Jag funderat lite idag på ordet introvert. Jag fick för mig att mycket av sånt som man förknippar med en introvert person stämmer in på mig. Jag började googla runt lite och jag hittade såklart en hel del som jag tyckte var intressant att fundera vidare på. 

 

Jag hittade en sida som tog upp 11 tecken på att du kan vara introvert och jag kände på allvar att punkterna 1-7 stämde ganska bra inpå mig. Däremot håller jag inte med om att det som beskrivs på punkt 8 är något som stämmer in på en introvert person. Jag är nog inte den bästa lyssnaren, men jag har dom senaste åren blivit bättre på att lyssna på vad andra säger. Punkt 10 och 11 tycker jag inte stämmer in på mig. Men punkterna 1-7 och punkt 9 kändes som väldigt mycket mig. Så enligt denna lista så är jag nog en introvert person. 

 https://www.mabra.com/psykologi/11-tecken-pa-att-du-kan-vara-introvert-trots-att-du-inte-trodde-det/6659598

 

Jag trodde nog inget annat än att väldigt mycket av allt som verkar ha med en introvert person skulle stämma in på mig. Jag trivs med att vara för mig själv. Min egentid är viktig för mig och jag ägnar mig ju helst då åt att: Läsa, skriva och titta på dokumentärer.   Egentiden är viktig för det är något som jag vet att jag mår bra av. Jag vet personer som inte kan svara på när dom hade en stund för sig själv senast. Jag kan alltid säga när jag hade egentid senast. Just nu har jag det tex. 

 

Den andra punkten kändes ju som jag till 100%. Jag har ju många gånger skrivit på min blogg att idag har jag fått mycket gjort och jag är oftast grejat helt ensam när jag känner så. När du är ensam får du saker gjorda och är effektiv. Jag är sällan uttråkad för jag har ju många drömmar som jag jobbar på att förverkliga och det mår jag bra av att hålla levande i mina tankar. Jag är ju också en person som kan slappa många timmar framför min TV och det ser jag inte som bortkastad tid. Jag får ju bara den egentid och avkoppling som jag ofta vill ha. Dessutom lär jag ju mig så mycket när jag tex tittar på dokumentärer. Sen har jag ännu mer saker att fundera kring när jag befinner mig i min ensamhet. 

 

Jag kan känna mig otrygg i stora sällskap och då tänker jag ofta att snart ska jag nog lämna och åka hem. Jag gillar ju heller inte att småprata med folk. Jag vill ju heller inte ha många vänner. Hellre några få som jag litar på och som jag gillar att umgås med. Jag går heller inte på fest för att träffa nya människor. Om jag går på någon fest så är det för att jag vill träffa dom som jag anser står mig nära och som jag vet att jag gillar att spendera tid med. När jag går ut och äter är jag ju också allt som oftast för mig själv. Det är väldigt sällan jag ens tänker tanken att fråga någon om hen vill göra mig sällskap på en restaurang. 

 

Men efter att googlande nu så kan man nog säga att jag är en introvert person. Jag ser inte det som något negativt egentligen. Det har väl både sina för och nackdelar, men skulle jag försöka ändra på mig så att jag sen inte skulle uppfattas som en introvert person  så skulle jag ju inte vara mig själv. Det känns viktigare för mig än att försöka undvika att eventuellt uppfattas som en introvert person. Jag är som jag är och jag har idag blivit den personen som jag själv vill vara. Det viktigaste är ju också att jag mår bra. Annars spelar ju inget annat någon roll. Skulle jag inte få mycket egentid i mitt liv så tror jag inte att jag skulle må så bra som jag ändå allt som oftast alltid gör. 

 

Är jag introvert? Svaret på den frågan är för mig själv tveklöst JA.

 

Sen finns det några grejer som jag tror att jag faktiskt avskyr och som nog bara styrker min känsla av att jag nog är en introvert person. Jag har 2 punkter med exempel på saker som jag bara vill slippa att vara med om. 

 

1. Jag vill ju helst inte gå på en fest där jag vet att överdrivet många människor kommer att vara. Jag har många gånger bara skitit i att dyka upp på den typen av bjudning. Det har väl hänt att jag har fått skit för det, men jag tar hellre det än att befinna mig på ett ställa med på tok för många icke nära vänner eller anhöriga. 

 

2. Om jag någon gång skulle gifta mig så finns det en sak som jag upplever ofta hör till, men som jag absolut inte vill vara med om det är en svensexa. Jag tror heller aldrig att jag har varit inblandad i något som ens liknar en svensexa överhuvudtaget. Jag har tappat räkningen hur många (för mig) okända människor som har skrivit till mig och frågat om jag skulle vilja delta i en svensexa och vad jag vill ha för det att jag ställer upp. Man drar oftast en historia om att den som ska gifta sig följer Dannebloggen och har gjort så i många år. Därför vill man att jag ska delta i en svensexa. Ingen har hittills visat att dom kan betala mig det jag vill ha för något sånt trams. Så jag har aldrig sagt ja till det där. Jag är glad för det och jag vet inte om detta är ett tecken på att jag är introvert. Jag har inte tänkt så, men varför skulle jag vilja vara med på en svensexa för en person som jag inte känner om jag inte får bra betalt för det? Jag vill ju inte ens vara med på en svensexa när jag känner någon, och jag vill inte att något grabbgäng gör detta för mig i framtiden. Denna inställning hos mig kanske också är ett tecken på att jag är introvert. 

 

 Jag skulle säkert kunna komma på massor med saker som nog bekräftar att jag säkert är en introvert person, men det känns som man lätt kan bli väldigt negativ. Jag gillar att vara mycket för mig själv och då vill jag  sysselsätta mig med saker som jag gillar att göra. Jag ser inget fel med det. Jag är ju bara mig själv och jag tycker att mycket visar på att jag tar mina känslor och behov på allvar. Jag vill känna mig trygg och trivas med mitt liv. Mitt enda liv.