Igår var jag jättetrött. Det känns som jag har jobbat väldigt mycket de senaste dagarna. Jag vet egentligen inet om jag har gjort, men körpassen har kanske varit lite tuffare än vad ajg hade räknat med. Nu under denna veckan så känns det som alla pass blir lite lättare att jobba på med. Sen jobbar jag helgen, och det gjorde jag även förra veckan. Så jag är ju inte mer ledig än normalt. Jag jobbade igår och jag jobbar sen torsdag - söndag. Jobbelijobb... 

 

 

 Ibland vet jag inte vad jag ska tänka eller vad som är bäst att göra. De senaste åren har jag ändå ofta försökt tänka på att göra det som känns bäst för mig i nuet. 

 

Men för några dagar sedan så fick jag hem ett brev och det handlade om just denna grejen som jag nu håller på att sparar till, och har gjort sen i januari i år. Jag har ju mitt ekonmiska mål för i år och det kommer jag att fortsätta försöka kämpa in under de månader som är kvar av 2026.  Det kommer nog inte att ändra sig. Men till nästa år så kanske jag kan hoppa över det jag hade tänkt att spara till och lägga pengar på, för den grejen kanske löser sig ändå. Det är ju för tidigt än att säga om det blir som jag helst skulle vilja, men jag hoppas ju naturligvis att lösningen är den bästa tänkbara för mig och blir det så, då kan jag ju göra mer av dom sakerna som jag sen lång tid tillbaka har tänkt att jag typ kommer att få vänta med till tidigast 2029. Jag har väl inte planerat så långt fram, men jag har ju mina drömmar och en vision i livet. Sånt jag strävar efter nu kan jag kanske komma mycket närmare på kortare tid än vad jag har räknat med från början. Det ser jag ju inte som något annat än positivt. Kanske kan det där tålamodet som jag har haft löna sig nu. Sen är ju ingenting klart och jag ställer ändå in mig på att jag även nästa år kommer att behöva spara en hel del pengar för nå dom där slutgiltiga målen med allt. Men kan jag slippa 6 månader av sparande till en grej så blir ju det mycket pengar som man kan lägag på helt andra saker än sånt jag strävar efter just nu. Jag har ju mer drömmar och mål i livet än dom jag kämpar med just nu. 

'

Sen är det ändå så att just nu är jag iställd på att bara fortsätta som planerat. Jag förväntar mig inte för mycket, men jag har börjat lite smått att hoppas på nånting som jag har längtat efter länge och som kanske fixar utan att jag egentligen behöver bry mig så mycket. Och det är ju alltid en spännade känsla att bära på. Även om jag inte förväntar mig så mycket just nu. Det för tidigt att säga att något är klart och jag måste fortsätta precis som förut och inte tro att något löser sig utan ansträgning. Det känns viktigt att jag tänker på det också. 

 

 Jag kämpar ju på med mitt ekonmiksa mål för i år. Jag ska vara ärlig med att det känns lite tuffare nu att slutföra detta på det sättet som jag helst vill göra och som är mitt slutgiltiga ekonmiska mål. Jag är ganska säker på att jag kommer över den gränsen som jag kallar för den andra "spärren". Men målet från början var ju att jag skulle komma över den tredje "spärren" också. Det målet känns just nu ganska långt borta, men det finns fortfarande en liten chans att jag klarar av det. När ajg räknar på det så känsn det som att jag antingen kan klara målet precis på tusenlappen. Eller så missar jag med några tusen kronor.

 

Det känns lite surt att risken är ganska stor att jag inte kommer att klara att nå den tredje spärren i år. Samtidigt känns det bra att jag med 95% säkerhet kommer att nå den andra spärren. Dessutom har jag ju sen en tid tillbaka kommit över den första spärren och den kommer jag aldrig att komma under igen, om jag inte tappar skallen helt och slösar och bränner pengar på ett sätt där inte bryr mig om framtiden överhuvudtaget. Jag har svårt att tänka mig att jag bblir en sådan person, även om man aldrig kan vara helt säker. Man vet ju aldrig riktigt hur livet kommer att bli. Nuet är ju det enda man vet, med säkerhet något om. 

 

Jag kommer att kämpa in i det sista under detta året för att nå alla ekonmiska mål som jag har. Det finns fortfarande en lite chans att nå det slutgiltiga målet och skulle jag misslyckas i år så blir det ju ändå inte mycket kvar att göra under nästa år. Jag kommer ju tids nog att komma över den där tredje "spärren".   

 

Sen har jag också liet nya saker på gång som kanske kan göra så att det kommer in pengar betydligt snabbare än vad jag har räknat med. Ingenting är klrat just nu, men jag jobbar lite vid sidan om ekkonmimålet med några saker till som jag tror kommer att funka bra. Detta kanske räddar mig i år och gör att jag kommer över tredje spärren. Dert vore häftigt om det går. Cash is King och det vill ju Danne också vara. Det är ju drömmen.

 

 

 

Jag har kommit på mig själv den senaste tiden med att jag tänker för mycket kring vad jag sak säga om jag träffar vissa personer. Speciellt dom jag varken har sett eller pratat med på flera år. Egentligen är ju detta helt meningslöst för jag vet ju inte om jag kommer att träffa vissa personer. Jag vet inte när jag kanske kommer att stöta på vissa personer. Och jag är också övertygad om att även om jag skulle stöta på vissa personer som jag inte har sett på länge, så blir det sällan så att man pratar om sånt som jag kanske har funderat kring innan. Så egentligen är ju dessa tankar helt meningslösa. Och skulle det  ändå bli så att jag pratar med någon och jag tar upp sånt som jag har tänkt på mycket innan så tror jag ändå inte att samtalet resulterar i det som jag hade tänkt på innan. Det jag vill säga med allt detta är att det är  bättre att släppa sådana här tankar. Om jag träffar vissa personer så får jag ta det då som det kommer. Det är alltid det bästa man kan göra och innan det ska jag inte bry mig ett skit om det. 

 

Man kan ju jämföra detta med när man går runt och oroar sig för saker som inet har hänt än. Man vet inet ens om det kommer att hända och skulle det hända något som man tidigare har oroat sig för så blir det med förmodligen ändå inte så som man kanske oroade sig för från början. Därför ska man aldrig oroa sig för framtiden och tänka på vad man ska göra om något händer som kan vara jobbigt att behöva stå ut och leva med. 

 

En annan jämförelse kan ju vara när man går runt och tänker att den personen som man älskar och är tillsammans med ska lämna och träffa någon annan. Den risken finns ju alltid, men det spelar ju ingen roll hur mycket man tänker på det och kanske oroar sig för det. Risken att man blir lämnad finns ju alltid där, oavsett vad man gör. Är man dessutom en svartsjuk person så kan man ju bli lämnad bara för det. Därför är det ju bara bättre att älska den man älskar och kanske är ihop med. Leva i nuet och inte ta varandra för givet. Man vet aldrig hur livet blir. Nuet är ju det enda man vet något om och då tror jag det är bäst att vara närvarande i det så mycket man bara kan.