I går blev det lite mindre jobb än vad det egentligen skulle vara. Busstrafik var ju ställd i ex antal timmar. Sen började man släppa på en del av den och detta gjorde man ungefär vid den tid då jag skulle börja jobba, men just den linjen jag skulle köra höll man fortfarande ställd. Jag fick  börja min arbetsdag med att slappa på jobbet och ha betalt för det. I 3 timmar satt jag på jobbet och väntade på att få veta när jag skulle ta mig ut med bussen. Jag kunde ju ha passat på och gymma lite. Vi har ett litet rum på jobbet som man kan använda, men tyvärr gick jag in och vände igen. Det kändes bättre och slappa liksom. Men det hade ju varit lite roligt att få betalt för att träna, typ.

 

 Sen när jag tog mig ut för att köra så fick man på sina ställen köra i en hastighet som var väldigt mycket under den hastighet som jag normalt brukar köra i. Snö och is på vägarna. Jag blev typ 40 minuter sen och det visste jag att jag skulle bli innan jag tog mig ut. På ett sätt är det nästa lättare att köra när man i princip bara kan glömma klockan i tidtabellen. Man kan ju liksom omöjligt köra ikapp om man har blivit 40 minuter sen. Då är det bara att gilla läget liksom.

 

 Efter att ha kört några varv i rusningstrafik på vägar med snö och is så hade jag rast igen. Sen skulle jag ta mig ut på kvällen och köra, mellan klockan 19:00-23:00. Då var det inga problem med att hålla tiderna direkt, men man fick köra långt under den normala hastigheten igen.

 

 

I går kunde jag se allla dom nya scheman som vi förare har att välja på. Det finns ett schema av dom som finns att välja på som jag verkligen skulle vilja ha. problemet är väl att jag inte kan vara säker på att få det, men jag ska naturligvis önska det i alla fall. Vissa Aandra scheman som finns att välja på är jag rätt säker på att jag får om jag väljer något av dom. Men vilka andra scheman som jag kan tänka mig att köra efter om jag inte får det jag helst skulle vilja ha det vet jag inte än. Så min slutsats är att jag ska verkligen fundera noga på vilka scehman som jag ska önska på när det gäller att fylla i alternativ 2 och 3. Känslan jag har är att jag risken är ganska stor att jag inte får det jag helst vill ha och då måste jag ju känna att jag vill köra på det schemat som jag väljer som alternativ 2. Jag tror inte att det blir alternativ 3, men man vet aldrig. Jag vet bara vad jag helst vill och det ska jag skriva på alternativ 1.

 

 

 Jag gick upp ganska tidigt i dag. Jag har tvättstugan nu på morgonen och samtidigt som jag har den uppbokad så har jag en tid hos frissan om någon timme. Jag får se om det blir något självbiogrfiskrivande. Efter att jag har varit hos frissan får jag väl laga lite mat och sen ska man ju jobba igen då. Undra om man får jobba hela passet i dag eller om delar av passet har inställda körningar. Vi får se.

 

 Ha en bra dag!

 

 

 

 

 I går fick jag ju skrivet mycket på min självbiografi. Jag skrev också mycket under natten och satt uppe till klockan 4 på morgonen. Men då var det inte frågan om att jag var trött. Jag hade kunnat sitta och skriva ett par timmar till. Jag bestämde mig bara för att jag skulle gå och lägga mig för jag måste ju sova också liksom.

 

Det kändes rätt häftigt att ha haft ett sånt flow. Massor med skrivande och direkt ser jag ju hur mycket jag skapar. Jag vet egentligen inte vad det var som gjorde att jag hade så mycket extra energi i skrivandet. Men när jag skrev många texterna i går och i natt så blev jag stundtals jävligt förbannad. Jag har upplevt  många olika känslor när jag har suttit skrivit min självbiogrfi. Ledsen kan jag bli och mycket kan jag känna att jag ångrar. Men jag har aldrig känt mig så arg som jag ibland gjorde i går och natt när jag satt och skrev.

 

Jag var arg över vissa männsikors illvilja, lögner, helt sjuka beteende, storslagna attacker och fruktansvärt egoistiska tänkade och agerande. Det gäller bara när man skriver att att man är saklig och inte överdriver någonting. Det ska liksom inte synas i texten at jag har blivit arg under själva skrivandet. Det gällar att tänka på det när man skriver för jag märker att när man blir arg så är det lätt att överdriva händelser och använda väldigt mycket sk fula ord när man berättar om andra människor och vad dom har gjort. Jag vill inte att man ska kunna läsa "mellan raderna" att jag har varit arg eller ledsen när jag skrivit en berättelse. Vill jag att man ska veta vad jag känner för vissa personer och händelser så ska jag på ett sakligt och tydligt sätt skriva det. Jag vill inte att någon ska kunna utläsa av sättet jag skriver hur jag känslomässigt påverkas av allt de jag berättar om. Jag kan i alla fall säga att det i går och i natt faktiskt första gången under min självbiografiskrivande  som jag kände mig så jäkla arg över något jag skriver om.

 

 

 

 

När jag var ute på min promenad och kände på de kalla vindarna och vintervädret här i Sverige så lyssnade jag samtidigt på en dokumentär som utspelade sig i ett land där man lugnt kan säga att det är betydligt varmare väder än här. Dokumentären Jag lyssnade på handlade om den s k Kongokrisen.

 

 

Jag har skrivit mycket texter idag. En hel del självbiografi har det ju blivit, men också lite blogginlägg och annat. Det känns bra när man få mycket gjort och då är det också roligt att skriva. Det självklart alltid lättare att få mycket gjort med skrivandet när man är helt ledig. Man behöver tex inte avbryta skrivandet för att man måste tagga till jobbet.

 

Idag gick jag också igenom lite bilder som jag fotade för några dagar sedan som jag då hade tänkt att lägga in i de texter i självbiografin som jag nu skriver på. Men när jag idag skulle lägga in bilderna så kände jag att bilderna inte passade med texterna. Jag gick ju ut och fotade bilderna för att jag skulle använda det i självbiografin, men nu blir det inte så. Kanske använder jag dom i framtiden om jag tycker att dom passar in, eller så hamnar bilderna i något som jag kallar "slasken". De som hamnar i slasken är sånt som jag har, men inte kommer att använda när jag slutför min självbiografi. Jag har nog massor av bilder sparade som jag har fotat, men som aldrig kommer att få någon användning för. Mycket av sånt jag gör när jag jobar med självbiogrfin kommer ju i slutända inte att spela någon roll när det gäller att slutföra självbiogrfin. Men ur arbetet med tex bilder som jag aldrig kommer att använda växer ju också fram bilder som jag kommer att använda. Ur mängden av bilder så tar jag ut dom som är bäst lämpade til min självbiografi. Skulle jag inte ha många bilder som jag sen inte kommer att använda så skulle jag inte kunna hitta de bilder som jag faktsikt kommer att använda. Jag behöver likom ha "slasken" för att han resterna av mitt arbete i.

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu börjar det bli riktigt kallt. Jag fortsätter och vara ute och promenera med idag åkte ett par extra byxor på. Jag tänker inte riskera att jag går runt och fryser.

 

 

Jag var också ute idag och fotograferade lite bilder som jag har tänkt att använda i min självbiogrfi. Jag skrev ju på en berättelse igår som jag inte riktigt hade funderat på tidigare. Jag kom på den berättelsen i skrivandets stund.Jag hade inte tänkt på den speciellt mycket innan. Dom flesta bilder har jag redan lagrade och klara att lägga in i självbiogrfin. Men ibland kommer man på att något fattas och har man möjlighet och ork att fixa dessa bilder så gör jag det liksom.

 

 

 

 

 

 

När jag vaknade i morse så tänkte jag att jag skule börja skriva på en berättese till min självbiogrfi som jag har tänkt på ett tag. Berätteslen var liksom klar i tanken, jag skulle bara få ner der det i skrift. Jag började skriva med under tiden jag skrev så växte det fram en annan berättelse som inte riktigt var den som jag från början hade satt mig för att skriva. Jag kände att om jag ska skriva det jag först tänkte, så måste jag ju skriva mer på en annan berättelse först. Det blev alltså en annan berättelse än vad jag hade tänkt mig från början så nu har jag den berättelsen som jag först tänkt skriva, kvar att skriva.

 

Idag har jag grejat i tvättstuga. För att inte glömma att gå ner till tvättstugan så brukar jag dagen innan lägga ut lappar där det står TVÄTTA. Då går det liksom inte glömma av det.

 

 

Glömmer jag den dagen och tiden jag har bokat tvättstugan så kan man få vänta så länge innan man få möjlighet igen, och därför lägger jag ut små minneslaopar. Generellt sett tycker att det är bra att skriva upp typ allting som man har att göra på dagarna. Det känns som att det blir mycket mindre av alla tankar som snurrar i huvudet då om man har de som man planerar att göra nerskrivet. Då behöver man ju bara tänka på att kolla vad man har skrivit ner, istället för att försöka komma ihåg som man ändå vet att man till viss del kommer att glömma.

 

Jag gick också en sväng på stan idag. Jag gick mest ut för att köpa en lunch för 25 spänn. Hem igen och äta den. 

 

Sen har det blivit lite vila och nu står jag på jobbet och ska snart ta mig ut till bussen för att avsluta denna onsadag bakom ratten.

 

 

 

 

 

 

Jag har varit uppe och skuttat ganska tidigt idag. Jag gick upp mest för att jag vill hinna med den där promenaden innan jag ska jobbet. Går jag ut försent så blir jag bara stressad, och är jag stressad när jag är ute och promenerar så blir det liskom inte att man går en bra promenadrunda. Fortfarande är det väldigt mycket höst ute och för mig får det gärna vara så ända fram till att våren kommer. Vinter och snö hoppar jag gärna över. Blir det så att jag slipper uppleva snö denna vinter  då ska jag i april fira med att spruta ut 10 flaskor bubbel. För mig får det gärna vädret vara precis som det är nu, i flera månader framåt. Höst och fint liksom..

 

När jag var ute på min lilla promenadrunda så lyssnade jag samtidigt på en berättelse som handlade om den svenske diplomaten och affärsmannen Raoul Wallenberg. Förövrigt så dödförklarades Raoul Wallenberg igår, den 31 oktober 2016  efter att ha varit förvunnen i över 70 år.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Det blev en promenad idag också. Jag orkar inte bara sitta och skriva självbiografi. Dessutom tror jag att det är bättre att liksom ta en paus från skrivandet och göra något annat. "Köttar" man på för mycet med skrivandet under en och samma dag så blir i alla fall jag lätt för trött så när jag ska sätta mig nästa dag och skriva då orkar jag kanske inte eftersom det har blivit för mycket skrivande dagen innan. Om jag skriver mycket under en dag så är väl det bra, men det sen gör att jag inte orkar skriva mer på flera dagar, då är det ju bättre att skriva lite mindre, men orka varje dag.

 

 

 När jag var ute på dagens promenad så lyssnade jag på en dokumentär som handlade om BT Kemiskandalen.

 

 

Då var det måndag igen. Ny vecka är det. Förra veckan var bra, och bäst var helgen. Nu känner jag att jag vill komma ner på jorden igen. Jobba på med det jag har att göra. Vara målmedveten så jag fixar allt de som jag går runt och tänker att jag ska fixa i slutet av detta året. Känns som jag har tänkt under större delen av detta året, men när det nu snart är november så börjar det bli skarpt läge om man säger så. Man har ju inte så många chanser att fixa saker på om målet är att dessa saker ska vara klara i år.

 

Jag får se vad jag hittar på idag? Jag har busskörning som jag komer att avsluta denna dagen med. Jag kanske tar mig ut på en promenad innan senare idag. Fixa lite mat måste jag naturligvis göra och just nu får det bli skrivande på min självbiografi.

 

Denna veckan hoppas jag att jag skriver mycket på min självbiografi. Igår kände jag att jag hade skrivit klart den delen av mitt liv som handlade om den tiden då jag höll på med pingisen som mest. Den delen har tagit ganska lång tid att gå igenom, och jag skulle väl kunna skriva sjukt mycket mer, men det är ju inte pingis som min självbiografi ska handla om, utan den ska ju handla om mitt liv.  Jag hade en period i livet då jag typ planerade allt på ett sånt sätt så jag skulle kunna hålla på med pingisen så mycket som möjligt. Det känns lite sjukt när jag tänker på det nu. Den delen av livet känns nu som genomarbetad i detta skrivandet. Jag har fått med de mest vesäntliga som har med mitt liv att göra. Innan jag började skriva mycket om pingisen så skrev jag ju mycket om min uppväxt och hur min barndom var. Den delen tog inte lika lång tid att skriva, fast om jag ser till hur många månader det tog mellan att jag hade skrivit de första raderna till typ dom sista om bardomen och uppväxten så tog det nog minst lika lång tid om man räknar hur många månader jag höll på med det. Jag jobbade ju inte lika mycket med självbiogrfin när jag började skriva på den som jag gör nu. Nu skriver jag mer text och lägger inn bilder på betydligt kortare tid än vad jag gjorde i början. jag har ju tränat ett tag om man säger så.

 

Jag känner mig i alla fall "pepp" på att fortsätta skriva om något annat nu. Det ska bbli skönt att framöver inte behöva skriva lika mycket om bollar som studsar på ett bord och spelas med ett rack. Jag kommer säkert att i andra berättelser som jag framöver kommer att skriva halka in på bardom, uppväxten och pingisen, men jag tror trots allt att de metsa av dom perioderna i livet är genomarbetade nu.

 

Nu får det räcka med "morgongrubbel. Jag avslutar detta inlägget med en lugn låt och säger ha en trevlig dag.

 

 

 Jag sitter här och skriver på min självbiografi. Jag har skrivit ganska mycket idag. Det är lättare att få mycket gjort när man är helt ledig. Jag har inte haft så mycket annat att göra idag.

 

En grej som jag ofta känner är att det ofta är svårt att avsluta en berättelse som man skriver på. Man känner hela tiden när man ska avsluta och gå vidare med en ny berättelse att de finns mycket mer att berätta. Men samtidigt kan man ju inte vända, vrida och hitta olika förklaringar på allt. Nånstans måste man ju betsämma sig för att nu har jag berättat färdigt denna historia, och sen får man vara fädig. Man kommer ju att gå tillbaka senare och titta på vad man egentligen har skrivit och dåkommer man ju att lägga till eller kanske ta bort. Men just nu skriver jag ju på många berättelser för första gången och då känner jag att jag vill hela tiden komma framåt. När jag sen vet vad jag ska göra med allt jag har skrivit, då kan greja mer med alla texter än vad jag just nu gör.

 

Jag kommer att sitta här under hela kvällen och skriva också.

 

Igår promenerade jag runt på marknaden och det blev nog mycket mer promenad i benen än vad jag normalt går när jag är ute för att bara promenera. Igår jag var jag ju ute för att shoppa och träffa folk, men jag gick alltså fler kilometer  den dagen än vad jag normalt gör.

 

 

 Söndagar är nog annars  den bästa dagen att gå ut och promenera på. Jag vet inte varför jag tycker det, men det känns bara så bra just på söndagar liksom.