Ska kolla denna filmen nu eller någon annan dag.

 

 

 

 Jag har varit ganska besviken på dom senaste Wallander-filmerna. "Det var bättre förr" kan man väl säga. Jag anar liksom att varje ny film nu är ganska dålig, men ändå köper jag alla. Rätt knäppt egentligen, men man vill ju se dom nya filmerna för det kan ju visa sig att någon är bra och då vill jag inte "missa" den. Hoppas nu att denna är bra, Jag vill inte se en "mellanmjölk" variant till film igen, fast tyvärr så tror jag att det är så denna gången också.

 

 

Snart ska man iväg och jobba igen. Jag fick så mycket gjort när jag var ledig mycket förra veckan så nu när jag har börjat jobba på allvar igen så känns det som jag inte hinner göra någonting på min fritid. 

 

Behöver väl inte bry mig egentligen. Det är ju rätt skönt att bara gå runt och mysa lite. När jag vaknar så ligger jag kvar i sängen en stund och läser. (438 dagar är en riktigt bra bok)

 

 

 

 

 

 

 

 Jag fortsätter min morgon med lite "småplock" här hemma. Sen ska man ju ha mat. Idag väljer jag och vrakar bland några olika lunchställen här i stan. Vad är jag sugen på? Jag tänker också på vad min doktor (Mouna) har sagt när jag ska välja var, och vad jag ska äta? De blir en promenad ut i det fina vädret, mat och sen promenad hem igen. Rätt skön förmiddag trots allt. 

 

 

Jag har idag kollat på lite möjligheter att bli blodgivare. Det verkar vara en bra grej och jag tror inte det gör ont eller är speciellt krångligt heller.  Dessutom är man ju med och räddar liv när man är blodgivare. När jag var uppe i Stockholm så fick jag faktiskt rådet av Mouna att bli blodgivare och jag fick inte det rådet bara för att hjälpa andra, utan hon sa även att mina provsvar visar att det skulle vara bra för mina värden att faktiskt göra mig av med lite av mitt  blod ibland. Jag förstod inte riktigt varför, men om det är bättre för min hälsa då är det ju bara att köra liksom. Om man samtidigt kan hjälpa andra med den lilla insatsen så är ju också bara bra. Jag får se hur jag gör? Jag vill ju kolla lite innan hur det funkar rent parktiskt och vad det finns för regler och så. Men känns detta som en bra grej för mig, då ger jag gärna blod.

 

 

 

 

 

 

 

Jag har en ganska behaglig arbetsvecka framför mig. Lagom med jobb i 4 dagar och sen blir man ledig igen. Efter helgen då blir det tufft igen ett tag framöver. Nästa vecka börjar en period med mnga långa arbetsdagar och upp tididgt ska jag också. Så är det säkert i en månad framåt. Jag vill inte ens tänka på det nu, men jag var tvungen att påminna mig om de så jag verkligen tar var på denna veckan, samt den lediga helg som jag har.

 

I morgon börjar jag jobba igen. Jag har haft några dagar ledighet och egentligen är jag ledig i morgon med för jag börjar ju inte jobba förrän mitt på eftermiddagen. Jag har fått mycket gjort under dessa dagar som jag nu har varit ledig. Jag har haft en liten lista som jag har kunnat stryka ganska mycket på.

 

Alla saker som jag själv skulle följa upp efter min undersökning i Stockholm har jag nu fixat. Jag skickade iväg ytterligare ett mail till Mouna tidigare idag. Det var mina värden för 4 dagar på blodtrycket och även dagens värden på kontrollen av mina ögon. Det som återstår denna månaden är (vad jag tror) att Mouna ska ringa mig och helt enkelt stämma av lite. Hon kommer att höra hur jag mår och om jag har några frågor och hur jag tänker kring de vi pratade om när jag var i Stockholm, och säkert också om jag har några funderingar om de kommande undersökningar som väntar i år, och även nästa år.

 

De har också blivit en hel del vardagliga saker gjorda under dessa lediga dagar. Ibland känns det som jag inte riktigt kopplar av när jag verkligen är ledig. (Fast om jag tänker efter så ägnar jag ändå ganska mycket tid åt att slappa och ta det lugnt) Jag har det där i mig att jag vill hela tiden få saker gjorda som jag vet att jag har att göra. Jag tänker alltid att jag gör lite varje dag så hinner det aldrig bli så mycket att ta tag i på en samma gång. Jag vet inte vilket som är bäst? Skita i allt vardagligt som kan vara: Städ, tvätt disk, handla och pappersarbete. Om man struntar i de och bara typ tar tag i de en gång i veckan? Eller är det bättre att gå runt och småplocka lite varje dag? Jag föredrar nog det sistnämnda för annars blir det nog lätt att struntar i det helt och hamnar i en fälla som består av att man har så mycket att göra, men får inget gjort. 

 

Nu har jag i alla fall fått en hel del gjort och i slutet på denna vecka så kommer jag också att på allvar komma igång med lite effektivt sparande igen. Mycket ugifter har det ju varit ett tag, men snart kommer ju nya pengar in och av de månder som är kvar på året så vill jag kunna lägga undan en hel del. Jag vet inte riktigt vad jag ska ha pengarna till när jag väl har sparat ihop en bra hög igen. Jag vet nog vad jag vill göra. Jag vill förverkliga mina drömmar såklart, men att ta de där stegen mot att göra de är inte enkelt. Jag kan nog vara diciplinerad et tag och på några månader få loss 50 000 eller 60 000 kronor. Men det är ju så enkelt att sen bara tänka att jag unnar mig den där resan eller bara lever upp pengarna på andra nöjen och sen får man börja om på "ruta ett" igen. Det är ju lätt att tänka att man har varit så duktig eftersom man har klarat att spara ihop mycket pengar, och varför då inte unna sig något mer än de vanliga? Det kan man ju tycka att man är väl värd, men det blir svårt att förverkliga sin dröm då om drömmen inte handlar om att resa eller bara leva upp pengarna.

 

Jag vet att jag framöver kommer att klara att spara ihop mycket pengar på kort tid. Jag har gjort det så många gånger tidigare och då vet man hur man gör liksom. Frågan är bara om jag sen kan ta tag i de där som jag länge har drömt om. Först och främst handlar det om att bli skuldfri. Om jag kan fixa det så skulle det innebära att de ska hända väldigt mycket ekonomiska katastrofer på en och samma gång  för att jag ska hamna i ekonomiska svårigheter. Det känns ganska långt borta nu , men är man skuldfri då känns det som nästan omöjligt att man ska få en ekonomi som är  tuff och ansträngd. Drömmen är att bli skuldfri för då är jag verkligen fri på riktigt. Fri från allt grubblande på det liksom.

 

Sen har jag ju en dröm om att få ett hem precis som jag vill ha det. Jag har en hel del bra lösningar på hur jag ska fixa den grejen, men att ta steget när man har möjligheten, det är något som bara är så jäkla svårt. Men allt är ju inte lätt heller och det är väl meningen med livet kanske.

 

 

 

 

 

Jag har varit ute på en PW nu på förmiddagen. Riktigt skönt väder med över 20 grader varmt. Sommaren är inte slut än. Jag pasade även på när jag var ute att knalla bort till optikren för att kontrollera trycket på mina ögon. Det gick på 2 minuter och inte kostade det något heller. Vad jag förstod så var allt som det skulle. Får se vad Mouna säger när hon får se resultaten.

 

 

Det är nog inte så fel att ibland försöka hitta andra alternativ till den "vanliga" sjukvården. Att mycket borde funka bättre finns de ju många exempel på. Man kan  ju tex läsa detta:

 

Denna söndag har bara rusat förbi. Jag går upp tidigt och tycker att jag hinner få mycket gjort, men när jag tänker efter så har jag inte fått gjort mer än jag brukar få. Det som känns bra är väl att jag hade en "lista" med lite saker som skulle göras. Jag har tänkt ta tag i de saker hur länge som helst, men det har inte blivit av. Nu när man kan stryka vissa saker på listan för att det har blivit gjort då känns det extra bra.

 

Skönt att man är ledig i morgon också. Helgen är ju förbi, men jag får fortsätta att vara ledig. Väldigt skönt känns det. När jag sen efter min extra långa ledighet ska börja jobba igen så börjar jag sent och kan sova ut varje dag. Jag får ju oftast mer gjort också när jag börjar jobba sent. När man ska upp tidigt och börja dagarna med arbete då orkar man av naturliga orsaker inte lika mycket. På jobbet nu är vi i full gång med att söka nya scheman. Dom ska vi sen börja köra på i mitten på December i år. Jag ska verkligen tänka på när jag gör mitt val av schema att jag gillar att sova ut och att jag får mer gjort på min fritid  om jag börjar jobba senare. Dessutom blir man ju automatiskt piggare när man slipper vräka sig upp 03:30 på morgonen. Nu tror jag ändå att det blir svårt att få ett sånt schema där jag slipper gå upp på morgonen. Jag har ju inte jobbat tillräckligt länge med busskörning för att att jag ska få välja schema först direkt, men jag brukar ändå bli ganska nöjd med det jag får när allt står klart. När jag väljer väger jag alltid in vad jag vill köra och tror att jag orkar med. Jag väljer alltid schema utifrån det, även om jag med ganska stor säkerhet vet att jag inte kommer att få precis som jag vill. Jag väljer ändå det jag vill ha, för om det visar sig sen att man hade fått det man egentligen ville ha., men inte valde det, då ångrar man sig ju som fan.

 

En annan rätt viktig sak som jag nu också tänker när jag ska välja hur jag vill jobba det är ju min hälsa. Jag vill ju kunna följa alla dom livsstilsråd som jag har fått av Mouna. När jag var uppe i Stockholm sist så frågade jag Mouna ganska mycket om det helt enkelt kan vara farligt för kroppen och jobba alla dessa olika tider från en vecka till en annan. Jag fick till svar att de egentligen inte ska spela någon roll för det som avgör om det ska vara farligt är ju hur man lever sitt liv på fritiden. Om man jobbar normalt och inte för mycket så behöver man inte oroa sig speciellt mycket för att jobba oregelbundet. Däremot är det ju lätt att man slarvar med träning, mat, sömn och även tandborstningen och då kan det finnas vissa hälsorisker som i längden kan vara farliga. Men jag kände i alla fall att det var väldigt skönt att få höra att det egentligen inte är farligt att chocka kroppen ungefär varannan vecka med att vräka sig upp 03:30 på morgonen. Tidigare har jag faktiskt trott att det kan vara farligt för hälsan att jobba mycket oregelbundet, men så är det alltså inte.

 

 

 

Under kvällen så har jag varit ute på en riktigt lång promenad. Jag var ute i ungefär 3 timmar. Jag hade såklart lurar i öronen och jag lyckades hitta alla möjliga bra radioprogram. Jag har ju många gånger varit ute på väldigt långa promenader och jag lyssnar alltid på något eller några radioprogram när jag går ute och liksom rensar skallen från allt grubbel. Jag kan nog säga att jag har upptäckt mycket som är bra med radio tack vare mina många långa promenader. I perioder tröttnar man på att vara ute på långpromenad, men suget kommer alltid tillbaka med jämna mellanrum. 

 

Hoppas allt är bra med er. Med mig är det bara bra och det sa min doktor också. Jag mailade Mouna idag för det finns ett antal värden i min kropp som hon vill bevaka lite så dom inte blir sämre. Efter att ha skickat alla dessa siffror så fick jag svaret att mina värden ser jättefina ut . Så bokstavligt talat kan man ju säga att det bara är bra med mig.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har varit ute på en "POWERWALK". Det kändes väldigt bra och nu är det ju också roligt att vara ute och köra PW eller bara promenera.  Det känns väl bra också för att man tidigare idag har varit och tränat på gymmet. Jag hade nästan glömt hur skönt det är att bara gå ut och vara liksom. Bra att jag fick den känslan igen under kvällen PW.

 

Nu har det gått ca en vecka sen jag var uppe i Stockholm och fick alla mina svar på hur min hälsa ser ut idag, och vilka steg jag ska ta i framtiden för att minska dom risker för allvarlig sjukdom som alltid finns. SciLife har tagit ett heletsgrepp på min hälsa och jag kan lätt säga att jag inte ångrar att jag valde att ta kontakt med SciLife Clinic i Stockholm och sen bara köra på detta. 

 

Ända sedan  jag kom hem från Stockholm så har jag fått  mail och kommentarer där bloggläsare skriver att jag nu ska säga som det är. Bloggläsare skriver att jag måste erkänna nu att jag har ångrat mig. Att jag har betalat 60 000 kronor för en hälsoundersökning är det många som har åsikter om. Även om folk inte direkt alltid skriver att dom inte gillar att jag har betalat mycket pengar för detta så kan man "läsa de mellan raderna". Många skriver också att jag borde fatta att detta är en bluff och att jag bara blir lurad osv... Jag kommer aldrig att sitta här och försöka övertyga någon annan om att detta är riktigt bra. Vill man tycka att detta som jag har gjort och lagt 60 000 kronor på är dåligt så får man tycka det, men jag kan lätt säga att jag inte ångrar mig.

 

Från dag 1 när jag tog kontakt med SciLife så har dom varit tillgängliga varje dag och det jag menar med det är att jag kan ringa eller maila om jag har frågor och svar får jag ganska omgående. När jag tex ringer så vet den person som svara vad det handlar om och jag behöver inte själv förklara så mycket vem jag är och vad jag har för bekymmer. Dom vet vem jag är och idag vet dom ju också hur hela min kropp ser ut om man tänker i ett sjukdoms och hälsoperspektiv. Dom vet betydligt mer om min "hälsoprofil" än vad jag själv vet och när jag mailar eller ringer SciLife så behöver jag inte dra så mycket historik utan jag kan gå rakt på sak. Om man kontaktar den "vanliga" sjukvården typ 100 gånger så har man ju tur om man inte behöver prata med 100 olika personer. Varje gång får man i princip prata med en ny och sen blir man förmodligen vidarekopplad och sen ska man förklara varför man ringer och sin medicinska historia. Jag kanske överdriver lite, men inte mycket tror jag.  När jag kontaktar Scilife så är det  3 personer som jag har med att göra och dom 3 vet direkt när jag mailar eller ringer vem jag är och min medicinska historia , och även hur allt ser ut idag. Den behöver jag inte dra för typ 100 olika personer vid 100 olika tillfällen. Detta skulle lätt kunna vara det enda skälet  för mig att välja SciLife, men det finns massor av andra saker som gör att jag tycker att detta med SciLife  är så mycket bättre än det "vanliga" sättet.

 

 

Vi har en sjukvård i Sverige som säkert är bra på många sätt, men jag tycker i alla fall att det finns  lite för många människor som är levande, och även döda exempel på att de kanske inte alltid fungerar som man tycker att det borde göra. Det finns ju folk som faktiskt dör idag för att vårdköerna är för långa. Det finns många exempel på människor som inte får den vård dom behöver och orsaken kan ju tex vara att lanstinget i kommunen där man bor inte prioriterar den sjukdomen man har. Landstingen har ju en budget och dom får själva betsämma vilka sjukdomar dom vill prioritera. Dessutom hör man ju varje dag i media om vad det finns för brister i sjukvården. Det är brister som man bara tycker inte borde finnas, men dom finns och bättre verkar det ju aldrig bli. 

 

Jag har ända sedan jag var liten hört talas om alla brister inom sjukvården. Långa vårdköer, personalbrist, för lite resurser och patienter som får fel diagnoser mmm... De hörde jag när jag var liten i media och det har ju inte blivit bättre nu direkt. Jag tror inte en sekund på att detta kommer att bli bättre i framtiden heller, och jag litar inte på att allt bara kommer att funka hur bra som helst den dagen jag behöver den "vanliga" sjukvårdens hjälp själv. Det hjälper ju egentligen inte om det skulle bli så att  staten ser till att de blir fler sjukhusplatser, ambulanser eller mer personal inom sjukvården. Det kommer ju att bli fullt i alla fall. Vårdpersonal kommer att ha det lika stressigt ändå och så kommer det alltid att vara. Därför kan jag tycka att det är värt att försöka  betala sig förbi detta system för man vill ju inte hamna i det, eller vara beroende av det.

 

När jag kontaktade SciLife så tog det bara en månad, sen var det dags för en undersökningsdag. Under den dagen var jag på 3 olika specialistkliniker eller sjukhus. Nästan alla undersökningar gjordes under denna undersökningsdag och jag behövde inte tänka på någonting mer än att till undersökningsdagen vara på plats i Stockholm. Sen blev jag väl omhändertagen under hela undersökningsdagen. Så funkar det knappast om jag skulle gå till vårdcentralen här och säga att jag vill göra en djupgående hälsoundersökning där tex MR undersökning ingår. Dom skulle ju i bästa fall bara säga att vi prioriterar dom som är sjuka först, om dom ens skulle bry sig överhuvudtaget. Det var säkert så att när jag gjorde mina undersökningar under denna dagen så kom jag säkert före andra patienter som behövde detta bättre än mig, men detta är en av alla dom fördelar man har när man betalar själv, Man har liksom förtur. 

 

En månad efter undersökningsdagen så blev jag kontaktad igen och då hade provsvaren kommit. Alla svar går då en expertgrupp igenom på SciLife Clinic igenom och sen går min doktor igenom detta med mig. Jag får ett litet häfte som är min hälsoprofil.

 

Den innehåller fakta som gäller massor av alla möjliga tänkbara sjukdomar och vad det finns för risker för just mig att drabbas av dom. Man tittar ur ett genetiskt perspektiv, men även på livstilsfaktorer. Jag får reda på exakt hur det ser ut idag och vad jag behöver göra framöver för att hålla mig frisk och må bra. Min doktor på SciLife kan precis som vilken läkare som helst skriva en remiss till de som just jag behöver undersökas vidare på. Skillnaden är tex att SciLife inte behöver ta hänsyn till vad landstinget i den kommunen som jag bor i prioriterar. Jag får den hjälp jag behöver, inget snack om saken liksom. 

 

Några dagar efter mötet med min doktor så ringer man upp mig igen och frågar lite hur jag mår och om jag har några funderingar kring dom kommande uppföljande undersökningarna. Bara en sån sak har jag svårt att tro en läkare gör inom den "vanliga" sjukvården. Har man frågor och funderingar när man är inne i den vanliga sjukvården och inte har betalat ordentligt för sig dåtror jag att  man allt som oftast får ringa själv och man vet ju inte vem man får prata med heller. Jaghar väldigt svårt att tro någonting annat.

 

Jag har nu ett program, men jag behöver inte tänka på någonting direkt så. SciLife ringer eller mailar när det är dags för uppfölning av någonting, har jag frågor kan jag alltid ringa eller maila och jag får då svar ganska omgående. 

 

Som sagt: Jag ångrar ingenting. Jag är glad för att jag kontaktade SciLife. Det spelar ingen roll hur mycket vissa av er försöker pressa mig till att säga att jag ångrar mig. Det kommer jag aldrig att göra eftersom jag tycker att detta är bra. Många utav dom som är kritiska har ju ingen aning om någonting när det gäller detta, men det har ju jag. Det måste jag väl ändå kunna säga nu.  Vi har idag en rätt till att få en bra sjukvård och man ska inte behöva betala mycket pengar för att få denna hjälp, men systemet funkar ju liksom inte som man tycker att det borde göra.  De vi har rätt till får vi inte alltid och då tycker jag att det är värt att betala mig förbi det system som finns idag när det gäller våran sjukvård. Livet är ju för kort för att man ska orka vänta och hoppas på att sjukvårdssytemet ska bli bättre. Det är ju bättre att öppna upp för andra möjligheter när dom ändå finns år 2013. De tjänar jag både pengar och hälsomässigt på. 

 

Ny dag och nya tag. Det är såklart skönt att bara vara ledig från busskörning och det är ju roligt att solen skiner när sensommaren är över och hösten är här. Det har blivit lite träning under förmiddagen  och mat har jag precis fått i mig. Jag har lite vardagliga saker nu som jag ska ta tag i. Det är ganska vanlig torsdag som känns väldigt avspänd. Är man helt ledig en dag då solen skiner så är det svårt att klaga. 

 

 

 

Hej !

 

Det går lite fram och tillbaka idag. Jag var ganska pigg i morse, men sen efter dagens korta arbetsdag så var jag ganska trött. När jag kom hem bytte jag om direkt för att sen ta mig bort till gymmet. Väl där körde jag ett riktigt bra pass, tycker jag själv i alla fall.

 

Efter detta blev det mat och då kom tröttheten igen. Jag blev även lite illamående. Nu känns det bra igen och jag tänker inte mer än att jag är glad över att illamåendet som jag kände  inte förvandlades  till någon magsjuka eller nåt liknade.

 

 Nu är det  skönt att veta att man nästan är ledig en hel vecka. Jag hoppas att jag tar mig i kragen och tränar bra nu när jag är så mycket ledig. Några direkta planer med min lilla minisemester har jag inte. Jag tränar på och tar dagarna lite som dom kommer. Jag grubblar mycket om allt möjligt. Kanske finns det saker som oroar mig lite, men fördet mesta käner jag mig ganska nöjd och glad. Man ska liksom inte klaga.

 

 

David på SciLife Clinic ringde mig idag och ville fråga mig lite om jag hade några frågor bla kring de som Mouna gick igenom med mig förra veckan. Han undrade också om jag hade några frågor angående de kommande undersökningar som kommer att komma under detta året och även nästa år. 

Jag kommer att få mail och telefonsamtal inför varje grej jag ska göra under ca 1,5 års tid framöver. Nu i september ska jag kontrollera blodtrycket vid några tillfällen. Alla värden ska jag bara maila till Mouna. Allt handlar om att bara kontrollera så inte blodtrycket stiger och blir för högt. Det är livsnödvändigt att hålla blodtrycket under ett visst värde och under en tid vill helt enkelt bara se att det inte blodtrycket är för högt. Jag kontrollerar blodtrycket själv här hemma med hjälp av en blodtryckmätare.


Jag ska också denna månaden gå till en Optiker. Det som David sa till mig nu är att jag ska göra en kontroll av trycket på mina ögon. Mouna skulle höra av sig mer exakt om alla detaljer kring detta och vad man vill veta när man gör denna undersökning.


En annan sak som också ingår i det uppföljande programmet i denna månaden är: Implementering av livsstilsförändringar enligt dom råd. jag fick på mötet förra veckan. Det handlar om tex kost, träning, sömn, stress, välbefinnade och min psykiska hälsa. Mouna kommer helt enklet stämma av med mig och fråga hur de går för mig att följa dom livstilsråd hon gav mig.

Så här fortsätter det sen alltså hela detta året och även nästa. I slutet av detta året ska jag ta lite prover och i mitten av nästa år ska jag ta mer prover och sen avslutas det med en lite större undersökning igen för att helt enkelt göra en extra kontroll av en  de som man bör kontrollera en andra gång. 

Jag sitter här och jag tänker på hur mycket saker som helst. Det känns lite rörigt i mitt huvud och de bästa jag kan göra är nog bara blogga lite och sen sova.

Jag har haft en lång arbetsdag. Det är är säkert nåt som ger näring åt allt möjligt som jag nu grubblar över. Jag vill helst sktriva ner precis allt, men jag känner också att mycket är privat. Jag vill skriva mycket på min blogg om hur jag känner och tänker kring saker och ting. Mest för att jag tror inte att det är bra att hålla för mycket inom sig av allt de man tänker på. Mitt prooblem är att jag vill hålla en hel del privat för mig själv. När jag samtidigt vill skriva mycket om hur jag känner och tänker så blir det ju ändå att jag håller inne med mycket, just för att vissa saker känns för privat för att gå ut med på min blogg. 

Jag håller mycket för mig själv och det gör att jag kanske mår lite dåligt, men jag känner ju inte riktigt heller att jag har någon att prata med om precis allt. När jag också känner var gränserna går när jag skriver blogginlägg då blir de lätt mycket som jag tänker på, om och om igen för mig själv.

Jag har mina vänner och syskon och de finns naturligtvis mycket jag kan berätta för dom, kanske allt. Men så kommer det svåra här också: Jag vill kanske inte berätta allt för jag vill inte lasta över med mina bekymmer och problem för dom jag tycker väldigt mycket om. En annan grej är att jag ibland kan skämmas lite över att jag kan tycka att jag har  mina små bekymmer och problem. Jämför man med hur många andra människor som helst så finns det ju många som oro, rädsla och ovisshet inför mycket av det som man kan drabbas av här i livet. Det finns otroligt många människor där ute som jag inte skulle vilja byta livssituation med om man säger så. När jag tänker så är det svårt att berätta om mina sk bekymmer. Det känns bara som ingenting trots att de är mycket för mig.