Jag har en vecka med en del jobb och jag går upp sjukt tidigt nu. Men snart är det ju fredag igen och jag slutar då ganska tidigt och sen har man ju ledig helg. 

 

Annars mår jag bra och jag tror inte att jag kan må mycket bättre just nu. Vad jag än grejar med så tycker jag att jag det blir bra. Jag kan önska att jag hade tagit tag i mer saker tidigare och sett att dom hade varit klara nu, men om jag inte ens börjar, då kan man ju inte få det gjort. Mycket enkelt och logiskt.

 

Alltså, jag är glad över att dom få saker jag faktiskt grejar med just nu, blir som jag vill och går bra. Dessutom är det motiverande att se att mycket av sånt jag gör just nu ger snabba resultat. Mycket kan bli bättre och jag kan säkert också må ännu bättre i framtiden, men just nu är nog allt som bra som det kan vara för mig. 

 

Annars är det ju mycket ekonomi för mig nu. Jag vill egentligen inget annat än att nå dom mål jag har satt upp för i år. Jag trodde att jag under september skulle nå min spärr som jag länge har känt att jag typ aldrig kommer över. Jag har bara hur många gånger som helst kommit upp till en viss nivå, men aldrig över min egna uppsatta spärr. Det kommer inte att ske nu denna månaden heller. 

 

Jag har ju ändå tre månader på mig. så jag borde komma över spärren, men jag har försökt nu i flera månader och alltid är det något som fattas. Men jag mår bra i alla fall. Det är ju det viktigaste. 

Skriver mest ett inlägg för att jag vill hålla min blogg levande med publiceringar varannan dag. Jag har inte så mycket att berätta mer än att jag mår bra och att jag fortfarande känner mig väldigt nöjd över att jag besökte Bokmässan i helgen. Det var kul att kunna göra något utöver det vanliga igen, utan att behöva tänka så mycket kring coronavirus och hålla avstånd och bla bla bla.... Ibland tänker jag fortfarande på att hålla avstånd för man blir ju påmind när man tex är i en mataffär eller i ett köpcentrum, men glömmer jag att hålla avstånd så bryr jag mig typ inte om att jag inte tänkte på det. Just nu mår jag mest bra av att jag inte blev allvarligt sjuk under pandemin. Det känns ju i alla fall som att pandemin är över nu. från och med imorgon lättare man ju på fler restriktioner och tar bort krav som har funnits sen tidigare. Mer och mer återgår allt till det normal och för min del känns allt bara "fine" för mig. 

 

Jag kan konstatera att jag inte har förlorat några pengar på pandemin. Jag tror jag tjänade på det om jag tänker efter. Jag trodde först att jag skulle förlora dom pengar som jag hade köpt biljetter för på Bokmässan, men dom gick ju att använda nu i helgen. Jag har sparat mer pengar p.g.a. pandemin och dessa pengar har jag sen investerat vidare och fått avkastning på. Min tanke var ju innan pandemin att jag skulle resa mer, men dom planerna kände jag att jag fick lägga ner i mitten på mars 2020. Jag tog ju också ett beslut om att jag inte skulle resa utomlands överhuvudtaget förrän allt med coronavirus och allt som har med detta att göra bara är helt jävla borta. Så tänker jag fortfarande så tror att det kommer att dröja innan jag gör en resa utomlands, även om jag är lite sugen just nu. 

 

 Jag besökte Bokmässan idag. Jag var där i torsdags också. Det känns lagom med dessa två dagar. Jag ångrar lite att jag inte gjorde ett besök igår också, men jag är nöjd nu ändå. 

 

Igår besökte jag Bokmässan i Göteborg. Jag var i Göteborg i ca 4.-5 timmar. Kollade in lite olika seminarium och lärde mig förhoppningsvis lite nya saker. Man kan väl lugnt säga att hela Bokmässan och dess upplägg kändes ganska "soft" När jag besökte Bokmässan 2019 så var det ju fullt med folk överallt och själva mässhallen var ju proppfull och dessutom tappade man räkning på alla kändisar som man såg vart man än vände blicken. Det var ju inte samma uppskruvade grej nu. Restriktioner och pandemin gör sig påmind ännu en gång, fast till nästa år kommer väl Bokmässan i Göteborg att vara som man är van vid igen. Mängder med folk och fullt med utställare i varenda hörn. I år var det lite här och där, men det kändes ändå mysigt på något sätt. Jag tycker att man har gjort det trevligt och bra för oss besökare som vill vara på plats. Det är ju ändå POWER i Bokmässan. Man förstår det när självaste kulturministern är där och inviger Bokmässan 2021. 

 

Jag får se om jag åker ner till Göteborg och besöker Bomässan i helgen. Jag har biljetter för alla dagar och jag kan unna mig och ta del av precis allt som Bokmässan har att erbjuda i år. Idag funkar det ju inte att åka eftersom jag jobbar en lång dag, men imorgon och på söndag är jag ledig. Får se om jag bryr mig då. Det var i alla fall kul att få göra något igen där man inte i lika stor utsträckning som tidigare behöver bry sig om pandemin och allt som har med COVID -19 att göra.

 Livet rullar på och det känns skönt att jag inte har för mycket att göra. Jag hinner med och jag mår bra. Jag tittar på lite saker som jag vill göra framöver, men jag har svårt att bestämma mig. Mycket är bara lättare att strunta i. Dessutom vill jag ju fortfarande spara en hel del pengar. För mig känns det nästan viktigare just nu att hålla igen lite med saker som jag vill göra och köpa. Samtidigt vill jag inte bli för snål och fixera mig vid sparandet av pengar. 

 

Jag har tänkt mycket dom senaste dagarna på att jag faktiskt har det ganska bra. Jag kanske ibland är lite väl optimistisk. Jag tror ibland att jag kommer att klara av mer än jag faktiskt gör, fast när jag har fått den där "övertron" på mig själv så vet jag ändå att förr eller senare så kommer jag till insikt med att jag måste "landa" lite. Jag struntar om jag tror för mycket på mig själv. Om jag inte tror på mig själv så lyckas jag inte med speciellt mycket. Om det sen visar sig att jag har trott för mycket på mig själv och så lär jag mig ju alltid något av det. Jag känner ändå att jag kan tro på mig själv så mycket att inget av sånt jag väljer att göra, kommer att sabba för mig totalt. Det är lugnt liksom. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Just nu känns de mesta bra. Jag mår ganska bra, både fysiskt och mentalt. Jag känner mig ganska avspänd. Jag kanske borde stressa mindre, men jag känner att jag får mycket gjort. Det känns extra skönt att jag dom senaste dagarna har tagit tag i många saker som jag sen länge har tänkt att jag i alla fall ska börja göra. Det känns också saker och ting inte tar så lång tid om man bara man sätter igång. När man sen är igång så blir man mer inarbetad och då går allt mycket lättare. Så är det med många saker för mig just nu och det känns väldigt bra. 

 

Det känns skönt att man har mindre av busskörning just nu. Denna veckan har jag ju bara jobbat 3 dagar och nästa vecka jobbar jag väl 4 dagar. Det känns också bra att jag fick komma till läkaren denna veckan och faktiskt beskriva mina besvär och vad jag ville ha hjälp med att bli fri från. Även om doktorn inte kunde säga exakt vad det jag sökte för berodde på eller va, så är jag nöjd med hur hon skulle ta mitt ärende vidare. Det mår jag ganska bra av nu att bara veta, även om dom besvär jag har, fortfarenade kvarstår. 

 

När det kommer till pengarna så har jag just nu lite svårt för att bestämma mig för hur jag ska göra med allt i slutet av denna månaden. Jag har så många olika alternativ och det som är bra är väl att jag hur jag än vänder och vrider just nu, så kan jag se att jag kommer att klara mina mål för i år, bara jag väljer att göra något av alla alternativ som jag har. Valmöjligheterna i detta blir bara fler och fler, ju mer pengar som jag får in. Allt med detta blir bara bättre och bättre för varje månad som går. Jag har kommit upp den nivån nu så att jag kan få pengar som jag redan har att gå i en loop. Jag får klanta mig rätt ordentligt nu om jag ska misslyckas med det slutgiltiga målet som jag har för i år. Jag kommer nog inte att nå årets mål på exakt det sättet jag först hade tänkt att jag skulle göra, men jag har ändå bestämt mg för att vara nöjd om jag bara har dom pengarna jag vill ha, innan 2022. Att jag kommer efter med andra saker som jag inte kan köpa...den smällen får jag ta. Vill jag komma åt något som ligger längre fram i tiden, så får jag ju strunta i saker som jag vill ha i stunden. 

 

På något sätt har mycket börjat vända för mig nu. Sånt som kändes lite sämre tidigare har börjat kännas bättre igen. Saker som redan har varit bra sen länge, har bara blivit ännu bättre och mycket har blivit bättre än vad jag först trodde att det skulle bli. Jag börjar bli sugen på att göra mer saker igen. Jag ser att jag kan köpa och betala för mycket av sånt som jag inom den närmaste framtiden vill ha mer av. Samtidigt ser jag att jag kommer att kunna spara upp till den summan pengar som jag sen länge har haft som mål att kunna lägga undan i år. Så de mesta i mitt liv känns faktiskt bra just nu.

 

 Det känns bra att jag har börjat ta tag i så mycket saker nu som jag tidigare bara har gått och tänkt på att jag ska fixa, eller bara börja med. Jag har liksom börjat göra mer igen. Jag tänker mindre och bara kör på. Mycket blir som jag har tänkt mig och det enda som stör mig är varför jag inte har tagit tag i massor med saker mycket tidigare. 

 

Jag börjar också ha fler saker på gång igen. Kanske inget märkvärdigt så, men efter denna pandemi och allt som jag har tänkt att jag inte vill göra p.g.a. den, så märker jag nu att jag vill göra mer saker igen. Jag har också lite planer för den närmaste framtiden. Sen gäller det ju att få ihop allt. Man måste ju ha pengar, vara ledig från jobb och känna att man kommer att orka med. Jag vill ju inte göra saker för görandets skull. Man ska ju vara motiverad och tycka att saker och ting ska bli kul att kasta sig ut i också. Där känner jag att jag har haft lite problem. Mycket känns bara lättare att strunta i och så blir det bara att jag gör som jag brukar och allt rullar på som vanligt, utan att det egentligen händer nånting extra kul överhuvudtaget. Nu händer det ju lite mer inom den närmaste framtiden i alla fall. Jag känner att jag börjar komma loss liksom. 

 

Nästa vecka kommer jag väl förmodligen att besöka Bokmässan i Göteborg. Jag planerar andra typer av "utflykter" och resor och målet är kanske att försöka göra minst en grej varje månad, under dom månader som är kvar av detta året. Det känns realistiskt att ha som en målsättning  i år.  Jag är ju sugen på att göra mer saker igen i alla fall. Den känslan har jag inte känt på länge och ett tag trodde jag inte heller att den skulle komma tillbaka. 

 

Jag känner också att jag är mer inne i allt nu. Jag är liksom inte i början av något som jag har som målsättning att fixa inom den närmaste framtiden. När det gäller pengarna så har jag väl i alla fall kommit till mitten av allt jag vill få ihop och jag vet ju också att det går mycket fortare att tjäna mer pengar, ju närmare slutet av detta året man kommer. Allt börjat gå i en loop. Bara för att jag har pengar så tjänar jag mer och då går ju allt bara fortare och fortare framåt. Det är ju detta som gör att det känns motiverande att bara fortsätta och försöka nå dom mål jag sen länge har satt upp när det kommer till pengar. 

 

Annars kan jag väl också säga att jag träffade min doktor igår. Jag vill fortfarande inte säga så mycket om vad jag har sökt hjälp för, men igår fick jag i alla fall prata ut om allt och hur det jag känner av kändes. Sen tog man lite prover på mig och detta ska nu analyseras och sen får man se hur allt blir framöver. Jag kan säga så mycket som att jag tror inte att detta är allvarligare än att det går att få ordning på. Dessutom sa ju doktorn också att det jag förmodligen har inte är något farligt. Jag vet egentligen inte alls vad jag ska tänka, men jag gör som personal inom vården säger åt mig att jag ska göra. Det är nog det bästa jag kan göra. 

 

 

 Det går bra med pengar nu och mycket pengar har jag att "bolla"med. Mycket mer än vad jag är van vid i alla fall. Just nu går det bättre än vad jag har förväntat och även om jag vet att jag ingenting är klart förrän det faktiskt är det, så är just nu ganska säker på att jag klarar den målsättning som jag har satt upp för i år när det kommer till pengar. 

Men det finns saker som jag måste passa mig för och som jag också är så jäkla trött jag ska behöva ha i bakhuvudet. 

När nu vissa börjar märka att jag spenderar pengar och vissa andra människor börjar tjäna på att jag gör som jag gör, så försöker en del att "mjölka"mig på mer pengar än vad dom redan har tjänat på mig.  Detta är jag så trött på. Varenda gång när jag investerar ganska mycket pengar så försöker ett flertal personer att utnyttja mig sen. Jag skiter naturligtvis i alla och kör på det jag själv tror är rätt att göra. Just nu handlar ju bara allt för mig om att jag ska nå mina mål som jag har med pengar för i år. Jag har en bra plan för hur jag ska fixa detta och jag gör bara sånt som jag vet funkar. Ingen annan kan i dagsläget övertyga mig om att något annat än det jag just nu gör med mina pengar är det rätta. Därför är jag jävligt trött på att höra vad andra säger och tycker att jag borde göra istället. 

Det är uppenbart att vissa bara ser en chans att tjäna massor med pengar på mig och sen skiter dom i hur det blir för mig. Varför är det ingen som bryr sig när jag kämpar med att få loss pengar att sen kunna ha att investera med? Man är bara intressant för vissa när man visar att man kan spendera och när allt går bra. Fy fan vad jag hatar det där fenomenet. Men jag låter mig inte luras av det i alla fall. Det är ju det viktigaste. 

 

Sen jag avslutade min semester för två veckor sedan så känns det som allt bara har snurrat på i en jäkla fart. Högt tempo och mycket att göra varje dag. Allt på jobbet som jag har velat få gjort har jag inte klarat av eller hunnit med. Jag har känt att jag har fått sortera bort en hel del och bara prioritera de viktigaste. Ibland får man bara inse att man får ge sig, eller att man bara inte orkar. Jag kan inte alltid klara allt. Jag är inte Stålmannen ju. Skönt att man i alla fall har varit ledig, förra helgen och denna.  Jag tror inte att jag har något helgjobb inplanerat förrän början på oktober. Jag har ju i alla fall fått ledig den helgen jag skulle ha jobbat nu i september. Det är ju Bokmässan då och där vill jag ju vara när det äger rum. Det är ju synd att inte utnyttja den biljett jag ändå har. 

Jag har annrs haft mycket att göra på fritiden också. Affärerna och sånt som ger mig lite extrapengar har gått riktigt bra, i alla fall denna veckan. Det som ändå har känts jobbigt är att jag har blivit ifrågasatt en del av människor som inte riktigt tror att allt går rätt till. Jag fått överbevisa om och om igen. Allting löste sig ju i alla fall på bästa sätt, men det gör lite ont i hjärtat på mig när jag känner att jag måste bevisa att jag inte har för avsikt att lura någon på pengar. Jag skulle aldrig ens komma på tanken att försöka göra affärer med någon enda människa, på ett icke hederligt och för mig moraliskt korrekt sätt. Det är jätteviktigt för mig att jag känner att jag alltid gör rätt för mig. 

En sak som jag annars är väldigt nöjd över just nu det är att jag under dom senaste två veckorna har fått gjort många saker som jag tidigare länge bara har tänkt på att jag ska fixa. Men man har skjutit på framtiden, eller så har jag bara inte fattat hur jag ska göra. Det är en ganska skön och befriande känsla att många saker äntligen blir gjorda. Hoppas jag kan fortsätta så ett tag till. 

 

 

Nästa vecka. 

 

Jag har bara tre dagar av jobb nästa vecka. Det är upp sjukt tidigt som gäller, men jag slutar tidigt också. 

 

Jag har fått en tid hos doktorn nästa vecka. Sen får man se hur det blir liksom. Jag vågar inte tro eller hoppas på nånting. Det är just nu bara skönt att ha fått en tid så att jag där och då kan få prata ut om det jag känner av och som jag tror att jag måste få hjälp med att försöka få ordning på.

 

Skönt att man är ledig ganska mycket under nästa vecka. Hoppas allt blir lite mindre turbulent också. Herregud vad mycket man har behövt stå ut med i två veckor nu. Det bara small till efter en ganska lugn och behaglig semester. Det känns lite sjukt faktiskt. Samtidigt är jag rätt bra på att bara skita i det mesta som inte känns positivt för mig att bry mig om. 

 

 

 

Jag vet inte om det är jag som tänker fel här, men jag tycker att många säger för ofta att dom känner saker och ting. Det har jag säkert också gjort på tok för mycket. Det är inget fel med att folk känner och i många sammanhang är det nog också bra, men en känsla är ju ofta svår att komma vidare med. 

 

Om du säger till mig att du känner nånting om något, då kan ju jag egentligen inte säga att du har fel. Du känner ju det du känner och jag känner det jag känner. Ingen kan ju egentligen rå för vad dom känner och där blir man stående på något sätt. Ska saker och ting tex bli bättre i samhället så måste nog fler människor börja säga vad dom tycker och tänker. Jag tycker ändå mig se att när folk faktiskt inte känner så mycket, utan mer rakt på och utan känslor säger vad dom tycker och tänker, så får saker och ting många gånger en snabbare förändring. Alla tänker inte alltid rätt hela tiden, men man kan sällan veta om man tänker rätt om man inte får prova sina tankar mot andra människors tankar. Men känslor över att saker och ting tex behöver förbättras, tycker jag sällan leder till en förbättring. 

 

Sen är det också bra med känslor och många gånger i behövs det eftersom man nog på sikt mår bättre när man får ur sig vad man faktiskt känner.  Men jag tycker att många diskussioner och debatter ofta bara leder till att folk känner starkt försvaret och ting. Det händer inte mycket mer med själva sakfrågorna än att folk typ känner sig upprörda över att mycket är fel. Det pratas och sen ser man ofta ändå att dom faktiska resultaten av vad man diskuterar uteblir. 

 

Känslor är inte så konstruktivt. Ska man få till dom förändringar som man vill se så är jag säker på att man måste stänga av sina känslor mer och börja tänka mer med sitt huvud. Även om jag tycker att känslor kan vara något fint och positivt, så funkar det inte alltid om man faktiskt vill se en förändring av sånt som man idag tycker är fel, tex i olika delar av samhället. Skola, vård, polis, Försäkringskassan, äldreomsorg mm... Här hör man ju hela tiden att många människor känner att saker och ting borde göras mycket bättre. Men detta har man hört i alla år och själv har jag i princip slutat bry mig. Jag tycker att kärnan i många problem är att folk känner för mycket kring allting, istället för att tänka mer och sen säga vad man faktiskt tycker. Jag kanske inte har rätt, men det är vad jag tycker. Fler måste våga pröva sina tankar mot andras och många gånger görs det bäst genom att man kopplar bort sina känslor lite mer, och bara säger rakt ut vad man innerst inne tycker. 

 

Jag kanske är okänslig nu, men det är meningen med detta blogginlägget.  

 

 Jag kan ibland få höra att jag är okänslig när jag ifrågasätter någons sätt att uppfostra sina barn. Jag kan också få väldigt arga blickar från föräldrar när jag kanske tycker att någon bara gnäller över att dom tycker att det är så jobbigt att ha barn. Jag säger bara vad jag tycker och tänker. Jag kan då ofta få höra att jag inte ska yttra mig eftersom jag inte har egna barn. 

 

 Många blir också väldigt upprörda över vad jag tycker. Detta blir ju sen svårt för mig att komma vidare med. Upprördhet är ju en känsla och andras känslor är svåra att ifrågasätta. Även om jag tycker att jag visst kan förstå hur det kan vara att ha barn, så har jag svårt att övertyga någon om det, för människor känner för mycket kring dessa frågor. att jag inte förstår en känsla som dom har. Många har inga argument. Dom bara känner och sen kommer man liksom inte vidare. 

 

 

 

Jag har fattat nu att allt jag ska försöka fixa när det kommer till pengar av olika mål, är väldigt svåra att förutse. Många gånger har jag känt under detta året att jag kommer klara alla mål jag har satt. Jag har en ekonomisk "spärr" som jag gärna vill komma över. Jag en ett högre uppsatt mål och tanken har sen länge varit att jag ska sätta just det målet (som är högre än spärren) i slutet av detta året. 

 

Jag kastas hela tiden mellan hopp och förtvivlan. Jag tycker mig kunna se att det går att klara allt, men när jag tänker en gång till så har jag ju hittills inte fått gjort någonting som känns som ett kvitto på att detta klarar jag, bara jag håller mig till allt som jag sa att jag skulle göra från början. Jag har gjort allt hittills som jag innan har sagt att jag ska göra och enligt mina beräkningar så ligger jag rätt med ekonomin just nu. Sen känner jag ändå att jag varje månad gör nya saker för att komma framåt, fast på något sätt känns det som nödlösningar och undrar om sådana lösningar håller i längden. Jag tycker att det är tveksamt. 

 

Jag tror mitt största problem egentligen är att jag känner för mycket istället  för att tycka att det jag gör är rätt eller fel. Jag tror att när jag har för mycket känslor som är kopplat till pengar, så kommer den där tveksamheten autotomatiskt. Varken jag eller någon annan kan ju egentligen inte ifrågasätta vad jag innerst inne känner. Säger jag att jag känner som jag gör, då är det ju så och det är ju svårt för någon att ha rätt när man säger att jag inte känner som jag säger att jag gör. Därför ska jag bara koppla bort allt som har med känslor att göra när det kommer till pengar. Jag har en vision och jag till viss del en lösning hur jag ska nå den fullt ut. Jag ska inte känna jag ska tycka. När man tycker saker istället för känner, då är det också lättare att vara mer flexibel och ändra på någon man för stunden gör om man samtidigt kommer på att man tycker att något annat är bättre. Jag vet att jag kommer att komma till "punkter" längre fram där inte pengarna räcker. Jag måste då våga. Ska klara att våga när det verkligen kommer att behövas, då kan jag inte hålla på och känna. Känslan kommer ju alltid att vara att jag inte ska riskera nånting, fast jag både vet och tycker att det är just att våga och ta visa risker som kommer att vara en av dom sakerna som krävs för att jag ska nå min vision. Det finns liksom inget utrymme för att känna så jävla mycket just i alla dessa avgörande lägen som jag tror att jag kommer att ställas inför i framtiden.

 

Dessutom tycker jag det är bättre att koppla bort känslor just när det kommer till pengarna, för då känner jag inte så mycket sorg över att jag eventuellt inte klarar vissa uppsatta mål. Om jag inte når min vision så kommer jag aldrig att tillåta mig själv att känna att allt de jag gjorde sen tidigare var meningslöst och ett samma som ett misslyckande. Då vore jag väldigt hård mot mig själv om jag kände att sparade pengar som jag ändå har lyckats med att lägga undan, är samma sak som att misslyckas. Det tycker jag inte nu och kommer aldrig göra i framtiden heller. 

 

Slutsats:

Kör jag bara mer på vad jag tycker att jag ska göra och tycker att jag ska klara av, så tror jag att jag lättare kan ändra på saker om jag tycker att saker och ting kan göras bättre än vad jag redan gör dom. Om jag bara tycker... så slipper jag känna efter om något är bättre att göra. Tycker jag bara att något är bättre, då tycker ag ju alltid i alla lägen att det är fel om jag inte kör på den grejen som tycker är bättre att göra. 

 

 Hoppas att ni har haft en bra helg. Själv har jag känt mig lite rastlös, men jag har i alla fall kunnat hantera den. När inte rastlösheten liksom inte tar över i kroppen på mig så är det lugnt. Jag vill ibland mer än vad kroppen tål, men då får man bara vara i nuet och och fokusera på att ta det lugnt. Detta har jag lyckats bra med i helgen. Så helgen har känts bra för min del.

 

Annars är det mycket med pengar som går bra just nu. I helgen har jag sett att jag har tjänat pengar när jag ligger och sover. Det är lite roligt när man ser en siffra med pengar på kvällen, sen en betydligt större siffra när man vaknar, dagen efter. Då går det bra. Kanske var det detta som sen fick mig att känna mig lite rastlös. Man ser ju helt plötslig fler möjligheter, ju mer pengar man har. Men jag måste ju tänka på att även om det går bättre än förväntat med saker just nu, så kanske det inte går lika bra sen. Då måste jag ju ha pengar att täcka upp med. Jag har ju ett ekonomiskt mål för i år och det är ju inte ens klart än att jag kommer att fixa det. Jag är tacksam för att det går bra nu, men samtidigt måste jag har respekten kvar för pengarna, så att verkligen gör allt jag kan för att nå mina ganska högt uppsatta mål som jag har med pengar och sparandet. Ingenting är klart förrän det faktiskt är klart. Viktigt att jag tänker på det. Men jag kan erkänna att det är lätt att få hybris när mycket går bättre än förväntat. Kan jag tjäna pengar när jag ligger och sover, då finns det inget att klaga på. Möjligtvis kan man gnälla över att det inte är ännu mer. 

 

Jag har gått bra med promenader hela veckan och redan igår så hade jag klarat av dom där 80 000 stegen som jag alltid vill klara på en och samma vecka. Jag är noga med detta och har jag något annat jag vill få gjort, så tar jag ändå alltid en promenad först. Sen får man ta det där andra. Jag vill inte sluta röra på mig. 

 

 

 

 

 

Jag har jobbat färdigt för denna veckan och det känns som att den semester som jag avslutade i måndags egentligen ligger längre tillbaka i tiden än så. Det känns i kroppen att jag har jobbat ca 33 timmar denna veckan. Det är ju inte så mycket, men trodde ändå att jag skulle känna mig lite piggare och fräschare nu än vad man normalt gör efter en avslutad arbetsvecka. Det var ju liksom inte länge sedan som jag hade över en månads semester, men den tiden gick fort och jobbet tar över känslan  kroppen och gör att man nu känner att det i alla fall ska bli skönt att vara ledig två dagar på raken. Nästa vecka har jag betydligt mer av arbete och jag tänker bara att: Jag fick semester, men den gick fort och nu är man igång med arbete igen. Allt är som vanlig. Man känner sig lite tom och mörbultad ibland. Vissa saker tycker man är bra och andra saker tycker man är fel och orättvisa, men man intalar sig själv att det är bättre att kämpa på än att ge upp.

Annars är det ganska uppenbart nu att tiden man hade förra månaden, och som jag kunde använda till att tänka och mer djupgående, den finns nästan inte alls nu. Sen fram till idag så har jag haft en period av mest: Äta, jobba och sova.  Tiden man hade, är man inte ens i närheten av att ha nu och det har blivit väldigt uppenbart för mig  eftersom det har gått mindre än en vecka sen jag hade typ hur mycket tid som helst att tänka och verkligen vända och vrida på allt, utan att känna någon tidspress. Tiden fanns att tänka färdigt och faktiskt komma till insikter som stämmer med hur jag faktiskt tycker att saker och ting är. Det var skönt då. Nu vet jag inte hur allt känns när jag återigen har börjat titta på klockan samtidigt som jag vill få ner mycket av sånt jag tänker på i någon välformulerad skrift. När jag nu tycker och vet att  klockan igen har blivit en stor del av mitt liv och jag tänkandet känner tidspress, då blir det lätt att jag bara tänker: Vad gör jag? Hur gör jag? Vad vill jag? Vad håller jag på med är en vanlig tanke som jag också får för det känns som att sånt jag nu gör, blir av för att jag jobbar som jag gör. Mycket blir samma, om och om igen. Jag tycker jag har tagit mycket till "vägs ände" Jag känner mig onyttig och oflexibel och jag vet inte riktigt vad jag egentligen vill. Ska jag komma ur detta så måste jag ju sluta göra det jag gör och hitta på något annat. Jag vet detta, men ändå fastnar jag i samma saker och kör på med dom. Allt handlar väl i slutändan om att mycket känns vanligt och tryggt och för stora förändringar som sker för snabbt, orkar jag inte med just nu. Jag måste känner ju att jag måste jobba och sköta mina vardagliga saker och då får jag för mig att om det sker för stora förändringar, för snabbt i mitt liv så är det lätt att dom kommer till mig på ett onaturligt sätt. Jag är nog lite rädd för den typen av förändringen, även om jag i grund och botten gillar förändringar som i slutändan medverkar till att saker och ting blir bättre än vad dom dom förut var. 

Stundtals kan jag faktiskt tänka: Varför gör jag allt de jag gör? Hur vill jag att allt ska vara och kännas? Vad vill jag egentligen göra och få ut för resultat av sånt jag gör? Många av dessa tankar har snurrat runt i mitt huvud den senaste veckan och vill väldigt gärna gå till botten med dom. Då får jag ju bara ännu mer att blogga om framöver. 

 

 

Jag vet annars inte riktigt vad som väntar mig under denna veckan och framöver. Jag kände ju att jag behövde kontakta sjukvården och detta har jag nu fått gjort.  Jag har blivit lovad att en doktor ska höra av sig senare denna veckan. Hur jag sen "slussas" vidare och vad som sker får man ju se. Jag vill inte berätta just nu vad det handlar om. Det blir så lätt  att jag sitter här och tror istället för att veta. Jag vet bara att jag har blivit lovad att någon ska kontakta mig senare denna veckan och det var jag som först tog kontakt med vårdcentralen eftersom jag känner av lite saker i kroppen som oroar mig. Jag känner ju att jag måste ta tag i detta nu. Jag kommer att skriva på  bloggen framöver när jag vet mer.  

 

Annars har jag beställt  och köpt en hel del grejer. Många paket kommer man väl att få gå hämta under denna veckan. Parfymer och kläder är väl sånt jag mest har köpt. Jag kände att jag fick de

mesta till ett bra pris. Därför kändes det inte fel att shoppa loss lite. Även om jag kämpar lite med att spara mycket så får jag ju inte glömma och leva lite nu också. 

 

Nu får man ju se som sagt vad man hinner med och hur allt blir under denna veckan. Jag känner ju att mycket av sånt som redan nu är planerat att jag ska göra, kan komma att ändras. Det beror ju på vad min doktor säger, men just nu kör jag väl bara på som planerat. Denna månaden är det ju tex Bokmässan (23-26 september) i Göteborg. Jag har biljett för alla dagarna, men jag vet inte nu på vilket sätt och hur mycket jag kommer att nyttja den. Det känns inte viktigt, men det vore ju synd om jag inte brydde mig alls. Jag har ju en biljett, men min hälsa är ju viktigast av allt. Som sagt: Man får se vad doktorn säger.