Egentligen vet jag inte längre när en pingissäsong börjar och slutar. Det känns som det är pingis hela tiden och alla: Tränar, tävlar och vilar i olika perioder, beroende på massor av olika förutsättningar och färdigheter. För mig har det känts som att jag har haft en säsong som började i mitten på augusti förra året och sen trappade jag ner med träningen i slutet på juni. Pingis för mig  handlar nu för tiden bara om träning. Jag tränar för min hälsas skull. Jag vill ju också känna att jag är en bra träningskompis till mina klubbkamrater i Trollhättan BTK (TBTK). Jag har inte märkt av att någon har tyckt att jag inte är bra och rolig att träna med. 

 

Mina tankar inför den nya säsongen är att jag vill nog bara fortsätta som jag har gjort under den förra. Jag är inte sugen på att tävla och jag vill inte vara med i något lag och spela seriematcher. Vad jag vet nu så har TBTK ett lag i DIV 3 och två lag i DIV 5. Jag har fått frågan om jag vill vara med och spela, men jag har sagt nej till det. Jag kommer heller inte att skaffa licens och jag tror inte att jag kommer att köpa några nya matchkläder heller. Vad ska jag ha dom till om "bara" tränar? TBTK tjänar ju heller inga pengar på att jag köper en nya matchkläder. Det blir varken plus eller minus i klubbkassan. Däremot måste alla som ska tävla denna säsongen ha dom nya matchkläderna. Klubben godkänner inte att man spelar i den gamla och när man tävlar så måste man ha klubbkläder där det tydligt framgår vilken klubb man tillhör. Har man inte det så kan en överdomare se till att man blir diskvalificerad från vilken tävling eller seriematch som helst. 

 

Min tanke med pingis är ju som sagt att jag bara ska träna och jag gör det för att det är bra för hälsan. Jag kommer nog att säga nej till allt annat, om jag får frågor om sånt som inte rör min egen träning. Ingen kan ju tvinga mig och jag känner ju också att jag vill ha distans till pingisen och jag orkar inte göra hur mycket som helst, även om jag får frågan hur många gånger som helst. Jag är ju en människa som bara väljer att spela pingis. Jag vill inte leva ett liv där jag tänker på pingis 100% av min fritid. Det kan lätt bli så om man säger ja till en eller två saker inom pingisen. Jag anser att jag inte kan hålla på med för mycket pingis. Hur gärna jag än skulle vilja och kanske ha tid för det. Håller man på för mycket så kommer man lätt till en punkt där man når en slutgiltig glädje. Jag kanske blir glad för framgångar och saker jag tycker att jag har lyckats med, men det kommer att vara svårt att må bra av alla framgångar för du är upptagen av att hela tiden komma vidare och göra mer för pingisen. När det sen kanske inte går så bra, då tror jag att jag lätt skulle kunna falla in i en tung och deprimerande period och den kan till och med vara svårt att ta sig ur. Risken är att jag i efterhand måste bearbeta mycket av sånt som blev för mycket för mig. Det är inte värt det och jag har ändå sett detta inom pingisen många gånger förut. Jag kan inte tänka pingis hur mycket som helst. Det kommer bara i slutändan att påverka mig på ett negativt sätt i allt jag väljer att göra. Träna och må bra i detta. Det är det viktiga för mig. 

 

Jag har ju också fått frågan om jag vill hjälpa till som tränare. Jag har sagt nej. När man är tränare så kan man inte räkna med att man får någonting tillbaka. Man ger alltid av sig själv till andra och tränarrollen för mig handlar bara om att dom du hjälper och stöttar ska bli bättre pingisspelare. Jag vill träna själv och jag vill göra bra ifrån mig på träningarna. För att man ska lyckas med det så behöver man vila hjärnan från pingisen ibland. Om jag skulle vara tränare och sen försöka träna själv så skulle det förstöra prestationsförmågan åt båda hållen. Det tar mycket på energin att hjälpa till som tränare. Den energin behöver jag ju spara på för att orka träna bra själv. Tränar man mycket så behöver man ju vila från pingisen. Lugn och ro vill jag ju ha då. Jag har svårt att se att jag skulle göra ett bra jobb som tränare när jag mest bara vill träna själv.  Det känns helt enkelt inte motiverande att hjälpa till som tränare i dagsläget. Jag är också av åsikten att antingen får man vara tränare eller spelare. Att blanda dom två är inget som jag tror håller i längden. Inte för mig i alla fall. 

 

Allt kring detta och hur jag tänker handlar egentligen inte om att jag inte vill. Det handlar mer om att det blir för mycket om jag gör för mycket av sånt jag vill. Jag har hållit på med pingis i nästan hela mitt liv så jag tror i alla fall själv att jag vet vad jag håller på med och hur jag tycker är bäst att göra. Det känns ändå skönt att alla som frågar mig om saker, också respekterar och accepterar att jag säger nej. Det hade ju varit jobbigt om man hade känt sig pressad och nästan tvungen att hjälpa till mer. Sen är det väl ändå så att jag har så mycket erfarenhet av pingis och då klarar jag väl av att hantera och göra saker så att det blir bra för mig själv, oavsett vad andra tycker och tänker.