Jag tänkte idag att jag tar en ordentlig sovmorgon och fullständigt skiter i att jag har saker som jag kanske borde få gjort. Jag är ju helt ledig och det löser sig senare under dagen, i helgen eller nästa vecka ändå. När jag sen vaknar och kliver ur sängen typ vid lunchtid så har jag typ 5 missade samtal och 10 meddelanden som handlar om allt möjligt som personer vill fråga mig om.

 

Jag kände inte riktigt att jag orkade bry mig, men jag svara de ändå på allt och fick väl klarhet också i en del. Mycket av alla samtal handlade om mamma. Det något hela tiden känns det som. Det är ju skönt att man slipper göra precis allt. Mycket sköts ju fortfarande av han (Marcus) som ska göra bouppteckningen, men ibland frågar Marcus mig nånting som jag behöver fatta ett beslut på innan han kan ta vissa ärenden vidare. Eftersom jag vill få klart allt så fort som det bara är möjligt så försöker jag också svara så fort jag kan. Jag skjuter inte något framför mig som har med min mammas bortgång att göra. Ändå känns det ibland som att jag inte kan få allt riktigt klart. Det som sagt något hela tiden, och jag vill bara att det ska vara färdigt nu.

 

Det är ändå lugnt så. Allt går ju bra och jag skulle tro att innan novmeber så är i alla fall bouppteckning helt klar, och när den är klar då är verkligen de mesta helt klart. Jag behöver då inte hålla på och tänka på vad jag vill med det ena och det andra.