Jag har fattat nu att allt jag ska försöka fixa när det kommer till pengar av olika mål, är väldigt svåra att förutse. Många gånger har jag känt under detta året att jag kommer klara alla mål jag har satt. Jag har en ekonomisk "spärr" som jag gärna vill komma över. Jag en ett högre uppsatt mål och tanken har sen länge varit att jag ska sätta just det målet (som är högre än spärren) i slutet av detta året. 

 

Jag kastas hela tiden mellan hopp och förtvivlan. Jag tycker mig kunna se att det går att klara allt, men när jag tänker en gång till så har jag ju hittills inte fått gjort någonting som känns som ett kvitto på att detta klarar jag, bara jag håller mig till allt som jag sa att jag skulle göra från början. Jag har gjort allt hittills som jag innan har sagt att jag ska göra och enligt mina beräkningar så ligger jag rätt med ekonomin just nu. Sen känner jag ändå att jag varje månad gör nya saker för att komma framåt, fast på något sätt känns det som nödlösningar och undrar om sådana lösningar håller i längden. Jag tycker att det är tveksamt. 

 

Jag tror mitt största problem egentligen är att jag känner för mycket istället  för att tycka att det jag gör är rätt eller fel. Jag tror att när jag har för mycket känslor som är kopplat till pengar, så kommer den där tveksamheten autotomatiskt. Varken jag eller någon annan kan ju egentligen inte ifrågasätta vad jag innerst inne känner. Säger jag att jag känner som jag gör, då är det ju så och det är ju svårt för någon att ha rätt när man säger att jag inte känner som jag säger att jag gör. Därför ska jag bara koppla bort allt som har med känslor att göra när det kommer till pengar. Jag har en vision och jag till viss del en lösning hur jag ska nå den fullt ut. Jag ska inte känna jag ska tycka. När man tycker saker istället för känner, då är det också lättare att vara mer flexibel och ändra på någon man för stunden gör om man samtidigt kommer på att man tycker att något annat är bättre. Jag vet att jag kommer att komma till "punkter" längre fram där inte pengarna räcker. Jag måste då våga. Ska klara att våga när det verkligen kommer att behövas, då kan jag inte hålla på och känna. Känslan kommer ju alltid att vara att jag inte ska riskera nånting, fast jag både vet och tycker att det är just att våga och ta visa risker som kommer att vara en av dom sakerna som krävs för att jag ska nå min vision. Det finns liksom inget utrymme för att känna så jävla mycket just i alla dessa avgörande lägen som jag tror att jag kommer att ställas inför i framtiden.

 

Dessutom tycker jag det är bättre att koppla bort känslor just när det kommer till pengarna, för då känner jag inte så mycket sorg över att jag eventuellt inte klarar vissa uppsatta mål. Om jag inte når min vision så kommer jag aldrig att tillåta mig själv att känna att allt de jag gjorde sen tidigare var meningslöst och ett samma som ett misslyckande. Då vore jag väldigt hård mot mig själv om jag kände att sparade pengar som jag ändå har lyckats med att lägga undan, är samma sak som att misslyckas. Det tycker jag inte nu och kommer aldrig göra i framtiden heller. 

 

Slutsats:

Kör jag bara mer på vad jag tycker att jag ska göra och tycker att jag ska klara av, så tror jag att jag lättare kan ändra på saker om jag tycker att saker och ting kan göras bättre än vad jag redan gör dom. Om jag bara tycker... så slipper jag känna efter om något är bättre att göra. Tycker jag bara att något är bättre, då tycker ag ju alltid i alla lägen att det är fel om jag inte kör på den grejen som tycker är bättre att göra.