Jag gillar att vara i Stockholm. Hinner man så kan man ju göra vad som helst där. I mellan dom mötena jag hade så gick jag måste runt och titta i affärer. Eller så satte jag mig bara på någon bänk och tittade på folk. Jag tycker alltid om att komma till Stockholm. Det blir aldrig tråkigt även när man inte gör så mycket när man är där.

 

 

 

Egentligen struntar jag i pengarna som jag tjänade på dennna resan. Hade det bara varit för dom så hade jag kanske inte brytt mig om att åka upp til Stockholm överhuvudtaget. Jag var nog mest i Stockholm för min hälsas skull.  Ett möte hade jag nämligen med Mouna på Scilife Clinic. 

 

Jag trodde tidigare att jag hade fått en annan läkare, men så var det tydligen inte. Jag fick sitta med Mouna och en doktor till (som jag har glömt namnet på ) Dom visade mig ganska svart på vitt ett flertal olika värden. Man kan väl kortfattat säga att vissa värden på ett år har antingen blivit sämre eller så är dom samma. Vissa värden bör jag försöka göra något åt ganska omgående och. Andra värden ska jag vara uppmärksam på så att dom inte blir sämre. Och vissa värden är bra som dom är. 

 

Jag kommer att av avsluta mitt sk medlemsskap hos Scilife nu. Jag känner inte att jag kan få ut så mycket mer av att vara kvar. Jag har lärt mig massor och jag har fått mycket hjälp med vilka steg jag själv ska ta för att minska riskerna i framtiden för att få allvarliga sjukdomar. Jag har gjort, och jag gör så mycket som jag oorkar och kan . Nu får det i framtiden bli som det blir. Jag kommer väl förhoppningsvis att ha nytta av det jag har lärt mig och sen kommer jag säkert att lära mig ännu mer ju mer jag håller på att kämpa med min hälsa.

 

 Jag sa till Mouna att jag ville avlsuta medlemsskapet. Hon sa då att jag kan avsluta det, men hon vill ändå hjälpa mig med att få ordning på de värdena som just nu måste fixas ganska omgående. Det kommer ju inte att kosta mig något. Sen kan jag ju alltid återkomma om jag vill förnya mitt medlemskap igen. En viss kontakt vill vi ha med dig ändå oavsett vad du väljer att göra, sa Mouna.

 

 

 

 Alla andra möten i jag hade i går kändes inte så viktiga efter att jag hade besökt Scilife, men jag är nöjd med vad jag fick ut av att ändå ta dessa möten också. På ett ställe fick jag ett glas bubbel. jag var väldigt nervös innan för allt, men alla som jag träffade i igår var verkligen jättesnälla och trevliga. Så det kändes bra efteråt.

 

 

När jag sen satte mig på snabbtåget hem från Stockholm så hamnde jag bredvid en gammal klasskamrat. Vi gick i samma klass under tre år på lågstadiet. Konstigt sammanträffande att vi två var på samma tåg hem från Stockholm. Han bodde nu i Uddevalla så han skulle åka med tåget hela vägen eftersom slutstationen för tåget var just Uddevalla. Jag kände först inte igen honom, men han kände igen mig direkt. Han frågade mig om jag inte var Daniel. Jag tänkte först han var någon bloggläsare som skulle säga att han läser mig min blogg, men sen när han sa vad han hette så trilla liksom poletten ner för mig och dessutom kände jag då igen honom. 

 

Han var en väldigt trevlig kille som berättade för mig att han jobba med något inom regionpolitik. Jag frågade inte så mycket om det, men han pratade på om sitt jobb och jag tyckte ju bara att det var trevlig att jag hade fått lite oväntat resesällskap på tåget. Vi pratade om mycket annat också än hans jobb. För mig och förhoppningsvis för han också så blev det en trevlig resa hem från Stockholm. Mycket roligare än att sitta ensam i flera timmar liksom. Dessutom blev ju tåget försenat med en halvtimme och då var det ju rätt skönt att ha någon att prata med.