För ett tag sedan så valde jag ju att avbryta mitt konstprojekt och sparande av alla pengar som jag tjänade på den konst jag skapade. Jag kände ju att dom planerna jag hade för det inte funkade. Det kändes som det skulle bli ett evighetsprojekt om jag skulle ha fortsatt och försökt klara det mål jag hade. Jag vet ju att man aldrig ska ge upp, men jag hade ju hållit på i flera år och när jag såg att jag inte hade kommit längre och insåg hur mycket jag då hade kvar att göra, så kändes det bara meningslöst att fortsätta spara alla pengar som jag tjänade på detta. Även om jag i framtiden hade klarat att få ihop alla pengar som var målet med min konst, så skulle dom förmodligen inte räcka till det jag vill köpa när jag väl når målet. Jag kommer att behöva mer pengar och när jag får ihop dom så kostar det jag vill köpa mer igen. Det trodde liksom inte på min strategi och även om jag någon gång i framtiden hade klarat av det så hade det nog varit så att jag då hade insett att jag har lagt ner för mycket tid på att förvekliga min dröm om att skapa ett maffigt konstverk som blev värt en ansenlig summa pengar. Allt var bara för mycket och oavsett hur jag vände vred på det så tar det för lång tid. Dessutom var oddsen att jag skulle klara av att slutföra det ganska låg. Efter lite uträkningar och logiskt tänkande så kände jag att chansen att jag skulle fixa det var 10%. 

 

 

Som det är just nu så jobbar jag på med detta på samma sätt som jag gjorde innan jag avbröt själva strävandet mot målet. Däremot bryr jag mig inte om att spara dom pengar jag tjänar på det. Jag låter dom gå upp i allt annat som ha att betala när man lever sitt liv. Det gör ju också att jag inte kan kalla det för ett konstprojekt längre för jag investerar ju inte sparade pengar vidare i konst. Jag sparar ju heller ingenting av sånt som kommer in nu. Däremot så har jag pengar sparat sen tidigare, så jag har ju nytta av vad jag har gjort. Det är bara att jag inte bryr mig om att kämpa mot specifika mål nu. Jag tror ju inte att det kommer att funka och att jag ska tro på vad jag gör är nog en förutsättning för att kunna lyckas. 

 

Jag vet inte om jag i framtiden kommer att ge mig i något igen som jag kommer att kalla för konstprojekt. Som det känns nu så tror jag inte det. Jag har provat så många olika saker och det känns som att allt mer eller mindre har gått åt helvete. Sen har jag ju andra drömmar i livet som känns mer motiverande att sträva efter. Konst är nog inte min grej. Så känns det nu i alla fall. Sen vet man ju aldrig vad man ser för möjligheter i framtiden som man också kanske väljer att sats på. Jag stänger ju aldrig några dörrar för saker som jag ser möjligheter att göra nånting bra med.