2 dagars ledighet känns just nu som minst 4. Rätt skönt faktisk. Den enkla förklaringen till varför det känns som om jag har varit mycket ledig är väl att jag bara har varit hemma i helgen. Jag har sovit 12-14 timmar och under min vakna tid har jag mest slappat och tagit det lugnt innanför hemmets väggar.  

 

Annars har jag ju den senste tiden varit ute en del på just mina lediga helger. Jag har väl inte haft något helt sjukt festande eller så, men jag har varit ute. Slappat med  några kompisar på något "ute-place" där det finns dricka att köpa och musik att lyssna på. Det blir ju hela natten till tidigt på morgonen, ni fattar väl hur det kan vara. Även om jag tar det ganska lugnt så känns det som inte riktigt alla mina kroppsdelar är som de  ska vara dagen efter. Jag känner mig alltid helt tom och väldigt mörbultad efter att ha varit vaken under natten, spelar ingen roll vad jag gör. Under natten ska man sova och inget annat. Så känner jag i alla fall.

 

Samma känsla av tomhet och mörbultad kropp har jag också efter nattjobb. Dagen efter orkar man knappt koka ett ägg. Tänker ibland på dom som jobbar mycket nätter. Jag tror inte jag vill byta. Jag är nöjd med att bara jobba en natt ibland. På natten är det bätre att sova, fast ibland har det nog varit värt att hålla sig vaken om natten också. Det måste jag väl erkänna.

 

Men i alla fall. Denna helgen har jag bara varit hemma och om natten har jag sovit ordentligt. Jag har ju sagt att jag sak tagga ner och inte greja och göra för mycket från tidig morgon till sen kväll och hela natten. Är man hemma och sover 12-14 timmar per dygn  så har jag ju taggad ner mot hur det har varit förut. Jag vill inte göra så mycket annat just nu. Jobba på får man ju göra, men sanrt blir jag ledig ganska mycket igen. Det kommer snart en vecka där jag bara jobbar 2 dagar och är ledig 5, på en och samma vecka. Rätt "soft" ju. Jag har inte tänkt att göra något speciellt när jag blir så mycket ledig. . Jag vill bara ta hand om mig själv på det sätt som jag tror är bäst för mig.  Allt för att jag ska må så bra som möjligt och inte sabba den känslan jag nu har av att jag känner mig pigg och fräsch.

 

En annan sak om den helgen som jag kan skratta åt nu men som inte var så rolig när det inträffade var när jag lagde min mat. Igår blev jag så arg! Jag misslyckades väl typ 5 gånger med min mat. Jag kastade mat och började om, men inget funka. Jag gjorde inte samma fel varje gång utan, men misslyckades gjorde jag i alla fall.

 

Jag försöker tänka att om jag bara gör nya försök med matlagningen så kommer jag ju tillsut att lyckas med något och då kan jag ju sätta mig och äta som är tanken från början. Men man har ju inte hur mycket tålamod som helst. Nu har jag pga av alla misslyckanden i köket fastnat i lite  tankar om att jag fan inte ska laga så mycket mat hemma mer. Bättre att gå ut och hämta för då misslyckas jag ju inte, tänker jag. Men jag vill ju få detta funka nu när jag har ett så fint kök att laga mat i. Någon gång lär jag väl mig att behärska mina bra grejer som jag har i köket. Det är ju inte så svårt egentligen.

 

 

 

 

 

 

 

Medlemsavgiften i klubben (Vargön IK) där jag lirar pingis har jag nu betalat in och den ligger på 1000 kr per år. Inga konstigheter alls. Pingisdelen av Vargön IK ska inte kosta något för klubben. Så är det sagt. Vi som lirar ska betala den själva och jag har inga invändningar mot detta. Jag tycker att det är bra. 1000 kronor på ett år och jag år hålla på med något som jag tycker är bland det roligaste jag vet betalar jag gärna.

 

Jag betalar också varje år en medlemsavgift till en annan pingisklubb. Nämligen Trollhättans BTK. Medlemsavgiften där är ganska låg. Jag vet inte exakt, men det är mindre än 1000 kronor per år är det  i alla fall. Några hundralappar liksom.

 

 

En del människor har nu undrat varför jag betalar medlemsavgift till en förening som jag idag inte har någon del i. Jag spelar inte för Trollhättan BTK och jag hjälper inte till som tränare eller nåt sånt heller. Jag funderar inte så mycket på om jag ska betala medlemsavgiften varje år eller inte. Jag gör det bara, och det känns helt rätt och helt naturligt för mig att göra detta.

 

 Under de åren som jag höll på som mest med pingis så betydde den nästan allt för mig. Jag tyckte då att inget annat var viktigare. Under dessa år så fick jag otroligt mycket av Trollhättans BTK. Inga pengar, det fick jag aldrig.  Men jag fick:

 

Möjlighet att träna ofta och jag betalade även då bara några få hundralappar varje år för det. Jag fick resor gratis till och från tävlingar runt om i nästan hela Sverige. Jag betalade nästan aldrig något för att vara med på en tävling. Varje pingstävling kostar några hundralappar att vara med på för varje spelare. När jag var igång som mest med pingisen då var jag ute på tävlingar nästan varje helg. Jag gissar att det var 40-45 tävlingar per år som jag var med på. Bara detta blir ju naturligtvis tusentals kronor i utgifter varje år bara för en enskild spelare. Dessa tusenlappar och mycket mer betalade Trollhättans BTK åt mig nästan alltid under de åren då jag höll på som mest med pingisen. Och även under de åren jag höll på lite mindre med pngis så stod klubben för väldigt mycket omkostnader. Jag fick en del pingsmaterial gratis. Jag hade till och med resor till och från träningen i Trollhättan gratis. Kort sagt: Jag betalade aldrig speciellt mycket för att hålla på med det som jag tycker är så sjukt roligt, nämlgen pingis. Vi pratar hundratusentals kronor som detta skulle ha kostat mig om inte Trollhättns BTK hade valt att betala allt åt mig under dessa år som jag var aktiv  i den klubben.

 

 

 

 

Skönt att solen tittar fram. Den har gjort så i flera dagar nu. Våren är typ här och man jag är bara nöjd över att man slipper snön. 

 

Allt är som vanligt. Jag jobbar på, men inte så överdrivet mycket. Jag har ju även tagit ledigt någon dag, lite här och där och det känns skönt att veta att jag någon vecka är ledig mer än vad jag jobbar. Om jag ändå jobbar så vet jag att jag får sova ut och jag har normala arbetsdagar. Så jag kan liksom inte klaga just nu.

 

 Jag betalade den sista fakturan på köket idag. Nu är allt klart och också betalt. Det blev en bra början på den enda och sista drömmen som jag har kvar att förverkliga. Få mitt hem precis så som jag vill ha det. Nu kan jag i alla fall släppa köket helt och hållet.  Det känns skönt också för att jag har klarat att betala köket, utan att "sabba" allt de som jag byggde upp med min privatekonomi förra året. Jag är precis där jag vill vara och jag behöver inte bry mig så mycket om stålar i min vardag. Sen är det ju så som det alltid kommer att vara: Ska jag göra någon större grej så får jag ju naturligtvis räkna och spara. Men till de vanliga vardagliga behöver jag liksom inte längre bry mig så mycket. Allt går av sig själv. Pengarna rullar åt alla håll och jag får bättre och stabilare ekonomi för varje månad som går.

 

 

 

Jag sitter här och tittar på programmet vardagspuls. Min doktor i Stockholm Mouna är med. Hon berättar om vad  Scilife Clinic gör och är. Coolt att se Mouna som jag känner ganska väl nu i ett program på TV4!! 

 

 

 

 Under gårdagens arbetspass så gick jag hem en stund på min rast. Det kändes bra. Det kändes som att hela arbetsdagen gick mycket fortare på något sätt. Dessutom kommer man ifrån jobbet helt och hållet. När man har rast på jobbet, i fikarummet då har man ju liksom inte kommit ifrån jobbet, men är man hemma då blir man ju inte påmind om jobbet på samma sätt som man blir när man har rast i fikarummet. Skönt att jag bor så nära så att denna möjligheten finns. Det enda jag kan känna av när jag går hem på rasten som har med jobbet att göra det är att man kollar väldigt mycket på klockan för jag har lätt att grotta ner mig i något annat och då glömmer man ju lätt att man ska tillbaka till jobbet. Men det var en bra grej att gå hem. Jag fick gjort lite annat som jag slapp sitta med under natten eller nu under förmiddagen. Dagen på jobbet kändes som halvtid och det var bara skönt och slippa bry sig om arbete när man inte jobbade. 

 

 Idag har man en ny arbetsdag. Jag vet inte exakt hur den ser ut och jag vill inte veta det  heller. Jag vet när jag börjar och sen tar jag dagen lite som den kommer. Planerar man och tänker för mycket så blir det ju lätt att man planerar sönder allt. Det är ju inte ofta som något blir exakt så som man har tänkt sig så varför sitta och planera och försöka räkna ut hur något är eller kommer att bli. Känns mer avspänd och mer sunt att vara i nuet och ta saker och ting lite som dom kommer. Känns som jag är lite sån just nu. 

 

Jag har ju "taggad" ner lite.  Det som gäller nu är bara att jag ska må bra, sova ut ordentligt och inte hela tiden vara på väg mot något annat. Ibland känns det ju som att man knappt hinner avsluta en grej innan man sanbbt ger sig på nästa. Nu har jag tänkt på att bara vara i nuet och ta hand om mig. Jag äter betydligt bättre. Jag äter mer av fisk, frukt och grönt nu än vad jag någonsin har gjort tidigare.  I kombination med att jag sover ut ordenligt och inte grejar för mycket med mer än det nödvändigaste samt jobbar helt normala dagar  så har jag en känsla av att jag mår väldigt bra av just nu. Jag tar lite promenader och jag spelar lite pingis. Jag spelar också bra pingis nu vilket gör det extra kul. 

 

Jag kan säkert fortsätta i detta blogginlägget med saker som är mindre bra också, men jag väljer att bara falla in i en känsla av att allt är faktiskt är bra och att jag mår bra av att bara tagga ner lite och ta hand om mig själv.

 

Jag satt här hemma igår och kollade på SM -finalen i pingis. Kristian Karlsson  vann över Jens Lundqvist. Jag tycker Kristian vann finalen ganska klart. Det kändes som att han hade full kontroll under hela matchen. Han var bra i sitt egna returspel och det är jätteviktigt när man möteren sådan hårdslående spelare som Jens Lundqvist är.

Jag tycker också att Kristian höll sig betydligt lugnare och liksom coolare mot slutet av de flesta setten i matchen.

 

Krstian vann SM för andra året i rad igår och jag tycker naurligtvis det är jätteroligt och coolt att min fd klubbkamrat är bäst i Sverige. Klart bäst också, om jag ska säga vad jag verkligen tycker.

 

Vaknade i morse av att snickaren väckte mig. Jag hade ingen aning om att han tänkte dyka upp idag. På ett sätt var det ganska bra att jag inget visste för då slapp jag ju igår att bli grinig över att jag måste kliva upp tidigt på morgonen.

 

Snickaren hade några skivor kvar att sätta upp i mitt kök. Skivorna skulle sitta på sidan av skåpen. Att skivorna kommer upp förrän nu beror på att dom som jag först hade fått var fel sort.Jag skulle ha en annan yta liksom. Det tog några veckor att få fram nya och därför kom snickaren idag och satte upp detta. 

 

Det känns som jag har sagt detta många gånger förut, men nu är i alla fall köket klart. Jag har bara en enda faktura kvar att betala och den lär jag väl snart få nu när snickaren har blivit klar med det sista i köket. 

 

Jag har inget att klaga på. Var det något jag innan var lite orolig för så var det just att jag kanke inte skulle få tag i "bra" hantverkare som man kan lita på. Man har ju sett lite för många tv-program om fuskbyggen och sånt för att veta att mycket kan gå rakt åt helvete. Dessutom kan jag ju för lite själv om hur sånt här funkar så jag kan ju egentligen inte veta förrän efteråt om dom jag anlitar är bra eller helt värdelösa.  Men jag har verkligen ingenting att klaga på. 

 

 

 Halmstad 4 mars

 Jag misslyckas rätt ordentligt i köket. Man blir lite frusterad när jag bara måste kasta såå mycket mat hela tiden. Det positiva är väl ändå att mina nya pannor är väldigt lätta att få rent. Det går ju i en rasande fart att diska dom och efter ett misslyckande med en maträtt så kan jag ganska snabbt vara redo att laga en ny maträtt. 

 

Men jag misslyckas hur mycket som helst. Om jag gör typ fyra försök så kan jag misslyckas på något sätt med allt och sen lyckas jag en femte gång. Idag var det så och det var inte första gången det hände...och det lär inte vara sista heller.

 

Man får väl se de som är positivt med detta. Vid varje misslyckande så får jag ju en ny erfarenhet som jag lär mig något av och då kanske jag inte gör om exakt samma misstag igen. När jag lyckas så blir det ändå väldigt gott. Jag är mer nöjd med min egen mat (lyckade) som jag själv lagar än den jag köper ute på olika restauranger eller liknade matställen. Dessutom tycker jag att det är roligt att greja i köket, trots alla misslyckanden.

 

Efter fyra misslyckanden med olika maträtter idag så lyckades jag i alla fall tillslut att med få till en pasta carbonarar som smakade så gott som en pasta carbonara sak smaka. 

 

 

SM i pingis pågår just nu i Falkenberg. Personligen tycker jag detta är roligare att följa än tex killar som åker 5 mil på skidor :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag skulle träna pingis ikväll tänkte jag. Jag var intsälld på att köra ett riktigt bra pass. Jag har ju känt den senaste tiden att jag har varit i bra form. 

 

Tyvärr så var det ingen annan av mina träningskompisar som hade tänkt att träna idag. Pingis är ju en sådan sport som du behöver ha någon att träna med, annars kan du ju liksom inte träna. Det är väl en nackdel med pingisen. Du kan inte alltid bestämma själv när du ska träna. Du måste anpassa din pingis lite till när andra kan träna med dig.

 

Jag kom ner till pingishallen, men ingen var där. Det var däremot en massa små knattar som var där och tränade. Under alla år som jag har spelat pingis så har jag naturligtvis varit med om att det bara är jag som kommer till pingishallen för att träna. Det har hänt ibland. Hade detta hänt när jag höll på som mest med pingisen för några år sen då hade jag antagligen tagit fram en säck med 300 bollar och ställt mig och tränat servar vid något av alla bord som finns i pingishallen. Servar kan man ju träna på helt ensam. Man kan ju också ta sig till gymmet och köra övningar som är bra att köra när man är pingisspelare. Man kan ju även ta en löprunda så är man en hårt satsande pingisspelare så kan man inte alltid skylla ifrån sig på att inga andra tränar och därför blir det ingen träning alls. En hel del kan man ju göra på egen hand, men spela pingis är svårt att spela själv.

 

 

Idag satsar jag väl inte så mycket på min pingis. Jag tar liksom inte fram säcken och står och tränar servar med 300 bollar eftersom jag idag vet att jag måste plocka upp alla själv efteråt :) Men istället för att bara gå hem idag utan att göra någon nytta så  ställde mig istället och lira lite med några av småknattarna. Det ger kanske inte mig så mycket, men det är ju värt mycket för en nybörjare. Jag ger dom något råd och dom får känna lite hur det känns att returnera hårt skruvade bollar. Dom kan ju också fråga lite. Jag sitter ju inne med en hel del kunskap om pingis som jag har samlat på mig under alla år. Är någon intresserad så lär jag gärna ut vad jag kan eller bara finns där för spelare som tex vill bolla lite tankar som dom har om pingis. 

 

Som sagt: Istället för att bara gå hem så kan jag ju ge lite av den tiden som jag hade tänkt att träna själv till någon annan. Jag märkte att det uppskattades hos dom små knattarna.