Allt känns så konstigt nu. Typ ingenting blir som jag har räknat med, men det går bra ändå.  Om man tex får in mycket mer pengar än vad man inte trodde att man skulle få så är ju det ingenting som jag klagar på. Det går ju bra. Jag fick ganska mycket extrapengar i måndags. Först fattade jag ingenting, men förtsod jag ju varför och samtidigt kunde jag släppa några tunga stenar som ajg länge har gått och burit på. Jag oroar väl mig för mycket, men detta blev ju som sgat bra ändå. Jag vet att jag kommer att få in lite extra nästa vecka. Jag har inte tänkt på det heller, men visst blir man nöjd när man får in en bra slant i mitten på en månad. Sånt är jag inte bortskämd med. Sen kommer ju också lönen i slutet och några dagar efter den brukar jag få in lite småsummor. Allt de har jag ju räknat med, men i slutändan kommer ju november att bli en  bra ekonomisk månad. Mycket bättre än vad jag hade räknat med. 

 

Mitt oändliga tålamod har nog lönat sig. Det kan inte var anågot annat för jag har tänkt hundratals gånger att jag typ bara ska lossa på pengar en gång och sen kämpa vidare mot att få ihop så mycket pengar som jag behöver för att kunna förverkliga helt galna drömmar. Men jag har bara gjort det som känns rätt att göra. Det som jag tycker är rätt kanske inte alltid är det roligaste. Men jag tror ändå att det som känns mest rätt också är det beslutet som känns mest moget av mig. 

 

Jag känner att det "brinner" i kroppen. Jag vill så jävla mycket nu, men jag vill också fortsätta göra sånt som känns mest rätt att göra. Rätt för mig alltså. Det kommer jag att må bäst av på sikt. Oavsett om jag: Förverkligar drömmar, tjänar bra med  pengar eller träffar kändisar...så  vill jag alltid må bra. Annars blir ju inget värt något. Livskvaliten försvnner väl om man inte mår bra? Vad spelar det för roll om du får allt i hela världen, tjänar pengar som fan och träffar roligt folk? Mår du inte bra kan du ju inte njuta av nånting i alla fall. Hur skulle man kunna njuta av framgång och förverkligande av drömmar om man samtidigt inte mår bra? Jag är glad att jag mår bra. Då blir ju allt förmodligen bra i slutändan ändå, oavsett vad liksom.