I morgon börjar jag jobba igen. Jag har haft några dagar ledighet och egentligen är jag ledig i morgon med för jag börjar ju inte jobba förrän mitt på eftermiddagen. Jag har fått mycket gjort under dessa dagar som jag nu har varit ledig. Jag har haft en liten lista som jag har kunnat stryka ganska mycket på.

 

Alla saker som jag själv skulle följa upp efter min undersökning i Stockholm har jag nu fixat. Jag skickade iväg ytterligare ett mail till Mouna tidigare idag. Det var mina värden för 4 dagar på blodtrycket och även dagens värden på kontrollen av mina ögon. Det som återstår denna månaden är (vad jag tror) att Mouna ska ringa mig och helt enkelt stämma av lite. Hon kommer att höra hur jag mår och om jag har några frågor och hur jag tänker kring de vi pratade om när jag var i Stockholm, och säkert också om jag har några funderingar om de kommande undersökningar som väntar i år, och även nästa år.

 

De har också blivit en hel del vardagliga saker gjorda under dessa lediga dagar. Ibland känns det som jag inte riktigt kopplar av när jag verkligen är ledig. (Fast om jag tänker efter så ägnar jag ändå ganska mycket tid åt att slappa och ta det lugnt) Jag har det där i mig att jag vill hela tiden få saker gjorda som jag vet att jag har att göra. Jag tänker alltid att jag gör lite varje dag så hinner det aldrig bli så mycket att ta tag i på en samma gång. Jag vet inte vilket som är bäst? Skita i allt vardagligt som kan vara: Städ, tvätt disk, handla och pappersarbete. Om man struntar i de och bara typ tar tag i de en gång i veckan? Eller är det bättre att gå runt och småplocka lite varje dag? Jag föredrar nog det sistnämnda för annars blir det nog lätt att struntar i det helt och hamnar i en fälla som består av att man har så mycket att göra, men får inget gjort. 

 

Nu har jag i alla fall fått en hel del gjort och i slutet på denna vecka så kommer jag också att på allvar komma igång med lite effektivt sparande igen. Mycket ugifter har det ju varit ett tag, men snart kommer ju nya pengar in och av de månder som är kvar på året så vill jag kunna lägga undan en hel del. Jag vet inte riktigt vad jag ska ha pengarna till när jag väl har sparat ihop en bra hög igen. Jag vet nog vad jag vill göra. Jag vill förverkliga mina drömmar såklart, men att ta de där stegen mot att göra de är inte enkelt. Jag kan nog vara diciplinerad et tag och på några månader få loss 50 000 eller 60 000 kronor. Men det är ju så enkelt att sen bara tänka att jag unnar mig den där resan eller bara lever upp pengarna på andra nöjen och sen får man börja om på "ruta ett" igen. Det är ju lätt att tänka att man har varit så duktig eftersom man har klarat att spara ihop mycket pengar, och varför då inte unna sig något mer än de vanliga? Det kan man ju tycka att man är väl värd, men det blir svårt att förverkliga sin dröm då om drömmen inte handlar om att resa eller bara leva upp pengarna.

 

Jag vet att jag framöver kommer att klara att spara ihop mycket pengar på kort tid. Jag har gjort det så många gånger tidigare och då vet man hur man gör liksom. Frågan är bara om jag sen kan ta tag i de där som jag länge har drömt om. Först och främst handlar det om att bli skuldfri. Om jag kan fixa det så skulle det innebära att de ska hända väldigt mycket ekonomiska katastrofer på en och samma gång  för att jag ska hamna i ekonomiska svårigheter. Det känns ganska långt borta nu , men är man skuldfri då känns det som nästan omöjligt att man ska få en ekonomi som är  tuff och ansträngd. Drömmen är att bli skuldfri för då är jag verkligen fri på riktigt. Fri från allt grubblande på det liksom.

 

Sen har jag ju en dröm om att få ett hem precis som jag vill ha det. Jag har en hel del bra lösningar på hur jag ska fixa den grejen, men att ta steget när man har möjligheten, det är något som bara är så jäkla svårt. Men allt är ju inte lätt heller och det är väl meningen med livet kanske.