av dom jag följde som bara slutade med bloggen. Man skrev typ: Tack och hej jag har bloggat i flera år nu och det tar för mycket tid av mitt liv.  

 

Jag kan bara säga att jag tycker det är tråkigt och själv vill jag inte sluta. Men det är ju upp till va och en om man vill blogga.  Jag tycker det är för roligt att blogga och det är därför min blogg lever vidare. Det ska vara roligt det är det viktiga.

 

Till min GLÄDJE  har jag nu sett att självaste supersnygga Victoria Silvstedt har börjat att blogga. LÄNK

Kul att jag hittade någon som har startat en blogg. Jag tycker så många bara lägger ner. Det är ju heller inte fel att det är just Victoria Silvstedt som bloggar. Det finns ju inga större fel på den tjejen, om man säger så.

 OMG WOW WOW!!

 

 

Jag har varit och spelat pingis igen. Nu känns det lite som man är på gång, även om jag  Det fanns något nu som börjar likna det pingisspel jag söker. Tex stämde mina servar riktigt bra ikväll. Jag hade mycket variation och jag var noga med placeringarna. Dessutom kände jag ofta att jag var lite steget före. Jag fintar kanske lite med överkroppen för att få motståndaren att tro att man placerar bollen på ett ställe, men på hundradelen av en sekund så lägger man bollen på ett helt annat ställe på bordet än vad motståndaren tror från början. Klara man av den luringen då får man ofta övertaget direkt i bollduellen. Det var också något som jag kände stämde bra idag.

 

Dom flesta som jag lirar med nu är ju lite bättre, (eller kanske mycket bättre än mig) men då får man ju alltid bra träning. Det är ju tackvare dom som jag tränar med nu som gör att jag känner att jag själv blir bättre. Perfektare träning för mig kan detta egentligen inte vara just nu. Jag försöker också tänka att jag kan vinna över alla, fast jag kan erkänna att jag kanske inte alltid tror på mig själv till 100% varje gång. Det ska man vara ärlig med att säga. Men vill man att det ska gå bra med pingisen så måste man tro på sig själv, och tro att man kan vinna över all spelare. Man ska vägra acceptera tanken på att någon är omöjlig att vinna över. Jag försöker tänka så, men det är lättare sagt än gjort.

 

Jag har tänkt mycket på mina servar den senaste tiden. Kan jag få dom att stänmma som idag så får jag mycket snabba gratispoäng och mycket lägen efter min serve som gör att jag kan få övertaget tidigt i bollen. Serven är ju enda gången som man bestämmer helt själv vad som händer. Bara servearen vet ju egentligen vad som händer. 

 

Det var något idag som ändå gick bra, men det är långt kvar till någon superform. Fast jag ska köra på och jag är glad att jag tycker det är så roligt att lira.

 

Det var kallt att vara ute på morgonpromenad idag.  3 gånger till denna veckan ska jag gå ut och promenera på morgonen. Minst 40 minuter varje dag. Det är mitt mål denna veckan med rörelse och träning. Det är nog bara ibland att känna att man har ett mål som man fixar hur lätt som helst. 

 

 

Nu ska jag gå ut och äta lite och sen blir det nog mest slappa resten av dagen. Jag är väldigt trött och mycket tankar snurrar runt i huvudet.  Skönt att man är ledig idag. Ikväll sen ska jag lira pingis igen. Det ska bli kul !!