Idag har jag tänkt mycket på vad el-gubben som var här sa. Jag har svårt att komma ihåg allt eftersom han sa så mycket. Nu är jag mest blivit trött i huvudet efter allt tänkande.

 

 Det känns ganska bra. Nu drar man igång något som tar mig ett stort steg närmare min dröm om att få det hem som jag alltid har velat ha. De mesta av allt jag vill göra går att fixa. Jag vet att hantverkarna är bra så jag behöver inte vara orolig för att dom inte kommer att göra ett bra jobb. Sen känner jag ju som jag alltid har känt när det gäller detta med renovering och sånt att det egentligen är för stort för mig. Jag kan ju inte så mycket om sånt här. Ibland står man som ett fån när någon som kan sin grej bara babblar på om det. Men det är ju bara att lita på dom som ska hjälpa mig. Då är det ju störst chans att detta som jag har gått och tänkt på så länge nu blir gjort någon gång. 

 

Annars kan jag säga om denna dan att jag har ätit exakt så som min doktor har rekomenderat mig att göra. Jag har verkligen inte slarvar med nånting. Jag känner att jag lätt kan fortsätta så nu för jag mår ju illa bara jag tänker på allt annat av sånt som min doktor tycker att jag ska äta mindre av eller låta bli helt. Börjar man må skit av nåt så borde man ju logikst sett  klara att avstå från det.

 

Nu är det väl dags att sova.  God natt.

 

 

 Jag fortsätter att skriva på min självbiografi. Ibland tänker jag att jag ska sätta mig ner och streckskriva, men det är svårt. För varje berättelse jag skriver så är det massor av tanskar som far i huvudet på mig. Jag funderar mycket på varför och om saker inte har varit så roliga så tänker jag mycket på om jag får skylla mig själv eller inte.Det går helt enkelt inte sitta här och skriva hur mycket som helst. För myc,ket känslor sätter stop för det. Jag skriver lite varje dag i alla fall och när jag har kommit en bit till på min självbiografi så kanske jag kommer på något sätt som gör att jag orkar skriva mycket mer i ett streck. Just nu går det inte att bara stänga av alla känslor kring detta och vara som en maskin. Men jag fortsätter i alla fall att skriva och jag tänker göra färdigt detta.

 

 

 

 

Nu börjar jag göra lite mer igen. Jag har varit så jävla trött och slö under en tid nu, fast idag har jag fått mycket gjort. Även om allt jag gör tar ganska lång tid så gör jag ju något i alla fall. 

 

Jag har haft en el-gubbe här som har räknat lite på den renovering som jag ska göra här hemma. Nu vet jag vad som går att göra och då är det ju bara att köra på med denna grejen. Jag tänker inte så mycket längre utan jag gör nåt istället och det känns bra. 

 

Jag äter lite bättre mat nu också. Idag blev det lax. Jag gillar egentligen inte lax, men det är ju bra käk och jag måste skärpa till mig och inte ha så många dåliga perioder där jag äter för mycket skit. 

 

Bra start på veckan och nu ska man snart jobba. Idag börjar jag köra på höst och vinterschemat igen. 

 

 

 

 

När jag kom hem efter jobbet i natt så gick jag ner till tvättstugan och tog bort den tiden jag hade där. Jag kände att jag inte orkar bry mig om att gå upp tidigt som fan bara för att jag ska tvätta. Det kände som ett rätt beslut när jag vaknade i morse. Sovmorgon är allt jävligt skönt. Tvätta kan jag göra en annan dag. 

 

Idag har jag gjort en massa småsaker bara. Typ: Hämtat ett paket, betalat en faktura, lagt ett brev på postlådan, fixat med maten mm.. Jag har grejat med sådana där småsaker hela förmiddagen. Ärenden och mera ärenden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det blev en lång dag detta. Upp tidigt, greja hela förmiddagen och jobba eftermiddag och kväll, tilöl sent på natten.

 

Första arbetsdagen avklarad. Jag kände mig lite ringrostig. Man är lite osäker, får tänka lite mer än vanligt. Jag känner att jag har tappat i tempo. Man vet inte riktigt hur man får ordning på grejerna, men de mesta sitter ju i sen flera år tillbaka. På onsdag slår jag vad om att allt känns som vanligt igen på jobbet. Jag behöver bara någon dag till på mig för att få upp tempot lite. Finns fortfarande lite "semsterlunk" kvar i mig tror jag.

 

Jag ska inte gå och lägga mig riktigt än. Det får bli en film nu. Orkar man sitta uppe ett tag till så kanske man få se en bra film i natt. Sen ska jag sova. Hoppas inte filmen är för otäck bara för då kanske jag inte kan sova i natt. Fast har man varit uppe sen klockan sex i morse så är väl en sömnlös natt en fysisk omöjlighet?

 

 

 

 

Inför varje semester så tror jag alltid att jag ska hinna med att få gjort så mycket. Man jobbar ju typ häcken av sig under 11 månader varje år, men under en månad behöver man ju inte jobba. När man har semester så borde man ju logiskt sett hinna med och orka mycket mer än vad man i normala fall gör, men det blir ju aldrig så. Nu är snart min semester över och den blev inte riktigt som jag ville, men det gör väl egentligen ingenting. Jag har ändå haft det bra. Det har varit mycket slappa i solen, lite skumpa och mycket gott att äta.

 

 

Precis innan semestern så tänkte jag att jag skulle köra massor av löprundor och skriva mycket på min självbiografi. Jag har gjort detta, men inte så mycket som jag hade tänkt att jag skulle göra. Löprundorna var många under första halvan på min semester. Jag trodde att det skulle kännas väldigt bra i kroppen efter alla löprundor som jag genomförde. Helt ledig från jobb och gott om tid för vila. Man borde bli grym på löpning och komma i sjukt bra form då, men jag har mest fått ont i benen och blivit jävligt trött. Jag fick också mest kämpa mig igenom varenda runda. Jag slog mitt personliga rekord i alla fall, men efter den "rekordrundan" så tappade jag helt motivationen att gå ut och springa. Jag fick känslan av att jag inte längre hade något att kämpa för. 

 

När det gäller min självbiografi så har jag skrivit ganska mycket på den under min semester. Men jag tror att jag hade skrivit precis lika mycket även om jag inte hade haft semester. Man får liksom inte mer gjort för att man har semester. Man känner ju aldrig att man har någon bråska med något. Och det har defentivt aldrig varit bråttom med att bli klar med mitt skrivande om hela mitt liv. Det får ta den tid det tar. Så enkelt är det med det.

 

Jag har haft en bra semester ändå. Det är inget fel med att slöa till och inte få så mycket gjort som jag hade tänkt mig.  Kan man leva det "softa" livet ibland så är ju det bara rätt "gött". Ta ett glas skumpa i solen, käka god mat, kolla på film eller bara gå och lägga sig och sova mitt på dagen för att man blev trött av att gå till affären och handla mat. Det har varit sköna dagar och jag gillar så klart att ha semester.

 

I morgon har jag en sista ledig dag och på måndag ska man tillbaka och jobba igen. En dag kvar och sen börjar den vanliga vardagen igen med jobb och evig längtan till nästa semester.

 

 

Blev påmind idag om att jag ska börja jobba nästa vecka. Jag fick ett SMS från jobbet där det stod att jag skulle visa upp mitt yrkeskompetensbevis. Det som ett extra körkort som alla förare måste ha och bla bla bla...

Jag blev mest irriterad över att behöva bli påmind och att jag snart ska börja jobba igen. Jag har vant och lärt mig acceptera att folk tjatar buss med mig när jag tex gör ärenden på stan. Det måste jag acceptera för oavsett vad jag än tycker om det så kommer folk att babbla med mig om busskörning på min fritid. Men jag vill inte vänja mig vid att jobbet hör av sig på min fritid.

 

Vad har man gjort idag då? 

 

Jag har hämtade ett litet paket på Ica. Det var en poster som jag sen gick hem och ramade in. Jag har under min semester sprungit fram och tillbaka hur mycket som helst och hämtat paket. Det är ju så enkelt att shoppa på nätet och har man semester så har man ju tid att gå igenom tusentals produkter. Får jag renoverat rummen och hallen så kommer det att bli fint med alla nya prylar som jag har fått hem under semstern. 

 

Idag har jag också tagit en fika med Karin. Jag får passa på och träffa henne när hon är hemma. Hon drar väl snart någonstans för att hon ska utbilda sig eller jobba en kort period. Hon brukar ju göra så. Den där tryggheten som jag aldrig vågar släppa så mycket på släpper hon på varenda år. Hon släpper bara allt och drar iväg. Pluggar eller jobbar. Vara kvar i Sverige eller dra utomlands verklar aldrig spela någon roll för Karin. Hon gör det hon känner för bara och hon är ju beviset på att det funkar att leva så. Jag är i alla fall glad att Karin är en av mina bästa vänner. Det är liksom aldrig tråkigt att vara med henne.

 

Snart är det fredag! Spelar ju ingen roll när man är megaledig, men att bara säga att det är fredag känns ganska skönt. Går jag ut på kvällen så brukar det vara roligare för att det är fredag. Kommer jag på att jag vill ha något att äta väldigt sent så är ju i alla fall korvkiosken öppen till 3 på natten eftersom det är natten mellan fredag och lördag. Hoppas ni alla får en trevlig helg.

 

Lika lugn dag har man haft som vanligt. Sovmorgon, lunch och slappa. Man kan käka nån fruktsallad också.

 

 

Scilife Clinic hörde av sig idag. Jag har fått en ny doktor som jag ska kontakta om det är nåt. Hon verkar bra. Hon har varit väldigt nogrann med detaljer märkte jag. Det är ju bra. Jag ska göra några sista provtagningar nästa vecka. Jag gjorde ju en provtagning i vintras och en i våras och nu ska jag göra den sista nästa vecka i Göteborg. Om en månad eller två så blir det ett besök i Stockholm där jag ska få veta resultaten av alla provtagningar och om mina "värden" har blivit bättre, oförändrade, eller sämre under de år som jag har haft hjälp av Scilife Clinic.

 

Men efter detta så är jag klar hos scilife för nu och jag tror jag är det oavsett vad jag får för dom av Lovisa ( min nya doktor heter så). Jag känner att jag har tagit detta ett varv och kanske två och det är bara onödigt att fortsätta.

 

Det känns att "Semesterlunken" börjar lida mot sitt slut nu, fast jag har ju några lediga dagar kvar.  Jag ska försöka att bara njuta av allt och vara så mycket i nuet som det bara går. Det är lugnt liksom.

 

 

 

 

 

Slöa dagar nu. Jag sover för länge och gör för lite. Känner mig mest trött och seg. Sista semterveckan nu och kanske är det därför man är lite extra slö. Man känner att man skulle vilja vara ledig mer, men samtidigt är det ju bar att man kommer igång med jobb och att att blir som vanligt igen. 

 

Jag har varit på ett möte idag där en kille från telia snackade lite bredband, telefoni och tv. Nästa vecka kommer ju allt det där nya in i min lägenhet och det blir mycket bättre än vad jag har nu. Om allt blir så mycket billagre än förut det vet jag inte. Jag kommer inte att tjäna en massa pengar på att min bostadsrättsförening byter, men allt blir lite modernare och bättre i alla fall. Nästa vecka kommer jag ett steg till närmare den där drömmen om att få ett hem så som jag vill ha det.