Det blev en promenad nu under morgonen också. Kroppen svarar så bra på det varenda gång och dessutom tycker jag att det är kul att vara ute och promenara runt och rensa sskallen.
Promenaderna gör mig direkt mycket piggare och jag orkar med vardagen betydligt bättre. Det behövs nu när jag under den senaste tiden har fått utså så mycket skit från alla möjliga människor.
Snart ska man jobba lite. Jag har lite tvätt i tvättstugan och man får väl äta något också. Jag har en helt vanlig dag och livet känns bra. Hoppas allt är bra med er bloggläsare också.
Har varit ute på en promenad igen. Jag hade tänkt att gå llängre än vad jag gjorde, men tiden räcker liksom inte till. Jag sov lite för länge och då fick det bli en rask promenad på någon timme bara. Men det är bra ändå.
Jag har tröttnat lite på löprundorna så det får bli promenader istället. Nu är promenader roligt igen. Masn rensar skallen från allt som man inte vill ska vara där och man får lite extra energi in i kroppen som man sen kan behöva ha när man lever sitt liv och grejar på alla möliga sätt.
Då var det måndag igen och en ny vecka har man att ta tag i. Jag har en del arbete i bussen som ska göras och jag har bestämt mig för att hinna skriva färdigt mer på min självbiografi denna veckan än vad jag brukar hinna med på en vecka. Får försöka "speeda" på lite. Däremot får jag inte slarva, men man kan sätta upp små delmål hela tiden så är det lättare att hålla "flow" och jobba på med självbiografin.
Idag har jag varit ute på en promenad igen. Kroppen svarade så bra igår när jag var ute så jag ville ute och känna känslan igen.
I eftermiddag har jag arbete igen och med busskörning avslutar jag denna måndag.
Jag har precis skrivit klart en berättelse på min självbiorafi som jag har skrivit på i några dagar nu. Jag hade bestämt innan jag började skriva på den att den skulle bli klar denna veckan i alla fall. Det blev jag ju.
Jag vände i tanken under skrivandet på denna berättelse. När jag började berätteslen så trodde jag att jag skulle vara mer kritisk mot en viss person. Jag har också genom åren om, på den tiden då det begavs sig också varit väldigt kritisk mot denna personen. Men när jag nu har skrivit den så har jag ändrat mig. Jag förtår mer nu varför denna personen gjorde som han gjorde. Jag kan fortfarande tycka att det var fel, men jag förstår mer nu än vad jag gjorde innan jag började skriva denna berättelse som jag nu precis fick färdigt. Det var en cool känsla som kom fram. Jag hade innan jag började skriva berättelsen förväntat mig ett mer kritiskt kapitel riktat mot den här personen, men det blev absolut inte så. Jag hittade istället en bra blandning mellan min kritik, förståelse och allt de som också var positivt. Jag trodde inte jag skulle kunna känna så just för den här personen, men under skrivandets stund så kände jag bara att allt kanske inte var så dåligt som jag tidigare tyckte att det var. Skrivandet blev nu det som fick mig att förstå något som jag inte trodde jag skulle kunna förstå, eller känna. Man lär sig verkligen mycket på att skriva sin självbiografi.
Bara skönt att vara ledig. I morse var jag ute på en promenad. Det blev 4-5 km. Jag kände att en promenad kunde vara ett sätt att rensa skallen lite från all den skit som jag har fått utså den senaste tiden. Jag hade lurar i öronen och lyssnade på Verkligheten i P3. Skönt att få lyssna på något som inte har med ens egan liv att göra liksom.
Jag har den senaste tiden blivit fått ta emot en hel del skit från alla möjliga människor. Jag kommer väl inte exakt säga vad allt handlar om eller vem som har sagt vad osv.. Jag vill ju aldrig hänga ut någon. Jag kan bara konstatera att sånt som folk har sagt och gjort mot mig den senaste tiden har tagit ganska hårt på mig rent psykist. Den skit jag har fått ta emot handlar om många olika saker och den kommer från flera olika personer. Händelserna de handlar om har ingenting med varandra att göra.
Jag kan kan kanske förstå till viss del att jag får ta den skit jag får ta. Jag brukar säga att lite skit får man ta och mycket skit får man acceptera men.....man behöver inte acceptera vad som helst. Ibland "sätter jag ner foten" och säger ifrån, men då får jag oftast skit för det också. Ibland känns det ganska hopplöst på nåt sätt.. Det bästa man kan göra är väl att släppa och tänka på något helt annat. Inte bry sig liksom. Fast då får jag väl skit för det också. Ibland får man bara ta skit, oavsett vad man gör, eller oavsett vad man inte gör.
Jag har sovit ganska dåligt i natt. Alla möjliga tankar snurrar ju i huvudet och jag har svårt att få ur vissa av dom. Jag hoppas dom går ur snart, helst under denna dagen.
Jag gick upp ganska tidigt idag för jag ville hinna få nåt gjort innan jag ska ta mig till jobbet. Jag börjar förhållandevis ganska tidigt idag och jag ville ta mig uppe så att jag slipper få en fredag där jag i princip bara har jobbat.
Jobbet har annars varit lugnt hela denna veckan. Bara 4 dagar av arbete har jag haft och jag har inte haft så överdrivet långa dagar heller. Jag tror att denna arbetsveckan är den bästa veckan som jag har på mitt schema. Under de flesta dagarna börjar man ganska sent på dagen, inga långa dagar, bra körning och sluta förhållandevis ganska tidigt på fredag. Dessutom är jag ledig i helgen. Man får nog säga att denna veckan är en bra vecka.
Jag skriver lite varje dag på min självbiografi. Jag sitter här hemma skriver och jag kan sitta när jag har rast eller bara en paus på jobbet och kötta självbiografi. Åker jag tåg, buss eller bil så kan det hända att jag också jobbar på med min självbiografi.Bara jag inte ska köra själv så funkar det ju att skriva liksom. Jag vet egentligen aldrig hur lång tid nånting tar. Ett kapitel kan gå på en timme, men det kan också ta 4 dagar. När jag tror att det ska gå på nån timme så kan det ta flera dagar och tvärtom. Man vet aldrig liksom.
Jag har ju sagt att jag ska försöka bli klar med min självbiografi innan 2017. Jag tänker att om jag sätter ett datum (som nu är 31 december) när jag vill bli färdig så är inte risken så stor att jag struntar i att sitta och skriva när jag har tid med det. Tänker man att det får ta hur lång tid som helst då skjuter man ju skrivandet på framtiden, om och om igen, för man kommer ju alltid på något annat som man ska ta tag i först. Jag tror att jag helt enkelt att om jag sätter ett datum när jag vill vara färdig så blir det att jag jobbar på bra med det.
Nu vet jag ändå inte om jag kommer att bli klar. Jag vet ju som sagt inte inan hur lång tid varje arbete tar med detta. Däremot vet jag på ett ungefär hur mycket jag vill gå igenom och skriva om. När jag är helt klar med den sista texten då kommer jag att veta att jag faktsikt är klar med min självbiografi, men jag får se om jag klarar av att slutföra detta och bli klar till den 31 december i år. Målet har varit, och är fortfrande att jag ska bloi klar i år, men jag kommer inte att sluta skriva om jag har kvar att göra med min självbiografi även nästa år. Jag kan ju inte kasta bort över ett år av jobbande med min självbiografi. Jag kommer att slutföra detta och det får ta den tid det tar. Sen vill jag ändå ha ett tidsbestämt mål för då slöar man inte till under arbetet med självbiografin.
Jag har en tanke som ständigt kommer tillbaka. Jag vill få ur den, komma över och gå vidare. Gå vidare kan jag nog göra oavsett, men vissa tankar som jag tänker känns just nu som jag kommer att få bära med mig resten av livet.
Jag kan tänka att jag kanske kommer över till viss del, men aldrig helt. Det är jobbigt. Jag har haft tankar tidigare som liknar detta som har blivit till ett jobbigt grubblande nu, och de tidigare tankarna som jag då trodde aldrig skulle gå ur har jag på något sätt lyckats få ur. Det borde vara så nu också. Problemet nu är bara att jag blir påmind nästan varje dag och ska jag inte bli det så kommer jag ju att få låsa in mig och inte gå ut. Sånt liv vill man ju inte ha.
Nu har jag ändå blivit medveten om att jag har fastnat i lite grubblerier och att tankarna som jag vill få ur mitt huvud kommer tillbaka. Jag har också skrivit ner lite i detta blogginlägget hur jag tänker och känner kring dessa tankar. Då kan det ändå vara så att detta är början på processen att rensa ur dessa jobbiga tankar som kommer tillbaka och som jag har gått och bärt på en längre tid. Oavsett vad jag måste göra för att få ur dessa tankar så hoppas jag att jag gör det. Jag orkar liksom inte gå runt och tänker tankar som är fullständigt omöjliga att vinna över. Jag måste få ur dessa tankar nu.
Jag har läst nånstans att man drömmer alltid när man sover, fast man kan bara komma ihåg det man drömde precis innan man vaknar. Om jag nu kommer ihåg rätt så hade jag på något sätt lyckats ta mig till månen. Där var det någon galning där på månen som ville jag skulle jobba med att köra något, men det var ingen buss. Jag drömde vidare att jag körde något fordon, men jag visste inte vägen så jag körde vilse och visste inte hur jag skulle ta mig tillbaka till det hus som jag hade byggt på månen. Jag valde då att försöka ta mig tillbaka till jorden. Jag stal nånting som liknade en tvättmaskin och med den tog jag mig ut i rymden med. Sen kom jag bara på att inget vet att jag har lämnat månen och då kan jag kanske inte på egen hand hitta jorden. Nu var jag vilse ute i rymden också. Sen vaknade jag, och då var jag ju på jorden igen.
Lite bakvänd dröm på något sätt. Jag drömmer att jag befinner mig på månen och jag har lämnat jorden för att för att jag tror att jag ska slippa bekymmer om jag är på månen. Sen får jag problem som gör att jag inte hittar hem och då väljer jag att lämna mitt hem (månen) för att åka tillbaka till det hem (jorden) som jag en gång hade lämnat för att jag hade fått nog av alla problem och bekymmer som jag inte trodde att jag skulle få på månen. Sen vaknar jag och inser att jag kanske har det rätt bra ändå.
Jobbade ju denna helgen och jag ska jobba imorgon också innan jag får en ledig dag.
BILDER FRÅN DENNA SÖNDAG.
Något som jag tycker är lite mysigt det är att hösten börjar närmar sig. Man märker att det blir lite mörkare tidigare om kvällen nu. Jag tycker om detta. Även om jag gillar sommaren bättre. Men det är lite mysigt att traska hem i mörkret när det fortfarande är ganska varmt ute.
Nu sitter jag väl uppe ett tag. Myser lite och kollar på OS avslutningsceremoni.
Man jobbade på igår och det var väl som det bruka vara en lördag. Lite rörigare än normalt och man får försöka svara på fler frågor från kunder än vad man brukar få göra under vardgspassen"
Det blev 11 medaljer till Sverige i detta OS. Jag tippade ju nästan rätt. 12 medaljer trodde jag på före OS började. Och tänk om Sverige hade tagit 6 guld till istället för att ta dom 6 silvermedaljerna som det nu blev. Det hade varit coolt, och tar man silver så är man ju förmodligen inte långt ifrån ett guld.
Jag ska nog sluta tippa på detta sättet som jag har gjort under detta OS. I pngisen tippade jag rätt på samtliga tre medaljörer. Jag tippade att Sverige skulle ta sig till kvartsfinal i pingisens lagtävling,. Så blev det också, men jag hoppades på medalj. Jag sa innan OS att Sverige tar 10-12 medaljer, men sen ändrade jag mig till att bara säga en siffra. Det är ju roligare att tippa mer exakt och då sa jag 12 istället för 10-12.
Men i framtiden ska jag sluta tippa på detta viset. Jag blir bara snurrig i huvudet av att hålla på och tro nånting innan det är klart. Och när det är klart så blir jag snurrig i huvudet av att fundera på vad jag fakstikt hade trott. 11 medaljer för Sverige blev det i detta OS. Punkt slut liksom.
Jag jobbade i natt och det var lugnt. Jag känner mig ganska fräsch idag och det brukar jag inte göra efter nattjobb. Man brukar känna sig rätt sunkig och det är som att man har myror i huvudet. Men så känns det inte denna gången. Det får man vara glad för. Kanske har man lärt sig nu hur man ska göra för att det ska kännas bra i kroppen efter arbetspassen. Det gäller i princip att inte spänna sig, vara i nuet och inte ha för bråttom. Får se hur det känns efter helgen, men nu känns det bra i alla fall.
Jag kollar lite på OS, men nu under jobbhelgen får jag mest lyssna på radion. Igår kollade jag lite på fotbollen när Sverige mötte Tyskland i OS-final. Jag såg den första halvleken på jobbet. Sen skulle jag jobba och då fick jag ju lyssna på radion istället.
Kommer Sverige att ta några fler medaljer. Vi har väl en eller två chanser kvar tror jag. Innan OS tippade jag att Sverige skulle ta 12 medaljer. Just nu har vi 10 st. Det kan bli 12 och då sitter mitt tips klockrent. Om Sverige stannar på 10 eller fixar 11 medaljer då var jag ju ändå väldigt nära. Jag tror på två till innan helgen är slut, men nja...det blir nog inte så. men just nu i skrivandets stund är det 10 medaljer i alla fall.
Vad hittar man på idag? Det är ju fredag, mendet har jag inte mycket glädje av. Jag har ju jobb ikväll och sen hela helgen också.
Jag har tagit det väldigt lugnt idag. Jag sitter och skriver lite på självbiografin, men jag småpysslar mest med den. Jag anstränger mig inte så mycket utan jag sitter mest och rättar till lite texter och omformulerar sånt som jag tidigare har skrivit. Kan kommer ju att hinna skriva en del på min rast ikväll också, men just nu tar jag det bara väldigt lugnt. Jag vill orka med hela denna fredagen och inte bli helt slut innan helgen ens har börjat.
Igår när jag kom hem från jobbet så kände jag mig väldigt trött och också rätt mörbultad i hela kroppen. Kanske slappnar jag inte av tillräckligt när jag jobbar och sen när man har jobbat färdigt och mer och mer börjar slappna av då säger kroppen ifrån på sitt sätt. Den säger till att jag har varit för spänd, och att jag ointe har kopplat av tillräckligt mycket.
Kanske har man också fått i sig för lite vätska. När man går hem där mitt i natten då kan det snurra rätt bra i huvudet.
Sen när man kommer hem så åker arbetskläder av och sen slappnar man av mer och mer och då börjar man känna av att man har jobbat tufft och slarvat med att ta hand om sig själv.
Idag har jag fått gjort lite av vardagligt "trökgöra" Det blev även en längre promenad nu under kvällen.
Jag känner mig annars lite trött och sliten. Jag har nog grejat för mycket med allt möjligt den senaste tiden. Kroppen säger ju ifrån och jag verkar aldrig lära mig att känslan som man får efter för mycket grejande. Dags att tagga ner lite nu, men bara lite. Det är ju ändå aå att jag är väldigt nöjd med mycket av sånt som jag har fått gjort den senaste tiden. Då blir det ju lätt att man bara blåser på med allt möjligt efterom man ändå hela tiden känner att man får lön för mödan. Fast man får ju ändå inte glömma att ta hand om sig själv och njuta av livet.
Jag satt uppe i natt och kollade på pingisens lag-finalen i OS. Kina mötte Japan och jag tycket det blev en bra match. Japan pressade ju Kina litegrann i alla fall. Kina vann tillslut ändå med 3 -1 i matcher. Ma Long spelade ju i en klass för sig. Ingen kan slå honom just nu. Han är otroligt tät. Han är bra på alla distanser. När han får sitt "flow" då är det svårt att stoppa honom. Ma Long spelar liksom en klass bättre än alla andraspelare i världseliten just nu. Han spelar liksom i klassen "världselit +", och dom andra toppspelarna spelar "bara" världseliten" Ma Long tar 2 OS-Guld i detta OS, och det sjuka är att han är hel överlägsen med sitt till synes helt övernatuliga spel.
Kineserna visar igen riktigt hög klass i ett stort mästerskap. Hur ska något annat land ens kunna skaka om Kina under den närmaste framtiden. Kina har en fantastisk pingisorganisation. De vimlar av gamla världsmästare och olympiska mästare i Kinas landslagsorganisation. Kinesiska staten backar upp med väldigt mycket pengar. Han som är förbuskapten för Kinas herrlandslag har som spelar vunnit både OS-guld och VM-guld.
Han som är förbuskapten för damerna har också som spelare vunnit OS-guld och VM-guld.
Båda förbunskaptenerna i Kinas landslag har under sin aktiva tid som spelare mött varandra i en VM-final en gång. Alla dom spelarna på herrsidan som har varit med och spelat i detta OS, plus kinas reservspelare är rankade bland dom 5 bästa i världen.
En grej som imponerar väldigt mycket på mig när det gäller Kineserna i detta OS är att dom aldrig underskattar sina motståndare. Dom ställer sig vid bordet och sen är det full rulle från start. Dom visar hela tiden att dom verkligen vill vinna. Man får ju hoppas att något annat land någon gång kan skaka om Kina, men just nu är dom bara så sjukt jävla bra.
Jag jobbade på igår och mera jobba ska det bli idag. Jag hörde på radion när svenska damerna i fotboll vann över Brasilien. Kul!! Hoppas tjejerna tar OS guldet nu.
Jag lyssnade också på radion när de Svenska tjejerna i hanboll blev utklassade av Norge. Inte lika kul, men så kan idrotten vara.
Det var lugnt på jobbet igår. Jag hade en sk vanlig dag. Man kör bussen, hjärtat slår och jag tjänar väl lite pengar på vad jag gjorde också.
När jag kom hem från jobbet så tittade jag på damer istället för att bara lyssna på dom. Jag såg när Kinas damlag i pingis besegrade Tyskland i damernas lagfinal. Den kinesiska som imponerade mest på mig i natt var Liu Shiwen. Hon har riktigt bra fokus, ligger på bra och är väldigt noga med var hon placerar bollen. Hon är en av mina absoluta "favvospelare", och det har hon varit länge.
Snart ska man jobba igen. Sen får jag en ledig dag innan jag ska joba i helgen också. Jobb jobb och mera jobb...
Hoppas allt är bra med er. Själv känner mig lite dålig. Jag har huvudvärk och ont magen. Jag tror att det beror på att jag har känt mig så stressad den senaste tiden. Det är aldrig bra att stressa runt ju. Får bara försöka att ta det lugnt och vara i nuet. Sen får man väl bara hoppas att man snart känner sig bättre.
Idag får det bli mer skrivande på självbiografin. Jag ska försöka bli klar med en berättelse som jag började på igår. Jag känner fortfarande ett bra "flow i skrivandet och då är det ju bara att blåsa på liksom.
Jag berätttade ju för ett tag sedan att jag hade börjat samla på slipsar. Efter det har jag fått lite slipsar av snälla goa vänner. Dessutom har jag budad hem den ena slipsen efter den andra på Tradera. Det är kul att ha något och samla på, och inte tar en slipssamling mycket plats heller. '
Måndag idag och ny vecka. Jag ska försöka att inte stressa runt så mycket som jag tycker att jag har gjort förra veckan. Man blir bara mer sunkig och konstig av för mycket stress. jag får heler ijte mer gjort för att jag stressar, och bra mår man inte heller av det.
Under morgonen har det blivit mycket självbiografiskrivande. Jag har bara "köttat" på hela dan. Det kändes bra att man stundtals kan käna "flow" i skrivandet.
Nu ska jag snart avsluta dagen med jobb. Jag har mycket jobb denna veckan. Jag jobbar 6 av 7 dar. Man får "kötta" på med jobb också.
Känns som jag har grejat hur mycket som helst i dag. Jag har i alla fall fått gjort mycket av sådana där ständigt återkommande grejer. Städat har jag gjort under dagen. Handlat och tvättat har jag fått gjort under kvällen.
Jag har ju skrivit en hel del självbiografi också. Som vanligt är det svårt och jag sliter och kämpar med formuleringar, tankar och efterforskning.
Jag kollat en del OS i dag också såklart. TV:n står på hela dagen lång . Jag har hört en del snack denna veckan i "pingiskretsar" att TV3 eller Viast (eller vad det nu heter) inte har visat tillräkligt mycket pingis. Man har tex inte kunnat se alla svenskmatcher på TV. En annan i pingisen har till och med gått ut offentligt med sitt missnöje.
Jag håller faktiskt inte med. Jag tycker att man har fått se ganska mycket pingis på TV:n under detta OS. Jag har inte sett allt, men jag tycker ändå jag har suttit ganska många timmar under denna veckan och kollat på grym pingis. Det är ju inte så ofta som man får se pingis på TV överhuvudtaget. Om man tänker på hur mycket annan idrott som har visats på TV denna veckan från OS så tycker jag nog inte att man har kunnat se mindre pingis än nån annan idrott. Man kan liksom inte begära mer pingis i "rutan" tycker jag, om man nu ska leva lite i verkligheten. Pingis är ju ingen jättestor sport i Sverige liksom. Vi är bra på pingis i Sverige, men det är ju en annan sak.
Jag tror att jag i alla år som jag har hållit på med pingis har hört detta klagande bland vissa "pingisfolk" om att det inte sänds pingis i TV. Man klagar när det inte sänds, och det kan jag förstå. Men när man får se det man har klagat på, då klagar vissa ändå. Hur mycket pingis ska man kunna se för att vissa inom pingisen ska sluta klaga på att dom inte får se pngis i TV? Jag tycker att vissa inom pingisen ska "tagga" ner lite nu och istället vara lite glada över att man faktiskt har kunnat se sjukt bra pingis, och ganska mycket pingis under detta OS. Folk gnäller när dom inte får se, sen får man se, men man klagar ändå. Sånt gör mig f'n tokig när folk gnäller oavsett liksom. Tagga ner det där med att det inte visas tillräckligt med pingis i TV, i alla fall när det faktiskt visas.
Får se hur länge jag sitter uppe natt. Jag är ganska trött nu och jag komer inte att tvinga mig själv att sitta uppe om jag inte orkar. Men jag vill hinna med lite mer på min självbiografi i natt. Dessutom är det ju kul att fortsätta se hur det går i OS.
Tyvärr förlorade Sverige mot Sydkorea i OS-kvartsfinalen med 3-1 i matcher. Jag tyckte ändå Sverige gjorde en bra match där alla spelarna i Sveriges lag jobbade och kämpade på tills det verkligen var över. Man räcker tyvärr inte till ändå. Man måste höja sin lägsta nivå. I perider spelar alla spelarna bländande och mycket bra, men sen kommer man tyvärr också in i perioder där man har för bråttom och glömmer att värdera bollen.
Lite synd att det inte blev en vinst för Sverige. Hade Sverige lyckats vinna denna matchen så hade man ju fått spela 2 matcher till och varit med i fighten om medaljerna. Nu är man istället ute ur OS.
Sverige möter nu Sydkorea kagtävlingen på OS och jag kan återigen sitta här och kolla på min fd klubbkompis Kristian Karlsson och de andra svenskarna när dom lirar pingis i OS.
Kristan Karlsson - Joo sayhyuk
Joo är ju en defensivspelare som lägger tillbaka många bollar och som motståndare är det viktigt att man har tålamod och väntar på att läget ska komma. Det gäller att inte förivra sig och försöka vinna bollen för snabbt mot den typen av spelare som Joo är. En bra taktik mot en defensivspelare är också att spela bollen myckret mot armbågen. Det är ett bra sätt att skapa dom lägen som man behöver få för att sen kunna sätta in dom avgörande attackerna.
Jag tyckte Kritsian stundtals spelade bra. Han hade mycket tålamod och väntade på läget. Men han kommer in i perioder där han har lite för bråttom. Det är dessa perioder i matchen när han har för bråttom som Kristan förlorar väldigt många poäng för snabbt. Tyvärr förlorade Kristian den första matchen. Nu få vi hoppas att Sverige vinner några andra matcher så kan man kanske besegra Sydkorea.
Jag har nu suttit hela dagen, till och från och skrivit självbiografi. Det känns betydligt bättre med skrivandet i dag än vad det har gjort tidigare i veckan. Bättre "flow" och inte så svårt med formuleringen. Jag vill hinna klart minst 2 berättelser innan jag börjar jobba på måndag. Det borde väl kunna gå, fast är det något jag har lärt mig när jag skriver självbiografi så är det att jag aldrig kan veta hur lång tid någonting tar. Det kan kännas bra, men ta lång tid och det kan kännas dåligt och gå snabbt. Man vet liksom aldrig innan.
Det snurrar rätt ordentligt i huvudet nu, en det får man ta.
Jag satt nu på morgonen och funderade på om jag skulle fixa biljetter till Håkan Helltsröms spelningar (eller vad det nu kallas) i vinter. Biljetter släpptes klockan 12:00 idag.
Jag har ju ibland svårt att bestämma mig om jag ska göra något eller eller inte. Jag funderar fram och tillbaka: Är detta något för mig, vill jag eller är det för att så många andra gör det??? Jag minns att jag i början av juni i år ångrade att jag inte hade fixat biljetter till Håkan när han var på Ullevi 4-5 juni. Av det man kunde se från massor av de männsikor som hade varit där då var det ju sjukt bra stämning och så. Som det ska vara liksom. Klart att man tänker en tanke att man hade velat vara där.
Jag har nu funderat om jag ska försöka fixa biljtter till någon av vinterns spelningar, men jag bestämde mig för att inte göra det och jag vet att jag inte kommer att ångra mig. Själva grejen med konserter är inte riktigt min grej. Jag kanske är tråkig. Om någon skule tycka det så får man väl tycka det då, men jag känner bara att detta inte är något för mig. Inte i vinter i alla fall. Jag gillar Håkan Hellström, men jag vill inte detta tillräckligt mycket för att jag ska orka bry mig om sånt man behöver göra för att se Håkan.
Det blir roligt för dom som får se Håkan live i vinter, men jag vill helt enkelt inte. Stämningen lär ju bli magisk. Det kommer aldrig att vara över för...
Man känner sig lite sunkig i dag. Jag satt uppe till mitt i natten och bubblade och kolla OS. När jag började känna att jag höll på att somna i soffan då var det dags att gå och lägga sig.
I dag ska jag försöka skriva lite självbiografi. Jag har inte skrivit något sen i torsdags. Dags att göra det nu så jag inte tappar för mycket "flow". Jag ska försöka hinna skriva färdigt 2 berättelser denna helgen.
Pingisens lagtävling har dragit är igång nu på OS. Jag har suttit uppe nu i natt och kollat Sverige - USA. Det var ju inga problem för Sverige att vinna den matchen. 3-0 i matcher. Det var en väntat seger. Alla tre svenskarna spelade säkert och stabilt.
I dag är det fredag och jag har snart en sista arbetsdag för den här veckan som jag ska avverka.
Jag skrev klart en berättelse i går som jag ska ha i min självbiografi. Den berättelsen har jag kämpat med sen i helgen. Den var svår att skriva och jag bara bestämde mig för att avsluta berättelsen i går. Jag blev inte helt nöjd med alla formuleringar och jag ville berätta mer, Men jag kommer liksom inte vidare med den. Den får duga nu för jobbar jag mer med den så blir den bara sämre. Hoppas inte alla berättelser framöver blir lika jobbiga och skriva som min senast färdigskrivna blev.
Jag har haft en del att göra i dag och lite sterssad har jag känt mig. Jag vill ju som vanligt hinna med så mycket innan jag ska jobba. Man slöar inte till i alla fall. Det sjuka är att jag får mer gjort på fritiden nu än vad jag fick när jag hade semester. Under semstern blir man liksom slöare och det spelar ingen roll att man har 8-10 timmar mer av fritid varje dag. Man får inte mer gjort i alla fall. Sånt är livet.
Mitt tips som jag utalade för över en vecka sedan om vilka spelare som skulle ta medaljerna i OS-pingisen blev rätt. Helt sjukt att jag hade rätt på alla tre medaljerna. Jag hade rätt om vilka spelare som skulle stå på prispallen, och jag fick rätt spelare på rätt medalj också. Kan jag pingis så bra eller var det bara tur? Jag känner mig rätt nöjd i alla fall att mitt tips satt så klockrent. Det är ju ijte ofta mina tips går in.
1. Ma Long
2. Zhang Jike
3. Jun Mitzutani
Men detta resultatet av singelturneringen visste jag ju innan OS började, eller hur??? Ska man våga sig på att tipp lagspelet i OS- pingisen också???
Det blir nog en lång natt nu. Jag ska i alla fall sitta uppe och se pingisen. Om Jun Mitzutani besegrar Vlademir Samsonov och Ma Long vinner över Zhang Jike då kommer jag att få rätt på samtiliga tre medaljtips som jag tippade för en vecka sen. Riktigt coolt skulle det kännas för mig. Blir det nu tvärtom, att Zhang Jike vinner över Ma Long och Vlademir Samsonov vinner över Jun Mitzutani då får jag helt fel, men jag kommer ändå att ha så nära rätt som man kan ha.
Det kommer att bli sjukt bra pingis i natt. Mycket "powerspel"
01:30 Bronsmatch
02:30 Final
Får se hur länge man sitter uppe i natt. Sverige spelar väl handboll och underbara Sarah Sjöström simmar väl någon final eller nåt om några timmar.
I går var det väldigt kallt. Jag hörde på radion att någon sk expert sa att det inte har varit så kallt någon 10 augusti på över 100 år. Hur vet man sånt? Det var bara att dra på sig en varmare jacka när man skulle ut.
Jag jobbade i går också. På rasten promenerade jag bort till ett ställe där jag kunde ta lite bilder som jag verkligen vill ha till min självbiografi. Jag skrev mycket på självbiografin i går också. Jag sitter och trycker opå min telefeon när jag har rast eller någon paus. Jag håller just nu på med en berättelse som jag har skrivit på sen i helgen. Den har varit så svårt att formulera på ett bra sätt. Jag ändrar fram och tillbaka hur mycket som helst. Fast jag ändrar ingenting av de som jag skrev i helgen eller tidigare i veckan på berättelsen som jag kämpar med nu. Jag ändrar bara fram och tillbaka på sånt som jag skriver för stunden. De stycken i berättelsen som blev klara tidigare än i går låter jag vara färdiga och det gör ändå att jag kan känna att jag är effektiv och att skrivandet går framåt.
Torsdag (2016 08 11)
Just nu tar jag det mest lugnt. Jag har jobb i eftermidag och i kväll. Jag ska försöka slutföra den där berättelsen i dag som jag har kämpat med sen i helgen. I dag ser det ut och bli betydligt varmare ute. Det är i alla fall 20 grader varmt nu. Jag är glad att jag inte behöver lägga undan kortbyxorna än.
Nu får man försöka skriva lite självbiografi. Jag har TV:n på samtidigt. Jag kollar lite repriser från i går och i natt. Jag kollade nästan ingenting på OS i går. Jobb under eftermiddag och kvällen gör att man inte kan titta, och sen orkar man ju liksom inte sitta uppe varje natt, när man vet att man har mer jobb som väntar liksom. I helgen kan jag däremot kolla på allt. Helt ledig från jobb är jag ju då.
Fast sen kan jag ändå säga att jag är nog glad att jag jobbar eftermiddagar och kvällar nu, även om detta gör att jag missar ganska mycket OS på TV. Hade jag jobbat efter ett schema där jag hade börjat tidigt på morgonen så hade jag förmodligen suttit uppe för länge på kvällar och nätter. Det är ju inte skönt att ta sig till jobbet om man knappt har sovit. Då föredrar jag nog hellre att jobba som jag gör nu och senkolla så mycket jag kan på OS, även om det jag kan se inte är så mycket som jag skulle vilja se.
I torsdags ( förra veckan) så skrev jag ett inlägg där jag bla tippade vilka pingisspelare som skulle ta medaljerna i OS. Igår blev det klart vilka 4 spelare som kommer att göra upp om medaljerna. ALLA MINA 3 tips kan gå in. Jag har ju tippat: 1. Ma Long 2. Zhang Jike 3. Jun Mitzutani. Dessa 3 spelare kommer att göra upp om medaljerna, plus Vlademir Samsonov. Mitt tips kan fortfarande bli helt fel, men det kan också bli klockrent rätt. Lite koll har jag på pingis i alla fall.
Jobb jobb i dag med. Lugnt var det som vanligt. Resten av veckan nu så får ag några andra pass och jobba efter. Jag har kört på samma arbetspass 3 dagar på raken under förra veckan och 2 dagar på raken denna veckan.
Jag har även i dag skrivit mycket på min självbiografi. Jag jobbade hårt med mina texter under dagens raster och pausar. Jag har nu skrivit på samma berättelse i 3 dagar på raken. Jag har ändrat och skrivit om den hur många gånger som helst, men när jag skrev idag så betsämde jag mig bara för att vara nöjd med dom ändringarna jag har gjort. Så nu ändrar jag inte mer. Den senaste berättelsen som jag nu nästan är klar med var riktigt svår att skriva. Jag vänt och vritt på berättelsen hur mycket som helst, men ändrar jag mer nu så blir det bara sämre. Vad jag än gör nu så blir det inte bättre.Det bara att avsluta berättelsen och vara nöjd med den liksom. Jag kan inte få alla berättelser perfekta. Det kommer aldrig att gå hur mycket jag än vänder och vrider på allt. Ibkand får jag acceptera att jag kanske inte riktigt är 100% nöjd med en berättelse, men att jag ändå inte kan få den bättre hur jag än gör. Jag måste bara vara nöjd och sen börja skriva på nästa berättelse.
Jag sitter just nu och kollar lite OS. Kanske sitter jag uppe halva natten och sover längre på morgonen. Eller så lägger jag mig nu och kollar på OS i efterhand i morgon. Jag missar en hel del när jag jobbar som jag gör. Det är ju inte riktigt lika häftigt att lyssna på OS via radio som det är att kolla OS på TV. Men det man verkligen vill se kan man ju lätt se i efterhand. Men det blir tuffa dagar ibland. Man går upp tidigt och kollar OS. Sen går man och jobbar och missar mycket av sånt som man vill se. Sen när man kommer hem så går man inte och lägger sig utan då kolar man OS igen. Man vet hur det har gått i OS under den tiden man har varit och jobbat för det har man hört på radion, men dagen efter vill jag ändå titta på sånt som jag bara har hört på radion. Man vet oftast resultatet när man tittar i efterhand, men ändå vill man titta. Dagarna av vaken tid blir som sagt väldigt långa. Men det är ju också bara OS vart fjärde år. Jag gillar ju OS så då får man väl offra lite sömn.
Men det är ändå så att när jag mitt i nattten tar den där promenaden hem och känner att dagen har varit lång, då funderar jag på vad f*n jag håller på med, typ.
Det känns att man har suttit uppe i natt. Det blir en del OS-tittande ju. Sarah var grym igen.
I går grejade jag också mycket med en berättelse på min självbiografi som kändes väldigt svår att skriva. Jag hoppade fram och tillbaka. Tog bort text och skrev ny för att sen ändra igen. Detta är så svårt, men jag ger aldrig upp.
I dag har jag varit och klippt mog på morgonen. Skönt att bli av med lite hår och få göra om soig lite.
Hade en ganska lång arbetsdag, men som vanligt var det lugnt. Jag har nu haft samma arbetspass de senaste 4 arbetsdagarna, och jag ska samma pass 2 dagar till denna veckan.
Jag hade en rast som började 17:55. Jag skyndade mig hem då för jag ville se min fd klubbkompis Kristian Karlsson. Han skulle spela mot Vlademir Samsonov i OS klockan 18:00.
Jag sprang hem från jobbet så fort jag kunde. Väl hemma så kunde jag se 4 set innan jag var tvungen att springa tillbaka till jobbet. De blev 2 set till i den matchen. Tyvärr förlorade Kristan. Vlademir vann med 4-2 i set och Kristian är nu utslagen i OS turneringen. Men i pingisen har ju Sverige lagspelet kvar att hoppas på.
Jag tyckte Kristan börja matchen bra. Men när Samsonov började spela bättre så såg Kristian ut att bli lite stressad. Kristian gör kanske en bra serve eller en bra serveretur, men sen när han får läget att avgöra så missar han för att han helt enkelt har för bråttom. Dessutom missade två bollar där Samsonov var bak och ballongplockade. Han missar kanske för att han har för bråttom. Sen när Samsonov går bak ännu en gång och ballongplockar då såg det ut som Kristian blev ännu mer stressad eftersom han redan en gång tidigare hade missat en ballongplock från Samsonov. Kristain kom också under väldigt mycket i nåt set. Det såg även då ut som han blev lite stressad. Sen försöker han kanske komma ikapp lite för snabbt och då har han för bråttom och förlorar då poängen pga av det. Problemet är att man måste spela ganska aggresivt mot Samsonov för han har et så sjukt bra försvar. Det blir lätt då att man har för bråttom. Det gäller att ge Samsonov lite tid att spela. Gör man inte det så ger Samsonov sin motståndare lite tid att spela. Det blir lite som ett krig. Om inte du som motsåndare gör det du måste så svarar Samsonov med det du borde ha gjort.
Jag tycker också att Kristian skulle ha jobbat runt mer med sin FH i sitt BH-hörn, Hade Kristian lyckats dra en sk vindruta från sitt BH-hörn mot Samsonovs FH-hörn så tror jag att det hade varit ett bra taktik som hade funkat. Men som jag har sagt tidiagre: Det är lätt för mig att sitta hemma i soffan och veta hur pingisspelarna som lirar OS borde ha gjort. Det är ju också så att Samsonov är en spelare som blir bättre och bättre ju längre en match går. Samsonov har en otrolig rutin, varit med länge. Rutin och erfarenhet betyder väldigt mycket när det kommer till en så stor tävling som OS.
Jag har fått ett bättre "flow" nu i mitt skrivand. Jag skriver inte bara på min självbiografi när jag sitter här hemma. Jag tar även vara på de tillfällena när jag har en paus eller rast på jobbet.
Det är inte ovanligt att jag har ca 6 minuter paus i bussen vid ett flertal tillfällen under ett arbetspass. Som det tidigare har varit så har jag inte utnyttjat den tiden till skrivande. Jag har heller inte tagit till vara på mina raster på 30-60 min.
Men nu har jag börjat ta vara på de raster och pausar som jag har. Ibland har man ganska tråkigt på jobbet när man bara sitter och väntar in tid för avgång. Då är det ju perfekt att bara ta upp telefonen och skriva lite. Dessutom kommer man ju på många berättelser när man tex sitter med bussen mitt ute i skogen någonstans och inte kan göra så mycket annat än att tänka. När man jobbar på med busskörningen då har man ju så mycket att göra hela tiden så då tänker man inte självbiografi överhuvudtaget. Men som sagt: Det finns stunder av dötid på jobbet och även om man kanske inte hinner skriva så mycket på en 6 minuter lång paus så kan det ju hända att man ju under ett arbetspass tex 10 st korta pausar på ca 6 min. Utnyttjar man då den tiden till att skriva så blir det ju 60 minutersskrivande istället för ingenting. Och 60 minuter hinner man att skriva ganska mycket. Det nya arbetsättet som jag nu kör stenhårt på funkar skitbra.
Kul att Sarah nu äntligen fick sitt OS-GULD. Jag har suttit uppe halva natten och väntat på detta. Loppet var över på en minut, men det var så värt att hålla sig vaken.
Jag har grejat mycket med allt möjligt i dag. Jag gick upp ganska tidigt och jag kommer nog att sitta upp ganska länge i natt. Jag vill nog trots allt inte missa när Sara Sjöström simmar OS-final. TV:n har stått på hela dagen och jag har bla kollat lite pingis. Snart börjar väl en match till som jag gärna skulle vilja se. Det är min FD klubbkompis Kristian Karlsson som ska in i OS-turneringen och möta en lirare som jag aldrig har sett spela och aldrig har hört talas om. Kristian ska ju normalt bara vinna den matchen hur lätt som helst. Men nu är det ju ett OS och då kan spelet låsas sig mer än vanligt. Sen är det ju så att genom åren har jag lärt mig att bordtennis är ett konstigt spel där allt kan hända. Men jag tror på Kristian ikväll.
Jag har skrivit ganska mycket i fag också på min självbiografi, "bra flow". Jag skriver en del om pingis och den tiden då jag höll på med det som mest. Det sjuka är att jag lär mig nya saker om pingis när jag bara skriver om det. Det trodde jag inte att jag skulle kunna känna bara genom att sitta här och skriva. Men på något sätt så får jag dom där sk aha-upplevelser av att sitta här skriva olika berättelser om hur jag ser på den tiden då pingisen betydde så mycket för mig spom det faktiskt gjorde. Målet var en gång i tiden att jag skulle lära mig något nytt om pingis varje dag och jag skulle inte sluta förrän jag kunde allt. Det där med att lära sig minst en ny grej varje dag låter ju inte så mycket, men om man lär sig något nytt varje dag så blir det ju 365 nya saker på ett år. Nu har jag som mål att lära mig några nya saker varje vecka. När jag har lärt mig allt om pingis då lägger jag helt av med det. om jag lär mig några nya saker varje vecka, då blir ju det över 100 nya grejer på ett år. Målet är sen att lära sig allt innan jag ska lägga av, men det målet med att lära sig allt kommer jag ju aldrig att nå, och därför kommerjag ju ALDRIG att lägga av helt
När jag hade suttit här och grejat med min självbiografi i flera timmar så kom jag på framåt kvällen att jag inte hade ätit på hela dagen. Jag fick ett "ryck" här under kvällen och började röja uop lite här hemma. Nya lakan i sängen, ner i tvättstugan, diska upp och bara se till att få lite ordning i mitt hem. Jag håller på med tvätten nere i tvättstugan nu, annars känner jag att jag har ordning och reda i mitt hem. Jag fixade även lite mat under kvällen. Jag gick ut och hämtade lite på en viss restaurang här i stan.
* Fläskfilê
* Ris
* Currysås
* Ananas
* Banan
* Pimentos
* Rödlök
* Ruccola
Nu ska jag fortsätta skriva på min självbiografi. Jag har två berättelser som jag jobbar med parrarellt. Får jag klart båda innan jag går och lägger mig i natt så är jag riktigt nöjd. Då har jag fått gjort väldigt mycket under helgen. Det är bra.
Tyvärr förlorade Per Gerell (PG) sin match i OS-turneringen Brasiliens Calderano.
Jag tyckte PG ändå verkade vara i bra form. Men han kom ju under med 3-0 i set ganska snabbt och kände sig väl då lite stressad. När man känner sig lite stressad så är det lätt att man missar ännu mer. Jag tycker PG skulle ha försökt hitta lite bättre vinklar. Jag tycker han spelade bollen för mycket mitt i bordet och för mycket på racketen på Calderano. Fast allt sånt om hur han borde ha spelat är ju lätt för mig att sitta hemma i massagestolen och säga. Det är ju inte så lätt när man står där på ett OS och spelar liksom. Calderano har ju också hemmaplan och många spelare spelar ofta extra bra när dom spelar på plats i sitt hemland. Man känner sig kanske lite tryggare och har kanske då lättre att fokusera på rätt saker mellan, och under matcherna. De är små detaljer som avgör. Får PG en bättre start så kanske det kunde ha blivit en helt anan match.
Synd att PG inte klarade denna matchen. Jag tycker ju ändå att han såg ut att vara i bra form.
Yes! Li Fen vann sin första match i OS. Jag tyckte hon spelade lite stelt och sen tyckte jag att hon rörde sig riktigt dåligt. Men hon spelade bra i dom viktiga lägena i matchen, men det var nära att hon förlorade för hon hade en matchboll i mot sig.
Li Fen måste höja sig och spela betydligt bättre i nästa match om hon ska ha någon chans. I nästa match möter hon ju den regerande mästaren Li Xiaoxia från Kina. Hoppas hon då släpper loss mer i den matchen.
Sarah Sjöström simmar OS-final i natt. Jag funderar på om jag ska orka bry mig om att sitta uppe till mitt i natten.Loppet kommer ju att vara över på mindre än en minut. Dessutom tror jag att Sarah Sjöström kommer att vara helt överlägsen och därför hinner det väl aldrig bli så spännade heller.
Men samtidigt kan det ju vara kul att se det loppet om nu Sarah fixar guldet. Man kommer ju inte under detta OS bli bortskämd med att Sverige tar hem det ena guldet efter det andra. När chansen nu är större att Sarah vinner än chansen är att hon inte gör det så kan det ju vara kul att se det live.
Tänk om hon inte vinner i natt. Då har jag väldigt fel. Det är ju inte ofta mina tips blir rätt, men denna gången tror jag nog att jag får rätt när jag säger att Sarah Sjöström vinner i natt.
Igår skrev jag jättemycket på min självbiografi. Helt sjukt mycket. Jag satt länge också och pusslade fram och tillbaka med alla möjliga bilder. Det är mer jobb än jag trodde med att hitta de passande bilderna till den text jag skriver. Ibland får man skriva om texten lite för att någon specifik bild ska passa. Ibland struntar jag i en bild som jag från början hade tänkt att lägga in. Undra hur mycket text och bilder som jag kommer att ha i min självbiografi när den är färdig? Alla bilder jag har och alla texter jag skriver kommer inte att finnas med när jag är klar och ska färdigställa min självbiografi. Men jag jobbar på det sättet att jag skriver allt och tar för mycket bilder, och sen tar jag bort text och bilder. Jag tror att det är bättre att skriva för mycket och sen ta bort, istället för att skriva för lite och sen kanske man får lägga till. Ett självbiografi skrivande är ju som terapi för sig själv och då är det nog bra att ta med allt så man kan släppa mycket och komma vidare sen.
Jag körde hårt med självbiografin igår och i natt, men jag gjorde ändå inte för mycket. Jag vill inte köra skiten ur. Jag vill inte få den där känslan som jag fick för några veckor sedan när jag var ute fotgraferade och fick ihop hudratals bilder som jag ska välja och vraka bland. Men det är viktigt att jag inte gör för mycket och kör för hårt. Jag ska ju orka med att köra på med arbetet av självbiografin, och jag kommer inte att orka om jag ena dagen efter den andra fullständigt kör skiten utr mig. Jag måste liksom känna efter hela tiden var gränsen går.
Skönt att den där lediga helgen är här nu. Jag har haft en ganska intesiv vecka med mycket jobb så jag försöker kommer ner i tempo lite nu.
I dag har jag mest skrivit på min självbiografi. Samtidigt har jag TV:n på. Där visas ju OS hela dagen och natten. Jag grejar med annat, men låter TV:n stå på liksom. HEJA SVERIGE!
Då var denna dagen slut. Det känns nu som jag är mer stressad när innan jag har börjat min arbetsdag. Jag tänker att jag vill hinna med så¨mycket under en dag, och sen ska man jobba också. I dag ville jag hinna handla, hämta paket, vika tvätt, blogga, skriva självbiografi och sen behöver man ju äta något också. Jag grejar på under förmiddagen så när jag är på jobbet då känns det nästan som jag är där och vilar mig från allt de jag gör när jag inte kör buss.
Jag har jobbat på med exakt samma arbetspass i dag som jag hade i går. Det är ett bra pass och lugnt är det också. Jag såg att jag har detta passet i morgon också. Sen har jag det passet (om jag såg rätt ) tre dagar nästa vecka också. Jag tror aldrig jag har varit med om att jag har ett exakt samma i så många dagar under en period på två veckor. Det kan ju lätt kännas tjatigt med samma pass flera dagar på raken, men som jag sa: Det är lugnt och ett bra pass att köra, så jag ska inte klaga.
Jag tänker och tänker hela dagarna på min självbiografi. Jag funderar på olika berättelser som jag ska skriva och hur jag ska jobba på med skapandet av min självbiografi. Igår skrev jag ett blogginlägg om att det kanske vore bra att hoppa lite fram och tillbaka. Som det har varit så har jag för det mesta skrivit mina berättelser i den ordning som jag tänkt att ha dom i när självbiografin är färdig. Men man kan ju skriva tex slutet först och början sist och sen bara färdigställa alla berättelser som man vill ha dom.
Jag har inte riktigt börjat göra det, men om man kör fast med en berättelse så kan man ju bara börja på en annan så att arbetet med självbiografin hela tiden flyter på och blir så effektivt som möjligt. Nu har jag ett ganska bra "flow" så jag kan bara fortsätta jobba på som jag har gjort.
Men jag ska nog också mer framöver försöka att faktiskt sätta mig ner och skriva när jag faktiskt har tid med det. Som det har varit så har jag mest skrivit på min självbiografi när jag har varit hemma. Men det finns ju inget som hindrar att jag tex sitter och skriver när jag har en paus eller rast på jobbet. Ska jag bli mer effektiv och nå min målsättning som är att bli färdig i år så inser jag nu att jag nog måste ta VARJE tillfälle som jag kan tänkas få, oavsett var jag befinner mig.
Ytterligare en grej som jag ska börja göra mer det är att skriva ner en berättelse så fort som möjligt efter att jag har kommit på den. Ibland kommer man ju på en berättelse och så tänker man på den ganska mycket och länge, men man kanske inte skriver ner den så fort som möjligt. Om jag tex kommer på en berättelse när jag är på jobbet så kanske det blir så att man försöker skriva den 8 timmar senare, eller kanske nästkommande dag. Jag har så många gånger känt att om man inte skriver ner en berättelse när man kommer på den och ligger färskt i minnet, då tappar man lätt minst hälften av berättelsen om man försöker skriva ner den tex 8 timmar senare. Kan man dessutom få den nerskriven och färdig direkt istället för att man sitter tex dagen efter och funderar på vad det var man tänkte dagen innan, då blir ju mitt arbete med min självbiografi mer effektivt efterom jag får mina berättelser färdigt snabbare. Det ju fan bara att ta upp telefonen och skriva och kötta på, var jag än befinner mig. Jag måste ju inte alltid sitta hemma och skriva, men hittills har det mest blivit så.
Ok! Nu har jag tänkt på massor med saker som jag tror kommer att kunna göra mitt arbete med min självbiografi mycket mer effektivt. Nu vill jag bara "kötta" på med skrivandet. Jag tänker i fortsättning prova alla möjliga arbetssätt som jag bara kan komma på. Det kommer att vara tufft och det kommer att snurra i huvudet, men jag vet att varenda anträgning kommer vara så värt att ha gjort när jag blir färdig.
OS i Rio har ju redan smygstartat lite, men invigningen är ju i morgon. Jag kan inte säga att jag är en grabb som gillar att kolla på idrott överdrivet mycket. Men OS är ju ändå något som jag förmodligen kommer att sitta och titta ganska mycket på. Det ju nåt magiskt med ett OS liksom.
Jag kommer att på TV kunna se min fd klubbkompis Kristian Karlsson spela pingis i OS. Det ska bli kul!
I pingisen är det så att varje land får ha med två spelare i singelturneringen. Två på damsidan och två på herrsidan. Jag kan personligen tycka att varje land borde få ha med tre spelare i singelturneringen. Kineserna tex har ju flera spelare som kan vinna hela OS, och några av dom får inte ens chansen att spela i singelturneringen.
Ska jag tro nånting om hur det går så tror jag att kinesen Ma Long blir olympisk mästare. Kinesen Zhang Jike tar silver och Japanen Jun Mizutani tar brons. Jag hoppas att Sverige tar medalj i lagtävlingen i pingisturneringen. Jag tror Kina vinner lagtävlingen. Kineserna har ju ett sånt otroligt bra lag så jag tror inte dom är något annat än vinnare i årets OS.
Ska man försöka tippa något annat än pingis så tror jag att Sverige tar 10-12 medaljer. Jag har ju inte så bra koll på vad Sverige har för medaljchanser, men Sarah Sjöström borde väl kunna ta en guldmedalj. Det vore ju tråkigt om hon inte får en fullträff i Rio.
Jag kommer nog att titta ganska mycket på OS. Jag har en OS-bibel så jag inte ska missa sånt som jag verkligen vill se.
Nu känns det att man jobbar igen. När man kommer hem så är man hur trött som helst och går man bara och lägger sig så somnar man typ direkt. i går var jag 10 timmar hade samma arbetspass i går som jag ska ha i dag och i morgon. Nu jobbar man på riktigt igen och man har typ ett år kvar till nästa semester. Det ska man nog inte ens tänka på nu.
I går satt jag också och lyssnade på radion när jag arbetade. Snälla och fina Sandra Beijer var ju gäst i Clara Henry i P3. Mysigt program, och det är ju också mysigt att sitta och lyssna på två personer (som jag ser upp till jättemycket) när dom sitter i radion och småpratar.
Jag känner hela allt för ofta nu att jag kör fast med min självbiografi. Jag har ett bra "flow" under en period, men när jag tappar "flowet" så får jag inte gjort så mycket. Tyvärr kör jag fast hur ofta som helst nu. Jag har väl kommit till de berättelserna som kanske är lite sega att ta sig igenom och då är det kanske inte så konstigt att jag kör fast oftare nu.
Det kanske är bättre att ändra arbetssättet lite? Som det har varit så har jag skrivit berättelserna i tur och ordning. Jag har börjat med hur jag hade det som litet barn och sen har jag gått vidare år för år. Jag har skrivit min självbiografi i den ordning som jag har tänkt färdigställa den. Det vill säga: Jag börjar med berättelse 1, fortsätter med 2, 3 osv.....Nu kanske jag är på berättelse nummer 50 och 49 st berättelser i min självbiografi är så gott som färdiga.
Jag har massor av berättelser som redan är färdig inne i mitt huvud liksom. Jag har bara inte skrivit ner dom än. De berättelserna som jag inte har skrivit ner än är kanske berättelse nr 80 eller 120. Eftersom jag hittills har skrivit mina berättelser i den ordningen som jag har tänkt att färdigställa självbiografin så blir det ju lätt så att jag kör fast och ibland får man inte så mycket gjort. Mitt arbetssätt har liksom inte varit att avbryta en berättelse och börja på en ny när jag kör fast. Jag har istället stannat upp och funderat tills skrivandet och skapandet lossnar igen. Jag kanske borde ändra och hoppa mer fram och tillbaka mellan berättelserna.
Egentligen spelar det ju ingen roll i vilken ordning jag skriver. Det är ju ändå färdigställandet av självbiografin som syns. Hur jag har jobbat med den fram till färdigställandet syns ju inte. Det är ju lite som att göra en film. Det som syns på filmen är det som räknas. Om man i arbetet med filmen måste ta om en scen 7 gånger eller filmar slutscenen först och början på filmen sist så är ju det inget som märks på filmen. I filmen lägger man ju scenerna i ordning oavsett när man har filmat vad, och det är hur det ser ut på filmen, när den är färdig som räknas.
Det är kanske bättre för mig att bara köra på med skrivandet och få ner de berättelser som redan inne i mitt huvud är färdiga. Jag skulle ju definitivt få mer gjort och kanske blir jag snabbare färdig också. Problemet är att jag kan känna att detta blir för rörigt om jag hoppar för mycket fram och tillbaka med mina berättelser. Fast återigen: Det är ju hur självbiografin ser ut när den är färdig som räknas. Hur jag har jobbat med den fram till färdigställandet spelar ju ingen roll överhuvudtaget. Att jag inte skriver min berättelser i rätt ordning spelar ju heller ingen roll. Det viktiga är ju att jag får mina berättelser i den ordning som jag vill ha dom när jag färdigställer självbiografin. Om jag ena dan skriver på berättelse nr 50 och sen hoppar direkt på nr 100, för att sen kanske gå tillbaka till nr 80 osv.. Det spelar ju ingen roll för slutresultatet.
Det kanske kommer att snurra i huvudet på mig om jag väljer ett arbetssätt med mera hopp fram och tillbaka, men det surrar ju ändå hur mycket spm helst i mitt huvud oavsett vad jag gör med min självbiografi så det är nog bättre att i alla fall prova ett annat arbetssätt. Om jag nu tror att jag får ett bättre "flow" med ett annat arbetssätt då är finns det ju inget fel att köra på med det sättet istället.
Jag har jobbat lite med min självbiografi i dag. Jag har ändrat och skrivit lite mer på några berättelser som jag började skriva på för flera månader sedan. Den senaste tiden har jag jobbat på ganska mycket med berättelser som jag började skriva på för länge sen. Jag har på flera veckor alltså inte börjat på någon ny berättelse, och när jag inte gör det då närmar jag mig heller inte slutet på detta arbetet med självbiografin.
Man kan väl säga att får man klart någon berättelse helt och hållet så att man kan gå vidare och börja på en ny så är det bra. Allting tar så lång tid för mig och en berättelse som jag börjar på och inte avbryter innan jag är färdig med den tar i snitt ca 3-7 dagar den blir färdig. Det tar så lång tid för att jag måste göra så mycket som sen inte kommer att märkas att jag har gjort när självbiografin är färdig. I dag tex gick jag ner i källaren och letade efter några gamla pingistidningar. Jag ville kolla lite fakta till en grej som jag skulle skriva om. Jag fick gå igenom en låda med kanske 150 st tidningar. Det kan ju ta ett tag att hitta en specifik tidning då, men nu hade jag ju lite tur och hittade den tidningen jag letade efter ganska snabbt. När jag sen kollade lite fakta så skrev så fick jag färdig några rader till på min självbiografi. En berättelse till fick jag helt färdig, men tar lång tid när det inte är så att man bara kan sitta här och skriva liksom. Jag måste göra lite annat också ju, men allt de där andra som jag gör komer ju aldrig att märkas att jag har gjort när självbiografin är färdig. Det känns lite segt när man vet att det är så.
Dessutom skriver jag ju om saker som jag har varit med om i mitt liv och allt är ju inte helt fritt från känslor om man säger så. När man har jobbat med en berättelse ett tag och har gått igenom alla möjliga detaljer i en viss händelse så snurrar det rätt ordentlig i huvudet efteråt. Man har liksom inte kraft och energi att bara fortsätta göra färdigt den ena berättelsen efter den andra. Man orkar inte var så effektiv som man skyulle vilja vara och därför är jag just nu bara nöjd när jag får färdigt en berättelse, även om den kan ta väldigt lång tid att få färdig.
Jag kan nog säga nu att jag börjar tveka på om jag kommer att klara av att blir färdig i år med detta. Målet har jag sen länge haft att detta ska bli klart i år. Jag tror väl fortfarande att jag kan bli det, men en viss tveksamhet har ändå börjat smyga sig på. När nu varje berättelse ändå tar några dagar att få färdigt (i bästa fall) då är det ju tufft att fixa detta under de månader på detta året som är kvar. Jag orkar ju inte vara så effektiv som jag kanske måste vara om jag ska nå mitt mål. Jag har försökt att jobba på hårdare, och vara mer effektiv med detta, men det är så¨svårt. Det är svårt att skriva självbiografi och även om jag tänker innan att nu ska jag sätta mig ner och få gjort mycket med detta så blir det ändå väldigt lite som blir färdigt efter att man har suttit i flera timmar och skrivit. Man skriver, ändrar, funderar och skriver lite till. Man tar bort bilder, lägger till andra bilder och skriver om texten igen. När man har hållit på sådär lite fram och tillbaka ett tag så är man sen ganska nöjd när man känner sig färdig med en berättelse. Men med det arbetssättet som jag har just nu så orkar jag bara inte göra hur mycket som helst. Frågan är om jag kommer att orka bry mig om att slutföra detta med självbiografin. Det är ju så svårt och man känner sig tveksam till detta hela tiden. Jag vet ju ite ens om jag kommer att visa mitt arbete för någon, om jag nu blir färdig. Om jag tänker att jag ska jobba med något som sen ingen kommer att få se, så är det ju svårt att motivera sig till att sitta ner och skriva. Det som ändå får mig att inte ge upp utan ändå jobba vidare är min vilja. Jag vill så gärna lyckas med detta arbete. Det är nog min vilja som göra att jag inte har gett upp än.
Tillbaka på jobbet efter semestern. Jag har haft jättemycket att göra i dag. Jag tänker direkt när jag vaknar att jag vill hinna med med massor av saker. Jag blir helt annorlunda när jag har en arbetsdag framför mig och inte semester. Vad är det som gör att det blir så? Helt plötsligt har jag haft en måndag där jag har fått gjort mer än vad jag fick på hela förra veckan. I dag kändes nästan som om jag aldrig hade haft någon semester. Jag kom in i "tempot" direkt och nu kollar man på klockan igen. Jag hade massor att göra innan jobbet också och jag hann med allting så nu är man igång som vanligt. Börjar man bara jobba igen så hittar man snart tillbaka till alla rutiner (både dom man har på jobbet och på fritiden) igen. Full fart hardet varit i dag, och i morgon är jag ledig igen. Efter en månads semester och en dag av jobb så kan man behöva vara ledig en dag :).