Då jobbar man igen och det gick ganska fort att komma in i alla rutiner i vardagen igen. Man känner väl alltid att man skulle vilja ha en längre semester, men någon dag måste jag ju börja jobba igen. Jag hade ju kunnat ta ledig under dessa 3 arbetsdagar som jag nu har haft. Sen hade jag börjat jobba på måndag nästa vecka. Men allt som jag kan göra, orkar jag inte alltid bry mig om. Det känns ju bra att ha komptid och semsterdagar kvar att lägga ut framöver. 

 

Om jag tittar längre fram i år så kan jag ju se att jag kan planera in saker som jag kan tänka att jag skulle vilja göra. Jag har några lediga dagar i början på september. Eller så ser jag bara att jag har tid att ta tag i vissa saker som kanske skulle vara bra om jag bryr mig om. 

 

Men sen tänker jag en gång extra och då kommer jag ibland till insikt med att jag inte orkar bry mig. Jag kan och tiden finns, men  jag orkar inte alltid bry mig om allt. Jag behöver heller inte planera in något, i dom luckora i kalenderna som är tomma. Jag vet att jag ofta tänker att jag tex ska åka iväg på nånting när jag är ledig. Elller att jag kan klämma in något mellan alla jobbdagar. Men någonstans kan det lätt bli för mycket för mig. Mycket gör jag ju också själv på egen hand och då måste jag ju fixa mycket själv också så att saker och ting blir av. När man tänker på det så orkar jag inet alltid bry mig. Ibland är det nog bra att bara lämna den där luckan i kalendern, tom. 

 

Sen vill jag inte alltid tänka så heller. Ibland känner jag att jag faktiskt vill bry mig, även om det blir lite tufft mellan alla jobbdagarna i bussen. Jag har flera saker under september där jag typ jobbar ena dagen och sen ska jag iväg på en annan grej nästa dag. Sen ska man jobba igen osv...

 

I mitten på september så har jag ju bokat en grej  i Stockholm. Jag har fullt upp med jobb innan den dagen kommer. Sen får jag gå upp tidigt och dra till Stockholm. Jag kommer att befinna mig typ sju timmar i Stockholm och sen åker jag därifrån samma dag. Direkt efter den grejen så kanske jag har en grej till som jag ska göra och det kommer och blir bara den grejen som av som jag har tänkt mig, så kommer jag under detta dygn ha varit vaken i över 24 timmar innan jag går och lägger mig. Sen är jag ledig en dag och sen ska jag jobba på igen. Så får det vara ibland också. Jag kan juinte alltid tänka att jag inte orkar bry mig, bara för att jag har mycket annat dagarna efter. I perioder får det vara mycket med full fart från tidigt morgon till sen kväll och hela natten. Man kan ju inte alltid tänka att man inte orkar för att det blir för mycket. Tänker man så för ofta, då får man ju inte gjort något annat än bara jobb och vanliga vardagliga saker. 

 

Under Bokmässan I Göteborg är det lite så också. Jag jobbar dagarna innan och det är mycket jobb i bussen. Sen har jag tänkt att åka ner under Bokmässans första dag. Efter den dagen har jag en jobbdag till. Sen nästa dag blir det Bokmässan igen. Sen börjar man ju om med ny vecka av jobb. Det blir lite tufft för mig, men ibland får det ju vara så också. Sen orkar jag som sagt inte alltid bry mig om allt. Ibland får det vara en lucka i kalendern som bara är tom. Det är ok att bara njuta av solen och inte bry sig om något annat. 

 

 

 

 

 

 

 

I måndags körde jag mitt första pingispass på ett bra tag. Det kändes att man hade varit borta några månader från pingishallen. Även om jag kanske inte kände mig så jättemotiverad innan till att träna så var det skönt jag komma igång igen. Efteråt var jag trots allt ganska nöjd med passet. Allt i spelet kändes bättre än vad jag hade förväntat mig. 

 

Jag körde ganska många tuffa fotarbetsövningar. Jag tränade ganska hårt i ett högt tempo. Jag tycker att jag lycakdes hålla koncentrationen, även när tröttheten började kännas lite extra. Jag tänkte också mycket på att jag skulle titta noga på bollen och hålla löst i racket. Det blev ju ett pass på nästan 3 timmar och jag körde hårt och koncentrerat. Jag känner också att jag vill fortsätta på detta sättet. 

 

Jag hoppas att jag orkar köra på med pingisen framöver. Jag tycker ju i alla fall att pingis är väldigt roligt att hålla på med. Det räcker ju egentligen att man känner så, för att man ska orka fortsätta. Bara det är kul så blir det bra på något sätt i slutändan. I måndags avverkade jag mitt första pass för denna säsongen och det kändes i alla fall bättre än vad jag hade förväntat mig. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna veckan börjar jag jobba igen. Någon dag måste jag ju börja köra. Jag kan ju inte ha semester jämt. Egentligen skulle jag ha börjat jobba i lördgas, men jag har som princip att aldrig börja jobba helgen, det första jag gör när jag kommer tillbaka från en semester. Jag skulle även ha jobbat den helgen innan jag skulle ha börjat min semester, men även då tog jag ledigt. Dessutom är jag ledig idag och imorgon, så jag börja inte jobba förrän på onsdag och då mjukstartar jag med tre dagar. 

 

 

 

 

Jag börjar tänka på det nu att semstern snart är över för denna gången. Jag har ju börjat planera kommande: Dagar och veckor. Då måste jag ju ta med att jag har jobb att ta tag i också. jag har ju inte behövt tänka jobb på ett tag och det har jag mått bra av. Semestern var välbehövlig, om man säger så. 

 

Jag känner också att jag under en lång period nu har kunnat slappna av och ligga på den anspänningsnivån som jag vill ha. Det har känts skönt när jag lyckas ta det gansak lugnt, även om jag råkar göra saker som jag känner att jag behöver fixa på en viss tid. Saker jag grejar med har känts ganska lugnt och naturligvis mår jag bra av det. Jag ska inte säga att jag har haft en perfekt anpänningsnivå hela tiden. Jag kände tex under Brysselresan att det hade varit bättre om jag hade slappnat av lite mer. Det är ju också viktigt nära man reser att man kan göra det. Stundtals var jag bra på att slappna av under den resan, men jag känner att jag kan vara bättre på det än jag var då. Oförudsedda saker kan ju hända när man reser och även om jag tycker att jag löste alla små problem på ett bra sätt, så blev jag ibland lite stressad över att jag blev tvungen att lösa vissa saker på ett annat sätt än vad jag först hade tänkt mig. Ett exempel var när jag var på Warzawas flygplats, Chopin Airport. Då hade ganska gott om tid på mig innan jag skulle vara vid den gate som skulle ta mig till Göteborg och Landvetter flygplats. Sen från ingenstans så fick jag helt plötsligt se att man bytte gate och bytet låg en bit ifrån den gate som först var bestämd. Då blev jag lite stressad, men hade jag bara tänkt efter lite i den stunden så hade jag ju ändå gott om tid på mig att ta mig till gaten. Det var ju heller inga problem, men ändå stressade jag upp mig i den stunden. Det var liksom inget att stressa upp sig för och ändå gjorde jag det. Till nästa resa vill jag vara bättre på att slappna. Man kan ta det lugnt till 100%. Jag löser ju allt under resans gång. Tar jag det bara lugnt och slappnar av maximalt så kanske jag inte ens märker av att något ens blir ett problem. 

 

Sen vill jag ändå säga att jag är nöjd med min resa till Bryssel och i det stora hela är jag nöjd med allt, även min anspänningsnivå. Jag mår bra nu av att jag gjorde den resan. 

 

 Jag hoppas att jag orkar fortsätta göra saker nu under året, samtidigt som jag håller mig lugn och avslappnad. Är jag bara väl förberedd så brukar allt gå bra och det mål man vill uppnå blir fixat. Jag ska erkänna att jag nu är långt ifrån säker på att jag klarar allt som jag vill få fixat i år. Men jag är rätt säker på att jag kommer att må bra i allt jag väljer att göra, oavsett om vad jag lyckas med och inte. Det känns just nu som en stor inre frid. Jag kan vara den jag vill vara och gilla det med mig själv. 

 

Jag mår också bra av att jag har kommit till insikt med att jag nu måste börja förverkliga mina drömmar och leva för detta. Det finns inget sen. Det är nuet som gäller och det är nuet som jag mår bäst av att vara och leva i. 

 

Jag har verkligen "chillat" ner nu. Brysselresan gjorde att jag kände mig sliten i några dagar, men nu har jag ju tagit det väldigt lugnt sen jag kom hem från den resan. Nu börjar jag få en känsla av rastlöshet och jag vill att mer ska hända, men jag kan inte göra så mycket.  

 

Jag tänker och vänder och vrider på alla målsättningar som jag har för i år. Stundtals känns det som hela mitt liv kretsar kring alla dessa mål som jag har och som jag vill kalara av innan detta året är slut. Jag kan just nu se att jag kan klara många av dom mål jag har. Alla upplevelser känner kan jag se framför mig att jag klarar av. Däremot har jag just nu ingen bra lösning på hur jag ska klara av det sparmålet som jag har. Hur jag än vänder och vrider så kan jag inte se att det kommer att funka. Det enda som jag just nu kan se som skulle kunna funka det är att jag struntar i allt jag vill göra och bara fokuserar på att få loss och spara pengar. Det kan funka, men inte ens den varianten kan jag vara säker på. 

 

Dessutom känner jag att om jag nu inte kan klara av alla mål, så avverkar jag hellre så många upplevelser jag kan. Om jag sen kan spara några pengar efter det så är ju det bra, men jag känner just nu att jag får släppa just den grejen med att nå målet med att ha en viss summa pengar på mitt sparkonto innan 2026. 

 

För ett tag sedan trodde jag att jag hade grepp om det där och att det var lugnt, men nu är jag där igen att jag inte kommer över den där "speärren" som gör att saker och ting blir mycket lättare att slutföra. Jag kommer att behöva kämpa och vända och vrida in i det sista. Just nu tror jag inte att jag klarar sparandet, men jag hoppas på att det finns en lösning runt hörnet som jag inte ser just nu. 

 

Jag hoppas just nu lite på att om jag bara kör hårt med att försöka fixa alla andra mål som inte har så mycket med sparandet av pengar att göra så kanske det där med mitt sparmål löser sig sen när jag inte behöver fokusera så mycket på alla upplevelser  Det känns inte riktigt rätt och tror väl inte innerst inne att det kommer att funka. Men just nu känner jag att jag hellre vill uppleva och göra roliga saker som jag länge har drömt om. Ibland får man bara acceptera att man inte kan göra allt, men ändå väldigt mycket. Dessutom är det ju så att jag har ju pengar och ingenting är ju kört än. Det kanske finns en lösning runt hörnet. Jag ser den inte bara just nu, och det är lugnt. Jag behöver inet veta allt nu. I efterhand kan jag också känna att oavsett vad jag klarar av och inte så har jag ändå gjort allt jag kan för att jag ska nå alla mina mål. Känner jag bara det i slutet på december, då behöver jag ju inte tänka på vad jag borde gjort annorlunda. Om jag tex inte klarar av mitt sparmål, då var jag väl inte redo för det än. Det kan jag nog acceptera. Det gäller väl bara att jag vänjer mig vid tanken på att jag får kämpa vidare med sparande och det jag vill göra för pengar i framtiden. 

 

 

Här om dagen roade jag mig med att ha en Q & A på Instagram. Här kommer lite frågor svar från den. 

 

 Jag har en vecka kvar av min semester. Jag börjar ju jobba nästa onsdag. Jag har bestämt mig för att ta det lugnt resten av min semester. Jag har ju tänkt mycket på hur jag ska komma vidare med dom mål jag har för i år, men just nu tar jag det bara lugnt med allt. Bättre att bara chilla och kanske förbereda sig för arbete och allt vad det innbär när man snart ska vara igång igen. 

 

Jag har sökt några dagar ledigt i september och fått dom beviljade. Det känns bra redan nu för då blir det nog lättare för mig att komma vidare mot dom mål jag har och få gjort allt som jag har planerat att göra i september. 

 

Nästa vecka börjar det ju rulla in mer pengar igen och det behövs ju efter Bryssel och kanske lite mer spendenderande av pengar i augusti än vad  jag brukar bränna en vanlig månad. Jag bränner nog lätt mer pengar när jag är helt ledig än vad jag gör när jag är igång och jobbar. Jag ska i alla fall göra allt jag kan för att få allt på plats som jag vill ha det. Jag ska hitta en lösning på hur ajg ska klara att spara ganska mycket pengar, samtidigt som jag vet att jag kommer att bränna väldigt mycket pengar under september. September blir nog den månade i år som det rullar mest pengar, både in och ut. Det är väl också därför jag känner nu att jag vill ta det lugnt resten av min semester. Det blir lätt för mycket på för kort tid annars. Det orkar jag ihte riktigt med just nu. Ta det lugnt och inte har för bråttom. Så känns det mest rätt att tänka och leva efter just nu. Jag chillar med promenader i skogen. Äta lite god mat och dricka bubbel är ju inte fel heller. Njuta av livet är ju aldrig fel.