Idag har jag roat mig lite med att räkna och försöka få grepp om vad som faktiskt krävs av mig för att jag ska ha en chans att nå min vision. Jag kan se att det finns möjligheter att jag får till allt som jag har tänkt mig. Min s.k. balansräkning  funkar och känns realistisk att uppnå. Jag har blivit övertygad om att det är värt ett försök och jag känner att jag vill fortsätta att sträva efter detta i några år till. 

 

Jag tänker ju att har jag ändå funderat i nästan hela mitt liv på detta så är ju typ 4 år inte så mycket om man jämför med hur länge jag har försökt hittills. När nu tycker mig ha en lösning på hur jag ska få loss alla pengar som jag tror mig behöva, då känns det ju bara dumt att ge upp. Dessutom tror jag att om jag ger mig nu så kommer jag bara att må dåligt och bli deprimerad över att jag faktiskt trodde på att jag hade hittat en lösning, men i slutändan så körde jag inte på den och gjorde ett försök. Det kommer jag att ångra. I många år har jag funderat utan att veta något om hur det ska gå till. Dom senaste åren har jag gjort saker och jag har känt att det har tagit mig framåt. Sen har det dom senaste tre månaderna har jag stått lite still. Jag har inte vetat hur jag ska ta det vidare. För något år sen tänkte jag också på att faktiskt ge upp detta nu under sommaren 2024. Jag sa till mig själv att om jag inte ser en lösning under sommaren som jag känner att jag vill köra på, då är det inte värt att fortsätta. Jag vill inte ens tänka på min högsta dröm i livet då. Jag har också trott under dom senaste månaderna att jag nog kommer att ge upp. Nu har jag ändrat mig. Jag vill kämpa några år till. Jag tror att på mig själv och jag känner att det är möjligt att nå mitt livs dröm och vision. Det kan ju också gå snabbare än några år. Med mer pengar ser man ju också ofta mer möjligheter. Jag tror också att bara jag håller drömmen vid liv och vill detta så ända in i helvete, så får ett sådant mindset mig till att se att detta inte är omöjligt med rätt typ av strategi och ansträngning.