Om jag upplever att en person ändrar sig. Alltså en person ändrar sig till det bättre. Då ska väl inte jag vara sämre än att jag kan ändra mig också? Det är något som jag ofta försöker tänka på. Jag tycker att jag ofta hamnar i sådana situationer där jag upplever att personer har ändrat sig till det bättre. Det kan ju handla om vad som helst när det kommer till att jag tycker att en person har bättrat sig, men det just det där när jag upplever att en person har ändrat sig till det bättre. Är jag då en person som alltid ändrar mig också? Jag är inte säker på om jag alltid är en sådan person, men jag är inte säker på att jag alltid bör vara en sådan person heller. 

 

Jag tycker någonstans att det känns som en bra tanke att om en person ändrar sig till det bättre, då ska jag inte var sämre än att jag kan ändra uppfattning om den personen. Jag får liksom inte vara sämre än att jag kan ändra mig också. Samtidigt vet jag att jag inte alltid är en sådan person som ändrar mig, även om jag upplever att någon person ändrar sig till det bättre. Ibland har ju någon gjort något mot dig där man bara känner att man inte vill ge den här personen chansen igen. Ibland funderar man ju på hur många chanser man egentligen ska ge en person. Dessutom glömmer aldrig om någon tex har jävlats med mig på något sätt. Då är det inte så lätt för mig att bara ändra mig. 

 

Jag får jobba vidare på det där. I grund och botten vill jag vara en person som kan ändra mig från att ha en negativ uppfattning till att få  en positiv uppfattning om en person som ändå har ändrat sig till det bättre. Den grundtanken vill jag ha. Annars går jag nog sönder innobords om jag inte försöker tänka så.