Känner mig lite tom idag. Det är en fin söndag. Vädret är fint och ute ser det redan ut att börja bli vår. Snön är nästan helt borta  Vad som finns kvar nu är bara alla dessa högar av snö som dom som jobbar med att röja snö har lagt på alla möjliga ställen. Jag hoppas att det inte kommer mer snö nu, men det hoppas jag alltid när jag ser att den regnar och värms bort. Sen kan det ju alltid bli någon dag där snön kommer tillbaka, men jag är ganska nöjd med att jag inte längre upplever vintrar där snön kanske faller i november och sen inte smälter bort förrän i slutet på mars.

 

 

Jag tänker mycket på mitt slutgiltiga mål som jag har med min privatekonomi.  Det känns som att jag vet vad som krävs och jag har en bra plan för hur jag ska nå mitt mål. Jag är egentligen helt säker på att jag fixar detta till slutet av april, eventuellt maj. Skulle jag ha fel så tänker jag inte ge mig där utan jag kör tillls jag har fixat det. Så är det bara, och fan ta mig om jag bara skulle sluta bry mig om att fixa detta. 

 

Det är viktigt för mig det där med pengar och att jag känner att jag får min privatekonomi som jag vill ha den. Att jag har blivit sån grundar sig nog i att jag en gång har levt ett liv där jag var väldigt fattig. Hade  jag vetat vad jag vet idag om vad jag kunde gjort åt saken på den tiden när det var som jävligast, då hade jag nog sluppit mycket av det lidanden och den stress jag så många gångar har känt inom mig när det just kommer till pengar och  privatekonomi. 

 

Idag är det inte så längre, och det är jag glad för. Jag har haft det bra under många år nu.  Idag kan jag ha ganska stora ekonomiska målsättningar. Jag tänker alltid göra allt jag kan för att jag ska ha det bra ekonomiskt. Jag kommer ändå aldrig att kunna tjäna igen dom pengarna som jag anser att jag hade rätt till under den tiden som livet var som värst för mig. Det var jobbigt redan innan den där delen av livet drabbade mig. Det blev ännu jävligare sen, innan allt blev riktigt bra. Jag önskar inte att någon enda människa får genomlida den skiten, på ett sånt sätt som jag fick göra under dom där åren då jag tycker att jag hade det som värst i mitt liv.