Jag tycker allt jag tittar på blir för mycket för mig att få ordning på eller bara är svårt att överblicka. Jag har nu sett hur jag kommer att jobba med busskörningen, från nu och typ fram till sommaren 2026. Det räcker att jag tittar några veckor framåt så blir det för mycket jobb för mig att överblicka. Jag tycker inte att det är för mycket jobb att jobba på med. Man jobbar ju heltid liksom. Men jag kan inte tänka på och kolla för mycket på vad jag har att göra framöver när det kommer till jobb. Det är mycket och det vet jag. Det får räcka så. 

 

Det är också så att när jag vaknar på morgonen så känner jag ofta att jag vill få väldigt många saker gjorda. Sen när jag väl har börjat tänka på allt så känns det bara för mycket. Det blir för många saker som jag vill ta tag i. Tänker jag dessutom på varje enkild sak som jag vill få gjort, så inser jag ofta att många grejer kommer att ta lång tid att få färdiga. Det blir för mycket, hur jag än vänder och vrider. Därför struntar jag i det eller så tänker jag att jag ska ta tag i det en annan dag, fast jag vet ju också att det inte kommer att bli mindre att göra med det då. Det blir lite moment 22 av det där. 

 

Jag vill gärna komma ur det här tänket. Samtidigt så kan jag ju inte komma ifrån att mycket som jag skulle vilja få gjort tar lång tid att få klart. När man inser det så tycker jag kanske inte alltid att det blir värt att bry sig och sen får man ha det där i bakhuvudet att man skulle vilja få vissa saker fixade. Moment 22 igen. 

 

Någonstans är det väl bara att acceptera att man inte kan bry sig om allt heller. Dessutom kan man ju alltid skylla på att man helt enkelt inte hinner. Det är väl egentligen ofta det jag känner. Jag skulle vilja göra detta, men jag hinner inte. Tänker man på det så känns det i alla fall lättare för mig att acceptera att jag inte får vissa saker gjorda, fast jag gärna skulle vilja det. Jag hinner inte och sånt är livet. Man får lära sig att accepetera att tiden inte alltid räcker till.