Jag kör på med mina saker och jag är förvånad över att jag inte misslyckas med mer än jag gör. Tänker jag efter så känns det ju som jag har misslyckats med massor med saker och min självkänsla är väl inte alltid den bästa och därför kommer dessa tankar. 

 

Jag har mycket fokus nu på att få loss mer och mer pengar och det går bra. Jag vet ju också att jag egentligen inte kan misslyckas. Jag vill nå min vision, men om jag i framtiden känner att detta kanske inte fixa så har jag ändå fått det mycket bättre än tidigare. Varje grej som tar mig närmare visionen gör bara att jag blir stabilare och får bättre "rulle" på pengarna. Känner jag ett år från nu att jag inte orkar bry mig mer, så kan jag ändå ha det bra och få det bättre i framtiden av det jag har gjort för att komma närmare den vision jag har. Det känns bra, men jag vill ju inte ge upp detta med visionen i första taget.

 

Jag inser också att allt kämpade med detta och även andra saker inte alltid går klockrent. Man möter ju alltid hinder på vägen och dessa kan ju göra att man lätt känner att man har misslyckas. Men ett misslyckande är ju just bara ett misslyckande och mer än så behöver man ju inte se det som. Varför ska man överanalysera ett misslyckande? Det är ju egentligen inget måste tänka på att man har misslyckats. Känner man att något man har gjort kanske inte blev så bra då kan man ju bara försöka göra en förändringen. Det kanske inte heller blir som man vill, men av allt jag har gjort i livet så är det ju väldigt lite som har blivit totalt katastrof. Många fel och misslyckanden har jag haft, men de mesta ändå blivit ganska bra i alla fall om man bara låter tiden gå och har lite tålamod. En förändring som man tänker att man vil göra blir ju sällan till ett bra resultat med en gång. Man måste ofta ge saker lite tid. Ha tålamod och tro på sig själv så brukar det ju faktiskt bli ganska bra, även om allt inte blir som man har tänkt sig. Sannolikheten att det värsta händer är ju aldrig stor. 

 

Följer man sin egen magkänsla och tror på sig själv, så blir det ofta väldigt bra i slutändan. Saker och ting som jag tidigare har lyckats väldigt bra med har från börjat vetat hur jag ska göra och jag har sällan brytt mig om vad andra har sagt till mig om folk  säger raka motsatsen av vad jag tror på. Hade jag lyssnat på för många s.k. förståsigpåare som jag har haft med att göra hittills i mitt liv, då hade jag misslyckats med många av dom sakerna som jag idag kan känna att jag har lyckats väldigt bra med. 

 

Den förändring som jag känner att jag behöver göra nu är att jag inte behöver tänka så mycket på den känslan som kommer när man inte tycker att man har lyckats med nånting som man försöker fixa. Det är ju väldigt sällan någon katastrof. Det är ju bara att ändra och försöka igen. Ge dig själv som många chanser och ha tålamod så blir allt så bra det bara kan bli om jag är redo för nånting. Detta känns som ett ganska bra tänkt att ha. Då blir man ju inte lika lätt besviken när man kanske tycker att man har misslyckas. Jag kommer aldrig att lyckas med allt och då förmodligen kommer jag bara att misslyckas med mer saker om jag tänker för mycket på alla mina misslyckanden. Kör på: En förändring, ha tålamod, var inte för hård mot dig själv och överanalysera inte misslyckande. Att jag mår bra i allt jag gör är ju ändå alltid det som är viktigast i slutändan, oavsett om jag misslyckas eller lyckas med saker och ting.