50 år
Idag fyller Jan-Ove Waldner 50 år. Grattis!!!!
Lördag ❤️
Har haft en ganska lugn lördag. Jag slappar mest. Jag kollat mycket på pingis-EM som spelas i Ekaterinburg . Kul att Pär Gerell spelar semifinal i morgon och att Kristian och Mattias Karlsson är i dubbelsemifinal och spelar den just nu.
Skön att man tar det ganska lugnt idag. Natten mellan torsdag och fredag var jag ute lite och träffade lite roliga människor. Jag drack ingen alkohol utan för min del var de vatten, cola eller energidryck som gällde. Jag skulle ju jobba eftermiddag och kvällen under fredagen. Det var inga problem att jobba det ganska långa psset som jag hade, men jag var jävligt trött när jag kom hem igår kväll. Jag hade ju haft en period med pingisspelande, alkoholfritt party hela natten, sömn 5 timmar och jobb i nästan 10 timmar. En lugn lördag är nu att föredra och det har jag också haft.
Lördag ❤️ i bilder
Fisk med äkta potatismos.
Ha en trevlig kväll!
Em 2015
Em 2015
Resor som jag funderar på att göra.
De finns några resor som jag funderar på att göra. Jag funderar mycket kring resor där jag liksom går i andras fotspår. Jag vill åka och vara på någon plats för att lättare försöka förstå. Eller så vill jag bara ha varit på någon plats där tex något historiskt har inträffat. Lite så funderar jag ibland.
En resa som jag skulle vara lite cool att göra det är att åka till Kanda. Jag skulle vilja åka till ett ställe som heter Hope. jag vet inte om hope är en stad eller bara ett litet samhälle som är en kommun eller nåt, men jag googla lite snabbt och vad jag fattar som så är Hope en distrikts kommun som är en beteckning för en klass av kommuner som finns på flera platser , bland annat i Kanada. För mig känns det som att Hope är ett lite samhälle. Ungefär som lilla samhället vargön är som ligger någon mil härifrån där jag bor.
Jag skulle i alla fall vilja åka dit. Kolla in den lilla stan och också dra upp i bergen där Rambo jagades upp i när han hade rymt från poliserna. Detta vore på ett sätt en coll resa att göra,. men samatidigt känns det som en för liten grej att göra. Jag har liksom ingfen lust att dra til Kanda och bara besöka ett litet samhälle som heter Hope. Det är är en för lång resa att göra bara för att få jag vill se var man spelade in en klassisk film. Det blir ju lite som om någon som bor i kanda skulle få för sig att åka till Sverige för att kolla in vargön. Det är liksom en för lång resa med en för liten upplavelse. Men man skulle ju kunna göra den resan ändå och så klart komma på mer saker att göra samtidigt. Så jag kan ju fundera vidare på detta i alla fall.
En annan typ av resa som skulle vara cool att göra är att åka till San Francisco. Jag skulle vilja göra ett besök i det gamla fängelset Alcatraz. Jag skule vilja vaar där och försöka förstå hur fångarna och vakterna där hade det. Jag vill se dom celler som fångarna satt i och som typ inte var större än min toalett är.
Jag skulle också vilja se den cell där Frank Lee Morris satt. Frank Lee Morris samt Clarence och John Anglin ärdom enda tre fångarna någonsin som har lyckats förvsinna spårlöst från Alctraz. Dom grävde sig ut ur sina celler med hjälp av skedar och dom tillverkade flytvästar och en flotte av regnrockar som dom sen tog med sig när dom rymde. Frank Lee Morris som man tror var "hjärnan" bakom rymmningen hade en dokumeterad IQ på över 130, vilket är jättehögt. Dessa tre fångar är dom enda som har lyckats rymma från Alcatraz utan att sen har blivit återfunna. Man vet inte än idag (över 50 år senare) om dom druknade i San fransico bay eller klarade sig efter att ha rymt. Alctraz stängdes mindre än ett år efter den rymningen.
Detta är en fantastisk historia och jag har funderat så mycket på om de tre männen som 1962 rymde från Alcatraz klarade sig levande och sen kunde hålla sig gömda undan alla som letade efter dom. Man får nog aldrig något svar på den frågan. Det är lite som att fundera över palmemordet. Man kan tänka på det i en timme, men efter en timme så är man ändå tillbaka på ruta 1, och man vet inte mer om vad som hände i alla fall.
Jag skulle vilja göra denna resa, men inte själv och jag vil ju inte åka till San Francisco bara för att besöka Alctraz. Man måste göra något mer liksom, annars blir ju inte den långa resan värt upplevelsen. Jag får fundera vidare på mina resor och så får man väl se vad som i framtiden händer.
Man blir överkörd.
Har varit och tränat ett pingispass ikväll. Det gick väl inte så bra, men det är ändå roligt att spela. Ikväll mötte jag betydligt bättre spelare än vad jag själv är. Jag är i princip helt chanslös. Man blir överkörd, men det får man ju ta. Pingisen är ju sån också. Ibland spelar det ingen roll vad man gör vid bordet. Man spelar ändå aldrig bättre än vad motståndet tillåter, och ibland tillåter inte motsåndet dig att ha en chans.
Det gick lite för fort för mig ikväll. Mot vissa spelar hinner jag liksom inte med och dessutom har man lätt lite för bråttom själv när man möter spelare som i princip aldrig gör ett "enkelt" misstag.
Sen tycker jag ändå att det är roligt att möte betydligt bättre spelare. Man lär sig mycket om sitt eget spel och vad man måste förbättra om man inte alltid ska bli totalt utspelad. Sen är det ju inte säkert att man klarar av att förbättra något i alla fall, men det är helt annan historia.
Har en ny stomme
1 oktober
Jag sover dåligt, men inte på natten. Då kanske man inte kan säga att man sover dåligt. Fast jag vaknar när klockan är 05:00 på morgon. Idag var det så. Direkt när jag vaknade så kom jag på att jag hade så jäkla mycket att göra. Jag var uppe och skutta före 06:00 i morse. Jag sov gott på natten, men jag går ju upp för tidigt.
Idag har jag varit på vårdecentralen. Jag tog bara några blodprover och det var klart på några minuter. Jag fick väl sitta 5 minuter i väntrummet. Vad jag tar proverna för vet jag inte riktigt. Jag gör bara som jag får brev om att göra liksom.
Efter detta gick jag handlade lite på hemköp här i stan. Dom bjöd på en fralla och lite juice där idag. jag tror att det var deras egna bakade bröd. Det var ju trevligt att man fick en lite fralla när man går dit för att handla.
Under morgonen har jag också stökat runt nere i tvättstugan. Först tänkte jag att detta med tvätten skulle bli så jävla tråkigt. Man springer ju med sin tvätt upp ner och är det något jag inte gillar med att bo där jag bor så är det att jag måste boka tid i tvättstugan varenda vecka för att sen på en viss tid tvätta mina kläder. Men när jag kom i morse så möttes jag va en glad överraskning. Det var ingen brud som satt på någon av tvättmaskinerna och väntade på mig, men jag fick se att min bostadsrättsförening hade investerat i en ny tvättmaskin.
Nu går det dubbelt så fort att tvätta 3 tvättmaskiner med kläder och annat. Med den förra tvättmaskinen som nu äntligen är borta tog det 2 timmar innan tvätten var färdig.Skönt att det inte är så längre. Nu har vi 3 riktigt bra tvättmaskiner och ionte bara 2.
Nu ska jag fortsätta att greja. jag får vä äta något också. Ikväll ska jag lira lite pingis. Jag har köpt nya gummiplattor och då spelar man förhoppningsvis bra ikväll.
Ha en trevlig dag!
Em 2015
.
Em 2015
Ni kan få tjuvtitta lite.
Jag sitter ju och skriver på min självbiografi. Ni kan få tjuvtitta lite. Detta är en liten del av min berättelse om mitt liv. Mitt enda liv. Det enda liv jag kommer ha och få. Mina texter kommer att ändras och liksom renskrivas innan jag är helt fädig, men detta är i alla fall en liten del av ett grovmaterial då.
Jag oroar mig ofta för saker som inte har hänt mig än. Ändå vet jag att jag inte ska göra detta för dom riktiga problemen som man i framtiden kan tänkas få blir ändå alltid såna som man idag aldrig ens kan föreställa sig. Och man nog förmodan ändå skulle få ett problem som man har råkat oroa sig för innan det dyker upp, så är det ändå osannolikt att det får dom konsekvenserna som man trodde från början att det skulle få. Därför är det ju meningslöst att oroa sig för framtiden. Jag blivit bättre på att inte oroa mig, men jag gör det ibland ändå. Jag gör det för att jag inte är mer än människa och för att jag inte alltid lever som jag lär. Jag lever mer som jag känner, och det är inte alltid som man lär.
Vem är jag egentligen? Är jag Danne Dannebloggen eller bara Daniel. Jag har alla dom där 3 namnen om man lyssnar på hur folk tilltalar mig. Alla 3, varken mer eller mindre. Om man sen räknar alla möjliga andra namn som jag har blivit kallad för av folk genom åren, eller som är i mitt liv just nu så pratar vi säkert om 100 olika namn. Några namn har jag hört mer än andra, men många namn har jag haft. Dannepojken, Daniel San och Stålmannen för att bara nämna en bråkdel. Jag vet inte vad jag föredrar, men Danne går väl bra även om jag helst vill att man ska kalla mig Daniel. Mitt jobb är idag att köra buss. Jag har också jobbat som städare, men jag ville bli pingisspelare, men jag tänkte samtidigt att om inte den drömmen om att kunna leva på pingisspelande kommer att funka så kan jag väl få bli tränare. Pingis var länge min dröm, men aldrig ett jobb. Även om jag höll på med pingisen under en period som om de vore ett jobb och där det fanns hur mycket som helst att göra på ÖVERTID.
Vem är jag idag då? Jag ser mig själv som en bloggande bussförare som inte vill blogga så mycket om mitt arbete, men har gjort det en del, fast nu har jag i princip slutat eftersom jag bara valde att beskriva arbetsdagen som antingen en lugn eller en tuff dag. Inget mer än så och då skriver jag nog hellre om något annat. Jag är väl nånting mer, fast bara en vanlig människa som tycker livet är ganska meningslöst, men jag vill ändå göra något meningsfullt av det meningslösa livet. För jag finns ju och lever på denna jord och ett sämre alernativ hade ju varit om jag inte hade funnits, även om allt man gör egentligen är ganska meningslöst om man tänker efter. Vem bryr sig om 100 år om vad Danne har gjort idag liksom. Detta låter som en deprimerande tanke, men för mig är det inte det. Det är rätt skönt att tänka på att de mesta av allt man gör är ganska meningslöst för då kanske man inte tar livet på så stort allvar. Och varför ska man ta livet på allvar när man ändå inte kommer levande ur livet? Det enda livet man har.
Många tror att jag är anställd av ett företag som heter Västtrafik, men jag är anställd av ett bussföretag som Man kan säga att Västtrfik har anlitat företaget för att dom vill ha hjälp med att få trafiken att rulla. Det är ungefär samma som när du anlitar en målare. Man anlitar en målare för att man vill få färg på någonting, eller kanske en tapet på en vägg. Jag är alltså "målaren" och Västtrafik har anlitat det företag som jag jobbar för. Men nu ska vi inte snacka jobbet mer. Jag är ju hellre bara Dannebloggaren som inte skriver om jobbet.
Jag bor i Vänersborg, men jag bodde mina första år på ett ställe som heter Näverdarget. Fast det vet ju nästan ingen var det ligger. Typ 5 km utanför Vänersborg. Fast jag minns ju så klart inte mina första år i livet och dom åren där man typ börjar vara liten, men ändå så stor att det är möjligt att minnas något av det livet idag, då bodde jag i Uddevalla. Men när någon frågar mig om var jag är uppväxt någonstans så säger jag nog oftast Vänersborg. Frågar någon var i Vänersborg och jag säger Näverdraget så vet jag att nästan ingen vet var det ligger och då väljer oftast att säga 5 km utanför Vänersborg. För där ungefär ligger Näverdraget. Pratar man med någon i Göteborg eller Stockholm så är det väldigt vanligt att dom inte ens vet var Vänersborg ligger. Jag kan fråga om dom vet var Trollhättan ligger, fast oftast brukar jag bara säga att det ligger 10 mil från Göteborg när jag ska beskriva var Trollhättan eller Vänesborg ligger. Då brukar det ringa en klocka för dom flesta storstadsbor i alla fall. Men var jag egentligen kommer ifrån vet jag knappt själv, fast under större delen av min barndom växte jag upp i ett hus på Näverdarget, 5 km utanför Vänersborg och ca 10 mil eller mer från Göteboorg. Fast om jag ska ta det där med förklaringar på var Näverdraget ligger ett steg till så har jag varit med om att dom som typ bor några km och 1 mil bort, på samma väg som Näverdraget ligger vid, ibland vet inte ens dom var Näverdraget ligger. Snacka om att Näverdraget ligger mitt ut i "ovetebygden".
Näverdraget är annars fint. Jag växte upp i ett stort hus med en väldigt stor trädgård och mycket mark utanför själva trädgården. Det fanns en fotbollsplan på våran mark och såklart ett pingisbord ute i ett litet rum så låg bredvid garget som en gång tiden för länge sedan var en ladugård.
När jag typ började med pingisen så hade jag drömmar om att bli bäst i världen i den sporten. Den drömmen hade jag länge. Jag tror att jag höll den drömmen vid liv under hela min tonårstid i alla fall. Jag blev också tränare under tonårstiden, fast jag var för ung och hade mycket kvar att lära själv, både om pingis och om hela livet. Men drömmar får man ju ha och det hade jag. Jag trodde kanske att jag kunde bli världsmästare samtidigt som jag var tränare. Jag vet inte om jag tänkte så, men det är inte omöjligt. Jag fick inse sen när jag slutade skolan att jag nog förmodligen inte kommer att kunna förverkliga de drömmar jag hade. Jag vet när jag var riktigt liten att jag ville bli världens starkaste man.
Jag kommer ihåg det ögonblicket, känslan jag fick då jag kom till insikt med och tyst bara kunde se på när alla mina drömmar bara krossades. Det kändes riktigt tufft och tog säkert lång tid för mig att komma över. Men man kom ju på nya saker att drömma om, och det var väl tur det.
Det går upp och ner.
Tränade lite pngis ikväll. Det kändes inte så bra. Dessutom mötte jag ju spelare som spelade ganska bra. Dom kämpade liksom ner mig och jag kunde inte svara med något.
Mina servar stämde dåligt och min backhand funkade inte heller. När jag spelar bra då brukar just servar och backhand stämma ganska bra. Nu var det inte så och då går det betydligt sämre, men sån är ju pingisen. Det går upp och ner hela tiden. Ena dagen kan man spela skitdåligt och sen helt plötsligt spelar man hur bra som helst. Jag har aldrig kommit på någon bra förklaring till varför det är så. Det bara är så. Tycker jag i alla fall.
Köttbullar
Kopiera och klistra in.
Känns ganska lagom att ha haft tre lediga dagar en jobbdag för att idag bli ledig igen. Hela denna veckan har aslugn och jag ska verkligen inte försöka hitta mer och göra bara för att jag har gott om fritid denna veckan. De jag har att greja med ska jag få gjort, men annars ska jag bara ta det lugnt liksom.
Jag har blivit lite effektivare i mitt skrivande på min självbiografi. Vissa berättelser som jag vill få med i den har jag ju tidigare skrivit om här på min blogg. När vissa berättelser redan finns så behöver jag ju inte sitta här skriva ner dom en gång till när jag iställert bara kan kopiera texten och klistra in den på den plats där jag skriver om hela mitt liv. Man behöver ju inte göra detta svårare och krångligare än vad det egentligen är. Det är ju fan så mycket enklare att kopiera och klistra in text som för mig annars tar flera timmar att skriva ner. När jag kopirera och klistrar in tar det några sekunder. Det spelar ju ingen roll för slutresultatet av detta om jag jobbar på det sättet. Om jag en gång har skrivit en berättelse och är nöjd med den. Då kan jag ju använda mig av den igen. Dessutom är ju alltid händelsen densamma. Om jag skrev om en händelse på min blogg för tex två år sen där berättelsen handlar om något som hände när jag var tex 5 år gammal, då har ju den berättelsen om just den händelsen inte ändrat sig bara för att jag återberättar den i min självbiografi 2 år senare. Det som har hänt har ju hänt och då behöver jag ju inte skriva om så mycket. Det blir ju effektivare om jag inte lägger ner timmar på en text när jag istället kan använda mig av verktyg som kopiera och klistra in som gör att jag blir färdig med samma text på några sekunder.
Det känns bra att jag nu känner att detta med skapandet av min självbiografi går ganska lätt (i alla fall just nu). De som var jobbigt rent känsllomssigt med skrivandet tidigare känner jag inte av längre. Många historier som jag har att berätta är ju på ett sätt helt sjuka och det var kanske jobbigt under den tiden det begav sig och kanske en tid efter. Men idag har jag fått distans till de mesta och då känns inget jobbigt att berätta om längre. Just nu kan jag bara känna att det blir jobbigt att veta att jag har så jäkla mycket kvar att göra med detta. Jag har ju gjort så mycket hittills, men ändå känns det som jag bara är i början av min historia om mitt liv.
Det är ändå fortfarande väldgt roligt att skriva och greja med detta. Jag tycker att de jag hittills har skapat har blivit bra och jag tänker hela tiden att detta ska bli skitbra när jag väl är färdig. Den inställning gör att jag hittar motivationen att fortsätta med skapandet av min självbiografi.
Em 2015
Em 2015
Em 2015
Vill hinna "tagga" ner lite
Har haft en lugn helg och jag har egentligen inte gjort nånting. Man kan ju alltid hitta något att göra, men jag bryr mig inte ens om att fundera på vad jag skulle kunna få gjort. Jag behöver den vilan som jag nu har fått i helgen.
Man skulle lätta kunna få lite hybris nu. Jag hade ju bra cashflow ett tag. Då är det lätt att få för sig att man bara kan strunta i att ha koll på pengarna och så slösar man och bränner mer än normalt. Jag fick den där känslan i går. jag fick en tanke att jag kan göra lite mer spontana saker nu. Det där andra som jag har planerat och som ligger lite längre fram i tiden löser sig ändå. Dom senaste dagarna har ju varit lyckade rent inkomstmässigt.
Fast den där tanken om att slarva lite slog jag snabbt bort. Det kommer ju perioder igen som blir tuffa och där man kommer att få klia sig i huvudet och fundera på hur fan man ska lösa det man då håller på med. Dessutom behöver jag alla extrapengar som jag kan få. Jag har mycket imnredningsprylar som jag vill köpa. att redan nu Desutom får jag väl snart lite hjälp med den renoveringen av mitt hem som jag sen länge har velat göra, men som jag alltid va en eller annan anledning alltid har prioriterat bort. Man tänker hela tiden att jag gör det där sen. Men nu är det sen och jag ska fan fixa detta snart. Dessutom sitter jag och tittar lite på en resa som jag vill göra senast nästa år i alla fall. Renovering, inredning och en semsterresa. De är saker som gäller för mig nu. Jag kommer att behöva alla extrapengar jag kan få. Jag är nöjd med min ekonomiska sitution, och det har jag varit sen länge. Men jag kan för den saken skull inte börja slarva och spontant bara göra något direkt när jag känner för det. En liten plan vill jag alltid ha.
Nästa vecka blir det betydligt lugnare med arbete och så. Jag jobbar lite varannan dag igen. Det ska bli skönt. Det får gärna dröja ett tag inna den här tuffa perioden dyker upp igen. Jag vet att den kommer att göra det så jag funderar inte på om den gör det. Jag vill bara hinna "tagga" ner lite innan nästa intesiva period drar igång, när det än blir.
Skönt att denna tuffa perioden nu är över.
Nu är den tuffa perioden över som jag har haft sedan förra fredagen. Mycket jobb och annat gör att jag nu känner att jag är så jävla förtjänt av att vara ledig i tre dagar och inte bry mig om nåt av de jag har gjort den senaste 7 dagarna. När jag avslutat arbetspasset i går så tänkte jag typ bara ÄNTLIGEN ledig.
Fredag 2015 09 25
Det har variut en bra dag. Jag har klockan 12 i natt fått in pengar. Både pengarna från mitt lilla Stockholmäventyr i tisdags och lönen som jag får för att jag kör buss har jag nu på mitt konto. Känns riktigt bra. Lite sjukt bara att man kan tjäna lika mycket pengar på att tillbringa 6 timmar i Stockholm som man tjänar på att jobba ca 160 timmar på att köra buss. Men det känns väldigt bra som sagt.
Jag har bara slappat under morgonen. Efter alla bekymmer och problem som jag tycker att jag har haft den senaste tiden så känns det skönt att jag i dag bara fick fundera en extra gång på om jag skulle köpa 4 eller 6 st bananer. Jag köpte tillslut 6 st efter att ha haft lite beslutsångest.
Jag köpte lite nybakat bröd också. Det var grekiskt, men gott var det inte.
Efter frukosten så slängde över halva limpan. Nu blir väl säkert någon arg över att jag kastar mat, men det skiter jag i. Min doktor har ju dessutom sagt att jag inte ska äta för mycket. Och jag ska definitift inte äta för mycket bröd. På något sätt var det ju bra att detta brödet inte var så gott, för då äter jag ju inte för mycket.
Ha en trevlig dag!
