Jag har just nu massor av tankar som snurrar runt i mitt huvud. Jag vill också hur mycket som helst. Jag försöker få ordning på tankarna och samtidigt tänker jag mycket på hur jag ska kunna fullfölja mina drömmar på ett sätt som gör att jag samtidigt mår bra i allt jag gör. Det är väl därför jag nu sitter och bloggar och försöker genom den att komma på vad jag faktiskt tänker på och hur jag ska får ordning på allt som jag vill köpa och göra . Detta med bloggen är ju ett bra sätt för mig att vända och vrida på saker och ting. När  har skrivit klart kanske jag har hittat svaren som jag söker. 

 

Allting tar längre tid för mig än vad det gör för andra. Det så det ofta känns i alla fall. Jag tycker mig se andra fixa sånt som jag vill göra betydligt sanbbare och på ett mer effektivt sätt än mig. Det är inget jag egentligen bryr mig om, jag bara konstaterar att det är så jag känner.  Jag är ju också ofta själv i allt jag gör. Där är ju redan en förklaring på varför saker och ting tar längre tid för mig att få fixade. Jag jobbar gärna hårt för att fullfölja mina drömmar, men ofta när jag är precis i början av något så är det så förbannad svårt att få hjälp av någon. När jag däremot har fixat något eller är i ett läge där jag typ allt är klart, då kan man få hur mycket hjälp som helst. Folk vill gärna vara med och lägga näsan i blöt, om man säger så. När allt går bra, då är det ofta enkelt att få hjälp av andra.  Har man desssutom pengar och visar tydligt att man "bränner på" med dom, då finns de hur många som helst som bara hör av sig utan att jag ber om det. Så upplever jag att det alltid har varit och jag kan väl inget annat än bara acceptera det fenomenet. 

 

Jag kan väl ärligt säga att jag sällan är så sugen på att dela med mig av vad jag exakt har gjort för att lyckas med nånting. Dom enkla svaren på allt är oftast att HÄLFTEN av ALLT jag lyckas med är nog ren tur. Sen är det väl också så att jag har oftast under ganska lång tid vänt och vritt inne i mitt huvud på  saker jag vill göra och fixa. Det är väl många gånger också tufft jobb som gäller, under en längre period. Hårt jobb brukar löna sig på ett eller annat sätt. Det gäller bara att inte låta sig utnyttjas under tiden man kör på.

 

Det är ju heller inte så lätt att ge någon annan råd om hur hen ska tjäna bra med pengar eller lyckas med sina drömmar. Jag vet ju sällan vad personen som frågar har för förutsättningar att lyckas. Jag har tex sällan någon koll på andras ekonomi. Jag är oftast heller inte intresserad av att bersätta exakt om allt jag har gjort för att lyckas med något. I det läget har jag ju alltid börjat att fundera på nästa "dröm" som jag vill fullfölja. Jag har ju släppt det där andra som jag redan har gjort och det känns ju inte motiverande att prata med någon annan om det. Jag kan blogga som fan, men det är ju en annan sak.

 

 Sen är det ju heller inte så att bara för att något funkar för mig på ett visst sätt, så är det ju inte säkert att det funkar lika bra, även om någon annan skulle göra precis allt som jag har gjort.  Och...ibland kan jag också tänka: Varför skulle jag släppa in någon i något som jag redan har fått klart och som jag oftast ensam har jobbat väldigt hårt för att fixa? I slutändan är ändå svaret för mig att man förmodligen måste jobba hårt för att fixa det, även om det ibland för mig känns som att jag behöver jag behöver jobba hårdare än andra och ha betydligt mer tid på mig för att åstakomma sånt jag drömmer om. 

 

Det känns ändå bra nu. Jag har vänt på mitt ekonomiska läge och jag kan för första gången på länge se att möjligheten finns för mig att göra väldigt mycket, utan att behöva kämpa som fan för det. Det behöver kanske inte heller ta så jäkla lång tid heller. När man som jag lätt vänder och vrider på så mycket så krånglar jag ju samtidigt lätt till det. Det finns ju egentligen ingen anledning att göra saker och ting svårare än vad dom faktsikt är. Jag kanske har det i mig lite för mycket att jag funderar över problemen mer än vad jag ser möjligheterna. Logiskt sätt borde det ju vara så att ju högre risk jag tar, ju mer borde ju samtidigt möjligheterna öka. Dessutom är det ju alla fel som jag tidigare har gjort, som ligger det grund för mycket av sånt som jag lyckas med idag. Jag har lärt mig av mina misstag.

 

Slutsats: Jag måste våga göra fel. Tänka motsats till vad jag tror är rätt och våga köra på något som kanske någonstans  känns som att man tar risker. I slutändan tror jag ju ändå stenhårt på att hälfen av precis allt jag lyckas med är ren tur...och detsamma gäller för alla andra. Har man ren tur, då finns ju också risken att misslyckas ganska nära, men den risken behöver man kanske inte fundera så mycket på. Blir allt fel och jag måste börja om, då kan jag väl göra det?