Jag börjar tänka på det nu att semstern snart är över för denna gången. Jag har ju börjat planera kommande: Dagar och veckor. Då måste jag ju ta med att jag har jobb att ta tag i också. jag har ju inte behövt tänka jobb på ett tag och det har jag mått bra av. Semestern var välbehövlig, om man säger så. 

 

Jag känner också att jag under en lång period nu har kunnat slappna av och ligga på den anspänningsnivån som jag vill ha. Det har känts skönt när jag lyckas ta det gansak lugnt, även om jag råkar göra saker som jag känner att jag behöver fixa på en viss tid. Saker jag grejar med har känts ganska lugnt och naturligvis mår jag bra av det. Jag ska inte säga att jag har haft en perfekt anpänningsnivå hela tiden. Jag kände tex under Brysselresan att det hade varit bättre om jag hade slappnat av lite mer. Det är ju också viktigt nära man reser att man kan göra det. Stundtals var jag bra på att slappna av under den resan, men jag känner att jag kan vara bättre på det än jag var då. Oförudsedda saker kan ju hända när man reser och även om jag tycker att jag löste alla små problem på ett bra sätt, så blev jag ibland lite stressad över att jag blev tvungen att lösa vissa saker på ett annat sätt än vad jag först hade tänkt mig. Ett exempel var när jag var på Warzawas flygplats, Chopin Airport. Då hade ganska gott om tid på mig innan jag skulle vara vid den gate som skulle ta mig till Göteborg och Landvetter flygplats. Sen från ingenstans så fick jag helt plötsligt se att man bytte gate och bytet låg en bit ifrån den gate som först var bestämd. Då blev jag lite stressad, men hade jag bara tänkt efter lite i den stunden så hade jag ju ändå gott om tid på mig att ta mig till gaten. Det var ju heller inga problem, men ändå stressade jag upp mig i den stunden. Det var liksom inget att stressa upp sig för och ändå gjorde jag det. Till nästa resa vill jag vara bättre på att slappna. Man kan ta det lugnt till 100%. Jag löser ju allt under resans gång. Tar jag det bara lugnt och slappnar av maximalt så kanske jag inte ens märker av att något ens blir ett problem. 

 

Sen vill jag ändå säga att jag är nöjd med min resa till Bryssel och i det stora hela är jag nöjd med allt, även min anspänningsnivå. Jag mår bra nu av att jag gjorde den resan. 

 

 Jag hoppas att jag orkar fortsätta göra saker nu under året, samtidigt som jag håller mig lugn och avslappnad. Är jag bara väl förberedd så brukar allt gå bra och det mål man vill uppnå blir fixat. Jag ska erkänna att jag nu är långt ifrån säker på att jag klarar allt som jag vill få fixat i år. Men jag är rätt säker på att jag kommer att må bra i allt jag väljer att göra, oavsett om vad jag lyckas med och inte. Det känns just nu som en stor inre frid. Jag kan vara den jag vill vara och gilla det med mig själv. 

 

Jag mår också bra av att jag har kommit till insikt med att jag nu måste börja förverkliga mina drömmar och leva för detta. Det finns inget sen. Det är nuet som gäller och det är nuet som jag mår bäst av att vara och leva i.