Ibland fattar jag inte själv hur jag tänker. I tisdags gjorde jag klart allt och fick en andra resa bokad. Allt är klart och jag behöver bara vänta tills det är dags att åka. Jag kände i tisdags att jag nog kommer att bli nöjd med detta, men efter två dagar av funderingar så har känslan kommit över mig att jag vill avboka min resa igen. Om jag gör det så kommer det ju inte att kosta mig mer än några hundralappar. Jag får ju tillbaka pengarna och jag kan avboka så sent som 3 timmar innan flyget lyfter. Så även om jag tänker nu att jag kanske har ändrat mig, så kommer jag att vänta med att fatta ett beslut. 

 

Det känns också fel att avboka. Jag vill ju verkligen åka på några fler resor i år, men det ska ju kännas bra också. Jag blir väl inte bra om jag bara åker för åkandets skull. Dessutom hade jag ju inte tänkt mig detta resmålet från början. Kanske hade jag lite för bråttom och allt blev liksom en nödlösning. 

Sen vill jag ju heller inte sabba andra saker som jag har tänkt att göra senare i år, fast samtidigt kan jag känna att om jag inte reser nu, utan skjuter resorna framför mig så fixar jag snart inte den grejen med att jag vill sätta 4 utlandsresor under detta året. På något sätt sabbar jag ju för mig genom att vänta också. 

Men när det kommer till den här resan som nu är bokad så har jag kanske ändrat mig igen. Jag är inte säker på att jag vill detta, samtidigt är jag nyfiken för jag åker ju till ett land och en stad som jag aldrig har varit i förut. Detta kanske känns jättebra när jag väl är på plats. Gör det inte det så är jag ju snart hemma igen. Jag har ju bara bokat två nätter och sen ser jag det som att jag är borta i tre dagar. Om jag väljer att inte avboka den så kan jag ju bara försöka njuta av flygresan och hotellvistelsen. Mer behöver jag ju egentligen inte uppleva om jag inte känner för det när jag väl är på plats. Sen kan detta som sagt vara bra också och då kommer jag ju inte att ångra mig att jag åkte. Då kommer jag ju att säga att det var tur att jag inte avbokade denna resa. 

 

 Semester har jag och lugnt är det. Det skönt att inte behöva bry sig lika mycket om vad man ska göra och hinna med innan man ska ta tag i jobbet igen. Nu är man ju bara ledig och det är rätt skönt att chilla större delen av dagarna och bara vara. Jag känner mig inte rastlös eller nånting. Jag bara njuter i nuet och av livet. 

 

Jag har sagt till mig själv att jag ska vila mycket och verkligen inte köra hårt med nånting. Jag ska gå min promenader och fixa 70 000 steg i veckan. Jag vill inte slöa till under semestern. Men jag har ju hur mycket tid som helst på mig att få ihop dom där stegen så det känns ganska lugnt med det också. 

 

Jag funderar som vanligt mycket på hur jag ska lösa alla de målsättningar som jag har satt upp för i år. Ett av målen är ju att fixa 4 utlandsresor och nu har jag i alla fall bokat den andra resan för i år. Det blir en resa under denna semester och sen får jag se vad jag hittar på efter det. 

 

Resmålet blev väl inte det jag hade tänkt från början, men i allt jag gör så vill jag ju vara flexibel och om det jag först tänker att jag vill göra inte funkar så vill jag ju vara öppen för andra alternativ. Det jag först tittade på kändes för jobbigt. Det var så många byten och väntetider på flygplatser, samtidigt som jag skulle åka tåg för att komma till min destination. Sen ska man ju ta sig från stationen till hotellet och jag kände väl att jag inte hade lust med allt detta. Reser jag inom Europa och egentligen inte ska åka så långt från Sverige så har jag liksom ingen lust att krångla till det för att komma till ett visst resmål. Jag vill liksom göra en resa där jag typ. Åker från Landvetter och kanske har ett byta och får vänta max 90 - 120 min, för att sen sitta på planet till den stad som jag ska åka till. Sen tar man typ en taxi till hotellet och sen är man på plats. Krångligare än så vill jag inte ha det och då känns det som man behöver vara öppen för att  ändra sig ofta, för att man i slutändan ska få till en resa som jag är nöjd med. 

 

Efter att jag hade fått till denna bokningen så kändes det bra. Jag hade tittat tidigare på detta resmålet och var väl då inte så sugen. Men när jag nu fick se hur besvärligt mycket annat skulle bli, då kändes detta som det nu blev väldigt bra. 

 

Efter detta så känner jag ju också att jag behöver tänka om lite när det kommer till olika resmål som jag vill göra. Det krångliga vill jag ju inte bry mig om och det blev väldigt uppenbart i samband med denna bokningen som nu är gjord. Vissa resor som jag fram till denna veckan trodde att jag ville göra, är ju inte aktuella längre för mig. Men jag har ju vid det här laget blivit van vid att jag ändrar mig hela tiden. Så har det ju varit hela året. Så får det väl vara. Jag tänker ju inte köra på med något som jag kommer på att jag inte vill göra, även om jag kanske trodde på det tidigare. Jag är övertygad om att det är bättre att vara flexibel och kunna ändra sig. Det viktiga för mig i år är inte att jag klarar av vissa resmål. Det är ju att avverka ett visst antal resor, med olika typer av upplevelser varje gång. Nu känns det bara bra att min andra resa för i år är bokad och förövrigt så ska jag mest bara "chilla" och njuta av att jag har en "fucking" semester. 

 

2023 07 28🩵

2025 07 28🤍❤️

Det är skönt att jag har börjat min semester. Egentligen börjar den imorgon, men jag har ju varit ledig under helgen så känslan är att jag gick på semester: Fredag klockan 15:00. 

Jag märkte direkt i den stunden då jag var färdig med jobbet och var på väg hem att jag tänkte på hur mycket jag nu kan få gjort och hur mycket mer tid jag jag har fram till slutet på augusti. I mitt huvud började jag planera för mer saker och vad jag skulle kunna göra av sånt som jag tidigare kanske inte hade tänkt mig.  Dessa tankar slog jag sen bort ganska snabbt för min magkänsla säger mig att om jag inte håller mig inom ramen för vad jag från början har planerat och också tänkt på ganska länge, så kommer nog de mesta av allt jag faktiskt vill göra inte vara möjligt att genomföra. Jag vill inte tappa mig själv och liksom spåra ur. Om jag dessutom nu skulle börja göra massor med saker för att jag känner att jag har mer tid och ork, så skulle det nog kännas ganska onaturligt för mig. Jag skulle inte veta vad jag håller på med och i sen skulle jag kanske sitta här hemma och gnälla över att jag hade chansen att göra något bra med ekonomin och hade jag inte haft så bråttom så hade jag ju klarat av alla mål som jag satte upp inför 2025. Jag har ju varit noga med allt hittills. Jag måste ju kunna fortsätta så, även om jag nu har lyxen att få vara ledig i en månad från busskörningen. 

Jag märkte i fredags var lätt var att börja sväva iväg och tro att man kanske kunde göra mer än vad jag har planerat för. Det misstaget har jag säkert gjort tidigare år, även om jag nu på rak arm inte kan komma på när jag skulle ha gjort det och vad jag då skulle ha gjort. Men jag har ju fått ge upp saker tidigare och ibland har det säkert berott på att jag har börjat göra mer av sånt som jag  inte har planerat för och sen har jag varit naiv och trott att de saker jag helst vill göra kommer att lösa sig ändå. Jag har liksom haft en för stark vilja att göra saker på ren impuls och sen har jag väl inte riktigt tänkt på vilka konsekvenser det får. För mig är det nog bäst att jag tänker en extra gång, innan jag gör något. Annars ångrar jag mig lätt efteråt. 

Dessutom har jag sen länge känt att allt i mitt liv måste nog ske på något naturligt sätt. Annars hamnar jag lätt  i något slags okontrollerat kaos där jag får en känsla av att vad jag än gör blir fel. I slutändan känns det psykiskt väldigt jobbigt. Det viktiga är ju att jag mår bra. Annars kommer ju inget annat att spela någon roll överhuvudtaget. Det känns ju också mer naturligt för mig att göra saker som jag noga och länge har tänkt igenom, både en och tio gånger. 

https://www.svtplay.se/video/KVk46nv/val

Nu börjar min semester! Äntligen får jag den långa ledighet som man typ har längtat efter i över 1 år. Ingen mer busskörning förrän i slutet på augusti. 

 
   

Jag har haft två lediga dagar (tisdag och onsdag). Jag började dessa dagar med att gå mina promenadrundor. Det blev 24 km på två dagar. Det känns riktigt bra i kroppen. Jag behöver nog inte jaga så många fler steg under denna veckan. Det kommer att bli tillräckligt tills på söndag, utan att jag anstränger mig. Målet är ju 70 000 steg i veckan och i skrivandets stund har jag 50 000 steg. Med 4 dagar kvar av denna veckan så känns det lugnt. Dessutom är jag jäkligt nöjd med tisdagen och onsdagens prestationer. 

Förövrigt så känns de mesta bra. Jag ska snart sätta alla pengar på plats där jag vill ha dom. Jag vet vad jag ska fixa under de närmaste dagarna och jag har pengar till allt som jag tänker nu att jag ska fixa nu under juli och sen in i augusti. Jag känner att jag har kontroll nu. Sen vet jag inte. 

Jag råkade kolla på min almanacka för september månad. Jag har fått och har haft kontroll på alla pengar som jag tror mig behöva fram till september. Det känns bra redan nu, men sen vet jag som sagt inte hur jag ska göra för att kunna fixa allt. När jag kollade i min almanacka och vad jag hade planerat så känns blir det väldigt mycket att göra i september. 

Under varje vecka har jag något inplanerat och tanken har ju också sen länge varit att jag ska klämma in mer saker, just i september. Så september kommer att bli "fullspäckat". Många saker som jag har då är också grejer som jag varken kan fixa före eller efter vissa datum. Jag måste vara "vaken" och på hugget just under vissa datum i september. Annars misslyckas jag med vissa av dom delmål som jag har. Just nu har jag kontroll med i september, då vet jag inte (just nu) vad jag exakt ska göra för att fixa allt. 

Sen tror jag ändå att det löser sig. Jag kommer nog att komma på efterhand hur jag ska lösa allt. Jag har ju känt under detta året att ju närmare jag kommer ett delmål, ju lättare blir det att hitta lösningar på hur jag ska fixa det. 

Jag behöver ju inte tänka så mycket på september just nu. Först ska jag ju sätta alla delmål för juli och augusti. Dessa känner jag ju också att jag har kontroll på och sen löser sig säkert många andra saker efter det. Hittills i år har ju allt blivit som jag har tänkt mig. Jag visste inte så mycket i början av 2025 som jag vet nu. Samma är det väl nu i slutet av juli.  Jag vet förhoppningsvis mer om en månad än vad jag vet nu. När jag närmare mig september så löser det sig säkert. Tänker jag bara positivt och gör min grej, så ska jag nog kunna fixa allt som jag ser nu att jag kommer att behöva ta tag i under september. 

Väldigt mycket i mitt liv nu kretsar kring dom mål jag har och hur jag ska göra för att fixa alla, utan att ens ha ett litet misslyckande i något. Jag är fruktansvärt målmedveten och hittills i år har jag lyckats med allt som jag har planerat. Just nu är allt som jag har räknat med på förhand. Det känns ju bra. 

Det som har oroat mig lite den senaste tiden det är att jag kanske inte kan fortsätta som jag har planerat. Måste jag ändra, hålla igen lite med saker som kostar och vänta med tex resor och andra upplevelser som jag vill fixa i år? Jag tror inte att jag kommer att orka en längre tid att hålla på så. 

Idag tyckte jag mig ändå kunna se att jag nog ska kunna fixa den där resan som jag snart har tänkt att åka på. Samtidigt kommer jag att kunna spara de pengar som jag vill få undan inför augusti. Fixar jag bara detta nu så är jag helt nöjd i en månad till. Då blir allt återigen som jag har planerat. Det kommer nog att funka. 

Jag har vetat sen länge att jag kommer att ha en högre utgift med alla räkningar som ska vara betalda i juli, än vad jag brukar ha andra månader. Men det är också så att idag kunde jag se att jag kommer att få in mer pengar än vad jag normalt brukar få in under tex en 30 dagars period. Det som känns extra bra nu är att inkomster kommer att rulla in i början på augusti också. Jag kan ju inte luta mig tillbaka på några konstpengar längre. Dom är slut nu, men det känns ju bra att man tidigare i livet har grejat med annat också, och liksom delat upp riskerna när det kommer till olika typer av investeringar. Dessutom har jag varit ganska envis sen i slutet på juni,  när kommer till att hålla budget. Allt jag har gjort och kämpat med har jag nytta av nu. 

Så det ska nog som sagt funka att få saker på plats som jag vill ha det i augusti också. Bara jag kämpar på i nuet och vet vad jag vill fixa, så känns som jag är på rätt väg och min magkänsla är riktigt bra. 

Jag har haft en ganska bra vecka. Jag har fått mycket gjort och jag har varit bra på att hålla min planerade budget. Jag är ganska hård mot mig själv när det gäller pengar just nu. Denna månaden känns ganska viktig om jag ska kunna sätta många av dom målsättningar som jag har i år. Jag vill ju klara allt som jag har planerat för och då kommer det att kosta "cash"framöver. När jag just nu mest fokuserar på busskörningen så känns det som ett bra läge att vara lite försiktigare med utgifterna. Snart är det ju semester och då kommer jag att ha nytta av att jag har varit sparsam nu. 

Jag jobbar nästa vecka också sen börjar jag min semester. Många av mina kollegor har redan haft och dom är tillbaka på jobbet igen. Jag har bara jobbat på, enligt mitt sommarschema och inte tagit några extra lediga dagar överhuvudtaget. Jag har bara varit ledig på min ordinarie sen har jag bara kört och kämpat på med busskörningen. 

Nästa vecka jobbar jag bara 3 dagar och sen börjar jag som sagt med min semester som jag ska ha i 4 veckor. Det blir bara 3 dagar eftersom jag skulle ha jobbat helgen, om jag inte skulle ha gått på semester, men jag tycker alltid att det är så tråkigt att avsluta med helgjobb innan man går på semester så jag har tagit ledigt helgen. 

Denna veckan har jag som sagt jobbat på med busskörningen. Jag har jobbat nu i helgen, men jag var ledig onsdag och torsdag. På mina 2 lediga dagar så gick jag promenadrundor på ca 12 km. Det blev ju totalt 24 km på 2 dagar och jag kände att jag inte behövde gå och röra på mig mer än så denna veckan. Dom steg jag gör under arbetsdagarna känner jag är tillräckliga om jag under en samma vecka stegar på med 2 så långa rundor. 

Jag gillar att gå promenader. Jag har gjort det i så många år nu så det känns onaturligt för mig om jag bara skulle sluta med det. Det känns ju att promenaderna är bra för min hälsa också. Jag gissar att det är bra för hjärtat och blodkärlen. Risken för att få vissa sjukdomar minskar säkert också. 

Jag har ju sen länge också känt att jag sover gott om nätterna och det gör väl i sin tur att jag tänker klarare och orkar mer om dagarna. Att allt de där känns så bra,  beror säkert på att jag är noga med att gå tillräckligt med promenadrundor varje vecka. 

Det är skönt med sommar och hittills har jag haft en bra sådan. Hoppas det fortsätter så. 

 

Nu är pengarna slut. Alltså dom pengar som jag lyckades tjäna ihop enbart på det s.k. konstprojektetet. Sen blev det ju aldrig något slutförande av det där för jag insåg att jag typ skulle få ägna resten av livet åt att jobba och spara pengar om jag skulle nå det målet som jag hade tänkt och strävade efter. Det kändes inte så motiverande att fortsätta när jag hade kommit till insikt med vad som skulle krävas av mig och hur många år det också skulle ta innan allt var klart. Det var liksom inte svårt att bara avbryta och börja bränna pengarna istället. 

Nu tänker jag att jag provar igen. Jag börjar om. Jag grejar med min konst, sparar pengarna och försöker spara ihop mer pengar än vad jag lyckades göra under de första 3 åren som jag grejade med konst. 

Jag tänker att jag ska ha ett veckomål och sen kör jag på med grejande och sparar allt jag får in.  Tanken är att jag kör på så i 4-5 år. Sen gör jag något för dom pengarna ,då. 

Syftet med detta denna gången är inte att jag ska slutföra något konstprojekt. Jag ska bara försöka göra detta bättre och tjäna mer pengar på min konst än vad jag gjorde i första "vändan". Just nu känner jag ändå att jag vill fortsätta greja med min konst, även om mycket annat känns viktigare att fixa med under detta året. Men jag vill ju ändå inte sluta med något som gör pengar. Så nu kör jag igen. Jag börjar om från noll och hoppas på att allt går bättre än sist. Då blir det i alla fall bra. 

Tänk att vissa inte verkar fatta att jag aldrig kommer att sluta filma alla dessa personer som alldeles för ofta väljer att komma fram till mig på stan och äckla sig. 🤮🤮 Jag har tappat räkningen sen länge på hur många människor som: Först väljer att komma fram till mig på stan och trakassera mig på olika sätt, för att sen få panik och säga till mig att jag inte får filma dom. Jag bryr mig inte om vad någon som blir filmad av mig säger. Filmningen är ju mitt sätt att försvara mig på. Så jag filmar bara på och skiter fullständigt i om någon tycker att jag ska sluta med det. 

Undra hur många mer gånger i framtiden som jag ska behöva vara med om att personer tar sig friheter och kommer  fram till mig och jävlas? Det är också så att när vissa ser att jag filmar dom så kan dessa personer säga till mig att jag inte får filma utan deras tillstånd och medgivande och en del hotar också med att saker kommer att hända om jag inte slutar filma. Jag skiter naturligvis i vad folk säger och sen fortsätter jag bara att filma vidare. 

Jag lyssnar aldrig på vad alla dessa jävla äckel säger och det är ju alltid dom som kommer fram till mig. Många försöker få mig att tro att det skulle vara förbjudet att filma på en allmän plats. Bara när dom säger det till mig så har jag svårt att hålla mig för skratt. 

Jag säger det igen: Kommer man fram till mig på stan och äcklar sig så kommer jag förmodligen att filma eller i alla fall försöka fånga så mycket som möjligt av det som händer på film. Varför skulle jag inte göra det? Det är väl klart att jag försvarar mig på alla sätt jag kan. Jag gör det för min säkerhet. Ingen av alla dessa hjärndöda människor som kommer fram till mig och "tjabblar" ska ju i efterhand kunna säga att jag har gjort något som jag inte har gjort. Filmen bevisar, eller motbevisar ju allt liksom. Kameran ljuger ju inte. 

Jag förstår ju varför alla äckel inte vill bli filmade. Dom vet ju att dom kommer fram till mig och börjar jävlas och det framgår ju av en eventuell film som jag skulle kunna läcka precis när fan som helst, om jag nu skulle vilja göra det. Dom vill ju inte att det som gör ska komma ut. Dom vill ju att det dom väljer att göra ska stanna mellan mig och dom. Det är ju mig dom vill komma åt, men det får inte få några konsekvenser för dom. 

Jag kan bara säga att jag skiter fullständigt i vad folk tycker om att jag filmar. Jag gör det ändå, oavsett vad man säger till mig. Jag skiter också i om alla dessa äckel filmar mig. Jag filmar naturligvis ingen av alla som kommer fram till mig och är snälla. Dom som blir filmade är dom som kommer fram och börjar jävlas.  Jag kan ju tycka att folk borde fatta att dom flesta har en telefon på sig, och det kan ju hända att man börjar använda den. Om du sen säger till mig att jag inte får filma så kommer jag bara att skita i det och fortsätta med det jag gör. Fuck you, liksom.

 

  

Vid ett tillfälle har det hänt att polisen har kommit till en plats där jag stod och filmade två äckel. Dessa två personer hade under en ganska lång period jävlats med mig, vid flera olika tillfällen.  

När polisen kom till platsen så fick polisen förklara för dessa två personer att jag är i min fulla rätt att filma hur mycket jag vill och samtidigt fick dom veta att jag hade gjort en polisanmälan mot en av dessa två. Efter denna händelse så har dom låtit mig vara ifred i jag har inte ens sett dom på flera månader nu. Innan denna händelse så jävlades dom med mig var och varannan vecka och naturligtvis fångade jag väldigt mycket på film.  Det var ju bra att polisen fick dom att hålla käften. Jag gissar också att händelsen har kommit till dessa äckelungars föräldrars kännedom. Det kanske också är en anledning till att dessa två har slutat att stalka mig nu. 

Polisen gjorde enligt mitt tycke ett bra jobb denna gången. Dom kom snabbt till platsen och dom lyssnade ju på vad jag hade säga samtidigt som jag fick god tid på mig att visa upp alla filmer jag hade på dessa på personer. Jag berättade allt och nu verkar det ju som allt filmande fyllde ett syfte. Jag hade ju aldrig kunnat bevisa nånting om jag inte hade filmat. Och det är ju en av alla anledningar till att jag väljer att filma när folk kommer fram till mig på stan och jävlas. 

 

Jag skulle ju kunna skriva hur mycket som helst om detta och jag har massor med: Filmer , bilder och inspelningar. Jag kommer som sagt alltid att skita i vad folk tycker om att jag tar fram min telefon när vissa väljer att komma fram till mig och jävlas. Var snäll mot mig eller låt mig vara ifred om du inte vill bli filmad av mig. Tänk att vissa inte fattar innan dom jävlas att det kanske finns en risk att jag filmar. 

 Så jävlas inte med mig om du inte vill bli filmade eller riskera att jag gör en polisanmälan. Dessutom får jag i princip filma hur mycket jag vill på en allmän plats. Fatta det och håll käften. 

Ny vecka att kämpa med. Jag har två arbetsveckor kvar innan jag börjar min semester.  Denna veckan jobbar jag helgen, men jag är ledig onsdag och torsdag. 

Jag kämpar hårt med mig själv för att kunna hålla den budget som jag har satt upp. Jag är inne i en period nu där jag inte har så mycket pengar att bolla med. Det känns lite som att jag lever som jag gjorde förr. Då hade jag ju verkligen lite pengar. Jag fick fundera varje månad hur jag skulle göra för att få pengarna att räcka till räkningar och mat.  Nu är skillnaden att jag har pengar sparat, men jag får kämpa som fan för att kunna hålla på allt som jag vill spara. Även om detta är en bättre situation att vara i så tycker jag att det är alltid är lika jobbigt när jag känner att jag behöver kämpa med mina pengar. Kan inte allt bara funka och gå hur lätt som  helst. Eller kan jag inte bara välja att göra sånt som är lätt för mig att fixa. Typ: Fest varje helg och skit i morgondagen. 

Det blir nog bra i slutändan. Jag ska kämpa med jobb och pengar i två veckor till. Sen börjar jag min semester. Det är skönt att det är riktigt sommar nu och jag hoppas på många soliga dagar under resten av sommaren. Jag hoppas också att jag minst får till allt som jag vill få fixat i sommar. Då får jag en riktigt bra semester och den känns det värd att kämpa för i två veckor till. 

  

Har en ganska chill helg. Jag är ju ledig tre dagar denna helgen och för ett tag sedan tänkte jag att jag skulle planera in något som kanske tar mig ett eller flera steg närmare det målet jag har för i år. 

Nu har det inte blivit så. Jag kände mer för att bara ta en "chill" helg. Jag behöver inte alltid göra så jäkla mycket bara för att jag har lite mer ledighet ibland. Jag tänker annars ofta så att jag hela tiden behöver vara i farten och ta mig framåt, men ibland är det nog smartare och bättre att stanna upp lite mer och tex ta en ledig helg och bara vara. Det kommer ju att bli full ös med resor och annat längre fram i år. 

Ska jag vara ärlig så har jag heller inte riktigt råd just nu, fast det känns fel att säga så. Jag har ju pengar, men jag vill spara ganska mycket under denna månaden.  Även om jag kanske hade kunnat lossa på pengar nu och vänta lite med mer sparande så känns ändå rätt att spara mer innan min semester ( som börjar om ca 2 veckor) Dessutom har jag ganska mycket busskörning kvar att ta tag i dom närmaste veckorna, så jag väljer att mest "softa" när jag väl får lite mer ledighet, mitt i allt "sommararbetet".

Jag chillar med sociala medier. Jag kollar film. Äter gott och idag blev det en långpromenad på ca 12 km. Imorgon kör jag väl en lite kortare runda. 

Jag har haft en bra fredag och en ännu bättre lördag! Nu ska jag fortsätta att ha det bra. Livet är bra och det känns värt besväret att leva.

 Jag vet också att jag i slutet på denna månaden kommer att ha mer kostnader än vad jag normalt brukar ha. Eftersom det under hela året har känts som jag håller budget klarar alla delmål precis på marginalen så vet jag inte riktigt än hur jag ska göra för att klara några kommande. Sen har ju allting hittills löst sig. Jag ligger ju precis rätt just nu när det kommer till pengar och jag har ju nästan ett halvår på mig att lösa resten av alla mål som jag har för i år. På något sätt känns det bra och ganska lugnt. Magkänslan är bra, även om jag just nu inte vet hur jag ska lösa allt. 

Manipulativa människor som  trycker ju ofta på ens svaga punkter, tills man typ exploderar av ilska. När det sen händer så använder dom mitt utbrott mot mig, utan att erkänna sin egen del i det hela.  Om av någon anledning sen har blivit manipulerad eller hjärntvättad av en människa då kan man ju lätt känna skuld  och få dåligt samvete för hur man har reagerat. Den manipulativa människan kan sen utnyttja din känsla av skuld för att dom ska kunna manipulera dig ännu mer. Dom gör det genom att ta på sig "offerkoftan" och vända på det jag har sagt till dom. Dom säger det på ett sätt för att jag ska känna att det från början bara var mitt fel. Är man sen riktigt jävla hjärntvättad så kanske man till och med ber om ursäkt, fast det inte var ens eget fel från första början. 

Jag har genom åren stött på några sådana äckliga människor. Jag är glad att jag har brutit med samtliga av den sortens människor Dessutom ringer "varningsklockorna" mycket tidigare än förut, när jag stöter på manipulativa människor idag. Så på något sätt har jag lärt mig att förstå när jag är på väg att bli manipulerad, innan det händer 

Även om det känns för jävligt att man vid några tillfällen har blivit utsatt för något som man kanske kan kalla för psykisk misshandel, så det kanske pga dessa erfarenheter som man mår bra idag. Jag släpper ju aldrig in några manipulativa människor i mitt liv längre. Jag gör bara min grej och lever mitt liv precis som jag själv vill. Då tror jag också att jag får rätt människor omkring mig, som bara är bra för mig på sikt. Inga jävla äckel som t.ex. försöker ge mig skulden för nånting som dom själva är orsaken till. Bort med dom liksom. Det är bara att klippa rakt av, och när jag har gjort det så ska jag fan aldrig ha något dålig samvete för vad jag har gjort.  

I fredags skrev jag ju att jag skulle göra en ordentlig uträkning av hur mycket pengar jag behöver för att kunna lösa alla mål jag har för det kommande halvåret. Det var inte så svårt att räkna ut och det kändes skönt att jag inte behöver ge upp. Inte nu än i alla fall. Med tanke på att jag naturligtvis vet vad jag minst kommer att tjäna under resten av året så kändes det ändå ok när jag typ hade gjort ett överslag på hur mycket pengar jag behöver trycka in i detta årets "projekt".  Det var ungefär som jag hade räknat med från början och hittills har ju allt funkat som planerat. 

Jag insåg ändå, mer nu än tidigare att jag behöver vara jäkligt noga med att hålla den budget jag gör inför varje ny månad. Jag måste liksom bry mig till 100%, hela "fucking" tiden. Det finns inget utrymme för att plocka ut lite mer pengar från en grej och sen tro att jag kan få fram mer pengar senare. Då blir det orimligt mycket mer pengar som krävs, och det kommer nog också att bli en för stor summa för mig väldigt snabbt. 

Så är läget just nu. Det som känns bra är att jag inte behöver ge upp och dra ner de ambitioner som jag från början hade. Jag behöver bara vara väldigt skärpt när jag väl ska fixa alla delmål som jag har. Men jag brukar också bli bättre när jag kommer till insikt med att jag har något tufft att ta tag i. Klarar jag detta så kommer ju det vara en otroligt skön känsla. Det är ju också något som i sin tur kan göra att man blir mer motiverad till att kämpa vidare. Jag tror att det kan få den effekten på mig. 

Det kommer nog att funka för mig om jag bara är väldigt noga och inte ta ut nånting i förskott. Inget är klart förrän det är det. Jag hoppas jag kan tänka så, hela vägen till det slutgiltiga målet. Då kan detta funka. 

Jag lovade mig själv att jag skulle vila en hel del under denna månaden. Jag känner att jag har gjort det, när jag har kommit hem efter en arbetsdag. Det har blivit mycket filmtittande. Rätt skönt faktiskt. 

Jag har ändå varit noga med att gå 10 000 steg om dagen. Även om jag vill ta det lugnt och vila mycket så tänker jag inte bli lat. Jag kommer ju att känna mig så jävla sunkig om jag inte rör på mig. Så det målet med antal steg i benen varje vecka är lika noga med, nu som tidigare. Där är det bara att köra på och inget med det känns tufft eller svårt att fixa. Det sitter liksom bara i ryggmärgen att jag ska fixa minst 70 000 steg varje vecka, året runt. 

dannebloggen

Jag känner att jag vill fokusera på jobb under större delen av juli. Jag kan se att det finns möjlighet att göra någon resa innan jag går på semester i slutet av denna månaden, men jag har känslan av att det blir för mycket. 

Jag vill ta det lugnt och inte ha för bråttom med alla delmål som jag har. Jag kan vänta till jag får min semester. Jag ska nog inte ta semester innan semestern. 

När jag sen får semester då kan jag ju lägga mer tid på att fixa resor och andra mål som jag har. Just nu känns det mest rätt att göra så. 

Jag har mycket jobb under juli och jag kommer inte att ta mer ledigt, utan jag kommer bara vara ledig, så som ledigheten ligger på mitt sommarschema. 

Jag kan ta det lugnt. Jag har ju: En hel semester, en höst och två månader (november och december) till på mig att få ihop allt. Jag vill ju att detta ska funka som helhet. Om jag börjar "klämma" in någon resa bara för att jag har några dagar ledigt i juli så känner jag att det blir för mycket att göra på för kort tid. Jag behöver inte ha så bråttom och jag tror ju också att tidigare saker som jag har misslyckats med har till viss del berott på att jag har planerat att göra för många saker på för kort tid och därför inte hunnit med. 

Dessutom vet jag ju att när saker och ting börjar "bränna" till och jag känner att jag måste fixa något, då brukar jag sätta fart och göra precis allt jag kan, innan det är för sent. Jag tänker också att om jag bara väntar och har tålamod så kan jag ju göra häftigare och roligare grejer, eftersom jag förhoppningsvis har då har mer pengar att "bolla" med. Det som bromsar mig lite hela tiden är att jag har ett sparmål för 2025 också. Det känns ju som att jag varje månad prioriterar det och sen kämpar jag med pengar som blir över. Detta gör ju att jag behöver mer tid för att fixa annat som inte har med sparmålet att göra. 

Jag har inte alla lösningar på allt just nu, men jag behöver inte veta allt innan saker och ting behöver fixas. Det räcker ju att jag vet vad jag ska göra i nuet.  

Det som känns bra just nu är att jag har ju hittills klarat av allt som jag tänker att jag måste få gjort för att överhuvudtaget ha en chans att sätta alla mål som jag har för i år. Jag kan ju fortfarande tro på det och mer grejer kommer jag ju att lösa, så även om det nu skulle vara så att jag inte klarar av allt som jag vill fixa i år, så har jag ju nu mycket roligt att se framemot ändå. Sen kan jag väl erkänna att klarar jag inte alla mål som jag har i år så kommer det att kännas som ett misslyckande. 

Det känns i alla fall rätt att mest fokusera på busskörning  och vila under juli. När jag sen får semester så har jag ju hur mycket tid som helst till att hitta lösningar på hur jag ska fixa resor och andra mål som jag har.