Jag kämpar på med mina saker. Jag ställer mig nog ganska ofta frågan om det är värt för mig att hålla på som jag gör. För en sekund blir jag nästan alltid lite tveksam. Sen känner jag ändå någonstans att mycket av allt som jag kämpar om och kanske också drömmer om att få slutfört, blir värt att kämpa vidare med. Nuförtiden sätter jag ofta upp en tidsplan för mycket av sånt jag grejar med. När jag det gäller det jag kämpar med nu så handlar ju nästan allt om investeringar och spara pengar. Jag har sagt till mig själv att måste jag så fortsätter jag även nästa år på ungefär samma sätt. Når jag inte dom resultaten som jag vill innan 2028, då kommer jag inte att bry mig mer. Då är det inte värt det längre. 

 

När jag har en tidsplan för saker jag har som mål att fixa, då känner jag att jag tar tag i det lite bättre och jag gör mer för att klara av mina delmål. Ligger jag bara rätt enligt plan så känner jag ju också mig mer motiverad till att fortsätta. Nackdelen kan ju vara att när man närmar sig slutet och kanske känner att det är för mycket kvar att göra på för kort tid, då ger man kanske lättare upp. Samtidigt tänker jag att det får väl vara så. Jag tycker inte att det är värt att kämpa i hur många år som helst för att uppnå mål. Vissa saker kan ju lätt bli till livstidsprojekt som man kanske inte ens överlever. Det skulle heller inte vara roligt att komma till insikt med att man har kämpat för nånting som jag sen inte har så mycket nytta av att jag gjorde. Man får ju inget med sig när man dör. 

 

Jag ställer mig nog alltid frågan om något är värt att göra eller inte. Konsten är ju en sådan grej som jag tvekar på nu. Tre gånger har jag hittills gett upp mitt slutgiltiga mål med konsten. Nu har jag börjat om igen och målet är att bara få ihop lika mycket pengar som jag hade när jag gav upp den tredje gången. Jag vill göra ett försök till, men problemet är att jag inte riktigt tror att detta funkar. Frågan jag återigen ställer mig är om det är värt att ens fortsätta? Sen tänker jag att om jag bara fortsätter så kanske det lossnar och på något sätt blir bättre än vad jag har tänkt mig och kunde drömma om. Ger jag upp helt så tjänar jag ju inga pengar på det och det är ju också därför jag orkar fortsätta. Jag tjänar ju pengar på konsten, men det är ju så lite så att jag vet ändå inte om det är värt att lägga ner så mycket tid på det som jag ändå gör. 

 

 Frågan är väl också om det är värt att kämpa med nånting överhuvudtaget. En känsla som skrämmer mig enormt är att när jag har kämpat med målsättningar tidigare och klarat av att nå ett slutmål, då har känslan ibland kommit över mig att det inte var värt att lägga ner så mycket tid på det. Det är ju en jobbig tanke som ofta tar lång tid för mig att släppa. Det positiva är att man kan känna i början att det inte var värt allt kämpande. Sen när det har gått en tid och alla tankar mer sjunker in så är man ändå rätt nöjd med vad man har gjort. Men tanken på att jag ska komma till insikt med att en dröm inte var värd att kämpa för skrämmer mig. Ångra saker ju aldrig något man vill göra, eller hur?