Jag har jobbat lite med min självbiografi i dag. Jag har ändrat och skrivit lite mer på några berättelser som jag började skriva på för flera månader sedan. Den senaste tiden har jag jobbat på ganska mycket med berättelser som jag började skriva på för länge sen. Jag har på flera veckor alltså inte börjat på någon ny berättelse, och när jag inte gör det då närmar jag mig heller inte slutet på detta arbetet med självbiografin.

 

Man kan väl säga att får man klart någon berättelse helt och hållet så att man kan gå vidare och börja på en ny så är det bra. Allting tar så lång tid för mig och en berättelse som jag börjar på och inte avbryter innan jag är färdig med den tar i snitt ca 3-7 dagar den blir färdig. Det tar så lång tid för att jag måste göra så mycket som sen inte kommer att märkas att jag har gjort  när självbiografin är färdig. I dag tex gick jag ner i källaren och letade efter några gamla pingistidningar. Jag ville kolla lite fakta till en grej som jag skulle skriva om. Jag fick gå igenom en låda med kanske 150 st tidningar. Det kan ju ta ett tag att hitta en specifik tidning då, men nu hade jag ju lite tur och hittade den tidningen jag letade efter ganska snabbt. När jag sen kollade lite fakta så skrev så fick jag färdig några rader till på min självbiografi. En berättelse till fick jag helt färdig, men tar lång tid när det inte är så att man bara kan sitta här och skriva liksom. Jag måste göra lite annat också ju, men allt de där andra som jag gör komer ju aldrig att märkas att jag har gjort när självbiografin är färdig. Det känns lite segt när man vet att det är så.

 

Dessutom skriver jag ju om saker som jag har varit med om i mitt liv och allt är ju inte helt fritt från känslor om man säger så. När man har jobbat med en berättelse ett tag och har gått igenom alla möjliga detaljer i en viss händelse så snurrar det rätt ordentlig i huvudet efteråt. Man har liksom inte kraft och energi att bara fortsätta göra färdigt den ena berättelsen efter den andra. Man orkar inte var så effektiv som man skyulle vilja vara och därför är jag just nu bara nöjd när jag får färdigt en berättelse, även om den kan ta väldigt lång tid att få färdig.

 

 Jag kan nog säga nu att jag börjar tveka på om jag kommer att klara av att blir färdig i år med detta. Målet har jag sen länge haft att detta ska bli klart i år. Jag tror väl fortfarande att jag kan bli det, men en viss tveksamhet har ändå börjat smyga sig på. När nu varje berättelse ändå tar några dagar att få färdigt (i bästa fall) då är det ju tufft att fixa detta under de månader på detta året som är kvar. Jag orkar ju inte vara så effektiv som jag kanske måste vara om jag ska nå mitt mål. Jag har försökt att jobba på hårdare, och vara mer effektiv med detta, men det är så¨svårt.  Det är svårt att skriva självbiografi och även om jag tänker innan att nu ska jag sätta mig ner och få gjort mycket med detta så blir det ändå väldigt lite som blir färdigt efter att man har suttit i flera timmar och skrivit. Man skriver, ändrar, funderar och skriver lite till. Man tar bort bilder, lägger till andra bilder och skriver om texten igen. När man har hållit på sådär lite fram och tillbaka ett tag så är man sen ganska nöjd när man känner sig färdig med en berättelse. Men med det arbetssättet som jag har just nu så orkar jag bara inte göra hur mycket som helst. Frågan är om jag kommer att orka bry mig om att slutföra detta med självbiografin. Det är ju så svårt och man känner sig tveksam till detta hela tiden. Jag vet ju ite ens om jag kommer att visa mitt arbete för någon, om jag nu blir färdig. Om jag tänker att jag ska jobba med något som sen ingen kommer att få se, så är det ju svårt att motivera sig till att sitta ner och skriva. Det som ändå får mig att inte ge upp utan ändå jobba vidare är min vilja. Jag vill så gärna lyckas med detta arbete. Det är nog min vilja som göra att jag inte har gett upp än.