* Jobba till mitt i natten under onsdagen.

 

 

 

* Kom hem mitt i natten efter arbetspasset.

 

*Idag: Uppe tidigt igen för att jag ska få hinna uppleva några timmar av Bokmässan denna dagen också.

 

* Jag har också mera jobb i bussen senare idag. Då ska jag återigen köra bästa linjen.

 

*Sen blir det Bokmässan hela helgen. DET SKA BLI KUL!!!

Det blev en tur till Göteborg och Bokmässan idag. Jag har aldrig varit på Bokmässan tidigare så jag visste inte om jag skulle gilla det, tycka om det lite eller hata detta. Jag kan säga att jag gillade detta jättemycket och jag längtar redan till imorgon.

 

Tyvärr kunde jag idag inte vara kvar så länge för jag har ju busskörning att ta tag i på hemmaplan idag också. Men jag tog ett varv inne på själva mässan och jag gick vilse, men hittade i alla fall ut igen. Jag tyckte detta var jätteroligt att bara gå runt och "frossa" i allt som fanns på Bokmässan. Kul att jag gillade detta från den första minusten som jag anlände till Svenska Mässan. Nu vet jag att jag gillar detta och då kommer jag att känna mig "pepp", "tagg" och inspererad att bara hänga och glida runt på Bokmässan under dessa dagar som detta pågår.

 

Idag ska jag ta mig ner till Göteborg för att kolla in Bokmässan. Jag har ingen aning om vad jag vill se och uppleva,men jag vill kolla in Bokmässan och se om detta är något som jag gillar.

 

 

 

Jag har haft en bra känsla på jobbet under hela förra veckan faktsikt. Kanske har jag hittat ett sätt att jobba på som inte gör att jag känner mig så trött efter en arbetsdag. Kanske har jag blivit bättre på att slappna av när jag sitter bakom ratten. Kanske stressar jag mindre än tidigare. Vad det än är som gör att jag känner mig piggare så är det ju i alla fall positivt. Man får ju mer kratf och enrgi över när man väl är ledig. Det är ju inte roligt om man jobbar som fan och blir skittrött så att man sen under sin lediga tid måste sova mycket  för att sen orka med fler arbetsdagar.

 

Vad allt beror på vet jag som sagt inte, men känslan efter 4 arbetsdagar är  i alla fall inte att jag känner mig trött eller mörbultad i kroppen. Allt känns bara bra, och bättre är vad det brukar göra.

 

Måndag har det blivit och jag känner att jag vill få mycket gjort innan jag ska tagga till jobbet och köra. Jag har en lång arbetsdag och nu har jag varit igång och grejat hela morgonen. När jag kommer hem efter jobbet i natt så lär det kännas i kroppen, men det vill jag inte tänka på nu.

 

Får se vad som händer denna veckan. Jag hoppas att jag kan prata mer med Helene (mammas kontaktperson) Det är ju bokmässan denna veckan också. Den vill jag åka och kolla in. Skönt att man bara har 4 dagar av jobb denna veckan. Dessutom har jag mindre med busskörning på onsdag än vad jag i normala fall brukar ha. Min chef vill ha ett sk utvecklingssamtal med mig. Får se vad han säger. Är man bra eller dålig på att sköta sitt jobb??

 

Det blir nog en bra vecka detta också. Lönen får jag ju imorgon, så nu har jag snart mer cash också.

 

 Söndagen och denna veckan börjar gå mot sitt slut. Jag har haft en bra söndag. Jag har "chillat" mycket, ätit gott och jobbat lite. Det är ju bra att ta det lugnt när man har en jobbhelg. Jag var på Koppargrillen vid tolvtiden idag och käkade en pepperstek med pommes.

 

Sen blev det som sgat en del "chill" och bara ta det lugnt innan det var dags att sätta sig 5 timmar bakom ratten. Det var ju lugnt i alla fall. 5 timmar busskörning en söndag är nog för det mesta väldigt lugn. Speciellt när man håller sig i Vänersborgs kommun och inte åker någon annanstans.

Under kvällens arbetspass kunde jag ju även lyssna på två¨av mina "favvoprogram" på radion. P3 Dokumentär och Verkligheten.

 

En bra söndag har jag som sagt haft, och nästa söndag blir väl ännu bättre. Då är man ju helt ledig, men först ska man ju jobba lite till innan man får den där ledigheten.

 

 

 

Jag gillar alltid att köra partyfolk. Den typen av körning är betydligt roligare än mycket annat. Naturligvis skulle jag helst vilja vara ledig på helgen, men om jag ändå ska jobba då gillar jag bäst att jobba med den typen av pass som jag i går och i natt.

 

Jag borde väl jobba som bartender. Jag gillar ju att ha med partyfolk att göra. Dessutom gillar jag ju att jobba när dom flesta andra männsikor är lediga. Bartender var kanske det yrket som jag skulle ha valt istället för bussförare? Fast jag trivs ganska bra med att vara bussförare också.

 

 

 

 

 Dagarna går och jag försöker få livet att funka. Det har gått lite mer än en månad sen mamma avled. När det hände var det inget som kom oväntat. Jag hade varit mer förvånad om hon hade levt detta året ut. Med tanke på hur sjuk hon var och hur hon såg ut det sista så kunde jag inte tänka en annan tanke än att hon nog inte hade långt kvar. Jag kände att det var jobbigare att se mamma sjuk än när jag såg henne efter att hon hade avlidit. Dagarna efter att mamma avled så hade jag ju så mycket att göra. Jag ville ju också jobba snabbt och effektivt. Jag ville bli klar med allt så fort som möjligt. Jag ville få färdigt hennes lägenhet, få klart allt inför begravningen och jag vill få begravningen genomförd. Efter att allt de var klart så hade jag egentligen bara lite småsaker kvar och nu går jag mest och väntar på att gravstenen ska komma på plats och bouppteckningen ska bli klar.

 

Nu finns tiden att tänka och fundera mer. Jag gör det också. Det är kanske nu som jag på riktigt har börjat att bearbeta mammas bortgång. Jag vet inte exakt vad jag tänker. Det känns tomt. Jag kan titta på bilder av mamma, eller lyssna på inspelat material där jag hör henne prata. Jag mår nog lite sämre nu än vad jag tidigare har gjort. Dessutom orkar jag inte göra så mycket annat än att bara jobba. Jag har inte varit ute och rört på mig på länge. Jag tänker att jag borde fortsätta med lite löprundor, eller i alla fall ta mig ut och promenera, men det blir inte av. Jag orkar bara inte bry mig. Jag orkar heller inte planera något direkt inför framtiden. Jag borde väl se till att ha något på gång eller känna att jag vill göra nåt utöver det vanliga, men sådana tankar är som bortblåsta. På något sätt tar mitt sorgearbete över allt annat. Fast jag vet ändå inte vad jag tänker. Jag känner mig bara ledsen, arg och tom.

 

Det är ju bokmässan i Göteborg nästa vecka. Jag ska väl åka dit någon, eller några dagar. Jag vet inte vad jag vill uppleva där. Jag har heller aldrig varit på Bokmässan tidigare. Jag villl se om detta med Bokmässan är något som jag kommer att gilla. Jag bestämde redan förra året att jag just i slutet av vecka 39 år 2017 skulle åka till Bokmässan. Jag var så ledsen över att jag inte lyckades åka förra året så jag sa till mig själv att 2017 ska det fan bli av och jag köpte ett sk seminariekort redan i slutet av förra året.

 

Jag har ju under året haft ett mål med sparandet av pengar också. Den sparplanen håller jag, fast frågan är om jag hade fixat den om jag inte hade sålt begagnade saker. Försäljning har sen starten gått ganska bra och det betalar maten på bordet. Dessutom har jag fått in pengar på oväntat håll. Lägg därtill att jag ärver lite pengar efter mamma. Med allt inräknat så känner jag att jag fixar att nå mitt mål med sparandet av pengar, men hade allt detta inte funnits med så vet jag fan inte om jag hade fixat mitt ekonomiska mål för 2017. Jag har slarvat en del med pengar i år. Inte för att det gör mig något. Jag har det ju bra ekonomiskt. Det kanske är så att även om jag under året inte hade fått in alla dessa extrapengar som jag nu har har tjänat på alla möjliga sätt, så hade jag kanske ändå klarat att hålla min sparplan. På något sätt så lever man ju utefter vad man har och får in. Hade jag verkligen känt att jag måste spara mer för att kunna hålla min tänkta sparplan för detta året, då hade jag kanske inte spenderat lika mycket pengar som jag nu har gjort. Jag har haft pengar och när det också kommer in extra  som man inte har räknat med då kan man ju också spendera pengar som man tidigare inte trodde att man skulle kunna göra. Lever man bara i nuet så ser man väl lättare möjligheter och man löser väl också oftast dom eventuella problem som kan uppstå.

 

Livet får gå vidare. Jag känner i alla fall att det mesta ordnar sig. Jag kommer säkert att besöka Bokmässan nästa vecka. Jag kommer säkert att göra roliga saker framöver. Jag kommer att klara av att hålla min sparplan. Dessutom får jag ju inte glömma att jag tidigare i år har gjort mycket roliga saker som har fått mig att må extra bra.  Jag kommer att må bra och ett bra liv framöver också. Det finns inte mycket att klaga på egentligen. Så mycket är väl bra trots allt.

Man jobbar på. Jag har mycket jobb denna veckan, men jaghar ganska lugna och bra pass. Igår körde jag Vänersnäs. Då är man nöjd och glad för det är ju bästa linjen.

För något år sedan så ringde jag till Postkodlotteriet och frågade om jag kunde få slippa få adresserad reklam i brevlådan från dom. Jag avskyr att få reklam. På min brevlåda har jag en skylt där det tydligt står EJ REKLAM. Det betyder ju att jag INTE vill ha reklam!

 

När det gäller postkodlotteriet och deras adresserade reklam så läggs ju  den  i min brevlåda i alla fall. Där hjälper det ju inte att jag har en skylt som upplyser brevbäraren om att jag inte vill ha reklam. Den adresserade reklamen hamnar i min brevlåda ändå. Jag upplevde att just Postkodlotteriets reklam kom i min brevlåda typ en gång i veckan. Det tröttande jag på.

 

När jag ringde till Postkodlotteriet och vill få min adress spärrad från deras reklam så lovade dom mig att jag skulle få slippa adresserad reklam från dom. Det tog typ en vecka efter att jag hade blivit lovad detta så kom det ny adresserad reklam till mig. Jag ringde då upp dom en gång till och frågade varför inte den sk spärren på min adress funkar. Då får jag till svar att det tar några veckor innan spärren träder i kraft. Den adresserade reklamen som redan var tryckt kommer dom inte att låta bli att skicka, trots att jag har fått min adress spärrad. Det kom ca 10 st brev till efter att jag hade haft dessa samtal om att jag vill få min adress spärrad och slippa få Postkodlotteriets reklam i min brevlåda. Dessa 10 brev valde jag sen att skicka tillbaka. Jag skrev också ett brev där jag förklarade att jag inte vill ha denna adresserade reklamen  och att om man fortsätter att skicka reklam till mig så kommer jag bara att skicka tillbaka precis allt jag får i brevlådan från dom. Det slutade sen att komma reklam. Jag tror inte att det berodde på att jag skickade tillbaka ca 10 reklambrev. Det var väl bara så att det upphörde för att all reklam som redan var tryckt var utskickad och jag hade ju en spärr på min adress hos dom. Den trädde i kraft efter ett tag  liksom.

 

Jag har nu under ca 1 års tid varit fri från att få adresserad reklam från Postkodlotteriet, men förra veckan kom det ett brev igen från detta företag. Jag bara tänkte: Hur svårt kan det vara att fatta att om man har en spärr på sin adress då vill man att den spärren ska fylla sitt syfte. Jag struntade i det där brevet och tänkte att kommer det fler så samlar jag ihop ca 10 brev igen och så skickar jag tillbaka till Postkodlotteriet. Jag kanske kan lägga breven i en skitstor låda eller nåt så att någon på Postkodlotteriet får gå till ett postombud och hämta ut ett paket som innehåller adresserad reklam.

 

Jag kan i alla fall nu släppa den tanken på att skicka tillbaka brev. Jag behöver ite bry mig likosm. Igår fick jag ett förtryckt vykort från Postkodlotteriet där det står förlåt. Dessutom en förklaring till varför jag hade fått adresserad reklm från dom, trots att jag har en spärr på min adress.

 

Ny vecka och jag har massor med jobb. Jag ska köra för fullt från och med nu. Annars har jag inte så mycket planer för denna veckan. Jag får väl ta dagarna lite som dom kommer och som sagt: Det är mest jobb som gäller denna veckan.

 

Jag vet annars att jag ska prata lite mer med mammas sk kontaktperson denna veckan. Det kändes bra förra gången vi pratade och då kan jag ju bara fortsätta och se vad jag får ut av det. Det känns lite ovant att jag öppnar mig så mycket för en männsika som jag bara har träffat två gånger, samt pratat 3 gånger med på telefon. Men Helene som mammas kontakt person heter har jag redan nu väldigt stort förtroende för. Vad jag har kunnat se genom åren så har hon ändå varit bra för mamma. Jag kanske kommer att känna mig betydligt starkare efter alla samtal som de finns planer på att jag ska ha med Helene. Jag köänner mig stark och mår bra nu ändå, men allt de som redan idag känns bra kanske sen känns ännu bättre, och jag är helt säker på att jag inte kommer att känna mig svagare efter alla samtal. Detta kan bara kännas bättre. Det kan bli en spännade "resa" detta.

 

 

 Helgen är snart över och det har varit skönt att få vara ledig sen i torsdags. Jag har väl fått nästan allt som jag tänkte att jag ville få gjort. Jaghar haft bra energi, men jag har ändå tagit det ganska lugnt. Jag har meste slappat i fyra dagar och sett cool ut.

 

Jag idag också grejat med sk vardagligt "trökgöra". Sånt kan man ju även greja med på en söndag. Jag har också varit på "Kopparn" och ätit en söndagsmiddag.

 

När jag gick här hemma och grejade denna kväll så hade jag samtidigt radion på. Jag lyssnade på ett av mina "favvoprogram": P3 Dokumentär.

 

 

Det är bara skönt att vara ledig. Jag tänkte ju att jag skulle få gjort en hel del när jag nu fick 4 dagar av ledighet denna veckan.Nu har jag varit ledig i 2 dagar, men jag har hittills inte fått gjort så mycket som jag skulle velat. Men va fan spelar det för roll? Jag gör vad jag orkar och vad jag vill. Mycket av allt jag vill få gjort måste jag ju inte göra.

 

Det ordnar sig liksom. Jag slappar nu. Kanske får jag gjort något snart. IKVÄLL BLIR DET BUBBEL!

Jag tänkte idag att jag tar en ordentlig sovmorgon och fullständigt skiter i att jag har saker som jag kanske borde få gjort. Jag är ju helt ledig och det löser sig senare under dagen, i helgen eller nästa vecka ändå. När jag sen vaknar och kliver ur sängen typ vid lunchtid så har jag typ 5 missade samtal och 10 meddelanden som handlar om allt möjligt som personer vill fråga mig om.

 

Jag kände inte riktigt att jag orkade bry mig, men jag svara de ändå på allt och fick väl klarhet också i en del. Mycket av alla samtal handlade om mamma. Det något hela tiden känns det som. Det är ju skönt att man slipper göra precis allt. Mycket sköts ju fortfarande av han (Marcus) som ska göra bouppteckningen, men ibland frågar Marcus mig nånting som jag behöver fatta ett beslut på innan han kan ta vissa ärenden vidare. Eftersom jag vill få klart allt så fort som det bara är möjligt så försöker jag också svara så fort jag kan. Jag skjuter inte något framför mig som har med min mammas bortgång att göra. Ändå känns det ibland som att jag inte kan få allt riktigt klart. Det som sagt något hela tiden, och jag vill bara att det ska vara färdigt nu.

 

Det är ändå lugnt så. Allt går ju bra och jag skulle tro att innan novmeber så är i alla fall bouppteckning helt klar, och när den är klar då är verkligen de mesta helt klart. Jag behöver då inte hålla på och tänka på vad jag vill med det ena och det andra.

 

Från början var det tänkt att jag skulle ta mig upp till Stockholm idag för att se Rebecca & Fionas gig på "Grönan" Ikväll, men jag valde att inte bry mig denna gången. Jag vill inte tillräckligt mycket och dessutom har jag ju besökt Stockholm 4 gånger bara i år. 

 

Sen hade det ju varit fett coolt att få se ett gig med Rebecca & Fiona, men denna gången blir det inget för mig. Jag får nöja mig med den partykväll och natt som jag hade med tjejerna i maj. Dessutom såg jag ju Josefine Jinders gig på "Grönan" i Augusti i år. Man får vara nöjd så liksom.