Shit vad mycket jag har skrivit och grejat med min självbiografi de senaste dagarna. Jag blir lite snurrig i huvudet av allt för normalt sett så funderar jag inte så mycket bakåt. Jag vill ju helst tänka i nuet, och lite framåt går väl bra också, men helst bara i nuet. De mesta blir så mycket lättare och mer avspänt då.

 

Jag märker också när jag träffar nära vänner att jag pratar mycket om sånt som har varit. Det går inte alltid att koppla bort självbiografin även om jag inte alltid sitter och jobbar med den. Jag hoppas inte mina nära vänner tröttnar på mig för att jag nu är så uppe i min egen historia. Jag försöker tagga ner det lite när jag tex träffar mina vänner, men ibland är det ju svårt att inte komma in på självbiografin när man typ sitter och "susar" om ditten och datten i livet.

 

Jobbar en del med busskörningen gör man också. Jobbet gör ju att jag ibland inte riktigt orkar, eller hinner  sitta här skriva så mycket som jag skulle vilja göra. Jag trivs bra med jobbet så. Jag vill inte byta schema och jag har inga onormalt långa dagar, vilket känns skönt. Allt "rullar" på om man säger så.

 

 

Jag känner annars att jag  lätt kan släppa jobbet när jag blir ledig. Är jag på jobbet då tänker jag bara jobb, men när man väl har lämnat grejerna på jobbet och har slutat för dagen, då kan jag ganska lätt sluta bry mig om blå bussar, vad jag ska mata in i bijettmaskinen och vilken linje jag ska köra. Det spelar inte så stor roll hur arbetsdagen har varit. Jag kan lätt lämna allt bakom mig och inte bry mig när jag väl blir ledig.

 

Jag är glad att jag besitter den förmågan att bara släppa allt när jag själv vill det. Visst pratar man jobb ibland med någon, och träffar man en kollega på sin fritid så kan det väl bli lite jobbsnack, men jag tycker ändå att jag är bra på att tagga ner jobbsnacket och tankar kring busskörningen när jag väl är ledig. Jag vill inte att det ska bli för mycket kring det där. Jag måste ju jobba för att kunna tjäna mina pengar, men jag vill ha en distans till vem jag är och vad jag sysslar med. Blir det för mycket jobb då är ju risken att man sitter här om några år och undrar vad man gjorde med livet. Jag jobbade mycket, men vad är det med det då?