Jag har den senaste tiden känt mig ganska trött. Kanske har jag jobbat för mycket med alla möjliga saker eller så beror det på något annat. Jag har inet funderat så mycket på det. Jag känner ju bara det jag känner. 

 

Jag tänker mycket pengar nu. Det som känns bra är att jag ligger helt rätt just nu för att jag ska ha en rimlig chans att klara av mitt ekonimiska mål som jag har för i år. Jag har nog också (omedvetet eller medvetet) börjat acceptera att om jag inte klarar av att göra något annat än att spara pengar och typ ha ganska gott om pengar att leva för, utöver det jag sparar varje månad. Jag har ju andra mål som handlar om lite olika upplevelser också, men just nu vet jag faktiskt inte hur jag ska lösa vissa resor som jag skulle vilja göra i år. Jag har ju pengar, men jag vill prioritera sparandet och jag känner väldigt starkt det är det viktigaste för mig i år. Förra året lyckades jag ju med många andra mål som handlade om resor och och olika typer av upplevelser, men samtidigt misslyckades jag ju totalt med målet som jag hade med sparandet för 2025. Jag var nog lite naiv och hade en kanske övertro på mig själv. Nu känner jag att ska jag misslyckas med mina mål så kommer det kännas mer ok i år att misslyckas med allt annat som inet har med sparandet av pengar att göra. 

 

Jag vet naturligvis att jag skulle kunna spara mer pengar om jag drog ner på vissa utgifter i min vardag. Man skulle ju kunna säga upp vissa försäkringar eller laga mer egen mat. Överhuvudtaget planera inköp mer i detalj. Men samtidigt vet jag att om jag försöker "maxspara" och vända och vrida på allt så kommer jag ju bara att må dåligt av ett sådant strävande. Har jag lärt mig nånting om mig själv så är det att jag klarar inte av att leva på hur lite pengar som helst. Det påminner mig för mycket om den perioden som jag hade i mitt liv när jag kände att jag inte har något annat val än att leva på väldigt lite pengar. Den tiden vill jag inte tillbaka. Då misslyckas jag hellre med mina drömmar och har ett bra "vanligt liv". 

 

Som det känns nu så är jag inställd på att nå mitt ekonomiska mål för 2026. Det är det jag vill prioritera och jag känner inte att jag ens är i närheten av att göra samma fel som jag gjorde förra året. Jag vet inte exakt nu hur jag ska ta det vidare om jag nu kommer att klara av årets mål, men det är ju inget jag varken vill eller behöver tänka på nu. Det jag tänker på nu är att jag vill komma över 3 s.k. spärrar. Kan jag hålla budget varje månad så når jag första spärren i slutet på juni. Den andra kommer jag att nå i slutet på oktober, och den sista som är målet är ju planerad till slutet på december. 

 

Det kanske också bara är bra för mig om jag inte klarar så mycket annat än det ekonomiska målet. Jag vet av erfarenhet att man lätt kan bli deprimerad av att klara av för mycket. Det känns ju naturligvis bra i stunden. Det är ju oftast roligt att resa eller bara få uppleva saker som för mig är utöver det vanliga. Jag mår ju också bra av att jag faktiskt kan om jag vill unna mig och göra saker som ibland kan kosta en hel del pengar, men livet och det vardagliga slitet rullar ju på och det kan ju ibland vara gansak tufft att behöva hantera. Speciellt om man har haft en period där man har bränt en hel del pengar och mycket i livet har varit ganska intesivt. När man kommer ur det där, då känns allt ofta väldigt tomt. Det är en jobbig känsla, men den är svår att hålla borta. Men om jag tar det ganska lugnt och bara håller fokus på pengarna och sparandet så blir det i alla fall inet för mycket och den där känslan av tomhet kanske jag då slipper. 

 

Sen är det också så med mig att jag mår ganska bra av att ta det ganska lugnt på min fritid. Jag gillar ju att läsa och skriva. Jag kan lätt koppla av när jag ser på TV. Jag tycker ju också det är roligt att greja med mina sociala medier. Jag tror att jag kan njuta av livet, även när jag sitter ensam hemma i min lilla lägenhet.  Jag har ju också sen över 10 år tillbaka varit ganska nöjd med min ekonomiska situation. Jag har det bra och det är ju det som gör att jag ser möjligheter med att förverkliga alla drömmar jag har. Jag kommer inte att må dåligt över att bara ha pengar och spara dom under detta året. Det gäller bara att jag vänjer mig vid tanken och accepterar att jag kanske inte klarar allt som jag har satt upp som mål i år. Pengar har jag sen länge varit bra på att få loss, utan det i efterhand får negativa konsekvenser för mig. Om jag många gånger har kunnat bränna mycket pengar på resor och andra upplevelser, så borde jag ju logiskt sett kunna spara en hel del också. 

 

 Jag känner mig ganska trött och seg nu. Jag har ju jobbat hela påsken, men idag var jag färdig redan klockan 14:00 och imorgon (Annandag påsk) är jag helt ledig. Jag har massor med saker jag vill få gjort ikväll, eller senast imorgon, men jag får se vad jag orkar ta tag i. Jag har känt den senaste tiden att jag blir väldigt trött på kvällarna. Jag brukar avsluta dagarna med att ligga och läsa och när ajg sen slår igen boken och släcker lampan så somnar jag på mindre än 15 minuter. 

 

Idag är det riktigt ruskväder. Det blåser som fan och regnar. Vädret påminner mer om hösten än våren. Jag tycker ju annars att hösten är den bästa årstiden så är det höstväder ute så ska jag väl inet klaga. Men jag är glad att jag inte behöver gå fler promenader denna veckan. Jag känner mig nöjd med veckans träning och steg. 

 

Påsken är ju inte slut än och det känns som jag har fått lite skön påskledighet nu, fast jag har jobbat på sen i torsdags. Kanske har jag jobbat för mycket den senaste tiden och när jag då får 1,5 dag ledigt så känns det som mycket mer än vad det egentligen är. Njuta av ledigheten ska jag göra på något sätt i alla fall. Hoppas ni alla har haft en glad påsk. Själv är jag rätt nöjd med min påsk och kan jag få några saker gjorda nu som jag har tänkt på länge att jag ska fixa, så kommer jag nog att bli riktigt nöjd. 

 

 

 

 

Jag har spelat två pingispass denna veckan. Passet i tisdags gick bra. Jag spelade avspänt och tycket att jag hade bra träff på bollen. Passet i onsdags kändes inte bra. Jag tycker att rörde mig dåligt vid bordet och jag missade många servereuter och förstablock. Men är ändå nöjd att jag tränade två hårda pingispass, och oavsett om jag spelar bra dåligt så är ju pingisträningen alltid bra för min hälsa. 

 

 Ljug inte för mig om du inte vill se mig arg. Sanningen kommer ju ofta fram, förr eller senare och jag har haft svårt att dölja min ilska den senaste tiden, när vissa människor väljer att glida på sanningen och i vissa fall ljuga mig rakt upp i ansiktet. Det känns kränkande och jag kokar innombords när jag tänker på det. 

 

i någon vecka nu så  har jag stött på människor som bara ljuger för mig och när jag konfronterar dom med dessa lögner så trasslar dom in sig  och ljuger lite till för att på något sätt kunna bortförklara varför dom först gjorde och sa allt de där som gör mig arg. Jag blir bara arg på denna typen människor. Man drar kanske en lögn för mig, jag väljer att lite på det och sen kommer det fram att något inte alls var som jag blev informerad om. I nästa läge får jag skit för att jag blir arg över allt detta, men jag tycker att min reaktion är helt normal. Det är väl inte så kontsigt att jag blir arg när folk ljuger mig rakt upp i ansiktet? Dessutom kanske det är så att jag tycker att jag genom åren har stött på många sådana här människor som bara ljuger och försöker manipulera och hjärntvätta mig. Vissa har ju också lyckats att få mig till att vilja ge människor en chans till och kanske tio chanser till. Jag kanske har haft för mycket tålamod med dessa personer och säkert också varit väldigt naiv och blåögd. Nuförtiden när man stöter på denna typen av människor som jag känner att jag inte  kan lita på, så vill man inget annat än att sätta ner foten  och typ bara be dessa personer att dra åt helvete.

 

Jag vet egentligen inte hur jag ska förklara detta bättre, men jag har snabbt blivit arg på människor när jag kommer på att dom bara ljuger för mig för att tjäna tid och få mig att hjälpa dom med saker som jag annars inte hade hjälpt dom om jag från början hade vetat hur saker och ting egentligen ligger till. Jag blir bara arg på sånt och jag har inget tålamod kvar. 

 

Jag kommer ju att stöta på denna typen av människor om och om igen, sånt är livet. Frågan är bara hur jag i framtiden ska tänka och göra. Jag orkar ju inte bli så jäkla arg som jag har varit dom senaste dagarna. Jag mår ju bara dåligt av det och jag blir ju totalblockerad när det kommer till att få saker och ting gjorda.