Idag har jag varit i Trollhättan och hjälpt min klubb med en pingistävling. Jag hjälpte till som domare. Jag lovade att vara med mellan 09.00 och 14:00. 

 

Allt kändes ganska "soft". Jag behövde  väl hjälpa till 3 timmar av dom 5 timmar som jag var på plats. Det kan jag lätt ställa upp på utan gnäll liksom. 

 

Jag dömde barn som jag gissar var ca 8-10 år. Saker som jag tycker är viktigt att tänka på då är att man är väldigt tydlig för barnen med vad man bedömer. Dessutom behöver man ofta tala om för barnen i denna ålder, vem ska serve. Jag var väldigt tydlig och noga med dessa detaljer, men jag dömer inte strikt efter regelboken. Jag fick skäll av en förälder för att jag inte gjorde det. Han tyckte att jag skulle bedöma en spelares serve betydligt bättre än vad jag gjorde. Jag flinade bara åt honom och sen sket jag fullständigt i vad han så och fortsatte döma matcherna på det sättet som jag bedömde var rätt för denna tävlingen. Jag har ju dessutom hållit på med pingis i hela mitt liv så jag känner mig ofta väldigt trygg i alla beslut som har med pingis. Det sista jag skulle bry mig om är ju en förälder är arg och inte kan kontrollera sina nerver. Många idrottsföräldrar pressar ju sina barn på ett sätt som kan göra att barnen tror att man måste ta idrotten på ett större allvar än nödvändigt. Jag tycker ju att barn måste få idrotta på sina villkor och alla detaljer som finns i regelboken, är inget som jag kommer att använda mig av om jag sitter och dömer barn på en helt vanlig ungdomstävling. Har man bara lite sunt förnuft så fattar man ju det.  Om jag skulle ha dömt strikt efter regelboken idag, då hade jag fått säga till spelarna, minst 10 gånger per match. Jag anser inte att det är så man ska agera när man dömer barn som spelar pingis.