Annars som sagt så har jag den senaste tiden tänkt på att göra mycke av sånt som jag vet får mig att må bra. Jag gör inte alltid det som jag tänker för stunden att jag borde göra. Jag tänker liksom ett steg till. Om det är rätt eller fel vet jag inte, men jag mår i alla fall inte dåligt av det. Jag har tex tänkt flera gånger denna veckan att jag ska gå ut en kväll och hänga någonstans, typ över natten. Fast när jag funderar ett varv till på något sånt så känns det fel med tanke på pandemin och alla restriktioner. Sen tänker jag också att det inet kommer att kännas så roligt att sätta sig på något tåg eller i en buss och åka hem mitt i natten. När jag tänker så i dessa tider, då känns det mycket skönare och bättre för mitt mående om jag bara slappar hemma under kvällen och går och lägger mig innan midnatt. Man vaknar ju dessutom upp dagen efter betydligt piggare och fräschare än vad man skulle ha gjort om man ger sig ut och har en "galen" partynatt. Just nu känns det väldigt bra att jag bara har hållit mig hemma, även om det ibland känns som man sitter hemma alldeles för ofta, men jag tror i alla fall att jag på sikt mår bättre av att stanna hemma i dessa tider. Jag kommer inte att må bättre för att jag går ut. Det funkar inte så för mig. Jag vill mer stanna upp och sitta för mig själva och tänka. Jag vet sen tidigare att det funkar bättre för mig än något annat. 

 

Jag måste ändå säga att mycket känns bra så man kan ju undra varför man mår dåligt. För mig handlar det mycket om saker som kommer över mig. Händelser som ligger långt tillbaka i tiden som jag sen länge har insett att jag inet kommer att kunna släppa. Jag tror inte att jag vill det heller. Om jag inte lever nära mina känslor och inte låter mig själv känna det jag faktiskt känner, då tror jag att jag på sikt kommer att må ännu sämre. Jag klarar liksom inte av att förtränga hur mycket som helst. Förr eller senare kommer mycket av sånt fram ändå och i den stunden känns allt bara ännu tuffare.

 

Jag får ta det där ibland att jag mår lite dåligt. Jag mår ändå bra över många saker i mitt liv idag. Jag har ju också sedan nyårsdagen slutat göra saker där jag inte kan vara säker på om jag i längden mår bra av det. Jag kommer väl att komma ur den här lilla "downkänslan" som jag går och bär på just nu, men det kommer nog att ta sin tid. Jag får väl bara acceptera att det tar den tiden det tar. Det är nog det bästa jag kan göra just nu.