Jag får väl bara vara i nuet.
Idag började jag en tuff period som kommer att hålla på till minst fredag nästa vecka. Jag har massor med jobb och är bara ledig en dag. Jag vet hur mycket jag kommer att orka eller hur ajg kommer att må. Misstaget jag har gjort är väl att jag har tittat för långt fram, vad jag har att göra. Jag borde tänka mer på det jag ofta tjatar om: Att det brukar funka att leva i nuet och ta en sak i taget. Var lugn och avspänt. Sov ordentligt och var verkligen ledig dom timmarna då jag faktiskt är det.
Jag tror att jag kommer att fixa denna tuffa perioden av mycket jobb och annat. Det är ju bara att ta sig igenom den. Det som kanske kan oroa mig lite det är ju att jag vet att jag har mycket att göra nu, och sen kommer det ju alltid upp saker som man inet har räknat med också. Bara idag har jag fått utstå massor med saker som jag inte alls var förberedd på. Det har känts lite jobbigt att tänka på detta nu efteråt.
Jag vill spela mycket pingis. Denna veckan har jag kört tre pass och jag hoppas att jag kan köra på bra nästa vecka också. Problemet är att jag börjar tveka om jag pallar tre pass på en vecka. Allt kändes bra med pingisen i tisdags och igår, men kvällens pass kändes hemskt. Jag spelade pinsamt dåligt och jag fick inet till det alls. I början av passet kändes det ganska bra och då trodde jag ändå att det skulle kännas bra under hela passet. Men en bit in i passet kände jag bara att det gick sämre och sämre. Jag kände mig osäker på vad jag skulle göra och när matchträningen började så spelade jag ju pinsamt dåligt. Jag skämdes verkligen över hur ajg spelade. Jag förökte spela bättre och jag försökte liskom smygkämpa mig in i matchen, men när matcherna var över så hade jag ändå förlorat. Det var så dåligt och jag var så arg på mig själv, men det höll jag för mig själv och sa inget till någon.
Nu är i alla fall första dagen avklarad. Den blev tuff, både fysikt och psykist. Hoppas allt känns bättre imorgon och under helgen. Det får gärna bli bra nästa vecka också, men jag får ta en dag i taget och inte fundera för mycket på framtiden. Det kanske är då allt känns för jobbigt.
Trackback
