Nu är jag inne i en lite tuffare arbetsperiod igen.  På jobbet är det ju dags att söka nytt schema också. Jag har redan sökt och sen får man se vad man får. Som jag känner nu så hoppas jag att jag får det som jag har sökt som alternativ 1 eller 2. Man söker 4 alternativ, men det är bara två som ajg känner att jag verklogen vill ha. Så jag hoppas på det bästa och nästa vecka vet jag vad jag kommer att köra efter under större delen av 2027. 

 

 Som det ser ut nu så är jag i princip säker på att jag når mitt ekonmiska mål för i år. Det innebär att jag når dom spärrar som jag ville komma över i år. Jag kommer också att kunna få pengarna att gå i en loop. Det gör ju att jag kommer över den sk fjärde spärren också. Jag ville egentligen inte ha så bråttom. Jag hade ju tänkt att vänta till nästa år med att komma över jut spärr 4, men ibland tvingas man tänka om och skynda på saker och ting. Nu får jag se hur jag tar det vidare, men nu väntar jag bara på att jag ska få in en större summa pengar på kontot och sen är både årets och nästa års ekonmiska mål uppnådda. Jag borde ju vara glad över detta, men jag känner mig mest: Tom, förbannad och ledsen. Det känns ju som att jag har blivit tvingad till att göra detta. Jag har mått dåligt över hur en viss person liksom har krypit in under skinnet på mig och han gjorde det på ett jävligt läskigt och obehagligt sätt. Det kändes som jag blev psykist våldtagen. Detta är något som kommer att vara svårt för mig att släppa. Jag hatar när människor som jag inte vill ha i min närhet inte låter mig vara ifred. Jag är rätt säker på att jag aldrig kommer att vilja prata med det där jävla äcklet som jag anser har utsatt mig och tvingat mig att göra som jag nu har gjort med min ekonomi. Det kommer säkert att bli bra för mig i slutändan, men jävlar vad obehagligt och äckligt mycket har känts för mig dom senaste veckorna. Jag hoppas nu i alla fall att jag kan finna någon glädje i att jag lyckas komma över 4 (för mig) ekonomiska spärrar. Sen har jag ju saker kvar i år att som jag ser fram emot att göra. Det är bara att njuta av livet så mycket det går och sen får jag vad jag ska ha för ekonmiska mål nästa år. Jag behöver tänka om från början och vad jag egentligen vill har jag just nu ingen aning om. Jag har väl varit så blockerad av alla obehagliga och jobbiga känslor så jag har inte kunnat tänka klart eller orkat greja med sånt som jag faktsikt helst vill göra och tycker är roligt. Jag har ju mått ganska dåligt den senaste tiden och även om jag succesivt mår bättre så tror jag det tar lång tid innan jag mår så bra som jag faktsikt gjorde innan jag blev utsatt för den där psykiska våldtäkten. Den gjorde ont i hjärtat och det öppnade ett sår inom mig som är svårläkt. Men förhoppningsvis kommer jag väl att må riktigt bra igen. Just nu vet jag bara inte när jag gör det och hur jag ska komma till den "punkten" där jag känner att jag mår så bra som jag bara kan göra.