Nu har också jag startat en egen Facebook-sida. På Facebook.com/dannebloggen publicerar jag ibland lite länkar till mina blogginlägg, bilder och filmer.
Jag ska åka till Trollhättan och jag ska göra det nu direkt. Jag har några ärenden där och det är lika bra att fixa dom med en gång. Annars blir det bara att man skjuter på det framför sig hela tiden. Jag har redan gjort det i flera dagar, men någon gång måste man ju ta tag i något också. Nu gör jag det då. Ny vecka, ny dag och nya tag liksom.
Jag har tränat lite nu på morgonen. Jag kämpar på så gott jag kan och så mycket som jag orkar. Jag vet att det nog krävs betydligt mer av mig för att jag ska få ordning på alla värden i kroppen, men det känns ändå bra att jag det senaste året har gjort många förändringar som är till det bättre för min hälsa.
Men jag vet att det jag gör inte är tillräckligt. Det finns vissa värden som jag måste få ordning på. Det känns ganska tufft att jag faktiskt vet att det är så, men jag kämpar i alla fall på så gott jag kan med träningen och jag ger inte upp.
Det handlar om att jag vet att vissa värden är för höga trots att jag har gjort många förändringar när det gäller att förbättra mitt hälsotillstånd. Om några månader ska jag träffa Mouna igen för att få en ny genomgång av vad vi konkret ska göra för att få ner vissa värden på "rätt" nivå. Vad exakt det är för värden som är för höga vet jag inte idag. Men att det är så vet jag för det har framkommit av dom analyser som Scilife har gjort på dom blodproverna som jag har fått ta vid två olika tillfällen nere i Göteborg det senste året.
Jag känner mig ändå inte speciellt orolig. Jag gör vad jag kan just nu och Mouna gör vad hon kan för att hjälpa mig med min hälsa. Jag har stort förtroenade för Mouna och vad jag hittils har hört henne säga så är det inte omöjligt för mig på något sätt att få ner värdena på rätt nivå.
Dessutom mår jag ju bra nu. Jag känner liksom inte av att vissa av min värden inte är perfekta. Vad jag heller inte exakt vet är ju vad det är som inte är bra och vad det innebär, och då behöver jag ju heller inte oroa mig. Sen är det självklart så att när jag vet att vissa värden inte är bra då vill jag ju få ordning på dom, men jag tänker inte oroa mig i onödan.
Jag har börjat sova ganska mycket nu. Rätt skönt även om halva dagen försvinner. Det är ju ändå skitväder så man vill ju inte göra så mycket. I alla fall vill man inte hänga ute på stan eller i någon park.
Idag har jag tagit en vilodag från allt vad gym och powerwalk är. Får ta nya tag i morgon istället. Under denna dagen har jag kollat lite film och ätit gott såklart. Nu sitter jag och kollar på fotboll. Det är en riktigt bra match som just nu pågår mellan Brasilien och Chile. Jag hejar på Chile.
Det har slutat regna redan. Man kanske skulle göra det jag tidigare funderde på. Ta mig ut på en POWERWALK.
Det är ju värt ett försök i alla fall. Känns det inte bra då får jag väl gå en kortare väg. Det lilla jag då ändå har rört på mig gör ju ändå lite nytta.
Idag har jag tränat lite. Det gick väl bra för jag typ kröp ut i omklädningsrummet efteråt. Allt de jag kör känns rätt ordentligt och jag blir ofta liggande på golvet efter att jag har kört vissa övningar.
Dagens motivatonshöjare!
Jag känner ju att jag måste hålla motivationen uppe för att man inte ska tröttna. Ett sätt är att köpa lite nya fina kläder som man kan träna i. Jag vet av erfarenhet att det funkar. Idag investerade jag i två nya, och fina t-shirtar och totalt blev det en kostnad på 99 kr. Man investerar liksom i sin hälsa. För jag tröttnar inte på att träna med något nytt träningsplagg på kroppen.
Annars har jag inte gjort så mycket idag.
Efter träning och lunch då kändes sängen väldigt skön att ligga i så somnade. Där sov jag ända fram till nu. Just nu håller jag på nere i tvättstugan. Jag tänkte att jag skulle gå ut på en pw, men det regnar, oskar och blixtrar nu. Det blir nog att jag håller mig inne ikväll för även om jag har lust till en pw så lär jag ångra mig när jag väl har kommit ut i detta skitvädret. Jag får väl hoppas på att det är bättre väder i morgon. Annars blir det gym! Motivationen är det ju inget fel på i alla fall.
Jag har varit ute och käkat en god middag. Det var väl inte en så bra middag om jag tänker på att jag jobbar som fasen nu med att gå ner i vikt, fast när jag nu ställde mig på vågen så ser jag att jag ändå väger mindre än vad jag gjorde för några dagar sedan. Dessutom kör jag ju bra powerwalks varje dag, och lite gym ibland och detta borde väl ändå göra en del för viknedgången som jag kämpar på med och är lite fixerad av.
Kvällens middag!
När jag skulle pressa citronen för att förhöja smaken så lyckades jag pressa på något sätt spruta mig själv rakt i ögat istället för på min mat. När jag skjuter champagnekorkar i ögat på mig själv då misslyckas jag med att spruta eftersom jag tappar flaskan och spiller ut all min champagne. När jag inte har en kork att öppna då misslyckas jag med att spruta och jag får ändå något i ögat. Hur går det när man har sex då? Om ni inte fattar direkt vad jag menar så får ni fundera på det. Det är ju bara eran egen fantasi som sätter gränserna.
Jag sitter här och funderar mest på vad jag nu ska blogga om. Det finns ju egentligen inte så mycket att berätta i typ dagboksform. Jag kör powerwalk och lyssnar samtidigt på någon dokumentär i podradioversion, men det där vet ni ju nu att jag gör. Jag har semester, äter gott och det går så bra med min "ekonomidröm" att jag redan nu kan unna mig det lilla extra tana att jag förstör den drm jag har. Men återigen, det vet ni väl redan?
Jag funderar lite på orden: Början och slutet. Man vet inte alltid när något börjar, och man kan inte förutse allt och veta när något kan ta slut. Ibland sägs det att "slutet är en början på något nytt". Jag känner ibland att jag skulle vilja blogga mer om saker som för mig både har varit en början och ett slut på något. Jag tänker tex på hur min barndom var fram till att jag började skolan. Sen började ju skolan, lågstadiet blev en början som sen slutade med gymnasiet. Efter gymnasiet börjde jag jobba osv. Man börjar skolan och slutar skolan. Att tex sluta skolan blir ju en början på något nytt i livet. Man börjar med något som sen tar slut och "slutet blir början på något nytt" Så är det ju ofta, och då tänker jag naturligtvis inte bara på barndom och skola. Jag tänker på allt som man är med om i livet och bla bla bla...
Jag har ju tidigare här på min blogg berättat om en del av allt som jag har varit med om i livet. En del historier är väl som vilken som helst och andra kanske är av det lite mer ovanliga slaget. Jag vet inte vad jag ska säga egentligen. Jag har berättat en del om mig själv och vad jag har varit med om, men inte allt. Allt jag har skrivit om har varit sant, men jag har inte skrivit eller berättat allt om sanningen.
Jag känner nu att jag skulle vilja berätta allt om allt möjligt och ännu mer. Jag vill beta av alla mina år i livet fram till idag genom att skriva blogginlägg och kanske också en gång för alla bearbeta färdigt sånt som har varit jobbigt och som jag upplever som traumatiska upplevelser.
Mycket av sånt som jag har upplevt som traumatiskt och jobbigt har jag ju genom åren bearbetat själv på olika sätt. Jag har bloggat om en del händelser tidigare. För ett tag sedan beskrev jag ju tex en del händelser som ägde rum när jag var liten och som jag upplevde som jobbiga på olika sätt. Jag har nu under senare år insett att jag faktiskt har mått dåligt av ganska mycket av de som då hände. Det finns också mycket i mitt liv som jag har mått braav, och det vill jag verkligen påpeka. De jag vill skriva handlar om allt i mitt liv. Från början och fram till idag. Både de som har varit jobbigt och tufft att leva med, men jag vill också beskriva de som har varit roligt och som jag är glad över att jag har fått uppleva, typ.
Jag pratar verkligen om allt. Alla åren, upplevelser, händelser, rolig, tråkigt, hemskt, underbart och traumatiskt. Vad, när, hur och varför!! Allt i olika blogginlägg från olika perioder av mitt liv.
1 Man har en barndom innan man börjar skolan. Hur var den. Vad har jag fått berättat för mig, vad blev jag utsatt för, vad kändes väldigt bra och vad var jobbigt då? Vad förstod jag av den vårdnadstvist som pappa startade för att få vårdnaden av mig. Hur var det på dagis. Hur ser jag på allt nu när jag tänker tillbaka påden tiden? Vad känner jag idag kring min barndom innan jag började skolan?
2 Man börjar lågstadiet. Mina känslor kring den tiden? Vad vet jag om den sjukdom som jag då var nära att dö av? Hur var det förövrigt, alltså när jag var ledig från skolan? Var vårdnadstvisten över då? Hur blev min barndom tackvare det faktum att jag hade skilda föräldrar osv?
3, 4, 5...jag kan fortsätta med några nya perioder, men jag tror ni fattar nu. En siffra för varje början på något nytt liksom. Jag skulle vilja skriva ner min historia, fast i bloggform med olika inlägg som handlar om precis allt. Allt som får en början på något och ofta har det ju ett slut som sen blir början på något nytt.
Det finns ju såklart en del saker som man måste fundera kring innan man bara helt galet börjar skriva om allt om hur ens hela liv har varit.
Dom principer som jag alltid har haft, och fortfarande har när det gäller vad jag ska blogga om känner jag ju inte att jag vill ändra på bara från en dag till en annan. Men ska jag på ett självutlämnade, öppenhjärtligt och personligt sätt verkligen blogga om allt från olika perioder i mitt liv så blir det ju svårt att tex inte blanda in andra personer än mig själv. Principen är att jag inte brukar skriva så mycket om någon annan än mig själv. Varför har jag beskrivit i detta inlägget. Jag kan skriva om personer rent allmänt, men jag vill inte gärna ägna mig åt att namnge eller hänga ut människor hur som helst. Ska jag beskriva mycket av sånt som jag funderar kring när det gäller vad jag har varit med om i livet så känns det just nu som en hopplös uppgift för mig eftersom det nog knappt går att inte skriva om andra än sig själv när man vill berätta sina memoarer, och känslan jag har är att det ofta inte är en så bra idê att skriva för mycket om andra personer och deras liv. Man ska liksom inte rota för mycket har jag lärt mig. Risken finns också att när man börjar beta av det ena efter det andra så kanske jag blir deprimerad och nedstämnd. Det är ju inte säkert att man känner sig så, men risken finns ju naturligtvis och det skulle inte vara roligt.
En annan princip som jag också är väldigt noga med att hålla på när det gäller mitt bloggande, det är att om jag känner mig det minsta osäker på att publicera ett blogginlägg som jag har skrivit (vad det än handlar om) då låter jag bli tills jag är så säker som jag bara kan bli på att jag vill publicera inlägget. Det är ju inte roligt om man ångrar sig efteråt, men känner jag ingen osäkerhet för att publicera då brukar jag inte ångra mig sen. Men skulle jag sitta här skriva det ena självutlämnade inlägget efter det andra och verkligen tömma ut allt som jag funderar på om mitt liv, då skulle jag förmodligen känna en viss osäkerhet inför ganska många av dom inlägg som jag skapar. Ni kanske fattar den hopplösa uppgiften för mig att skriva mina memoarer i bloggform när jag har en och annan princip som jag känner att jag vill hålla på när det gäller mitt bloggande.
Jag känner nu i skrivandets stund att det kanske inte är någon bra idê att berätta allt och lite till om sitt liv i bloggform. Känner man att man behöver beta av saker för att det tex finns händelser som man vill bli kvitt en gång för alla, så finns det ju faktiskt andra sätt än att skriva ner sina tankar i olika blogginläggoch sen trycka påpubliceraknappen. Dessutom är jag ju väl medveten om att i den här lilla staden Vänersborg så kan man nog säga utan att överdriva att alla känner alla, och många känner mig på ett eller annat sätt. Skulle jag sitta här och beta av mitt liv i olika perioder i mängder av blogginlägg, och dessutom berätta om andra personer som jag på ett eller annat sätt har haft med att göra, så skulle rätt många av dom läsare jag har här i Vänersborg och runtomkring veta vilka dessa personer är. Det kanske inte är så bra i alla lägen, om man säger så. Är jag beredd då att ta konsekvenserna av de som kan komma efteråt mot mig personligen tex? Det är jag inte säker på idag att jag orkar med.
Man kan ju också utan att överdriva säga att jag genom åren av bloggande har märkt att mycket av de jag publicerar här på Dannebloggen sprider sig som en "löpeld". Om jag då har skrivit väldigt självutlämnade, och dessutom skriver om andra personer än mig själv på ett ibland kanske uthängade sätt, då kommer ju sånt sprida sig med "vindens fart". Det kan ju bli ett jäkla tjat ibland när jag tex: Bara har kört planking, sprutat skumpa eller visat mig på bild när jag står i duschen. När det nu kan bli så mycket tjat om dessa ganska oskyldiga saker, då är ju sannolikheten ganska stor att det blir rätt mycket prat och att folk går igång på sånt som kanske känns som mera allvarligt än lite champagnesprut och duschbilder. Jag vet inte om jag vill ta de konsekvenser som mina sk memoarer i bloggform skulle kunna få. Om jag inte är beredd att ta konsekvenserna av det jag bloggar om, då ska jag ju inte publicera "det" om jag känner mig det minsta osäker.
Några saker är jag säker på i alla fall. Slutet är ofta en början på något nytt och ibland måste man ju avsluta för att kunna få ett avslut och gå vidare. Det finns ju också andra sätt att beta av sitt liv på än att publicera allt man funderar på i en blogg.
Jag får se vad jag hittar på med denna idê som jag nu ändå har tänkt lite djupare på i och med detta inlägget på min Danneblogg.
Körde den nu gamla morgonrutinen. Upp och ut på en pw. Jag lyssnade samtidigt på en dokumentär som handlade om ubåtshoten som var en het debatt i Sverige under 80-talet framförallt. Den Svenska marinen bombade skiten ur Hårsfjärden i jaken på ubåtar, men man varken fick upp eller lyckades med att sänka någon ubåt.
Jag drömde en ganska hemsk dröm i natt. Jag skulle sätta mig för att äta i mitt kök, men fy vad äckligt det smakade med gårdagens bröd och pålägg ocm har legat några dagar i kyslåpet. Det var bara de, men detta var nu tillräckligt för att jag nu på morgonen skulle sätta mig ut på ett cafe. Där jag alltid vet att jag får färska grejer. Dyrt som fan var det om man tänker på vad lite bröd, smör och pålägg kostar i affären. Men efter min mardröm i natt så kommer jag aldrig mer att våga äta hemma igen.
Nu blir det mest slappa resten av dagen. "Semetsrlunken" fortsätter.
Ny dag och nya tag. Jag startade denna dagen med en pw där jag var ute en timme och stegade runt.
Nu funderar jag mest på vad jag ska äta. Tidig lunch eller förhållandevis sen frukost? Jag kan spendera ganska mycket pengar utan att jag äventyrar min sparplan som jag har. Ni vet den sparplan som ska göra så att jag förverkligar min ekonomiska dröm under detta året.
Man kanske skulle ta och lyxa till allt lite nu då. Typ champgnefrukost eller bara köra a la carte istället för dagens lunch.
I eftermiddag ska jag göra ett besök hos frissan. Annars blir det väl mycket slappa idag med. Det är ju i alla fall semester. Jäklar vad fort dessa semsterdagar har gått. Jag har ju snart haft 2 veckor redan. Det är nästan så man börjar fundera över jobbet igen, men bara nästan.
