Jag sitter här och funderar lite. Jag tänker på att jag är väldigt glad över mycket just nu. Jag har ju många saker i år som jag ser fram emot. Det bästa är ju att det bara är ca 3,5 månad kvar av detta året. Eftersom jag känner att jag har ganska många roliga saker på gång så finns det ju inget av alla saker som jag får vänta speciellt länge på. Det göra ju också att jag känner mig mer motiverad att bara fixa allt som jag tycker att jag behöver göra för att jag ska nå alla mina målsättningar. När man är så nära med att få klart allt så känner man ju bättre energi och är mer positiv till att faktsikt ta tag i saker. Jag kan ju erkänna att det kanske inte var jätteroligt att i januari i år göra saker som jag visste inte skulle ge resultat förrän i december. Men nu är det ju inte många månader kvar till december och då känns det ju i alla fall mer motiverande att greja på med allt. 

 

Jag är också glad över att jag bara mår väldigt bra just nu. Jag är bra på att bara vara glad för de lilla jag har och jag bryr mg inte om sånt som jag inte har eller kan göra något åt. Jag bryr mig heller inte om vad andra har. Jag är så långt ifrån det där tankesättet: Bara för att någon annan har det där, så måste jag också skaffa det. Livet är ju liksom ingen tävling. De finns också ganska mycket som jag just nu är glad för att jag slipper. Jag känner ju att de finns många saker jag faktiskt kan göra, för att jag kanske inte har sånt som många andra har. 

 

Mitt liv är inte perfekt på något sätt, men jag känner mig för det mesta nöjd och glad. Jag tänker ofta när någon berättar för mig om vilka bekymmer  hen kan ha, att jag är glad att jag slipper just dom typerna av problem. Vissa saker kan jag inte få problem med, för jag har ju inte sakerna som är orsaken till problemen.