Det är skönt att jag har börjat min semester. Egentligen börjar den imorgon, men jag har ju varit ledig under helgen så känslan är att jag gick på semester: Fredag klockan 15:00. 

Jag märkte direkt i den stunden då jag var färdig med jobbet och var på väg hem att jag tänkte på hur mycket jag nu kan få gjort och hur mycket mer tid jag jag har fram till slutet på augusti. I mitt huvud började jag planera för mer saker och vad jag skulle kunna göra av sånt som jag tidigare kanske inte hade tänkt mig.  Dessa tankar slog jag sen bort ganska snabbt för min magkänsla säger mig att om jag inte håller mig inom ramen för vad jag från början har planerat och också tänkt på ganska länge, så kommer nog de mesta av allt jag faktiskt vill göra inte vara möjligt att genomföra. Jag vill inte tappa mig själv och liksom spåra ur. Om jag dessutom nu skulle börja göra massor med saker för att jag känner att jag har mer tid och ork, så skulle det nog kännas ganska onaturligt för mig. Jag skulle inte veta vad jag håller på med och i sen skulle jag kanske sitta här hemma och gnälla över att jag hade chansen att göra något bra med ekonomin och hade jag inte haft så bråttom så hade jag ju klarat av alla mål som jag satte upp inför 2025. Jag har ju varit noga med allt hittills. Jag måste ju kunna fortsätta så, även om jag nu har lyxen att få vara ledig i en månad från busskörningen. 

Jag märkte i fredags var lätt var att börja sväva iväg och tro att man kanske kunde göra mer än vad jag har planerat för. Det misstaget har jag säkert gjort tidigare år, även om jag nu på rak arm inte kan komma på när jag skulle ha gjort det och vad jag då skulle ha gjort. Men jag har ju fått ge upp saker tidigare och ibland har det säkert berott på att jag har börjat göra mer av sånt som jag  inte har planerat för och sen har jag varit naiv och trott att de saker jag helst vill göra kommer att lösa sig ändå. Jag har liksom haft en för stark vilja att göra saker på ren impuls och sen har jag väl inte riktigt tänkt på vilka konsekvenser det får. För mig är det nog bäst att jag tänker en extra gång, innan jag gör något. Annars ångrar jag mig lätt efteråt. 

Dessutom har jag sen länge känt att allt i mitt liv måste nog ske på något naturligt sätt. Annars hamnar jag lätt  i något slags okontrollerat kaos där jag får en känsla av att vad jag än gör blir fel. I slutändan känns det psykiskt väldigt jobbigt. Det viktiga är ju att jag mår bra. Annars kommer ju inget annat att spela någon roll överhuvudtaget. Det känns ju också mer naturligt för mig att göra saker som jag noga och länge har tänkt igenom, både en och tio gånger.