Igår skrev jag jättemycket på min självbiografi. Helt sjukt mycket. Jag satt länge också och pusslade fram och tillbaka med alla möjliga bilder. Det är mer jobb än jag trodde med att hitta de passande bilderna till den text jag skriver. Ibland får man skriva om texten lite för att någon specifik bild ska passa. Ibland struntar jag i en bild som jag från början hade tänkt att lägga in. Undra hur mycket text och bilder som jag kommer att ha i min självbiografi när den är färdig? Alla bilder jag har och alla texter jag skriver kommer inte att finnas med när jag är klar och ska färdigställa min självbiografi. Men jag jobbar på det sättet att jag skriver allt och tar för mycket bilder, och sen tar jag bort text och bilder. Jag tror att det är bättre att skriva för mycket och sen ta bort, istället för att skriva för lite och sen kanske man får lägga till. Ett självbiografi skrivande är ju som terapi för sig själv och då är det nog bra att ta med allt så man kan släppa mycket och komma vidare sen.

 

Jag körde hårt med självbiografin igår och i natt, men jag gjorde ändå inte för mycket. Jag vill inte köra skiten ur. Jag vill inte få den där känslan som jag fick för några veckor sedan när jag var ute fotgraferade och fick ihop hudratals bilder som jag ska välja och vraka bland. Men det är viktigt att jag inte gör för mycket och kör för hårt. Jag ska ju orka med att köra på med arbetet av självbiografin, och jag kommer inte att orka om jag ena dagen efter den andra fullständigt kör skiten utr mig. Jag måste liksom känna efter hela tiden var gränsen går.