Jag behöver vila.
Jäklar va trött jag blev efter allt som har varit dom senaste dagarna. Det var en urladdning som heter duga. Pingistävlingen och allt kring den under helgen var ju tuff som fan för mig att ta mig igenom.
Förra veckan blandade jag ju mellan: Jobb, träning och sen en tuff tävling där jag både spelade och hjälpte till på andra sätt. Jag dömde pingismatcher och satt "standby" om något kommer upp som måste lösas omgående. Det kan ju handla om vad som helst. För att en pingistävlingen av detta slaget ska kunna flyta på liksom funka på ett bra sätt så förutsätter det ju det att många hjälper till. Det var ju min pingisklubb (Trollhättan BTK) som arrangerade distriktsmästerskapet i helgen och då vill jag ju såklart hjälpa till så gott jag kan och liksom dra mitt strå till stacken. Man vill ju att allt ska bli bra i slutändan, men det tog också väldigt mycket kraft och energi av mig. Jag har känt mig helt slut, både fysikt och mentalt, men man vill ju som sagt hjälpa till så gott man kan och jag älskar ju pingis och tycker att det är roligt att hålla på med. Så även om vet innan jag kommer att bli extra trött och sliten efteråt, så är det svår att bara strunta i det. Klart man ställer upp för sin klubb och sporten som man älskar att hålla på med.
Jag har ju också tänkt lite mer kring mitt spelande i helgen. Det gick ju inte speciellt bra, men även om jag hade chansen att vinna 2 av dom 7 matcherna som jag spelade så hade ju det i efterhand varit skitsamma. Om jag har en kvot på 0-7 eller 2-5 efter att tävlingen är avslutad är ju helt ointressant och det finns ju inget som känns bättre för min del med det. Det är ju bara att släppa och låta pingisen gå vidare. Sen finns det ju värre saker i livet än att förlora pingismatcher. Man behöver ju inte ta allt för allvarligt, men för mig kan pingisen framkalla mycket känslor som ibland inte alltid är så lätta att hantera. Pingis kan göra ont i mitt hjärta och allt som får mig att känna så kommer jag nog aldrig att förvinna. Jag vet inte ens om jag vill att det ska göra det.
Däremot kommer jag väl inte att tävla mer i år. Jag funderade tidigare på att ställa upp i Regionmästerskapen som går av stapeln i början av december, men jag har mycket annat som redan är bokad och som jag också vill göra i typ slutet på november och in i december. Det blir liksom för mycket att åka på en pingistävling mitt i allt annat som man också vill göra under den perioden. Jag ska ju tex till Stockholm i början på decmber och idag är inte pingisen så viktig för mig så att jag ställer en sådan resa som jag är rätt säker på kommer att bli väldigt rolig och mysig.
Nu blev det ju också väldigt uppenbart för mig under helgen att en pingistävling kan slita på mig och göra mig helt tom på kraft och energi. Så man bör ju tänka lite på hur man ska lägga upp tävlandet och också förbereda sig på att det kommer att kännas tufft, både under och efter dom framtida tävlingarna som man eventuellt ställer upp i. Man får ju fundera på om man tycker att det är värt att behöva gå igenom allt som händer i kroppen efter lång dag i pingishallen. Det kan ju kännas jäkligt tufft både fysiskt och mentalt. Det blir ju heller inte lättare ju äldre man blir.
Under denna veckan blir det nog ingen pingisträning. Jag försöker väl börja träna igen, senast måndag nästa vecka. Då får man och kämpa på igen med pingisen. Däremot får jag väl försöka ta en annan promenadrunda under denna veckan. Det borde jag väl kunna orka, även om typ allt känns tufft att ta tag i just nu. Jag vill egentligen bara strunta i allt och bara ligga kvar i sängen hela dagarna. Men livet man lever funkar ju inte att leva på det sättet. I alla fall inte för mig.
Jag har ju också pengarna som jag ska försöka göra nånting bra av allt som jag blir nöjd med. Det går ändå ganska bra med pengar just nu, men jag vet ju också att i slutet av denna månaden och under december kommer ju utgifterna att dra iväg ordenligt. Jag vill ju i alla fall avlsuta året med att inte gå under den ekonmiska "spärr" jag länge kämpade med att komma över. Jag tror inte just det är är några problem, men jag kan ju inte slå mig till ro och tro att allt bara löser sig av sig själv. Man får kämpa med detta också in i det sista, även om det just nu tar emot som fan. Det känns som att precis allt har varit tufft för mig dom senaste veckorna och ibland fattar jag inte själv hur jag orkar bry mig så mycket som jag gör. Hoppas jag nu fattar att jag måste vila och att jag verkligen gör det, utan att tänka på allt som jag vill få gjort framöver. Mycket vila är väl vad min kropp behöver nu.
Trackback
