Har en ganska chill helg. Jag är ju ledig tre dagar denna helgen och för ett tag sedan tänkte jag att jag skulle planera in något som kanske tar mig ett eller flera steg närmare det målet jag har för i år. 

Nu har det inte blivit så. Jag kände mer för att bara ta en "chill" helg. Jag behöver inte alltid göra så jäkla mycket bara för att jag har lite mer ledighet ibland. Jag tänker annars ofta så att jag hela tiden behöver vara i farten och ta mig framåt, men ibland är det nog smartare och bättre att stanna upp lite mer och tex ta en ledig helg och bara vara. Det kommer ju att bli full ös med resor och annat längre fram i år. 

Ska jag vara ärlig så har jag heller inte riktigt råd just nu, fast det känns fel att säga så. Jag har ju pengar, men jag vill spara ganska mycket under denna månaden.  Även om jag kanske hade kunnat lossa på pengar nu och vänta lite med mer sparande så känns ändå rätt att spara mer innan min semester ( som börjar om ca 2 veckor) Dessutom har jag ganska mycket busskörning kvar att ta tag i dom närmaste veckorna, så jag väljer att mest "softa" när jag väl får lite mer ledighet, mitt i allt "sommararbetet".

Jag chillar med sociala medier. Jag kollar film. Äter gott och idag blev det en långpromenad på ca 12 km. Imorgon kör jag väl en lite kortare runda. 

Jag har haft en bra fredag och en ännu bättre lördag! Nu ska jag fortsätta att ha det bra. Livet är bra och det känns värt besväret att leva.

 Jag vet också att jag i slutet på denna månaden kommer att ha mer kostnader än vad jag normalt brukar ha. Eftersom det under hela året har känts som jag håller budget klarar alla delmål precis på marginalen så vet jag inte riktigt än hur jag ska göra för att klara några kommande. Sen har ju allting hittills löst sig. Jag ligger ju precis rätt just nu när det kommer till pengar och jag har ju nästan ett halvår på mig att lösa resten av alla mål som jag har för i år. På något sätt känns det bra och ganska lugnt. Magkänslan är bra, även om jag just nu inte vet hur jag ska lösa allt. 

Manipulativa människor som  trycker ju ofta på ens svaga punkter, tills man typ exploderar av ilska. När det sen händer så använder dom mitt utbrott mot mig, utan att erkänna sin egen del i det hela.  Om av någon anledning sen har blivit manipulerad eller hjärntvättad av en människa då kan man ju lätt känna skuld  och få dåligt samvete för hur man har reagerat. Den manipulativa människan kan sen utnyttja din känsla av skuld för att dom ska kunna manipulera dig ännu mer. Dom gör det genom att ta på sig "offerkoftan" och vända på det jag har sagt till dom. Dom säger det på ett sätt för att jag ska känna att det från början bara var mitt fel. Är man sen riktigt jävla hjärntvättad så kanske man till och med ber om ursäkt, fast det inte var ens eget fel från första början. 

Jag har genom åren stött på några sådana äckliga människor. Jag är glad att jag har brutit med samtliga av den sortens människor Dessutom ringer "varningsklockorna" mycket tidigare än förut, när jag stöter på manipulativa människor idag. Så på något sätt har jag lärt mig att förstå när jag är på väg att bli manipulerad, innan det händer 

Även om det känns för jävligt att man vid några tillfällen har blivit utsatt för något som man kanske kan kalla för psykisk misshandel, så det kanske pga dessa erfarenheter som man mår bra idag. Jag släpper ju aldrig in några manipulativa människor i mitt liv längre. Jag gör bara min grej och lever mitt liv precis som jag själv vill. Då tror jag också att jag får rätt människor omkring mig, som bara är bra för mig på sikt. Inga jävla äckel som t.ex. försöker ge mig skulden för nånting som dom själva är orsaken till. Bort med dom liksom. Det är bara att klippa rakt av, och när jag har gjort det så ska jag fan aldrig ha något dålig samvete för vad jag har gjort.  

I fredags skrev jag ju att jag skulle göra en ordentlig uträkning av hur mycket pengar jag behöver för att kunna lösa alla mål jag har för det kommande halvåret. Det var inte så svårt att räkna ut och det kändes skönt att jag inte behöver ge upp. Inte nu än i alla fall. Med tanke på att jag naturligtvis vet vad jag minst kommer att tjäna under resten av året så kändes det ändå ok när jag typ hade gjort ett överslag på hur mycket pengar jag behöver trycka in i detta årets "projekt".  Det var ungefär som jag hade räknat med från början och hittills har ju allt funkat som planerat. 

Jag insåg ändå, mer nu än tidigare att jag behöver vara jäkligt noga med att hålla den budget jag gör inför varje ny månad. Jag måste liksom bry mig till 100%, hela "fucking" tiden. Det finns inget utrymme för att plocka ut lite mer pengar från en grej och sen tro att jag kan få fram mer pengar senare. Då blir det orimligt mycket mer pengar som krävs, och det kommer nog också att bli en för stor summa för mig väldigt snabbt. 

Så är läget just nu. Det som känns bra är att jag inte behöver ge upp och dra ner de ambitioner som jag från början hade. Jag behöver bara vara väldigt skärpt när jag väl ska fixa alla delmål som jag har. Men jag brukar också bli bättre när jag kommer till insikt med att jag har något tufft att ta tag i. Klarar jag detta så kommer ju det vara en otroligt skön känsla. Det är ju också något som i sin tur kan göra att man blir mer motiverad till att kämpa vidare. Jag tror att det kan få den effekten på mig. 

Det kommer nog att funka för mig om jag bara är väldigt noga och inte ta ut nånting i förskott. Inget är klart förrän det är det. Jag hoppas jag kan tänka så, hela vägen till det slutgiltiga målet. Då kan detta funka. 

Jag lovade mig själv att jag skulle vila en hel del under denna månaden. Jag känner att jag har gjort det, när jag har kommit hem efter en arbetsdag. Det har blivit mycket filmtittande. Rätt skönt faktiskt. 

Jag har ändå varit noga med att gå 10 000 steg om dagen. Även om jag vill ta det lugnt och vila mycket så tänker jag inte bli lat. Jag kommer ju att känna mig så jävla sunkig om jag inte rör på mig. Så det målet med antal steg i benen varje vecka är lika noga med, nu som tidigare. Där är det bara att köra på och inget med det känns tufft eller svårt att fixa. Det sitter liksom bara i ryggmärgen att jag ska fixa minst 70 000 steg varje vecka, året runt. 

dannebloggen