Många tankar om livet.❤️
Jag sträver ofta efter att försöka vara så avslappnad som möjligt. Det känns ju bra i kroppen när man kommer ner på den nivå där man vill vara. Dessutom upplever jag att många av dom problem som man kan tänkas ställa inför löser sig helt, bara för att
jag är maximalt avspänd. Även om jag inte lyckas fixa allt som jag vill åstakomma i livet så tror jag i alla fall att jag har gett mig själv dom bästa förutsättningarna om jag känner att jag kan slappna av fullständigt när jag kämpar med mina saker
i livet.
De finns så mycket som är bra för mig när jag är avslappnad. Det är lättare att leva i nuet. Jag upplever lättare att ta genomtänkta och kloka beslut. Besluten jag tar känns mer rätt när man befinner sig i nuet. Jag låter mig heller inte påverkas lika lätt av vad andra vill att jag ska göra, eller bara vad andra gör. Jag gör liksom som jag vill och avspändheten gör ju att jag känner mig väldigt trygg med att det jag väljer att göra är rätt för mig.
Just nu känns allt väldigt bra. Jag känner mig bra i kroppen. Jag går mina 70 000 steg i veckan. Jag känner hur jävla bra jag mår bara av det. Jag känner mig trygg med dom beslut jag fattar och det känns roligt och spännade att jag har som nyårslöfte och mål att minst en gång i månaden göra nånting som är utöver det vanliga för mig.
Jag tänker också att oavsett vad jag åstakommer i livet så kommer jag alltid att vilja något mer. Och även om jag inte hade gjort dom där sakerna som jag kanske idag kan känna vara fel, så hade jag nu ändå tänkt på andra saker där jag känner att jag hade kunnat gjort annorlunda. Sånt är livet på något sätt. Man lever, gör fel och lär sig förhoppningsvis av sina misstag.
Jag känner mig idag ganska nöjd med mitt liv. Om jag inte får så mycket mer, så vet jag att jag har det bra nu i alla fall. Känslan jag har är att jag kommer inte att få det sämre...bara bättre, oavsett vad jag väljer att göra framtiden. Avspändheten och vetskapen om alla fördelar med att leva i nuet gör att bara går runt och mår väldigt bra. Med tanke på att jag nu upplever att många idag berättar att dom inte mår bra, så känner jag mig väldigt nöjd över att jag gör det i alla fall. Jag tycker alldeles för många berättar om hur dåligt dom mår över allt möjligt. Jag tänker tex på några av dom sk influencers som jag följer och som jag tycker många gånger har sagt just detta att dom inte mår så bra. Personerna som jag tänker på verkar ju utåt sett leva ett bra liv och dom några har personliga egenskaper som jag känner att jag skulle vilja ha mer av. Dom kansek också har gör och har saker som jag skulle vilja ha....ändå tycketr jag många av dessa personer berättar om att dom inet mår så bra. Varför mår folk så dåligt när dom ändå verkar ha det bra, och dessutom har mycket av sånt som många människor kanske bara kan drömma om?
Jag har sagt detta förut, men jag kan säga det igen: Är det så att jag på bekostnad av mitt välmående inte kan få allt jag drömmer om, då vill jag inte förverkliga och fullfölja mina drömmar. Om priset man får betala tex är: Psykisk ohälsa, panikångest eller bara ett tillstånd av stress och alldeles för mycket att göra, då vill jag inte ens sträva efter att leva i min dröm. Då får allt bara gärna vara som det är just nu.
Under mitt liv känner jag att jag har varit med om många händelser som har fått mig att komma till insikter som sen har fått mig att förändra mig själv från en dag till en annan. Jag har tex många gånger tvingats erkänna att jag kommer inte att må bra om jag inte bryter helt med vissa personer. Det har ofta känts jobbigt, men personer som ger mig dålig energi och kanske också vill utnyttja mig gör ju bara att allt blir ännu jobbigare i slutändan om man fortsätter att låta dessa vara en del av ens liv. Jag kan inte komma till någon annan slutsats än att det enda som är rätt är att bryta helt med personer som ofta får mig att må dåligt. Jag har fått extremt mycket skit för detta. Många har sen försökt ge mig dåligt samvete genom skylla ifrån sig problem på mig, som dom själva har orsakat. Det är så jag känner i alla fall. Sånt har jag tagit åt mig av tidigare och fått dåligt samvete över, men idag biter inte detta på mig längre. Jag tycker ändå inte tat jag gör något fel när jag tex klipper med folk som jag inte vill ha i mitt liv. Mår jag inte bra av det, så vill jag inte ha det. Svårare än så är det inte.
Jag är mycket för mig själv. Jag trivs bra med det. I ensamheten föds stora drömmar. Idag hade jag nog aldrig vetat vad jag verkligen vill om jag inte hade dragit mig undan och haft så mycket egentid som jag har haft, och har. Jag är för mig själv många timmar varje dag, oavsett om jag jobbar eller är ledig. Ensamheten och att söka ensamheten är så naturligt för mig. Den har alltid varit en del av mitt liv. Jag mår inte dåligt av den. Jag har fattat så många bra beslut i min ensamhet som jag aldrig hade kunnat komma på om jag inte hade haft stunder för mig själv. När man är i sin ensamhet då har man ju tiden att fundera över saker. Den tiden finns ju inte när man jobbar eller gör saker med andra människor. Om livet bara skulle snurra på i ett högt tempo och jag aldrig skulle få tid för reflektion och eftertänksamhet, i min ensamhet... fy va dålig jag skulle bli och jag skulle inte må speciellt bra.
Jag funkar nog eegentligen ganska dåligt med andra människor. Om människan är ett flockdjur då är jag nog en människa som är ett undantag som bekräftar regeln. Jag trivs inte alls med att ha många männsikor omkring mig. Jag är väldigt blyg. Det är också något jag alltid har varit. Det är också en naturlig del av mig. Jag minns när jag var riktigt liten att människor i min omgivning påpekade min extrema blyghet och tyckte att det var något som var dåligt med mig. Under hela livet har jag fått höra att det skulle vara något negativt. För mig känns det inte så. Jag vill ju bara vara mig själv och det känns ju bara positivt. Jag försöker inte vara någon annan än den jag är. Sån har jag alltid varit och sån vill jag fortsätta att vara. Dessutom har jag fått utså så mycke skit i mitt liv så för mig är det nog bara ganska naturligt att bara ligga lågt och inte prata mer än nödvändigt. Som exempel på skit så har jag ju ofta fått höra av andra som tror att dom vet bättre är att jag aldrig kommer att kunna klara mig själv. Att jag inte kommer att kunna få ett arbete eller tjäna några egna pengar. Att jag bara kommer att vara beroende av andra och att jag aldrig kommer att kunna klara av livets alla hårda och tuffa prövningar som man så ofta ställs inför. Jag har ofta fått höra att jag har fel inställning och att vad jag än gör så är det jävligt dåligt. Idag håller många av dessa personer käften. Undra varför?
Jag har ofta tänkt tanken att jag inte behöver bry mig om vad andra tycker och tänker. När man får väldigt mycket skit så blir det ju så automatiskt. Man slutar bry sig. Man slutar lyssna och detta gör säkert människor som ger mig skiten ännu mer frustrerade. Jag tänker ofta att jag bara ska göra min grej, ha en inre tro på att det jag gör är rätt och kämpa för det. Håller jag mig till detta så blir det bra i slutändan, oavsett vad andra säger till mig.
Det finns ett ordspråk som jag under det senaste halvåret säkert har upprepat för mig själv flera gånger om dagen. Det lyder: Jaga inte männsikor. Gör bara din grej så blir det bra. Jag tror på detta stenhårt, men det stör mig att jag inte har kommit till insikt med det förrän typ nu. Jag vill ha rätt människor omkring mig i mitt liv. Rätt människor får man inte omkring sig genom att försöka jaga dom man känner att man vill ha nära sig. Rätt människor tror jag att jag får omkring mig om jag: Är mig själv, gör min grej och inte bryr mig om människor som på ett eller annat sätt försöker trycka ner mig. Jag upprepar ofta meningen: Jaga inte människor. Som sagt: Kör jag bara på min grej, så kommer förr eller senare rätt människor till mig ändå. Jag tänker ofta på var mitt liv hade tagit vägen om jag hade lyssnat på alla dom människor som sa till mig att jag aldrig kommer att klara mig själv. Eller dom som tyckte att det var fel att jag tog ett busskörkort. Eller dom som har sagt att jag missar en chans att tjäna pengar om jag inte gör vissa saker...som idag (när jag har facit) visar sig hade varit en ren förlustaffär för mig, om jag hade gjort som vissa sk förståsigpåare sa att jag borde göra.
Ibland önskar jag att jag hade kunnat sträcka mig genom tiden och krama om mig själv när jag var väldigt liten. Jag skulle säga till den där blyga, trötta och ledsna pojken som inte mådde bra att du kommer att komma till en punkt livet där du mår väldigt bra och vet vad du vill. Jag lovar dig det. Hur har jag orkat fortsätta leva vidare när jag gång på gång i mitt liv har fått utså så mycket skit, eller bara mått jäkligt dåligt? Hur orkade jag fortsätta utan att säga ifrån och kasta skiten tillbaka med full kraft utan att ge mig? Hur har jag orkat fortsätta gå vidare trots att vissa har rört mig på ett sätt som jag inte har gillat? Hur orkade jag fortsätta, fast jag sen länge borde ha förstått att jag bara blir utnyttjad? Att jag mår bra idag kanske beror på att jag har orkat fortsätta, men det beror nog också på att jag aldrig tidigare har varit så säker på vad jag vill och att jag tror att jag kan fixa allt, samtidigt som jag fortsätter att bara må bra. Jag vet vad jag vill för att jag är mycket för mig själv och för att jag inte alltid vill vara andra till lags. Jag mår bra för att jag ofta säger nej och på så sätt står upp för mig själv. Jag gör min grej och jagar inte människor.
När jag nu sitter här i mitt hem och skriver och funderar så känner jag att jag faktsikt tycker om att göra det. Kanske har jag hittat det sätt att blogga på som är optimalt för mig. Det är detta jag mår bra av, även om jag ibland skriver om saker som jag tidigare har mått dåligt över. Jag lär också känna mig själv på ett sätt som jag inte tror inte hade varit möjligt för mig utan bloggen.
Trackback
Du är så cool!