Jag har någonstans också fattat (förr eller senare) att man får ingenting om man inte kämpar för det, åtminstone är det så för mig. Jag har fått bekräftat många gånger att jag får lön för mödan. Bara jag kämpar för min egen skull, så blir oftast allt väldigt bra i slutändan. Jag har också varit glad över att jag inte  alltid har lyssnat så mycket på vad andra har sagt och säger om det ena och det andra som jag grejar med. Jag vet ju många gånger bäst själv. För så är det väl? Vad vet andra om vad jag vill och varför ska jag lyssna på någon annan som inte är insatt i nånting som jag kanske har funderat, vänt och vritt på i flera månader, eller kanske år? På något sätt spelar det ju då ingen roll vad andra säger, för dom vet ju som sgat oftast inte ett skit om det som jag själv väljer att hålla på med.

 

Dessutom gör jag ju mycket för min egen skull. Jag lyssnar gärna på personer som jag litar på, Sköna människor som jag ser upp till vill jag ju gärna ha nära mig och dom får gärna säga vad dom tycker och tänker till mig,  men i slutändan vet jag ju att det alltid är mig själv det hänger på om det är någon jag vill ha och ska lyckas med att få. Är det sen så att jag misslyckas med det jag gör då kan jag ju liksom ändå inte skylla på någon annan. Det blir ju också då jag som måste rätta till alla dom fel och misstag som jag själv har orsakat. Det får man nog räkna med, oavsett om man väljer att lyssna på vad andra tycker och tänker eller inte. Det finns ingen annan som hjälper mig när saker och ting går åt helvete. Det kan man ju inte räkna med. 

 

Man behöver inte vara rädd för att göra fel. Man lär sig ju av sina misstag. Gör jag bara saker för min egen skull så vet jag att jag någonstans gör rätt i alla fall.