I veckan har jag ofta känt ett behov av att liksom göra mer, men så har vi ju detta med pandemin. Jag har ju semester och stundtals sitter jag instängd i min lägenhet. Framförallt på kvällarna har jag dom senaste dagarna känt ett behov av att komma ut, kanske hänga i någon bar och träffa folk som jag trivs med. Det känns ju fortfarande som pandemin pågår i allra högsta grad och att jag vill ta det på allvar.  Jag tycker att det känns fel att tex gå ut en kväll, även om jag vill och känner ett behov av att göra det. Vissa kvällar denna veckan har känts riktigt jobbiga. Jag vill ju gå ut, men jag vill samtidigt göra det som känns mest rätt. Det känns fel, men samtidigt vet jag ju inte vad som är rätt och fel.

 Det jag vet är att det är inte värt att tex gå ut en kväll om det sen visar sig att man blir allvarligt sjuk av det. Sen tror jag ändå inte risken för min del är så stor. Även om jag skulle bli sjuk så kanske det inte beror på just en utekväll. Dessutom kan man ju hålla avstånd och på andra sätt vara försiktig även om man går ut och festar. Det känns som jag inte kan veta nånting. Men hur jag än tänker så vill jag göra det som känns mest rätt för mig att göra. Vad som sen är rätt det kanske jag vet i efterhand. Under tiden får jag lita på mitt egna omdöme. 

Det blir väl lätt så för mig att jag känner ett starkt behov av att komma ut.  Det är ju ärligt talat inte jätteroligt att sitta inne i en liten lägenhet när liksom lusten att gå ut och ha en trevlig utekväll faller på. Många gånger kanske det ändå är så att jag bara vill sitta hemma och tex kolla en bra film, men jag vill så mycket hela tiden och då blir det lite extra jobbigt när jag känner att mig begränsad. Det skulle också kännas fel om jag inte brydde mig om att det finns något som heter coronavirus. 

Men att jag bor som jag gör och inte har så överdrivet mycke att göra, plus att pengar rullar bra gör mig ju rastlös i dessa tider. Det kan kännas jobbigt att få kämpa emot sånt som man känner för att göra. Det som känns mest rätt att göra är ju inte alltid det roligaste. 

 Jag brottas lite med mig själv här. Jag vill alltid göra det som känns mest rätt för mig, enligt min moral och mina värderingar. Jag vill fatta kloka och mogna beslut. Sen har jag ju mina behov av att känna känslan av att jag mår bra och ett sätt är ju att göra mycket av sånt som jag gillar att göra. Att tex sitta hemma, kväll efter kväll när man innerst inne vill något annat, det har känts tufft vid ett flertal tillfällen under denna semester. 

Däremot går jag naturligtvis ut.  Jag går mina promenader och jag gör mina ärenden på stan. Jag ser till att hålla avstånd och så när jag är ute.  Jag tänker inte stänga in mig på dagarna också. Då skulle jag ju bli tokig. Det känns ju någonstans fel om man går runt och är rädd för att leva sitt liv och inte gör saker man mår bra av. 

Jag tänker också att det kanske inte är så farligt att gå ut någon kväll och hänga heller. Många gör ju det och jag har ju gjort det många gånger innan denna pandemi. Vad jag vet har jag aldrig blivit smittad tidigare av någon sjukdom p.g.a tex en utekväll. 

Men det är ändå något med detta virus som säger att man i alla fall ska tänka till och vara noga med att minska risken för att smitta andra, eller bli smittad själv. Ibland vet man inte vad som är rätt eller fel, men allt går vidare ändå. Jag är glad och nöjd över att jag inte har blivit sjuk, eller ens känt av några symtom.