Ibland kan jag känna att jag är väldigt snäll mot vissa människor. Ibland vill man ju göra mer för vissa än vad man i normala fall brukar göra. Det händer att man ställer upp för folk mer än vad man egentligen behöver göra. Förhoppningsvis ställer man upp för att man själv vill det, men vad ska man göra när man har börjat tveka och kanske också ångrar lite att man faktiskt har gjort väldigt mycket för en annan person? Jag ångrar att jag har varit för snäll just nu, och jag försöker fundera ut vad jag ska göra för att detta inte ska bli väldigt fel.

 

Det känns som att hur jag än vänder och vrider på detta så kommer jag att må dåligt över det jag sen väljer att göra. Bara för att jag en gång i tiden var snäll och ville hjälpa en människa så hamnar jag nu i ett läge som jag vet att jag inte tror att jag  kommer att kunna ta mig ur på ett bra sätt.

 

Läget är liksom som så att jag känner att jag inte längre vill finnas till på samma sätt som jag tidigare har gjort för en viss person. Anledning är att jag just nu mest känner att personen som detta handlar om utnyttjar att jag är, och har varit snäll. Jag sträcker ut en hand och sen blir jag av med hela armen känns det som.

 

Under ganska lång tid nu har jag varit snäll och ställt upp för en viss person på alla möjliga sätt. Jag har också lovat att jag ska göra mer grejer för personen framöver. Jag ställer upp för att jag vill vara snäll och dessutom är det ju också så att personen som jag tänker på har gjort saker för mig som jag är väldigt tacksam över att hen har gjort. Men just nu vill jag ändå backa och inte riktigt hålla vad jag tidigare har lovat. Orsaken är att jag känner mig sviken, lurad, blåst och på ett sätt utnyttjad av just den person detta handlar om. Jag vet ju också att det finns personer som tycker man ska utnyttja mig om jag väljer att vara snäll. Jag tycker också att hen har ljugit ganska mycket för mig den senaste tiden.  När man kommer på att det är så då vill man ju bara backa och inte ställa upp på samma sätt som man tidigare kanske har gjort, eller bara har lovat att man ska göra.

 

Mitt problem med detta är att hur jag än gör nu så känns det som om jag kommer att må dåligt. Det ska man ju inte behöva göra. Jag kan ju fortsätta ställa upp och göra allt de som jag tidigare har sagt att jag ska göra för den här personen, men då gör jag ju saker som jag egentligen inte vill och då mår jag ju tillslut dåligt eftersom jag går emot min egen vilja. Jag skulle kunna strunta i att i fortsättningen ställa upp för den här personen. Jag skulle kunna helt bara skita i vad jag tidigare har lovat, men då¨känns det ju som jag helt plötsligt blir ganska elak, och när jag känner så då mår jag dåligt bara för det. Dessutom är det väl så att om man skämmer bort någon så blir personen som blir bortskämd förmodligen besviken när hen helt plötsligt inte får så mycket längre. Jag kommer då kanske att få skit för att jag inte gör lika mycket som tidigare och sen skär det sig mellan mig och personen detta handlar om det kan ju bli en ganska jobbig situation att hamna i.

 

Hur jag än vänder och vrider och vad jag än tänker att jag ska göra framöver så känns det inte bra inom mig. Jag önskar just nu att jag aldrig hade ställt upp så mycket som jag gjorde för då hade jag ju inte fastnat i denna "fällan" som jag nu har gjort. Jag skulle ju kunna prata med personen som detta handlar om och berätta precis som jag känner, men det kräver ganska mycket mod från min sida och så modigt är jag inte.

 

När jag grubblar och funderar över detta på vad jag ska göra framöver så tror jag att det bästa jag kan göra är att bara vara i nuet och  fatta ett beslut när jag väl står inför valet om jag ska ställa upp eller inte. Jag får väl bara försöka hantera hur jag känner när jag väl har gjort det jag har gjort, oavsett vad jag väljer att göra. Jag måste tänka på att jag gör som jag vill och det är ju frivilligt om jag vill göra mycket för en annan person eller inte. Därför gör jag ju som jag vill. Jag får väl må dåligt ett tag om det nu blir så att jag kommer att göra det.