Det har varit mycket jobb denna veckan. Imorgon lär det väl kännas i kroppen när man har avslutat jobbet och får ledig helg. Just nu känner jag inte efter så mycket. Jag bara kör på med jobb och andra grejer hela dagarna. Men till helgen när jag inte känner att jag har så mycket att göra, då brukar den där tröttheten kännas ordentligt, och den känslan går inte att slå bort då. Gör man det så blir det bara ännu värre på något sätt. Det är svårt att exakt förklara känslan, men man har väl bara inte vilat kroppen tillräckligt under veckan, och mot slutet så säger kroppen ifrån. Nu räcker det liksom. 

 

Annars känns de mesta bra. Jag tror fortfarande att jag kommer att kunna fixa mycket av allt sånt som jag vill hinna göra innan detta året är slut. Det känns ganska lugnt på något sätt. Läget är under kontroll och jag tvekar inte på mig själv. Jag får ihop allt ekonomiskt och jag kommer att orka om inget oförutsett händer med min hälsa. 

 

Det enda jag tror att jag kanske kommer att misslyckas med, det är väl att jag kanske inte kommer att klara av att spara så mycket pengar som jag först ville göra under detta året. Jag känner ju heller inte att jag bara ska göra allt för att tjäna pengar och sen spara. Man lever ju här och nu och ska man vara lite dramatisk så vet man ju sällan när livet är slut. Det finns ju egentligen ingen mening med att dö och ha massor med pengar på banken. Jag tänker ibland på det när folk kritiserar mig och frågar varför jag lägger så mycket pengar på tex Utekvällar och mat. Man lever ju här och nu och pengar måste man ju ha, men det är väl också meningen att man ska dom för att man ska kunna spendera dom? När jag köper grejer så är det ju också det som skapar jobb till andra människor. Tänk om tex alla miljonärer i detta landet skulle spendera sina pengar istället för att bara spara dom. Det skulle ju skapa fler arbetstillfällen och fler människor skulle få det bättre. Jag kanske överdriver lite, men jag tycker att det ligger lite i vad jag säger. 

 

 Nu är det ändå så att jag vill spara en del för jag tror att jag lättare då håller mina fötter på jorden. Jag vill ha med ett sparande och jag har en vision i livet som jag gärna vill försöka uppnå. Jag inser att ska jag ens kunna tänka på att förverkliga denna dröm så behöver jag ha pengar och då vill jag ändå försöka spara en slant som jag sen kan investera vidare. Jag mår också bättre om jag känner att kan spara lite. Det känns mer moget och klokt, samtidigt som jag automatiskt stannar upp lite och funderar på vad som faktiskt är rätt för mig att göra med mina pengar. 

 

Men som sagt: Man får inte glömma att man lever här och nu. Ibland får man släppa det där kämpandet med att dra in pengar och istället bara leva för det man har, utan att bry sig så mycket om sina cash. Jag vill inte komma till en punkt i livet där jag inser att jag har tänkt för mycket på hur jag ska göra för att dra in mer pengar. Jag mår ju hellre bra och spenderar. Jag vill inte må dåligt över att jag aldrig kan unna mig något för att jag väljer att sätta in det mesta på banken. Jag vill leva mer och inte mindre.