Jag har känt dom senaste dagarna att jag inte orkar greja med för många saker. Jag jobbar på, går mina promenader och grejar med lite vardagliga saker. Jag har under denna veckan också grejat med att tjäna pengar och flytta dom till vad jag anser vara rätt plats för nu. Allt jag får gjort känner jag mig nöjd med. 

 

Men jag känner att jag inte orkar så mycket. När jag grejar nu så känner jag att jag ofta får stanna upp och egentligen inte göra nånting. När jag stannar upp så kanske jag bara: Tittar i min telefon, sitter i massagestolen eller lägger mig i sängen. Det känns lite obehagligt att jag ändå inte har så mycket att göra, men att jag ändå tycker att det lätt kan bli för mycket om jag inte stannar upp och bara skiter i allt och inte gör nånting. Det känns ju bra att jag faktiskt kan stanna upp och bara ta det väldigt lugnt. Hur lätt hade det varit om jag tex hade haft: Hus, familj och bil? När hade jag då kunnat haft en stund för mig själv? Eller hade jag bara känt att det då inte spelar någon roll för man har det ju väldigt bra med sin familj eftersom man kanske har många trevliga stunder. Känns inte stunderna med ensamhet och tiden då man stannar upp från allt man har att göra inte lika viktiga när man har andra som man måste bry sig om? Jag har inget bra svar på detta. Jag bara funderar. 

 

Just nu är jag i alla fall glad för att jag har lärt mig att stanna upp och inte bara köra på med saker fast jag känner mig trött, snurrig huvudet och mörbultad i kroppen. Man måste ju hitta ett sätt att leva sitt liv på som man kan fungera väl och samtidigt må bra. Ingen kommer ju att tjäna på att jag kör för hårt och inte bryr mig om att jag inte tog kroppens signaler på allvar. Allra minst jag själv. Jag tänker fortsätta med att vara noga när det kommer till att stanna upp och inte göra nånting. Det är viktigare att jag mår bra än att jag presterar och får saker gjorda. Det är inget fel med att tänka så, oavsett vad andra tycker att jag borde göra.